Jag tror ingen kunnat låta bli att klaga på detta väder. Verkligen inte jag. Så vansinnigt tråkigt. Kallt framför allt. Jag hade faktiskt kunnat ta regnet och blåsten om det iaf var 20 plus i luften. Men som det är nu känns det mer som höst än sommar. Och det ska det fasen inte göra mitt i sommaren!

 

Midsommar firade vi i mammas stuga. Det har blivit lite av en tradition då det är 4:e året i rad vi firar där. Mysigt. Men kallt och blött i år. Det regnade till och från nästan ända fram till middagstid. Med några solglimtar mellan skurarna. Barnen var lika glada för det. För finns det något roligare än vatten egentligen? Jag var inte lika road över det då vi helt glömt bort ombyte till lillan i stressen innan vi for. Jag är rätt duktig på att tokstresspacka just innan vi ska åka trots 3 dagars planering och trots att jag vetat hela morgonen exakt vilken tid vi ska fara. Vilket oftast resulterar i att jag glömmer det viktigaste eller hälften av allt vi ska ha med oss. Jag har börjat vänja mig vid det men fortfarande lika irriterande när jag glömmer något. Förutom vädret och kylan tyckte jag dagen var riktigt bra. God mat och trevligt sällskap är ju som aldrig fel. Inte stugmys heller. Kameran fick jag med mig. Och det stora objektivet. Fota gjorde jag i mängder. Tänkte bjuda på ett axplock.

 

I sommar har vi inga planerade resor. Mest för att ekonomin inte tillåter. Därför har vi tänkt oss en stugsommar. Till viss del i varje fall. Det är faktiskt riktigt skönt att fly stan ibland. Så nu får det faktiskt bli varmare. Så man inte behöver klä sig till tänderna för att kunna vistas utomhus. 

 

Lillasyster började kräla på sin 8 månaders dag. Så där var liksom vilan över. Inte för att det var så mycket vila innan men då behövde jag iaf bara hålla koll på den ena dotterns aktiviteter. Nu får jag jaga lillasyster överallt. Och hon är på allt. Toan, köket, vårat sovrum, lillans rum, skohyllan, kontakter, gardiner. Hon har förfinat sin krälstil. Så när hon nu sätter fart går det minst lika fort som en krypande bebis. Fördelen är att hon tar sig dit hon vill helt på egen hand och därför är mer nöjd. Nackdelen är att jag måste springa efter henne mest hela tiden. Eftersom det inte alls är lika roligt att sitta på vardagsrums mattan och leka med hennes trötta och tråkiga leksaker. När det finns så otroligt mycket roligare saker överallt där hon inte får vara. Så just nu sitter jag och håller tummar och tår och hoppas att hon iaf väntar med att börja gå till efter 1:års dagen. Då älskling tar över stafettpinnen.

 

Bootcampet är slut. Jag tyckte det var riktigt bra. Det var inte alls vad jag tänkt mig. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag hade tänkt mig heller. Men det var inte så iaf. Det var väldigt mycket jobbigare. Jag förstår nu varför det kallas just bootcamp. Det är absolut inget man ska ge sig på ifall man inte är hundra procent motiverad. Det är för tungt för tveksamheter. Bara bita och köra. Jag var på varje pass och körde alla hemmapass vi fick hemskickat. Så två pass i veckan och någon pw här och där för att fylla ut. 9  pass med ledare och 3 hemmapass. Jag känner mig starkare och piggare. Jag har fått motivationen att fortsätta hemma. Även om jag mycket hellre tränar på gym tillåter inte ekonomin det heller just nu. Sen anser jag mig inte riktigt ha tid heller. Dessutom är det svårt att få någon ordning på det när älskling jobbar skift och jag därför blir låst hemma varannan vecka. Kosten ändrade jag inte mycket. Jag har försökt äta mycket mer grönsaker och frukt än innan. Laga mer och köpa mindre halvfabrikat. Äta nyttigare och mer fisk och kyckling. Det har gått ganska bra tycker jag även om recepten inte alltid varit så omväxlande. Jag äter lika mycket som innan och har inte dragit ner på några kolhydrater. Målet för mig med träningen är inte att gå ner i vikt. Det har det aldrig varit. Jag vill bara bli starkare. Skulle inte göra mig något alls om jag gick upp något kilo. Jag vill fasta till mig och bli starkare. Kroppsligt har jag inte märkt jättestor skillnad. Förutom att rutorna på magen börjat titta fram igen när jag spänner den. Dom är väldigt välkomna. Vilket ger mer motivation. Före bild har jag faktiskt tagit. Före jag började med bootcampet. Nu har jag nämligen fortsatt med Olgas bok (träning för nyblivna mammor). Jag hoppade direkt på kapitel 2. Skulle kanske tom orkat 3:an direkt. Men kortar ner 2:an lite istället om jag känner att det blir för lätt. Jag har som plan att genomföra boken och se hur det fungerar. Hur jag ser ut och känner mig, om jag har motivationen och drivet.

