Nu har jag gjort bort resandet för detta år. Det känns skönt. Även om det samtidigt påminner om hur mycket jag faktisk trivs hemma med familjen. Denna gång hade jag inte lika fullt upp. Utan rätt gott om tid på kvällarna att längta hem. Det fanns tv på rummet. Men det var också allt. Bland det första jag upptäckte när jag satte mig i sängen var att dom faktiskt hade dunkuddar. Lite udda kan jag tycka. Eftersom jag inte tål dun allt för bra stegade jag raskt ner till receptionen för att få den utbytt mot en i syntet istället. Det hade dom inte. Så receptionisten frågade om ett lakan gick bra. Jag föreslog ett täcke. Vilket jag också fick. Det var inte en ultimat huvudkudde. Men fick lov att duga. Jag avråder alla som funderar på att boka detta hotell. Jag kommer inte bo där fler gånger.

Japp, jag hann bara komma hem så skulle jag packa inför nästa resa. En större väska lånade jag mig. Så jag kunde rymma lite shopping hem. Dessvärre packade jag den större väskan lite för mycket. Så nu när jag försöker rymma det jag shoppat vill det liksom inte rymmas. Jag är heller ingen mästare på tetris. Så allt ligger lite huller om buller. Förhoppningsvis har inte Malmö aviation allt för stora invändningar till mina numera två minde handbagage.

Jag sitter på mitt hotellrum nu. Hotellet ligger väldigt nära kontoret. Men jag tror jag satsar på scandic hotellet lite längre bort nästa gång jag ska ner. Inte för att dom på något sätt varit otrevliga här. Mer på grund av standarden. Man skulle kanske kunna räkna detta som 2 och ett halvt stjärning. Ungefär. Jag föredrar 3 stjärnor helst över.

Igår traskade jag över vägen och kastade i mig en hamburgare i farten på donken. Inte i brist på andra restauranger. Det ligger ett olearys bara lite längre bort i samma byggnad. Utan för att det skulle gå så snabbt som möjligt så jag på fortast möjliga tid var tillbaka på rummet. Delvis för att jag tycker det är lite ensamt här på kvällarna. Det känns ännu lite ensammare att äta ute själv. Mycket för att det är kolsvart ute och hotellet ligger i en mörk gränd. Lite för att jag lätt blir paranoid under dessa förhållanden. Lite för att jag är låååångt hemifrån och mycket för att jag inte hittar särskilt bra här.

Idag upptäckte jag till min glädje att dom faktiskt sålde micromat i receptionen på hotellet. Så istället för att noja upp mig järnet och stress äta en till middag avnjöt jag en ost och broccoli soppa i foajén. Den var faktiskt riktigt god. I lugn och ro kunde jag lyssna på spotify och läsa lite bloggar under tiden. Avslappnande och ingen paranoia. Superduper.

Så vad har jag gjort här då.... Jo inte allt för mycket faktiskt. Igår jobbade jag det jag hann. Innan teammöte med hälften av teknikerna. Idag har jag åkt runt på östermalm och södermalm tillsammans med en annan tekniker och kikat lite på mätare. Det är faktiskt rätt nyttigt att se hur allt fungerar på fält. Sen är det väldans trevligt att få träffa alla också.

Imorgon väntar en heldags utbildning. Hoppla. Det kan gå lite hur som helst. Jag misstänker att eftermiddagen kommer bli jobbig. Jag kommer dessutom sitta flera timmar på Bromma flygplats och vänta. Gott om tid att beställa en taxi som kan ta mig hem. Så slipper jag den förbannade taxikön iaf. Tur jag har både dator, telefon och bok nära till hands. Största fördelen är att det inte är Arlanda. Alltså inte lika mycket folk. Nackdelen är att jag inte är hemma förrän i bästa fall halv 10. Förhoppningsvis får jag traktamente som väger upp nackdelen.

Lite shopping på ikea har jag hunnit med idag. Lycka. Kanske lite för mycket eftersom jag inte rymmer allt i väskan. Jag är nöjd och lite fattigare. Men det var det värt.

Årets första julbord avnjöts på Laxholmen i Norrköping tillsammans med kollegorna där och några från Malmö. Jag hade riktigt trevligt och faktiskt inte allt för mycket tid över att längta efter familjen. Vilket i sig måste räknas som lyckat. Hotellet såg väldigt tråkigt och avskalat ut på utsidan. Men visade sig ha riktigt trevliga rum. Inte för att jag spenderade allt för mycket tid i det.

