Redan ikväll har älskling börjat jobba. Slut på pappaledighet. Jag sitter och laddar som mest över att gå upp en hel halvtimme (om det nu räcker) tidigare på mornarna hädanefter. Jag ska ju hinna släppa av lilla söt på dagis innan jobbet. Varenda morgon. Fördelen är att jag får beemern som första bil. Då älskling kör saaben till och från jobbet. Han blir så skitig och vill inte smutsa ned fin bilen. Vilket jag tycker är fantastiskt bra. Nackdelen är att jag verkligen inte är en morgonmänniska och jag kommer kliva upp med tuppen hädanefter. Det känns sådär. Förmodligen en vanesak men det kommer ta lång tid för mig att vänja mig.

Vi har storhandlat i helgen. Det brukar som bli så på lönehelgerna. Eftersom vi för omväxlings skull var lite förutseende (och för att lillan gjorde morgon klockan 7) var vi på maxi 10 i 10. Vi och några barnfamiljer till. Det gick alltså snabbt och smärtfritt att handla. Efteråt tog vi en svängom på Apoteket, Lindex, HM, Kicks och Hemtex. Dels för att lagra upp lite kläder till lillan i större storlek, men även för att sätta sprätt på lite hårt förvärvade pengar. Jag blev ett par jeans (99 kr på HM, köp, köp, köp) och en mascara rikare (eller fattigare beroende på hur man ser på saken) vi kom dessutom hem med nya kuddar till vardagsrumssoffan. Riktigt hur det gick till vet nog varken jag eller älskling. Nu ligger dom så fint i soffan dessutom. Så det vore ju himla synda att lämna tillbaka dom (hundkuddarna för att förtydliga).

Jag känner att det var smått onödigt att det började snöa i veckan. Att det räckte som det var innan. För att på något sätt försvara mitt argument mot alla skoterfantaster håller jag helt vid den skymda sikten i varenda korsning. För som det är nu måste man banne mig ut i halva körfältet för att se något och då står man redan i vägen. Den näst intill obefintliga plogning av parkeringen på mornarna är inte heller särskilt trevlig. Jag har varit nära att köra fast, vilket INTE är ett bra sätt att starta dagen på. Inget blir liksom bra efter en sådan start. Det var lagom innan. Tillräckligt för att dra runt lilla söt i pulkan, men ändå inte så mycket att det kändes smått frustrerande att bege sig ut i trafiken. Suck. Jag hoppas våren kommer tidigt i år. Jag håller tummarna för Mars.

Lillan ligger ute på balkongen och sussar som bäst. Älskling är ute och ränner och jag sitter här omringad av vovvar i min ensamhet. Väntar på att liten ska vakna så vi kan besöka en vän till oss båda för fika. Sockerboost för min del. Bus och lek för hennes. Det tror jag blir utmärkt avslut på denna helg. Som för övrigt gått lika fort som alltid. Åhhh, jag hinner ju inte med alls.

Snart börjar allvaret. Lillan börjar på dagis imorgon. Stort. Riktigt stort. Det var ju nyss vi kom hem med knytet från BB.... Livet går så väldans fort. Ibland skulle det vara bra att stanna tiden en liten stund. Ta en paus i allt. För att uppskatta det underbara livet bjuder på.

Vi har sprungit runt här som yra höns halva förmiddagen. För att packa lillans dagis väska. Tagit fram blöjor och fyllt i telefonlistan som ska med henne och älskling imorgon. Varför gör man alltid allt i sista stund?
Jag tror hon kommer storm trivas. Jag hoppas det för älsklings skull, eftersom han tar hand om inskolningen. För min del med förvisso då jag ska lämna henne varje morgon. Men självklart mest för hennes skull. Hon som ska vara där hela dagarna.

Jag kommer gå ner lite i tid. Vilket passar mig bra. Jag trivs bra på mitt jobb. Men med dom tider jag jobbar blir det inte så mycket tid med lillan på kvällarna. Detta gör att jag får möjlighet att umgås lite mer med henne. Hur mycket det blir avgörs så fort älskling fått sitt nya jobb schema. Antingen blir det varannan eller var 3:e vecka jag får sluta 14. Jag hoppas  på det första alternativet.