 

Jag har blivit rätt inspirerad av top model fotograferingar. Jag har en idé på vad och hur jag vill fota. Jag vill göra det snart medan det fortfarande blommar. Det här är en av idéerna som jag snabbt testade på midsommar. Den ska göras om med mycket snyggare bakgrund. Tyckte den blev rätt läcker trots stöket bakom.

 

Till sist tänkte jag bjuda på några somriga.

 

Igår kom ryssvärmen tillbaka. Fantastiskt skönt nu när jag är hemma. Att kunna njuta av varenda dag av bra väder. Lite jobbigt blir om det är för bra för länge. Eftersom jag har så vansinnigt svårt att sitta inne en dag då det är sol och fint väder. Fast det kanske är just det jag behöver. Allt annat hamnar dessutom på vänt när solen kikar fram. Eller allt som inte involverar foto i alla fall. Jag har några målningar jag verkligen skulle behöva sätta igång med. Men tiden räcker inte riktigt till. 

 

Nu har vi förvisso fått rätt bra nattrutiner till båda tjejerna. Lillasyster läggs först, med välling i sängen. Har hon sovit lagom "lite" vänder hon sig om när hon ätit klart och somnar. Om inte kommer vyssan lull tassarna till bra användning. Jag försöker i första hand att inte vagga henne till sömns eftersom jag vet att det kommer komma tillbaka och bita mig i röven den dagen vi måste ta bort tassarna från sängen. Det går lite sådär. 10 minuter av gråt (inte ihållande) klarar jag sedan ger mitt mammahjärta upp. Men det går åt rätt håll i alla fall. Om jag blir bättre på att tajma in sovstunden på dagen så behöver jag inte ta den fighten alls. 

 

Lillan har alltid varit väldigt lättlagd. Fast hon inte är så värst trött är det aldrig några problem. Borsta tänder, välja godnatt saga, läsa godnatt saga, sen är det godnatt och lampan släcks. Efter det hörs sällan något mer ifrån hennes rum. 

 

Så rent praktiskt skulle jag kunna måla på kvällarna. Men då har liksom all ork runnit ur mig. Då älskling är hemma känns det osocialt att gömma mig i köket och dessutom skärma av mig som jag gör när jag målar. När han jobbar har den sista energin gått åt till att ta hand om barnen eftermiddagen och kvällen. Även fast allt flyter på förvånansvärt bra när vi är "själva" är det skönt att bara krypa ner i soffan och va när dom har somnat. Egentid har jag knappt haft något av sedan lillasyster föddes. Vilket gör den väldigt värdefull. Jag älskar mina barn mer än allt. Men jag behöver lite själslig vila kvällstid.

 

Med solen igår kom fotosuget igång. En filt, lillasyster och lite leksaker på gräsmattan fick bli dagens utmaning. Måste säga att hon är vansinnigt tacksam att fota. Sen tar jag väldigt, väldigt många bilder när jag fotar. För på 100 bilder vet jag att jag får åtminstone 2 riktigt bra. Lillasyster placerade jag i skuggan av cyckelförrådet. 50 mm objektivet satt på kameran. Här är några av favoriterna.