Det blev en blixtvisit. Vi kom runt lunchtid och begav oss ungefär samma tid dagen efter. Halva arbetsdagar med långa restider. Inga större förseningar annat än flyget på väg hem. Det man absolut inte vill sitta och vänta på. Det bör även tilläggas att Arlanda inte är bästa stället att vistas på en fredagseftermiddag / kväll. Extremt mycket folk överallt. En stark längtan hem. Väldigt trött och sliten. Ungefär det sista jag ville höra när jag satt mig ner på bänken var prat om förseningar. Dessvärre tyckte inte Norwegian samma sak. Eftersom planet blev försenat nästan två timmar. Bara för att köa till taxin i yrande snö och tunna byxor. Det känns inte allt för motiverande med stockholmsresan nästa vecka i sikte efter detta. Jag hoppas att Bromma och Malmö aviation håller tidtabellen bättre.

Det blir Stockholm onsdag till fredag. Det känns både kul och jobbigt. Mest kul.

Helgen har varit mycket lugn. Eftersom jag inte känt mig allt för upplagd för något faktiskt. Mest mys hemma med familjen. Jag misstänker att det blir samma sak nästa helg. Det kommer bli en lång fredag då med. Då planet hem inte går förrän strax efter 8 på kvällen.

Borta bra men hemma bäst. Det ligger väldigt mycket i det.

Jag sitter just nu i telefonkö till Umeå taxi. Smått förvånad. Jag menar hur många kan det vara som ringer och bokar taxi 10 över 8 en onsdagskväll? Uppenbarligen några fler än mig. Eller så har dom en telefonist och en väldigt besvärlig beställare. Eller så lägger dom på en fejk kö så jag hinner tröttna och bokar via mobilen som dom så snäll föreslog innan jag hamnade i kön. Tji fick dom eftersom jag till slut kommer ringa ett annat bolag istället.

Jag reser till Norrköping imorgon. För julbord och teamträff. Det ska bli jätteroligt. Jag har faktiskt inte packat lika mycket som jag brukar. En natt borde knappt kräva någon packning alls. Men å andra sidan är jag tjej och vill gärna piffa upp mig lite inför julbordet. Så det kan hända att det åker med lite mer än jag faktiskt behöver. Men hellre för mycket än för lite. Oftast glömmer jag ändå något väsentligt. Hårborsten tex. Vet inte hur många mini ex jag har av den (inhandlade i hotellreceptioner i vild förtvivlan). Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag packar det känns ändå alltid som jag glömt något. Fördelen är att jag inte ska till världens ände. Så allt jag glömt går att köpa där. Vilket känns betryggande.

Lillan är i stort sett frisk nu. Det har hon förvisso varit i några dagar. Vår bvc sköterska tyckte det lät som tredagarsfeber. Utslagen efter febern försvunnit bekräftade det ännu mer. Som värst hade hon röda utslag i hela ansiktet och över hela överkroppen. Hon har fortfarande kvar lite så älskling fick order att stanna inne i veckan. Underförstått menade hon nog att det kanske smittar.
Det verkar gå väldigt mycket förkylningar nu. Flera på jobbet är och har varit dåliga. Själv känner jag mig rätt pigg. Peppar, peppar. Så det skulle mycket väl kunnat vara jag som dragit hem viruset/bakterien som smittade henne.

På detta håller hon på att få 4 kindtänder ungefär samtidigt. Två är lite före dom andra. Så hon dreglar något fruktansvärt och biter på allt i sin väg. Det gäller att passa fingrar och tår. Jag hoppas dom stora envisa tänderna kommer fort. Så hon slipper plågas allt för länge.

Helgen har gått i sjukdomens tecken. Eftersom febern ihärdigt håller i sig har jag lagt tandspekulationerna på hyllan och insett att hon förmodligen är förkyld. Stackarn. Men så mysig som hon varit fredag och lördag kväll kompenserar det rätt mycket. Inte har det blivit mycket gjort heller. Vi tog en snabb runda på stan igår. Med lilla söt nerbäddad i vagnen. Lite friskluft skadar aldrig. Vi kom hem med halverad klapplista. Det känns bra. Jag hoppas att resterande kan inhandlas utanför centrumkärnan. Även om Gamlias julmarknad säkert övertog en viss del av julklappshandlarna var det ändå väldigt mycket folk när vi begav oss hemåt.

