Jag har alltid problem att komma ihåg om jag ska ställa fram eller bak klockan vid vinter respektive sommartids byten. Varför jag inte lärt mig det ännu vet jag inte. Det bara är så. I år hade jag lyxen att min nya fina telefon helt enkelt gjorde det åt mig. Så när jag vaknade i morse hade den praktiskt nog redan ställt om sig. Väldans smidigt för en virrpanna som mig. Med alla modernligheter jag har på telefonen. Jag kommer liksom aldrig kunna gå tillbaka. Till en "vanlig" telefon igen.

Den har även hjälpt oss hitta till kyrkan idag. Vi har varit på dop. Dubbeldop för att vara exakt. Två bröder. I Holmsunds kyrka. Jag har inte spenderat särskilt mycket tid i Holmsund. Nästan ingen faktiskt. Därav hittar jag inte någonstans där. Eller jag kanske hittar till badhuset. Nu hade jag en liten hint om var vi skulle. Men tog Google Maps till hjälp för säkerhets skull. Den fungerade fin fint som gps. Helt gratis dessutom. Heja smartfones och alla praktiska gratis appar.

Dopet var jättefint och väldigt trevligt. Värdparet hade lagt mycket tid på dekoration och fika. Riktigt gott fika bör tilläggas. Min middag bestod av två bitar smörgåstårta och ett gäng kakor. Fem stjärnor av fem möjliga. Lillan tyckte också det. Hon fick smaka på allt och avslutade med en varmkorv. Sen tänkte jag att hon skulle få bränna lite energi på golvet tillsammans med dom andra barnen. Jo just. Det första hon la märke till var trappen utan grind. Sen ville hon inget annat än att klättra i den. Det finns nämligen inget som slår att klättra i trappen just nu. Inte idag iaf. Väl uppe hittade hon ett akvarium med massa fina fiskar just i hennes höjd. Det fanns även en väldans rolig gång hon kunde springa fram och tillbaka i. Varje gång jag bar ner henne och satte henne på golvet drog hon iväg till trappen igen så fort dom små benen bar henne. Man skulle kunna säga att vi var ganska osociala. Men jag väljer att inte se det så.

Om jag tyckte tiden gick fort när jag var hemma med lillan så formligen springer den fram sedan jag började jobba igen. Veckan hinner bara börja så är den slut. Helgen likaså. Sova, äta, jobba, sova. Som ett mantra. Mitt i allt ska man hinna försöka få lite, lite tid med lillan också. Det är inte lätt minsann. Men det går. Jag har tom börjat vänja mig vid det.

En fjällsemester är motivationen. Jag tror det är viktigt med saker att se fram emot. På jobbet ser jag fram emot att komma hem. Till mina hjärtan. Samtidigt är det nyttigt att vara lite ifrån också. Så jag förstår hur mycket dom faktiskt betyder. Livet är för härligt.

Passaten har flyttat. Som nämnt. Vilket lämnat oss med en bil. Älskling har förövrigt kommit på hur jag kan komma undan min dyra försäkring. Skriva över bilen på honom ett tag. Vilket jag tycker är en lysande idé. I helgen just innan månadsskifte passar utmärkt. Sen skriver vi tillbaka den efter ett par månader. Bye, bye redo försäkringar. Jag kommer aldrig välja er igen.
För att komma tillbaka till ämnet har han nu bollat över frågan ny bil till en vän. Som ska hjälpa oss att hitta en riktig pärla. Det känns ypperligt. Eftersom varken jag eller älsklig är vidare kunnig vad gäller bilar. Eller andra elektroniska saker för den delen. Så nu håller vi tummar och tår att det går hyfsat fort. Så älskling blir mobil igen.

Idag har C och N varit förbi med resten av bilderna från våran fina höst-foto-session på bölesholmarna. Jätte fina bilder. Jag är mer än nöjd och kommer utnyttja det faktum att C tycker det är fantastisk kul att fota många fler gånger. Det är så kul att ha bilder på oss allihop. Det händer liksom inte annars. Eftersom någon måste stå bakom kameran. Förvisso går det att iscensätta med självutlösare. Men det blir så mycket krångligare på det sättet.

Bjuder därför på några guldkorn.

Idag hade jag ett paket väntande i brevlådan när jag kom hem. Från buzzador. Det innehöll en natusan bedtime baby oil och en natusan bedtime bath. Denna gång följde det inte med små förpackningar att dela ut utan rabattkuponger på bedtime serien. Så vill någon ha är det bara att säga till. Alla barn behöver ju bada. Vi har inte provat själva ännu. Men jag misstänker att lillan kommer bli stormförtjust. Det finns inte mycket som slår plask i badbaljan för tillfället. Bildkälla.