 

Fotosuget har kommit tillbaka. Med våren och sommarvärmen. Jag har dammat av stora zoomobjektivet (tamron 70-200) till och med. Jag är inte inte riktigt kompis med det än. Måste nog jobba med det rätt mycket mer för att bli det också. Kanske måste jag läsa på lite mer för att använda det helt rätt. För nu kör jag mest på AV (väljer bländare själv allt annat styrs automatiskt) eller vid snabba rörelser TV (val av slutartid allt annat styrs automatiskt). Jag ska banne mig lära mig att använda det helt manuella programmet snart. Sen måste jag lista ut hur fasen man ställer vitbalansen manuellt. För det är inte lätt att få ordning på bilderna i efterhand när den är åt skogen. Jag är inte så vass på photoshop heller så blir det för krångligt eller om jag känner att jag inte får till bilden blir den alltid svartvit. Det mesta fungerar svartvitt. Med det menar jag givetvis inte att varenda bild jag visar svartvit inte gått att få till i färg. När jag blir rik ska jag hoppa på alla photoshop kurser jag kan hitta som jag tror kan vara till någon hjälp. Hur som tänkte jag visa lite av resultatet med stora objektivet. Jag älskar det verkligen när jag får till det.

 

Jag har klurat på familjebild till tidningen ett tag nu. Och lillasyster blir ju bara större och större. Egentligen hade jag velat ta tidigare men dels har det varit mörkaste tiden på året (jag använder inte blixten om jag inte absolut måste) men sen har jag varit väldigt trött och sliten. Amningen är och petar på min ångest. Så jag har mått lite si och så på grund av det. Nu när det börjat bli lite ljusare och mina hormoner har lugnat sig så börjar allt kännas lättare och bättre. Jag hoppas verkligen det är på väg att släppa lite och inte bara en bättre period.

 

En kompis erbjöd sig att hjälpa oss. Vilket på alla sätt varit bättre. Men som vanligt kom jag på att vi skulle fota kvällen innan. Kändes inte helt okej att förutsätta att hon kunde hjälpa oss med en halv dags notis.

 

Jag har en fjärrkontroll till självutlösaren på kameran. Så jag tänkte att vi försöker själva först. Sen om det blir pannkaka av allt så kan jag ju alltid fråga om hon har tid att hjälpa oss nästa helg istället.

 

Först hade jag tänkt hänga ett lakan mitt i vardagsrummet. För att få ljuset från fönstren rakt framifrån och vit bakgrund. Jag ville använda så mycket naturlig ljus som möjligt. Vi har en kirschstång som separerar vardagsrummet från hallen. Den är snarlik den kirschstång vi har som gardinstång i vardagsrummet. Så jag tog för givet att dom kirschklämmor som passar i den skulle passa i den andra med. Självklart gjorde dom inte det. Jag fick tänka om. Vilket resulterade att jag rensade väggen mot köket från allt. Nackdel var att det blev sidoljus från fönstren och jag var tvungen att stöd belysa (jag har inte lampor till sånt).

Vi snyggade till oss och knäppte några bilder. Inte så många som jag velat men så många vi hann med innan lillasyster blev allt för hungrig. 

 

 

I färg är bilderna dåliga. Men svartvitt lyckades jag få till dom så pass bra att jag tom hade några alternativ. Inte så illa pinkat tycker jag.

 

Efter allt. När jag äntligen valt en bild vi tänkte skicka in (blev första bilden nedan) upptäckte jag till stor irritation att vk börjat ta beltalt för sina bb bilder. Och inte så lite heller. 369 kr har dom mage att ta. Vilket fick mig att strunta i det helt. Jag hade kunnat acceptera en symbolisk summa på 50 kr. Men det finns inte att jag skulle lägga 369 kr på en liten, liten bild i en tidning som ingen ändå har... Nä fy skämms vk!! När jag surade som mest över det tipsade syrran om gratistidningarna ALLA får. Så jag googlade och jodå i Umeå tidiningen får man lägga in bb bild helt gratis. Så håll utkik den kommer den vägen denna gång.

 

Bjuder på dom jag tycker blev bäst.