Vi har i allt detta insett att en örontermometer är oumbärlig för småbarnsföräldrar och därför lagt till den på önskelistan till tomten.

Lillan hade dryga 40 graders feber när hon somnade igår. I morse var hon i stort sett feberfri men har nu sovit i nästan 3 timmar så jag misstänker starkt att hon inte är frisk än. Jag har även börjat fundera på om det kanske är läge att väcka henne för att hon ska somna i något sånär rimlig tid ikväll.

För att göra något produktivt idag tänkte jag baka. Lussebullar och pepparkaksmuffins. Efter jag skummat igenom säkert 10 recept på lussebullar och insett att varenda ett resulterade i typ 50 bullar (jag hade tänkt mig max 20) la jag ner den idén. Eventuellt tar jag upp den igen nästa helg och halverar lämpligt recept. Pepparkaksmuffinsarna blev inte heller riktigt som jag tänkt eftersom jag lämpligt nog bara hade ett ägg kvar. 12 muffins blev det slutliga resultat. Vilket i sig inte är så illa faktiskt. Goda blev dom dessutom.

Denna vecka har verkligen inte varit någon höjdarvecka. Inget har riktigt gått som det ska. Jag har haft tok mycket på jobbet. Jobbiga saker dessutom. Suttit över sisådär en 10 - 15 minuter varenda dag. Det är förvisso inte hela världen men ändå smått frustrerande när man helst av allt vill hem och mysa med familjen. Särskilt då jag var förberedd på en ganska lugn vecka. Fördelen är att veckan gått otroligt fort. Jag hade nog onsdag idag. För att försöka förklara hur fort det gått. Jag har även fått testa min stress tröskel rätt duktigt. Den har förbättrats en hel del faktiskt. Vilket också är väldans bra. Nu hoppas jag verkligen att helgen inte går lika fort. I slutet på nästa vecka bär det av till Norrköping för julbord med kollegor. Det känns jätte kul. Men samtidigt är det första gången jag lämnar lillan så länge. Så lite kluvet känns det allt.

Självklart avslutas en jobbig vecka med ett sjukt barn. Vad annars liksom. Nästan 40 graders feber hade hon när jag kom hem. Lilla stackaren. Hon hade varit hängig hela dagen. T.o.m tagit en power nap runt 15 snåret på kuddmuren runt soffan. Det skulle hon ALDRIG göra annars. Det är banne mig inte lätt att vara sjuk och liten. Sen vet jag inte helt säkert om det är förkylning eller tänder som spökar. Feber har stackaren vilket som. Jag håller tummar och tår att hon känner sig bättre imorgon. Vi har ställt in alla planer för morgondagen så får det bli som det blir. Lite klappjakt på stan måhända.

Avslutar med bilder på sjuklingen.

1:a advent, snart jul men ingen snö så långt ögat kan nå. Mörkt är det istället. Väldigt mörkt. Idag tror jag det aldrig riktigt blev ljust. Skyltsöndagen spenderades just på stan. Precis som alla andra som bor här och troligtvis alla i byarna runtomkring med. Det var folk exakt överallt. Lite väl mycket för min smak. Så det blev besvärligt att ta sig fram på vissa ställen. I stort sett omöjligt att hitta sittplatser på andra. Dra, rycka och slita för hemska tider om något missas. Lite så. Gärna armbåga sig lite fram också. Det finns anledningar till varför jag väljer att inte gå på stora reor. Sen tror jag inte det kan kallas skyltsöndag längre. Jag tror bestämt alla affärer hade öppet. Som en vanlig lönelördag på stan den värsta tiden ungefär. Jag bävar för nästa stadsrunda om det ska vara såhär fram till jul. Nej, tacka vet jag nätet. Tror den mesta klappjakten får ske där. I hemmets trygga vrå...

Hej och hå vad tiden går. Det är helt sjukt. Veckorna bara försvinner. Jag kommer nog aldrig riktigt hänga med. Men försöker njuta så mycket jag kan på vägen. Det är en konst att finna tid till allt. Eller mycket får man helt enkelt välja bort. Lite så är det nu.

