Idag har jag inte tagit en endaste liten bild. Eller jo en på lillans regnställ jag fyndade på Maxi. Här kommer den. Det är byxor där under jackan. Dom syns bara inte.

 

199 kr för byxa och jacka är billigt. Ungefär halva priset på både HM och Lindex motsvarande. Jag har dessutom fått för mig att det är lika bra. Eftersom folk verkar köpa det igen år efter år till sina barn. Logiskt borde dom ju inte köpa det igen ifall kvalitén var dålig. Känns det som iaf. Så nu har lillan fått sina galonisar. Jag får bara hålla tummarna för att hon inte drunknar i dom helt. Storlek 86/92 var nämligen den minsta. Å andra sidan kan hon nog ha den i höst, vår, sommar och kanske nästa höst igen. Väl spenderade pengar. Så nu saknas bara dom förbaskade skorna. Jag hoppas på loppis. Annars är det möjligt att jag utnyttjar en rabatt hos Ellos.

 

Som alla vet använder jag sällan smink. Därför räcker mitt smink ungefär hur länge som helst. Jag vet att det är färskvaror och dom går ut. Om jag inte minns helt fel bör man byta mascara var 3:e månad. För mig är det inte alls kostnadseffektivt och kör på vartannat år eller liknande istället. Nu börjar den ta slut. Ibland får jag il och vill prova något nytt. Egentligen vill jag ha Mary Kays mascara. Den tyckte jag var super. Men det har jag inte råd med. Så istället blev det Maybellines colossal volum express mascara cat eyes. Jag har ingen relation till den mascaran. Utan köpte den bara för att det var bra pris på Maxi (när jag ändå var där). Recension kommer när den testats.

 

Ett paket från HM ligger och väntar på ICA. Det är ovanligt att jag inte på studs springer dit och hämtar ut så fort aviseringen kommer. Igår (när sms:et kom) hade jag inte tid. Sen glömdes det bort. Jag kom på det igen idag. Men ides inte. Imorgon måste jag. Mest för att jag vet att paketet innehåller lillans vinteroverall och jag är nyfiken på om den passar.

Idag har vi hälsat på lillans mormor. Det blir alldeles för sällan. Helst skulle jag vilja hälsa på alla mor och farföräldrar varje helg. Men det blir rätt stressigt. Det är ju så många andra vi vill hinna träffa på helgerna med. Ibland vill man inte göra något alls. Så därför for vi dit efter hon slutat jobba idag. Det gäller att passa på medan jag fortfarande är ledig och orkar med såna projekt på eftermiddagarna. Vi åt middag där. Lillan åt upp allt hon hade i bebis mat väg och ville ändå ha mer. Ett riktigt litet matvrak har hon blivit. Det tycker jag är bra. Äta bör man annars dör man. Jag testade även ge henne vällingen just innan vi skulle fara. För att söva henne i bilen, köra in henne i vagnen och förhoppningsvis bara lyfta över henne i sängen. Riktigt exakt så smidigt gick det inte. Hon vaknade till när jag klädde av henne ytterkläderna. Men somnade fort om i sängen. Mycket praktiskt. Nu när vi vet att det fungerar behöver jag inte vara lika nojig över att fara iväg på kvällen. Det går ju så bra ändå.

Jag har dålig koll på allt lillan kan behöva i klädväg framöver märker jag. Jag tänkte att det räckte med vinteroverall och den fodrade regnoverallen. Men si det gör det inte. Fröken behöver ett regnställ och höstskor. Vinterskor med, men det känns inte lika akut. För som det är nu kan jag inte släppa henne ur vagnen. Vilket är lite smått opraktiskt då fröken har hemskt svårt att sitta still när vagnen inte rör sig. Det skulle dessutom vara väldigt skönt att kunna gå ut och dränera lite energi dagar som denna.

Idag har vi förvisso gjort det. Eller jag och hundarna har det. Lillan fick åka vagn. Syrran var sugen på att ta vara på solen så vi gick en riktig långpromenad efter älven. Det är så mysigt där. Några få löv hade skiftat till gult. Vilket verkligen skvallrar om höstens intågande. Jag gillar hösten. Det är en vacker årstid. Särskilt när bladen lyser i gula och röda nyanser. Innan det blivit för kallt och mörkt. Det beror säkert lite på att jag fyller år i slutet av september med.

