Igår kom ryssvärmen tillbaka. Fantastiskt skönt nu när jag är hemma. Att kunna njuta av varenda dag av bra väder. Lite jobbigt blir om det är för bra för länge. Eftersom jag har så vansinnigt svårt att sitta inne en dag då det är sol och fint väder. Fast det kanske är just det jag behöver. Allt annat hamnar dessutom på vänt när solen kikar fram. Eller allt som inte involverar foto i alla fall. Jag har några målningar jag verkligen skulle behöva sätta igång med. Men tiden räcker inte riktigt till. 

 

Nu har vi förvisso fått rätt bra nattrutiner till båda tjejerna. Lillasyster läggs först, med välling i sängen. Har hon sovit lagom "lite" vänder hon sig om när hon ätit klart och somnar. Om inte kommer vyssan lull tassarna till bra användning. Jag försöker i första hand att inte vagga henne till sömns eftersom jag vet att det kommer komma tillbaka och bita mig i röven den dagen vi måste ta bort tassarna från sängen. Det går lite sådär. 10 minuter av gråt (inte ihållande) klarar jag sedan ger mitt mammahjärta upp. Men det går åt rätt håll i alla fall. Om jag blir bättre på att tajma in sovstunden på dagen så behöver jag inte ta den fighten alls. 

 

Lillan har alltid varit väldigt lättlagd. Fast hon inte är så värst trött är det aldrig några problem. Borsta tänder, välja godnatt saga, läsa godnatt saga, sen är det godnatt och lampan släcks. Efter det hörs sällan något mer ifrån hennes rum. 

 

Så rent praktiskt skulle jag kunna måla på kvällarna. Men då har liksom all ork runnit ur mig. Då älskling är hemma känns det osocialt att gömma mig i köket och dessutom skärma av mig som jag gör när jag målar. När han jobbar har den sista energin gått åt till att ta hand om barnen eftermiddagen och kvällen. Även fast allt flyter på förvånansvärt bra när vi är "själva" är det skönt att bara krypa ner i soffan och va när dom har somnat. Egentid har jag knappt haft något av sedan lillasyster föddes. Vilket gör den väldigt värdefull. Jag älskar mina barn mer än allt. Men jag behöver lite själslig vila kvällstid.

 

Med solen igår kom fotosuget igång. En filt, lillasyster och lite leksaker på gräsmattan fick bli dagens utmaning. Måste säga att hon är vansinnigt tacksam att fota. Sen tar jag väldigt, väldigt många bilder när jag fotar. För på 100 bilder vet jag att jag får åtminstone 2 riktigt bra. Lillasyster placerade jag i skuggan av cyckelförrådet. 50 mm objektivet satt på kameran. Här är några av favoriterna.

 

Fotosuget har kommit tillbaka. Med våren och sommarvärmen. Jag har dammat av stora zoomobjektivet (tamron 70-200) till och med. Jag är inte inte riktigt kompis med det än. Måste nog jobba med det rätt mycket mer för att bli det också. Kanske måste jag läsa på lite mer för att använda det helt rätt. För nu kör jag mest på AV (väljer bländare själv allt annat styrs automatiskt) eller vid snabba rörelser TV (val av slutartid allt annat styrs automatiskt). Jag ska banne mig lära mig att använda det helt manuella programmet snart. Sen måste jag lista ut hur fasen man ställer vitbalansen manuellt. För det är inte lätt att få ordning på bilderna i efterhand när den är åt skogen. Jag är inte så vass på photoshop heller så blir det för krångligt eller om jag känner att jag inte får till bilden blir den alltid svartvit. Det mesta fungerar svartvitt. Med det menar jag givetvis inte att varenda bild jag visar svartvit inte gått att få till i färg. När jag blir rik ska jag hoppa på alla photoshop kurser jag kan hitta som jag tror kan vara till någon hjälp. Hur som tänkte jag visa lite av resultatet med stora objektivet. Jag älskar det verkligen när jag får till det.

 

Det är nog inte så många som lyckats missa att jag har börjat träna. Inte dom som följer mig på instagram iaf eftersom jag gladeligen pumpar ut bilder där efter varje gång för att visa hur fantastiskt duktig jag är som tränar (med undantag för idag). Kanske inte riktigt så jag tänker när jag lägger upp bilderna. Mer för att peppa mig själv faktiskt.

 

Jag tycker det är både roligt och sjukt jobbigt att träna. Jag är väldigt lat i min natur och anstränger mig ogärna i onödan. Samtidigt vill jag vara stark och se hyfsat tight ut. Detta motsäger varann fullständigt och jag är glad att den aktiva delen av mig vinner i det långa loppet.

 

Innan lillan föddes tränade jag regelbundet. På gym. Oftast pass då jag känner större krav på prestation och pushar mig själv hårdare. Eftersom vi hela tiden planerat för syskon med ungefär 3 år mellan orkade jag inte träna upp mig för att förstöra det med en till graviditet. Kan hända den gått lättare om jag hade tränat innan. Men tvivlar starkt på det då illamåendet var så illa att jag aldrig hade fixat att träna efter det kom foglossningarna och det är ju ärftligt och hormonellt så det hade hur som stoppat all typ av träning ändå.