På söndag är det 1:a advent. För oss hög tid att sätta upp allt julpynt. Eftersom det inte blir någon gran i år. Av praktiska skäl då lillan inte kan hålla sin små fingrar i styr har jag för första gången inhandlat julgardiner. På något sätt känns det extra viktigt att pynta nu när vi har barn. Tidigare år har det räckt med några ljusstakar och en stjärna. Nu vill jag liksom ha allt och lite till. Det har vi givetvis inte råd med tanke på julklappar och föräldrapeng. Men det ska nog gå ändå. Min största farhåga just nu är att det inte blir en vit jul. Det skulle kännas smått deprimerande. Men jag håller tummar och tår att snön hittar hit innan tomten kommer.

Lillans klapp är klar, kan hända att det blir något litet till men det är också så långt vi kommit i julhandeln. Alltså ingenstans. Allt är kvar. Typ. Enda tiden jag kommer orka handla är på helgen. Internet är banne mig guld värt. Ingen stress annat än att paketet måste komma innan jul. Då har jag någon vecka till på mig.

Fortsättning följer på julkorten. Jag gjorde ett halvhjärtat försök till förra söndagen. Men jag vet inte om resultat blev som jag tänkt riktigt... Det beror lite på om vi vill ha en rolig eller fin bild.

Jag tänkte att det nog skulle vara rätt jobbigt att gå tillbaka till jobbet. Särskilt när jag varit hemma så väldans länge. Speciellt eftersom jag trivts så mycket med det. Jag hade kunnat stanna hemma med lillan tills hon började skolan liksom. Men någonstans i allt detta har jag insett att det inte är så tokigt att jobba. Att jag faktiskt tycker det är ganska kul tom. Hade jag fått välja hade jag förstås inte jobbat heltid. Nu kan jag inte välja så det blir inte så långa stunder på kvällen tillsammans med hela familjen. Vilket i sig är rätt trist. Men sånt är livet. Troligtvis kommer jag inte gå ner så mycket i tid senare heller, beroende på hur älskling kommer jobba. I vilket fall blir det bra. Punkt.

Jag har två resor inbokade. Tjänsteresor. En till Norrköping och en till Stockholm. Båda innan jul och med en knapp veckas mellanrum. Det ska bli mycket roligt. Jag är tok peppad.

Annars då... Jodå, har en spysjuk jycke som inte vet vad hon ska göra med sig själv. Kräks på allt som kommer i hennes väg, soffan, mattan, kuddar och filtar. I bästa fall hinner jag flytta henne till mer spyvänligt underlag innan olyckan varit framme, ibland inte. Två soffkuddar och en filt är i ganska akut behov av tvätt för tillfället. Det kan jag roa mig med imorgon. Hon är nu satt på fasta. Jag införskaffade två burkar fiskbullar i buljong på Coop. Så imorgon kör vi igång med en fisk kur. Förhoppningsvis råder det bot på den krångliga magen. Jag måste ändå ringa vet på måndag eftersom jag upptäckt en böld (väldigt liten) på ena benet. Jäkla tur jag bestämde mig för att raka henne en sista gång innan vintern idag. Annars hade jag förmodligen inte märkt den förrän långt senare.

Jag tänkte göra en satsning på årets julbilder nämligen och vill så gärna ha hundarna med på bilden. Sol och allt ute. Perfekt ljus inne.
Efter lillan sovit lunch tänkte jag köra igång. Blir en utmärkt tid. Hon nyvaken och utvilad så hinner jag bada och raka hundarna medan hon sover. Jo just. När hon vaknade var solen på väg ner och ljuset hade försämrats betydligt i vardagsrummet där jag tänkte att vi skulle hålla till. Så det blev som det blev. Jag tror bestämt att det blir ett nytt försök imorgon och jag håller alla tummar och tår att regn / snöovädret som är på väg inte dyker upp förrän efter lunch. För imorgon har jag nämligen tänkt vara lite förutseende och fota innan hon ska sova.

Idag premiärkörde jag våran nya fina BMW. Wonderful. Underbar bil. Är det enda jag har att säga om den saken.

Avslutar med ett gäng bilder. C, tycker definitivt att vi tar en photoshop dag när du har tid. I need it...