Jag drog på mig fodrade träningsbyxor och walkingskorna (jag har bott i foppatofflorna fram tills idag). Men hade inte alls räknat med att det skulle vara så varmt. Utslut var jag när vi kom hem. Det känns tydligt att det var länge sedan jag rörde mig så mycket. Vilket i sig känns sådär. Jag skulle så gärna vilja vara en hurtbulle. Dra på mig löpartightsen och bränna iväg. Eller sticka på gymmet och köra hårdaste boxercise passet. Men så är det inte. Istället sitter jag och lökar i soffan för det mesta. Hur får man tanke till handling? Motivation tack. Eller någon vänlig själ som vill bjuda mig på ett träningskort med medföljande personlig tränare kanske?

Sitter som mest och funderar på lämpliga höstskor till lillan. Kavat tipsade en kompis om. Så jag har lagt bud på tradera. Jag kommer inte att vinna. Dom går säkert för mer. Däremot hoppas jag på barnloppisen på lördag. Jag tror jag har alldeles för höga förväntningar på vad jag kommer hitta där. Men hoppet är det sista som lämnar en. Om jag inte inbillade mig att jag kommer hitta massor fint där så skulle det inte var någon mening att fara alls. Sen gillar jag att gå på loppis. Det kommer bli roligt.

Blandat på lillan från dagen.

Är det bara jag som håller på att störa ihjäl mig på felix nya reklam? Hade jag haft större barn som börjat ifrågasätta om dom verkligen behövde tvätta händerna hade jag blivit vansinnig. Vad är det för idiot som suttit och klämt fram den där reklamen undrar jag. Hur tänkte han liksom. Jag känner mer för att bojkotta märket helt efter något så korkat. Jag kommer medvetet välja ett annat märke av den produkt jag är ute efter nästa gång jag är i affären. Så de så. Förbannade felix att hålla på sådär. Jag gillar ju deras pulvermos.

Sen funderar jag på om det är någon fler än mig som saknar storpack av barngröten? Jag skulle mer än gärna köpa det så gröten räcker ett tag för även om jag inte behöver springa på affären för att köpa välling om vartannat så måste jag det med gröten. Därför tänker jag att om alla som känner lika som mig skickar varsitt mail till både semper och nestlé och sedan även rekommenderar deras vänner att göra detsamma. Så borde det nog inte helt omöjligt att dom faktiskt tar frågan på allvar. Vad säger ni, är ni med?

Idag har vi varit och nosat på en två veckor gammal bebis. Så söt. Snäll var han också. Han sov hela tiden vi var där. Mamman bjöd på marängsviss. Vi åt tills vi storknade. Så gott och så länge sedan jag åt det sist. Alldeles för länge sedan vi sågs. Lillan var väldigt fascinerand av bebisen. Hon tittade och tittade och pillade lite. Så söt. Sen rev hon ut alla plastpåsar över hela köket. Det gäller att hänga med i hennes svängar.
Helt plötsligt blev lillan så väldigt stor. Inte fick jag några baby cravings heller. Det är bra eftersom det inte riktigt är dax för det ännu. Men jag skulle inte ha något emot att umgås lite mer med den lilla söta.

Idag har jag beställt en av fotoböckerna jag satte ihop förra veckan. För även om den rabatten jag var ute efter då inte gällde kom en ny i veckan så jag fick 100 kr rabatt. Ibland blir allt bara så rätt. Nu är den på väg. Det känns riktigt bra.

Till sist bilder på stora söt.

Trött, tröttare, tröttast. Lite så känns det idag. Helgen har varit ganska intensiv.

I förrgår var T här på middag. För ovanlighetens skull lyxade vi till med en färsk stjärtbit lax. Mest för att jag innan hittat ett recept på just hel lax med sparris och romsås.