 

Kort och gott hade jag inte tränat en dag på drygt 4 år. Med bebis och barn som går 15 timmar på dagis kändes gym som bortkastade pengar. Eftersom jag aldrig skulle ha tid att vara där och motivationen efter ett så långt uppehåll inte så gärna dyker upp bara sådär.

 

Så med en blogg jag följde då jag var hemma med lillan i nära minne googlade jag lite försynt mamma boot camp umeå och fick lite oväntat träff. Så skickade in en oskyldig intresseanmälan när lillasyster var nyfödd. Fick tom med mig en kompis i karusellen. Sen hörde vi inte något mer förrän ca en månad innan tänkt start. Då krävdes bindande anmälan och betalning av kursavgiften. Tur kompisen var snabb att anmäla eftersom jag lika snabbt som mailet kom blev otroligt lat och snål. Det var ju min idé från början. När hon anmält kunde inte jag skita i det. Vilket var bra. Jätte bra.

 

Mitt mål med min träning är i första hand att bli starkare. Sen vill jag tighta till allt mellan brösten och knäna. Nu efter 3 pass i döbelns park och ett hemma plus bålträning hemma känner jag mig redan starkare och piggare. Hade glömt hur bra träning är för både kropp och själ. Vikten är för mig helt orelevant. Jag har inga som helst ambitioner att gå ner och äter därför mest i familjen. Jag ammar fortfarande lite vilket kräver mer mat (kanske inte lika mycket nu som innan) sen försöker jag röra mig ute varje dag även om det vissa dagar bara blir fram och tillbaka till dagis. Fast jag till en början tyckte det var lite väl dyrt känner jag nu att det är värt varenda öre. Det är skönt att komma ut och träna ute. Jag får med mig en hel del övningar att fortsätta med när boot campet är slut och förhoppningsvis viljan att fortsätta. 

Inte helt oväntat har det visat sig att lillasyster fått barneksem. Det kan växa bort. Men eftersom mitt eksem inte gjort det har jag inte så stora förhoppningar på det. Hon har haft känslig hud sedan födseln. Jag har därför varit lite sparsam med badandet och överdoserat olja dom gånger hon badat. Nu är det inte riktigt lika lätt att spara på baden eftersom hon nästan bara äter mat och därför blir smutsig på ett annat sätt. Jag har bytt ut alla måltider förutom den super tidiga morgon amningen ( brukar normalt vara mellan 4-6). Tanken är att sluta med den också rätt snart. Men tänkte kroppen skulle få vänja sig med bara en amning innan jag slutar helt. Fantastiskt hur kroppen fungerar!

 

Jag fick en ny salva av mamma för ett tag sedan. Mini care. För extremt känslig hud och eksem hud. Det är mindre glycerol i den än föregångarna och passar därför väldigt bra även till barnen. Jag är helt kär i denna salva nu. Efter en vecka med den ser lillasysters eksem betydligt bättre ut. Jag har smort lillans nariga mage och mitt handeksem också och den har fungerat klockrent på allt. Kommer alltid ha en tub hemma hädanefter. För dom som inte är så vana att smörja sig kan den upplevas rätt fet. Men för mig som smort mig så länge jag kan minnas tycker jag den känns bättre än många andra feta salvor som är likvärdiga. Lätt att smörja ut och väldigt mjuk i konsistensen. Vilket är extra bra när jag smörjer barnen.

 

 

Idag började jag mamma bootcamp. Jag har haft väldigt blandade känslor inför träningen. Mest för att jag är pinsamt otränad men också för att jag är rätt lat och bekväm av mig en del på grund av min ångest med. Eftersom den kommer och går lite som den vill. Iofs gillar jag att träna. Men då pass och helst dans eller boxningsinspirerat. Då kan jag även själv känna vilka dagar och tider jag vill träna. Nu är det cirkelträning med bestämda dagar och tider. Vi började med koll av magmuskeldelning (jag hade ingen kvar) sen styrketest för att sedan kötta på med ett ordentligt träningspass. Jag lämnade lillan hemma med älskling som jobbar em i veckan och tog med lillasyster som ju ändå skulle sova. Allt gick bra till styrketestet började. Då hade lillasyster sovit nog tyckte hon. Smått ofokuserad försökte jag göra mitt bästa samtidigt som jag försökte roa henne. Som tur är, är hon fasligt snäll i vagn och tyckte det var väldigt spännande att bara sitta och titta på allt runtomkring mestadels. Jag får nog fint gilla läget och acceptera att hon vuxit ur mjukliften. Min lilla bebis börjar bli väldigt stor. Såhär i efterhand. När jag känner mig sådär lagom mör och sliten i kroppen känns det riktigt bra att vara igång igen. Måste bara hålla peppen och faktiskt köra hemma övningarna också. För att motivera mig själv lite ännu mer ska jag ta en bild på magen nu och även mäta mage, höfter och lår (är just där jag vill tighta till). Sen ska jag göra om samma sak om en månad. Har det gett resultat om än bara lite kommer peppen automatiskt.