 

Jag har faktiskt haft riktigt tur med att komma med i kampanjer hos Buzzador på slutet. Just nu buzzar jag både natusan bedtime bath (som jag förövrigt är super nöjd med och definitivt kommer fortsätta köpa) och nu även locobase rapair. Locobase är en väldigt bra salva som jag använt tidigare. Men eftersom den kostar en del har den inte legat högst på priolistan sedan lillan kom till världen. Den är verkligen dunderkuren mot vintertrötta och torra händer. Så perfekt tajming. Vanan trogen tog jag en bild så fort paketet kommit hem och la ut på facebook. Det brukar normalt vara väldigt svalt intresse där. Men inte denna gång. Jag har nu endast tre små tuber kvar. Så först till kvarn....

Jajjemen. Lillan har börjat klättra. Upp i soffan. Helt själv. Detta började hon med idag. Vilket kanske verkar rätt harmlöst. Men för oss förstagångsföräldrar är det inte riktigt så. Detta betyder i förlängning att vi inte kommer kunna lämna fröken till egna företaganden medan man som ensam förälder hemma diskar undan maten eller tömmer magen på toaletten. Utan att samtidigt ha lite smått panik över att lillan ska ramla ur soffan och få hjärnskakning så natten får spenderas på akutmottagningen. Riktigt så tror jag förvisso inte att det blir. Då mattan säkrar upp en del av fallet. Men helt tryggt känns det verkligen inte. Hon är definitivt inget fan av tyghjälmen heller. Så nu får vi nog vaddera alla hårda ytor runt soffan för att vara lugna. Eller på bästa pedagogiska sätt försöka lära henne hur man kravlar ner från soffan utan att trilla på huvudet. Några förslag?

Älskling fick önska vilken middag han ville till farsdag. Gissa vad det blev? Hamburgare från max. Känner mig sådär lagom svullen man bara kan göra efter för mycket skräpmatsintag nu. Nä fy och huva. Det kommer dröja ett tag till nästa gång. Med samma känslor efter senaste pizza köpet kommer det förhoppningsvis dröja rätt länge. Till farsdags present hade lillan beställt en ny kaffemugg till sin kära pappa. Med familjen som motiv. Min käre far besökte sin käre far i Luleå så han får besök av oss imorgon istället. Älsklings kära far fick en blixtvisit av familjen yrväder, och en bukett. Lillan rev ut allt i sin väg. Jag misstänker att dom fick plocka lite efter vi åkt.

Var tog vintern vägen? I morse när jag körde till jobbet var det hela 9 plus ute. Jag trodde först termostaten i bilen fått sig en sneställare från motorvärmaren. Men så var det inte. Det känns faktiskt inte helt okej att det är 9 plus i början av november. Särskilt inte nu när mörkret börjat krypa fram på allvar. Jag saknar snön.

Jag förstår mig inte riktigt på Telenors (tror jag att det är) reklam. Den med familjepaketet där en väldigt stor familj besöker en butik. Jag tycker nämligen att hon i kassan ser ut som ett apoteksbiträde med den vita rocken. Bakgrunden med alla telefoner blir bara förvirrande. Att förknippa apoteket med Telenor känns ännu mer förvirrande. Nej nog borde dom kunnat komma på en bättre butikskostym...

Den nya bilen har flyttat hem. Än har jag bara sett den på avstånd. När vi hämtade den igår. Älskling är helnöjd. Så jag får utgå ifrån det. Jag hoppas bara att den inte kommer med en massa oinbjudna fel. Som passaten gjorde. Dom där dryga, dyra svårfixade. Gör den inte det är jag också helnöjd.

Jag har så smått börjat smida planer för julkorts fotografering här hemma. Det är alltid bra att vara ute i god tid. Jag har även börjat spåna på lämplig klädsel till julafton. Det bästa innan julen är utan tvekan all shopping. I love it!

För övrigt så tänkte jag snabbt köra förbi ok för att tanka efter jobbet igår. Jag är glad att vi inte bor åt det hållet längre. Jag känner även att jag är ovan med alla köer. Innan jag gick på mammaledighet jobbade jag 7 - 15.30 då var det aldrig kö någonstans när jag slutade. Nu jobbar jag 7,30 - 16 då är det köer överallt. Mer eller mindre iaf. Den röda fina pilen jag ritat dit visar var ok ligger. Kön går fram till korsningen mot flyget. För den som funderar på var jag är.