Jag har gjort det förut men alltid haft otur och överkokt laxen i ugnen. Så den blir sådär torr. Men med termometern vart den perfekt lagad och smälte i munnen. Gu så gött. Det är något vi definitivt kommer göra igen. Så jag tipsar än en gång alla er som ännu inte införskaffat en ugnstermometer. Gör det. Det finns tokbilliga på expo. Den är värd varenda krona och lite till.

Igår la vi äntligen ut passaten på blocket. Så nu hoppas vi att den säljs förhållandevis snabbt så vi kan köpa en annan bil. Sälja är tråkigt, köpa är kul.
Lite trist känns det ändå. Den är himla mysig att köra. Pigg är den också om man jämför med saaben. Så jag kommer nog sakna den trots allt. Den svarta trotjänaren. Förhoppningsvis hittar vi en annan bil som är lite bättre. Håller tummar och tår för att detta går vägen snabbt och smidigt.

K och M kom hit på middag igår. Väldigt trevligt hade vi. Lite för många glas rödvin gled ner upptäckte jag till min fasa i morse när lillan vaknade klockan 7. Efter ombäddning och tutte somnade hon tacksamt om och vaknade inte förrän 9. Mamma är evigt tacksam för det.

Både lillans farmor och sambo och lillans morfar har hälsat på i helgen också. Lyxigt värre. Fast hon har inte tid att umgås så mycket längre. Det är så mycket roligare att pilla på allt som är förbjudet istället. Nya innestället är hallen och skohyllan. Jag är inte överförtjust i idén på henne slickandes på varenda sko i hyllan och lyfter därför bort henne så fort hon närmar sig. Väldans kul tycker hon som beger sig tillbaka så fort hon landat på vardagsrumsmattan. Hej då lugna mammaledighet. Nu ska morsan börja bränna kalorier. Tror det börjar vara dax att hänga på öf varje dag för att förhoppningsvis dränera lite energi.

Avslutar med ett gäng bilder från helgen. Det är spridd kvalité då några är tagna med mobilen i dåligt ljus.

Det här klippet visar mest lillans framfart och snabbhet. Hon älskar att vara i köket och tycker att ett paket oöppnade våtservetter är bra mycket roligare att leka med än alla hennes leksaker tillsammans.

Enjoy.

Det verkar som om lillan lagt om sina morgon vanor helt åt andra hållet nu. Vanligtvis brukar vi (hon) vakna mellan 7 och 8. Det tycker jag är helt okej. Dock hellre närmare 8 än 7. Dom senaste dagarna har hon istället vaknat halv 9. Idag väckte hon mig 9. Det resulterar i att jag oftast hinner vakna innan. Jag är för trött för att knalla över till hennes rum för att se så hon verkligen sover. Utan ligger kvar och väntar på att hon ska vakna av sig själv. Eller åtminstone låta på något vis så jag vet att hon är vaken. Jag misstänker nämligen att hon kan sitta och leka i sin säng ett tag innan hon känner att hon vill ha sällskap. Därigenom vara ganska tyst. Många gånger när jag kommit in till henne på morgonen har hon suttit och grejat i sängen. Det gör hon inte bara på en handvändning utan då har hon varit vaken en stund. Vilket i sig är ganska bra för då kan jag ligga och dra mig en liten stund iaf.

När barnbidraget kom passade jag på att utnyttja dom senaste blöjrabatterna från libero. En för vanliga blöjor och en för up and go. Jag har medvetet väntat med att börja med up and go dels för att det varit hemskt opraktiskt innan lillan kröp och dels för att jag fått för mig att det nog är rätt opraktiskt överhuvudtaget innan hon går. När vi ändå hade rabatten tänkte jag att vi nog skulle prova nu ändå. Det var tur att älskling stoppade mig att köpa två paket i strl 4 som jag tänkt från början. För det är inte alls särskilt praktiskt med up and go blöjor på ett barn som inte går. Snarare rätt bökigt. Dom håller inte tätt lika bra som vanliga blöjor heller. Två gånger har hon kissat igenom dom bara när hon sovit förmiddag. Nej vi har inte blivit up and go frälsta ännu.

