I våran lilla familj har vi planerat så bra att vi gör bort allas födelsedagar inom loppet av två månader. Först jag, sedan lillasyster, sen lillan och sist älskling. Från slutet av september till början av november. Hade jag fått välja skulle jag spridit ut det bra mycket bättre. Men som alla vet går ju inte det. Nu är det såhär och det fungerar det med. Helgen som var fyllde jag år. Vi passade även på att fira lillasyster (som egentligen fyller år idag). Men eftersom jag börjar jobba igen imorgon och älskling tar över facklan hemma. Kände jag att en lugn och stillsam kväll vad vad jag behövde. Lillasyster är ju dessutom så liten ännu så för henne spelar det ju ingen roll.

 

Så liten fast ändå så stor. Helt otroligt hur ett år kan gå så fort. Särskilt när man "bara" går hemma. Nu är det nog fler än jag som kan skriva på att gå hemma med två barn är allt annat än ledigt. Jag har inte gjort en bråkdel så mycket som jag gjorde när jag var hemma med lillan och ändå har tiden gått nästan dubbelt så fort. För mig helt obegripligt. Ska det vara såhär nu? Då kommer det ju bara smälla till så har barnen flyttat hemifrån och jag sitter helt ställd i soffan och undrar vad fasen som hände.

 

Jobb imorgon känns helt overkligt. Jag har verkligen lagt allt vad heter jobb åt sidan denna gång. Jag har inte ens fått mig dit och hälsat på. Så det känns nästan främmande att ställa klockan för att gå upp och jobba imorgon. Det kommer kännas bra när jag väl är där. Men det är en väldig omställning och ganska stor process för mig.

 

Jag har dessutom fått tummen ur och äntligen köpt ett träningskort. Inte en dag försent. Hemmapulandet har jag tröttnat på. Även om det är mycket billigare har jag tappat motivationen. Och har man inte den går det inte så bra att träna. Så nu jäklar ska jag hålla i detta. Det behövs både för kropp och skäl. Särskilt nu när jag börjar jobba igen. Det är även då jag kommer märka hur mycket tid jag har att lägga på träning. Om det lönar sig eller inte. Bra draghjälp är dessutom att syrran tränar där. Nu kommer vi inte köra alla pass tillsammans eftersom vi har lite olika arbetstider. Men några är ju bättre än inga. Hittills har jag fått mig på två och lika jäklig träningsvärk efter båda. Vilket bara vittnar om hur svag jag egentligen är. Jag ville ju någonstans tro att mammaträningen gett mig bra grundstyrka. Så var inte riktigt fallet. Nu är jag såklart mycket starkare än när jag var helt otränad. Men långt ifrån toppform som jag hade när jag tränade som mest innan lillan föddes. Nä nog fasen ska jag få detta att fungera.

Denna är tagen efter pump cirkeltränings passet igår. Jag var helt utslut, syns det ;) En ny snygg mössa fick jag mig också!

 

Hösten är den vackraste årstiden. Överlägset. Jag tycker om hösten. Jag gillar att det blir mörkare på kvällarna. Att graderna sjunker och att naturen skiftar färg. I år har hösten verkligen väckt min kreativa ådra. Mest inom foto. Men jag har också målat och ritat mer än vanligt. Vilket är jättekul.

 

Hösten för även med sig sjukdomar. Den tråkiga sidan. Lillan kom hem med feber en torsdag. Hon frisknade till rätt fort men smittade såklart ner lillasyster. Som alltid får allt 10 gånger värre. Denna gång klarade hon sig förhållandevis bra och var inte sjuk så hemskt länge. Däremot fick älskling ta över facklan. Med mig hemma på föräldrapeng ville han inte sjukanmäla sig. Vilket han egentligen skulle behövt för att återhämta sig ordentligt. Det resulterade i en ond hals och elak hosta flera veckor. Nu äntligen har det verkat släppa. Själv har jag haft lite halsont och tror jag kan haft en väldigt mild variant av höstblåsor då jag fick blåsliknande munsår i samband med halsont. Trodde först det var ett vanligt munsår (dom brukar kunna dyka upp om jag har förkylning i kroppen). Men när det kom en exakt likadan blåsa bara dagen efter första läkt blev jag tveksam. Såhär skriver 1177 om höstblåsor hos vuxna:

 

"Vuxna brukar bara få ont i halsen och enstaka blåsor."

 

Hemmaträningen fick vila den veckan. Första gången sedan jag började träna som jag inte tränat på en hel vecka. Det kändes surt. Nu har jag och syrran förvisso pratat ihop oss och planen är att börja träna på Träna istället. Jag kommer inte ge upp Olgas bok helt. För den fungerar helt klart! Jag är väldigt nöjd med hur min kropp förändrats och det är helt och hållet hennes förtjänst hittills. Men jag har tröttnat på hemmapulandet. Jag har svårt att hålla motivationen och det börjar bli bökigare att hitta rätt tillfällen att träna desto större och rörligare lillasyster blir. Träna har dessutom ett autogirokort som är bindningsfritt. Vilket är super. För då kan jag testa mig fram. Märker jag att jag inte har tid och inte nyttjar det som jag vill. Så kan jag enkelt säga upp det. Nu har jag förstås tänkt ta mig den tiden jag behöver till träning. Så det ska banne mig fungera.

 

En av sjukdagarna slängde jag upp ett lakan på torkställningen och satte brudarna på en fäll nedanför. Förra gången jag roade mig med detta var lillasyster betydligt mindre och inte alls lika rörlig. Tror faktiskt hon inte tog sig någonstans alls då. Så det var en ordentlig utmaning. Tur jag tar så många bilder att mindre än hälften hade varit nog. För då blir det minsann alltid några som blir bra.