Vips så var helgen slut. Det är nog bara att vänja sig. Förr var det inte lika viktigt att hitta på saker på helgen. Då var det okej att ligga hemma och dröna om man kände för det. Hela långa helgen. Riktigt så är det inte längre. Eller det är svårare nu rättare sagt. Lillan som blir större och större och kräver mer och mer stimulans gör allt lite klurigare. Helst en utflykt per dag. Gärna fler. Om hon fick välja. Gärna hos någon med barn och massor av leksaker dessutom. Nu känner vi några stycken med barn. Så det brukar lösa sig.

I lördags knallade vi upp med tuppen glad i hågen med shoppingplaner (älskling fick ett presentkort på Dressman när han fyllde år och var väldigt ivrig att få använda upp det). Först skulle vi hämta älsklings pappa hos bildoktorn. Sagt och gjort fick vi rätt snabbt klart för oss att det minsann inte var någon vanlig lördag. Alla helgons dag. En väldigt röd dag. Så stan öppnade inte förrän 12 och då inte ens alla affärer. Snopna och smått besvikna begav vi oss till syrran istället. Så lillan fick springa av sig lite. Jag har som vant mig att hänga med henne några gånger i veckan under mammaledigheten. Med jobb på veckorna och fullbokade helger blir det inte alls lika ofta numera. Lite trist.
Vi våldgästade min mamma på eftermiddagen. Som bonus fick vi med oss bubbelbad till lillan och äppelkaka till efterrätt åt oss. På tal om bubbelbad måste jag verkligen rekommendera natusan bedtime bath. Den luktar fantastiskt gott och jag tror banne mig lillan sover snäppet bättre efter hon badat i den. Alla tumma upp. Jag har fortfarande kvar några rabattkuponger om någon vill ha. Jag kommer definitivt köpa en ny när hon använt upp den vi har.

Idag har vi också gått upp med tuppen. Vi har haft familjeförmiddag på Leos lekland. Första gången för älskling. Han blev frälst. Vi stod på låset när dom öppnade och klarade oss ifrån värsta folkstormen eftersom vi slängde in flaggan runt 12. Riktigt trevligt och lillan fick röja så mycket hon bara ville. Tyvärr ville hon inte riktigt det vi ville. Att försöka klättra upp i rutschkanan från fel håll var definitivt det roligaste av allt. Eftersom hon inte fick det.
Eftermiddagen spenderade vi hos min pappa. Så man kan säga att vi haft fullt upp hela helgen. Det är väldans roligt men man blir inte särskilt utvilad. Så det ska bli intressant att se hur veckan artar sig.

Vi har även blivit bilägare i helgen. Eller älskling har det. En BMW närmare bestämt. Den står just nu hos älsklings vän som hjälpte oss köpa den. Eftersom den behövde lite omsorg innan användning. Men på tisdag kommer den hem. Spännande värre.

Helgens bilder. Tagna med mobil och kompaktkamera därför spridd kvalité.

Var inte Helloween förra helgen? Jag tror bestämt två grannbarn missuppfattat detta då dom kom utklädda och ivriga (min gissning) och plingade på. Vi gjorde som förra helgen och valde att helt enkelt inte öppna. Rent spontant tycker jag inte alls om konceptet bus eller godis. Det är ju som att hota till sig godis. Får jag inte godis kastar jag ägg på ditt fönster. Typ. Tacka vet jag påsken, då kan barnen åtminstone bjuda på en sång eller en söt liten teckning som tack för besväret.

Nu när jag börjat jobba uppskattar jag helgen på ett helt annat sätt. Det känns faktiskt bra. Jag har även börjat komma in i den vardagliga rutinen lite mer. Gå upp tidigt. Försöka lära mig nya saker varje dag på jobbet, fantisera ihop en lämplig middag, laga den, mysa med lillan så mycket jag bara kan, krascha i soffan en liten, liten stund, byta ut soffan mot sängen, sen börja om på nytt. Lite så. Det fungerar faktiskt över förväntan. För det mesta. Ibland är jag helt slut när jag kommer hem, som idag. Då är det underbart med en sambo som tar ansvar över middagsstök. Så jag slipper.