Jag fick en snilleblixt igår och började trixa lite med headern här i bloggen som ni säkert märkt. Jag kände att det var på tiden att förnya den gamla, men ovan och okunnig som jag är lyckades jag ta bort original malls ramen som jag faktiskt tyckte om. Den som är runt om allt. Därför gjorde jag den tillfälligt svart. Idag har jag suttit och grejjat lite i photoshop och fick fram denna fina istället. Som jag blev riktigt nöjd med. Nu känns bloggen mycket mer personlig dessutom. Slutet gott allting gott, typ.

Dagar som denna gör det inte jättemycket att jobba. Det är inte så att jag skulle tagit vara på den annars. Regn och rusk. Med nordanvindar. Nä huva och fy. Då är det rätt trevligt att sitta inne och drömma sig bort till en braskamin.

Idag har älskling och lillan varit på 1:års kontroll på bvc. Två sprutor fick hon. Eftersom hon fick feber förra gången var jag förberedd på det värsta. Lilla R fick så väldigt ont i benen och ville ogärna krypa efter sina. Så jag skyndade hem efter jobbet för att kramas med min sjukling. Så var det inte. Full rulle på fröken som oberört tog sig både fram och bak och upp och ner. Se där. Kanske blir lite varannan gång då då...

Såhär kan det se ut när lillan varit framme (mer regel än undantag).

Lillans dåliga nattsömn har fått sin förklaring. Tror jag i alla fall. Två små gaddar har tittat fram inom loppet av en vecka. Inte så konstigt att fröken sovit oroligt. Nu hoppas jag att resten av tänderna håller sig lugna ett slag. Så alla får sova i lugn och ro en vecka eller två.

Den här helgen hann bara börja så tog den slut. Så känns det. Tiden springer iväg och jag hinner banne mig inte ikapp. Trevligt har vi haft. Med shopping i stan, 2:års kalas, fotosession på Bölesholmarna och 1:års kalas. Kanske inte låter så mycket för världen, men det har varit full rulle från morgon till kväll. Så någon vila blev det inte denna helg heller. Nästa känns faktiskt lovande. Så därför lovar jag mig själv exakt nu att inte planera något alls nästa helg. Så kanske, kanske jag lyckas få mig en vilodag trots allt.

Solen har lyst varenda dag sedan jag började jobba igen. Typiskt. Varför kunde den inte titta fram när jag fortfarande var hemma. Så hade jag haft lite mer tid på mig att knäppa trevliga höstbilder. Naturen är aldrig så vacker som på hösten. När allt sprakar i gult, orange och rött. Fantastiskt. Därför tog jag mig själv i kragen i lördags och drog ut lillan i vagnen för att fånga ögonblicket. Varför jag inte tänkte på att sätta henne bland alla löv. Kan jag inte svara på. Tydligen tyckte jag det passade utmärkt att dekorera varje bild med barnvagnen. Nåja, bilderna blev fina ändå. Jag testade även självutlösaren på kameran och lyckades föreviga mig själv på några bilder med.
Observera lillans nya mössa (från HM). Kanske den sötaste som finns.


Inspirerad av detta och det faktum att jag var lite väl sent ute eftersom solen var på väg ner. Slängde jag iväg ett sms till C för att höra om hon var sugen på att fota hela familjen. Inte en endaste liten bild har jag på oss allihopa tillsammans. Då räknar jag med Bill och Bull (hundarna) också såklart. Fotogalen som hon är hoppade hon givetvis på chansen att få testa sina nya objektiv. Så vi packade ihop hela familjen i bilen och styrde ner till Bölesholmarna i hopp om fin natur som bakgrund. Jag är nu extremt nyfiken på resultatet av dagen och helt övertygad om att vi kommer förstora och rama in minst en av bilderna.

Första jobbveckan kändes bra. Då kände jag mig faktiskt rätt pigg. Piggare än när jag var hemma. Nu börjar verkligheten komma ikapp. För jag känner mig inte alls lika pigg längre. Det kan bero att jag haft lite att göra idag. Eller så är det sömnbristen som börjar ta ut sin rätt. Eller så kan det vara brist på helg. Eftersom hela helgen var fullbokad från morgon till kväll. Det kan även bero på att jag haft svårt att hålla mig hemma på kvällarna av diverse skäl. Mest troligt är det en kombination av allt. Så därför hade jag tänkt göra så lite som möjligt i helgen. Men nu kommer det inte riktigt bli så. Därför satsar jag på vilohelg helgen efter istället. Så får jag se hur det går.

Det går bättre än förväntat att jobba. Såklart saknar jag lillan väldigt mycket. Men inte så mycket som jag först trodde. Vilket känns bra. Det är därför bra när jag har mycket att göra på jobbet. Det lämna inte så mycket utrymme att tänka på lillan och älskling hemma.