Igår tog jag mig i kragen och googlade lite kamerainställningar. Slutartid, bländartid och iso. Vet inte om jag blev så mycket klokare. Det får jag se när jag har bättre förutsättningar. Här lekte jag med iso och bländaren. Samma motiv utan blixt. Jag har inte riktigt fått ordning på vitbalansen uppenbarligen... Men det kommer nog så småningom.

Igår tog vi oss i kragen och drog fram dammvippa, dammsugare och skurmoppen. Dammsugning sker rätt kontinuerligt. Skura däremot händer kanske lite väl sällan. Man skulle rent kunna påstå att det är rätt sällsynt här. Innan lillans 1:a födelsedag och innan julens alla klappar. Fanns det inte allt för mycket för fröken att slänga runt. Det blev därav inte lika stökigt. Så är det inte längre. Därav rätt missunsamt att städa. Då det 3 sekunder senare ser 7 gånger värre ut än innan. Hur nu det är möjligt eftersom det alltid är som värst.
Det påminner lite om hur det var när jag bodde med 4 hundar. 2 med fällande svart päls. Och vita golv i hela lägenheten. Det var inte heller skit kul. Så fort jag var klar såg det ungefär lika illa ut igen där jag börjat. Hyfsat otacksamt. Lite så man börjar överväga att sluta städa. Eftersom det inte lönade sig. Eller nått.
Nu är det förstås inte lika illa med leksaker utspridda över hela lägenheten men ändå.

Jag måste nog ändå påstå att början på detta år varit väldans segt. Denna vecka har verkligen krupit fram. För omväxlings skull. Dock går kvällarna i ett sus och sen är jag tillbaka på jobbet. Jag vet inte om det beror på att det är en kortvecka eller för att jag blev bortskämd helgen innan med hela 3 lediga dagar, så förra helgen kändes alledels för kort. I vilket fall har jag varit mer död än levande idag. Jag funderade seriöst på att kravla ihop under skrivbordet en stund och blunda lite.

Jag tror minsann jag måste rycka mig i kragen hädanefter. Egentligen borde jag börja träna. Läs "kommer inte hända inom någon snar framtid men ger mig själv dåligt samvete för att det blivit så". Jag måste hitta en hobby som innefattar att jag måste stiga upp ur soffan. Exempelvis köpa hus. Som kräver en hel del skottande på vintern och gräsmatta att klippa på sommaren. Så om någon vänlig själ där ute kan ge oss sisådär 250 000 kr till kontantinsatsen är jag på banan. Med förhoppningsvis sundare leverne.

Grannarna har fest ikväll. Dunk, dunk, dunk, dunk hörs igenom väggen. Jag löste det genom att sätta igång spotify på hyfsat hög volym (lagom för att inte väcka lilla söt). Dunk, dunket hörs fortfarande men blev inte fullt lika störande.

Samtidigt skriker sockertarmen högst av allt. Lillan i säng och sambo med bil ute på äventyr betyder lite godis till mig. Förhoppningsvis har älsklig något gott med sig när han kommer hem. Det är mitt största hopp för tillfället. Kom just på att jag faktiskt har en kexchoklad i väskan, LYCKA.

En snabb sockerrush sen kommer jag krascha i soffan. Förhoppningsvis orkar jag förflytta mig till sängen i lämplig tid...

Nytt år och nya utmaningar. Med en liten som bara blir större och större. Det kommer bli ett innehållsrikt och spännande år. Det är jag helt övertygad om. Allt blir liksom bättre med barn.

Nyår firade vi hos vänner. Vi åt god mat med trevligt sällskap. Det går inte att begära så mycket mer än så. Eftersom det är stört omöjligt att få tag på en taxi kvällstid (och för att vi hade lillan med oss) valde jag att vara nykter och köra. Vilket i sig inte var en särskilt stor uppoffring. Maten var bland det bästa vi ätit på länge. Lillan höll sig tappert vaken till 8 snåret. Då vi nattade henne i vagnen. Där sov hon sedan gott tills vi började röra oss hemåt. Då tyckte hon det var en lysande idé att vakna för att sedan inte somna om.
Jag hade i min ensamhet tänkt knalla ut och titta på lite fyrverkerier runt 12. Det gick dåligt eftersom lillan fortfarande var vaken då. Så jag fick fint sitta på vardagsrumsgolvet och försöka se så mycket som möjligt genom fönstren. Dock inte särskilt mycket alls eftersom balkongen skymde all sikt. Det kändes faktiskt helt okej ändå. Allt igenom en riktigt lyckad kväll.