Just nu är det helt tyst och stilla. Älskling är på hockey och lillan sover. Jag har alltså egentid helt själv. Vilket inte hör till vanligheterna (just nu). När älskling börjar jobba igen blir det på varannan vecka basis. Det känns både bra och dåligt. Lite lagom kluvet.
Istället för att mysa ner mig i soffan och göra ingenting. Började jag klura på lämplig fars dag present (up and coming 13 november för den som missat). Sen kollade jag fb igen för typ 4:e gången sen jag kom hem. Ojdå 3 nya uppdateringar. Mailen ligger också nära till hands. Jag funderade ett slag på att börja kika efter julklappar till lillan på någon mysig leksakssida, jollyroom exempelvis, men ångrade mig och loggade in här. Hokus pokus filiokus. Så var min egentid slut. Fick jag något vettigt gjort? Kanske. Utnyttjade jag min ensamhet på bästa sätt? Förmodligen inte. Men så är det ibland.

Avslutar men några bilder på lilla söt. Tagna idag.

Mörkare och mörkar blir det. Än är det fortfarande ljust när jag åker till jobbet. Men det dröjer nog inte länge förrän det är mörkt då med. När jag var yngre tyckte jag om mörkret. Det var mysigt. Nu blir jag mest trött och tänker tillbaka till ljusare dagar. Snön saknar jag. Med snön blir det lite ljusare. Inte metervis som förra året. Men en decimeter eller två skulle inte skada. Lite mysigare och lite mer julkänsla blir det då. För julen är just det jag ser fram emot när det är som mörkast. En väldans mysig högtid. Men framför allt familjärt. I år tror jag dessutom jag slår till på julgardiner. Med lillan i full karriär vet jag inte om julgranen är en så smart idé. Det kan hända att den får vila. Någon enstaka stjärna känns lite fattigt. Så gardiner känns som en bra lösning.

Lillan har börjat bli ganska stabil när hon stapplar runt. Hon har även börjat klättra. På allt. Idag hade hon klättrat upp på bobbyn, men inte satt sig på den som man ska utan försökt ställa sig på sitsen och nästan halkat av. Lära-gå vagnen är också rolig att klättra upp i. Hon använde den som sparkcykel idag. Annars tycker hon det är roligt att krypa upp i den så hon fastnar och inte tar sig ur. Vilket i förlängningen är rätt frustrerande både för pappa och dotter.

Jag har suttit och lekt lite med Pho.to Lab (fotoapp till android) ikväll. Den har rätt roliga effekter.

Jag har alltid problem att komma ihåg om jag ska ställa fram eller bak klockan vid vinter respektive sommartids byten. Varför jag inte lärt mig det ännu vet jag inte. Det bara är så. I år hade jag lyxen att min nya fina telefon helt enkelt gjorde det åt mig. Så när jag vaknade i morse hade den praktiskt nog redan ställt om sig. Väldans smidigt för en virrpanna som mig. Med alla modernligheter jag har på telefonen. Jag kommer liksom aldrig kunna gå tillbaka. Till en "vanlig" telefon igen.

Den har även hjälpt oss hitta till kyrkan idag. Vi har varit på dop. Dubbeldop för att vara exakt. Två bröder. I Holmsunds kyrka. Jag har inte spenderat särskilt mycket tid i Holmsund. Nästan ingen faktiskt. Därav hittar jag inte någonstans där. Eller jag kanske hittar till badhuset. Nu hade jag en liten hint om var vi skulle. Men tog Google Maps till hjälp för säkerhets skull. Den fungerade fin fint som gps. Helt gratis dessutom. Heja smartfones och alla praktiska gratis appar.

Dopet var jättefint och väldigt trevligt. Värdparet hade lagt mycket tid på dekoration och fika. Riktigt gott fika bör tilläggas. Min middag bestod av två bitar smörgåstårta och ett gäng kakor. Fem stjärnor av fem möjliga. Lillan tyckte också det. Hon fick smaka på allt och avslutade med en varmkorv. Sen tänkte jag att hon skulle få bränna lite energi på golvet tillsammans med dom andra barnen. Jo just. Det första hon la märke till var trappen utan grind. Sen ville hon inget annat än att klättra i den. Det finns nämligen inget som slår att klättra i trappen just nu. Inte idag iaf. Väl uppe hittade hon ett akvarium med massa fina fiskar just i hennes höjd. Det fanns även en väldans rolig gång hon kunde springa fram och tillbaka i. Varje gång jag bar ner henne och satte henne på golvet drog hon iväg till trappen igen så fort dom små benen bar henne. Man skulle kunna säga att vi var ganska osociala. Men jag väljer att inte se det så.