I måndags började jag en föräldrakurs tillsammans med en vän. Nu kommer jag inte ihåg hur många gånger den är. Men än känns det bra. Den är helt gratis och jag går den mest i förebyggande syfte. Eftersom lillan är så snäll och inte så gammal ännu. Då kanske vi har en chans att göra rätt på en gång. Eller så blir det som det blir ändå.

Idag har vi bytt till vinterdäck på Saaben. Jag skriver vi fast det egentligen är bildoktorn som gjort det. Så nu kan det snöa vilken dag som helst. Jag tar mig ändå till jobbet. Det är passatens tur imorgon. Syrrans bil fick sig en övernattning hos bildoktorn. Under tiden syrran och älskling var iväg underhöll jag barnen. Full rulle på övertrött växel. Det gick mycket bättre än förväntat. Så länge jag höll mig på golvet.

Idag fyller lillan 1 år. Ett helt år. Jag har svårt att begripa det själv. Det känns som 4 månader, på sin höjd, sedan vi kom hem med knytet från bb. Det har varit det bästa året i mitt liv. Överlägset. Även fast tålamodet testats ett par gånger. Hon är ljuset i våra liv och så mycket mer. Älskade barn.

Egentligen hade jag tänkt skriva lite vad som hänt och hur hon utvecklats. För min egen skull. Så det blir lättare att hålla isär när åren går. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja eller sluta. Så jag tror det får bli någon annan dag. Däremot kan fröken numera stoltsera med ännu en tand. 7:e i ordningen. Jag håller tummarna och tår och hoppas att detta är orsaken till lillans rubbade nattsömn på senaste. Då vet jag att det är snabbt övergående. Annars vette sjutton.
Hon har även lärt sig att vända lära-gå vagnen. Som videoklippet innan visar. Det ser för hejigt ut. Samtidigt som det är väldans praktiskt eftersom vi inte behöver springa efter henne riktigt lika mycket nu längre.

Självklart har hon fått sig ett kalas. Med kakor, bullar och muffins. Men ingen tårta. Det får hon den dag hon själv ber om det. En massa fina presenter har hon fått också. Hon tackar alla så väldigt mycket och låter hälsa att hon är mycket nöjd över varenda en. Besök av både stora och små har vi haft. Som en stadigt ström hela dagen. Riktigt trevligt. Men än har vi fika över. Så om någon känner sig lite fika sugen. Kika förbi någon kväll vetja.

Igår fick jag en betalnings specifikation från Redo försäkringar. Det är alltså det försäkringsbolag jag tecknade en försäkring till min bil för dryga året sedan. Helt plötsligt har dom hux flux höjt premien med ungefär 1000 kr. Kanske lite mer tom. Jag tappade hakan när jag insåg att jag skulle behöva betala nästan en hundring mer i månaden. Fort som tusan började jag kolla andra försäkringar för att sänka kostnaden.

Idag gjorde jag det rättare sagt. Jag kom så långt att jag hittade ett försäkringsbolag som skulle halvera kostnaden. Jippiiiee det vill jag ha. Utbrast jag käckt. Allt gick min väg tills jag ringde till Redo försäkringar. Där blev det tvärstopp. Jag fick inte byta försäkring. Jag hade tydligen godkänt ett års förlängning av den befintliga försäkringen genom att betala den senaste fakturan (autogiro). Hur är detta möjligt? Jag fick brevet igår. Tyckte jag irriterat. Det dög inte. Tydligen hade dom skickat ut ett brev 1:a september som berättade vad jag skulle betala framöver och även att jag fort som tusan skulle byta bolag om jag nu ville det. Detta brev har jag aldrig fått. Det förklarade jag tydligt för killen jag pratade med. Som började bli mer och mer irriterad på mig. Jag förklarade även att om jag hade fått detta brev hade jag ju givetvis ringt direkt då. Men nu hade jag inte fått det utan ringde när jag fick betalnings specifikationen istället. Eftersom det är det enda brev jag fått. Då får du ta det med posten. Tyckte killen. Varför undrade jag. Sen frågade jag om han trodde att posten skulle betala mig dom 1000 kr jag kommer förlora genom att jag inte får byta försäkring. Det trodde han förstås inte. Det gjorde inte jag heller. Jag frågade även varför jag ska bli lidande på grund av postens slarv. De bör poängteras att detta handlar om 7 ynka dagar. 7 dagar sen var jag därför kunde jag inte byta försäkringsbolag. Då frågade jag killen om han då kunde sänka min premie eftersom det trots allt är deras jävla regler som styr detta. Utan dom hade jag kunnat byta och allt hade varit frid och fröjd. Men det kunde han givetvis inte. Han som vid detta lag var väldigt irriterad på mig påpekade att det faktiskt var mitt ansvar att hålla reda på när jag tecknat försäkringen. Han höll tydligen reda på alla sina. Jag brann av och blev riktigt otrevlig. Ungefär där brast allt. Det var ingen mening att fortsätta konversationen. Så jag tackade för ingenting och meddelade att jag minsann kommer byta försäkring så fort jag får. Jag hoppas att jag inte behöver ha något att göra med idioten fram tills dess. Ett tips teckna INTE försäkring hos Redo försäkringar. Eller gör det för all del om du är ute efter en otrevlig och arrogant kundtjänst.