Om jag tyckte tiden gick fort när jag var hemma med lillan så formligen springer den fram sedan jag började jobba igen. Veckan hinner bara börja så är den slut. Helgen likaså. Sova, äta, jobba, sova. Som ett mantra. Mitt i allt ska man hinna försöka få lite, lite tid med lillan också. Det är inte lätt minsann. Men det går. Jag har tom börjat vänja mig vid det.

En fjällsemester är motivationen. Jag tror det är viktigt med saker att se fram emot. På jobbet ser jag fram emot att komma hem. Till mina hjärtan. Samtidigt är det nyttigt att vara lite ifrån också. Så jag förstår hur mycket dom faktiskt betyder. Livet är för härligt.

Passaten har flyttat. Som nämnt. Vilket lämnat oss med en bil. Älskling har förövrigt kommit på hur jag kan komma undan min dyra försäkring. Skriva över bilen på honom ett tag. Vilket jag tycker är en lysande idé. I helgen just innan månadsskifte passar utmärkt. Sen skriver vi tillbaka den efter ett par månader. Bye, bye redo försäkringar. Jag kommer aldrig välja er igen.
För att komma tillbaka till ämnet har han nu bollat över frågan ny bil till en vän. Som ska hjälpa oss att hitta en riktig pärla. Det känns ypperligt. Eftersom varken jag eller älsklig är vidare kunnig vad gäller bilar. Eller andra elektroniska saker för den delen. Så nu håller vi tummar och tår att det går hyfsat fort. Så älskling blir mobil igen.

Idag har C och N varit förbi med resten av bilderna från våran fina höst-foto-session på bölesholmarna. Jätte fina bilder. Jag är mer än nöjd och kommer utnyttja det faktum att C tycker det är fantastisk kul att fota många fler gånger. Det är så kul att ha bilder på oss allihop. Det händer liksom inte annars. Eftersom någon måste stå bakom kameran. Förvisso går det att iscensätta med självutlösare. Men det blir så mycket krångligare på det sättet.

Bjuder därför på några guldkorn.

Idag hade jag ett paket väntande i brevlådan när jag kom hem. Från buzzador. Det innehöll en natusan bedtime baby oil och en natusan bedtime bath. Denna gång följde det inte med små förpackningar att dela ut utan rabattkuponger på bedtime serien. Så vill någon ha är det bara att säga till. Alla barn behöver ju bada. Vi har inte provat själva ännu. Men jag misstänker att lillan kommer bli stormförtjust. Det finns inte mycket som slår plask i badbaljan för tillfället. Bildkälla.

Jag fick en snilleblixt igår och började trixa lite med headern här i bloggen som ni säkert märkt. Jag kände att det var på tiden att förnya den gamla, men ovan och okunnig som jag är lyckades jag ta bort original malls ramen som jag faktiskt tyckte om. Den som är runt om allt. Därför gjorde jag den tillfälligt svart. Idag har jag suttit och grejjat lite i photoshop och fick fram denna fina istället. Som jag blev riktigt nöjd med. Nu känns bloggen mycket mer personlig dessutom. Slutet gott allting gott, typ.

Dagar som denna gör det inte jättemycket att jobba. Det är inte så att jag skulle tagit vara på den annars. Regn och rusk. Med nordanvindar. Nä huva och fy. Då är det rätt trevligt att sitta inne och drömma sig bort till en braskamin.

Idag har älskling och lillan varit på 1:års kontroll på bvc. Två sprutor fick hon. Eftersom hon fick feber förra gången var jag förberedd på det värsta. Lilla R fick så väldigt ont i benen och ville ogärna krypa efter sina. Så jag skyndade hem efter jobbet för att kramas med min sjukling. Så var det inte. Full rulle på fröken som oberört tog sig både fram och bak och upp och ner. Se där. Kanske blir lite varannan gång då då...

Såhär kan det se ut när lillan varit framme (mer regel än undantag).