Så fick jag det ur systemet.

Ikväll är det storbak. Inför lillans kalas på söndag. Imorgon har jag inte tid. Så därför fick det bli idag. För att fira min första riktiga helg på ett år. Det känns som jag nog inte borde sätta mig ner. För då finns det risk att jag somnar. Utan bara köra på tills allt är klart. Därefter hägrar nog sängen mest av allt.

Att jobba nästan en hel vecka när jag inte gjort det på över ett år och dessutom boka tvättstuga är inget att rekommendera. Det känns att jag inte är van att jobba och är därför extra trött. Fast ändå pigg. Väldigt märkligt. Med så snällt barn har jag fått sova bra mycket mer innan. Det är först nu jag märker hur mycket hon vaknar till på natten. Hon somnar om lika snabbt igen. Det gör inte jag. Mellan tvätten ska det lagas mat och gärna hinna tas en dusch. Som tur var ordnade älskling middagen. Så jag fick lite själaro. Nu är hans vändor till tvättstuga kvar så förhoppningsvis hinner jag varva ner innan jag gör kväll.

Jag går numera och lägger mig klockan 9. Jag vet inte om man ska se det som en bra sak, för att jag är duktig och lägger mig i tid. Så jag får sova dom timmarna jag behöver. Eller om det är ett tecken på att jag börjar bli gammal. Jag väljer att ignorera det andra alternativet för tillfället. Å andra sidan är det inte fy skam att bli gammal heller.

Idag har älskling och lillan hängt på öppna. Första gången för honom. Inte för henne. Fröknarna kände igen henne, vilket jag kan tycka är smått anmärkningsvärt då jag varit där en enda gång sedan vårfesten. Dom kom till och med ihåg vad hon hette. Imponerande. Särskilt med tanke på då den mängd barn dom träffar varje dag. Det superminnet skulle jag gärna låna lite av.

Nu börjar jag landa lite, men bara lite, i verkligheten igen. Det är som att jag levt i min lilla mamma bubbla lite väl länge. Det är såhär det kommer vara nu. Jobba, leka, äta, leka, sova, jobba, leka..... Det känns lite inrutat. Men så är det ju för dom flesta. Så det ska nog minsann gå vägen.

Älskling och lillan hade tänkt sig till Holmsundsbadet idag. Inte ens jag har fått mig dit med henne på hela det år vi var hemma tillsammans. Nog för att det inte var lika aktuellt när hon var liten spädis.
Han kom sig ända dit. Tillsammans med dom andra hemma papporna han hänger med. Glad i hågen. Bara för att bli utschasade på grund av städning. Typsikt. Så det blev busplaneten istället. Barnen var lika nöjda över det.

Så var första arbetsdagen avklarad. Om man nu kan kalla det arbetsdag. Att gå igenom mailen, fixa behörigheter och nytt lösen tog hela förmiddagen. Sedan bevakade jag mest på eftermiddagen. Det känns bra. Faktiskt. Jag får tillbaka mitt gamla område. Det känns tryggt. Dessvärre fanns det ingen plats för mig. Så just nu bor jag på kanten av mina två kollegors skrivbord. Det är inte ultimat och jag hoppas att flytten till nya plaster inte dröjer allt för länge.

När jag kom dit imorse kändes det tungt. Att jag inte mindes något. Såhär i efterhand känns det inte alls så farligt. Fast jag har ett nytt program jag måste lära mig. Jag tror att det mesta kommer tillbaka i sinom tid. Får jag bara sitta och pilla lite själv så kommer det nog gå ganska fort dessutom. Det känns bra att vara produktiv igen.

Älskling och lillan har varit på playdate och tagit en sväng runt stan idag. Det är super att han har andra hemma pappor att hänga med. Men jag blev allt lite snopen när lillan inte ens hade tid att hälsa på mig när jag kom hem ifrån jobbet. Jag hade väntat mig en fanfar i minsta fall och kramar och pussar i mängder. Så blev det inte alls. Hon skrek som en tok och jagade efter gamfarbrorn istället. Jahapp, så var jag glömd redan....

I förrgår visade termometern detta ungefär vid denna tid. En sista ljummen sommarkväll. Det tackar jag för. Snart kommer väll snö och busväder. Så jag tar tacksamt emot allt som påminner lite om sommaren. Fast jag tycker nog ändå att hösten är den vackraste årstiden.