Idag har älskling fått lön. Äntligen. Även fast jag faktiskt börjar bli rätt van att vrida och vända på varje krona i slutet av varje månad så är det väldigt skönt att veta att vi faktiskt har lite pengar för omväxlings skull. Jag misstänker att vissa fått uppfattningen att vi inte har det så dåligt ställt (det har vi egentligen inte utan det är självvalt för att spara så många dagar som möjligt) eftersom jag är rätt duktig på att handla saker. Skenet kan bedra. Vad gäller kläder till lillan har vi faktiskt sparade pengar som fungerar som buffert. Därifrån tar jag det mesta jag köper till henne. Om jag inte beställer det från nätet där jag har konto på dom flesta sidor. Det nya överkastet betalas så. Avbetalningar är inte så tokigt när pengarna tryter. Visst det ska betalas tillbaka, men det ordnar vi bums när ekonomin är tillbaka till det vanliga. Inga konstigheter alls. I slutändan handlar allt om prioriteringar trots allt.

Avslutar med några bilder på lilla söt och soldyrkarna igår.

Det är strålande sol ute och faktiskt riktigt varmt och skönt. Upptäckte jag när jag tog morgonpromenaden med barnvagn och hundar. Ändå sitter jag inne och häckar och har gjort det hela förmiddagen. Förhoppningsvis kan jag lura med älskling på en promenad när han kommer hem så jag får ta till vara på vädret lite. Nu när lillan sover är det som svårt att göra något annat än hänga på balkongen. Vilket förvisso skulle vara en rätt bra idé. Jag börjar känna mig så smått rastlös efter några dagar hemma.

Igår gjorde jag spenatsoppa till lunch. Tillräckligt mycket så det räckte till idag med. Jag köpte fryst spenat för rätt länge sedan med ambitionen att göra just spenatsoppa. Det är nyttigt och innehåller mycket järn. Så jag tänkte vara duktig. Sedan föll det som allt annat i glömska och jag kom på det för några dagar sedan då jag rannsakade frysen. Ser inte så mycket ut för världen. Men väldans gott var det.

Gratis är gott heter det ju. Jag gillar sånt som är gratis. Eller samla och få principen. Både på Libero och Nestlés barnmatsburkar (med samlingskoder) fyller jag i frenetiskt. Eller i den mån jag kan. För att få nått krafs jag egentligen inte behöver. Men kul är det. Därför värt stöket och böket.

För länge sedan skickade jag in en streckkod från Sempers välling till Semper. För att få en vällingburk. Det var när vi började försöka med välling, då fröken tvärvägrade allt annat än ersättning i flaskan. Alltså länge sedan. Med mitt minne på det glömde jag fort bort detta. Så igår kom en avi med posten. Aha tänkte jag det är nog överkastet jag beställt. Ivrig hann jag bli tom. Det överkast jag nämnt innan. Ett vitt. Som man fick gratis från Jotex om man gjorde en nybeställning om 200 kr. Redan där borde varningsklockorna börjat skrika högt och länge. Men det såg ju så fint ut i reklamhäftet vi fick. Både jag och älskling och T tyckte det. Syrran med för övrigt när hon såg bilden. Såg rent förjävligt ut när vi väl fick hem det. Klarvitt glansigt och till råga på allt för litet. Irriterande. Tror jag ska försöka sälja skiten på blocket eller nått. Så då stod vi där utan överkast igen. Vi har ju ett fint överkast. Det är bara det att jag vill ha ett annat. Så snubblade jag över ett lapptäcke (som var grundidén) på Ellos rea. Helst hade jag velat ha ett i rosa. Men jag är inte beredd att betala 1500 kr för ett överkast vilket gjorde detta till ett utmärkt alternativ. Billigt var det dessutom. Det var alltså det paketet jag trodde kom igår. Förvånad vart jag då kassörskan kom med ett litet kuvert istället för en stor påse. Vad är nu detta tänkte jag smått irriterad. Innan jag faktiskt kom på vad det var.
Den är nu diskad och klar. Tips till den som inte har någon. Köp ett paket Semper välling och skicka in koden. Det är allt som behövs. Kanske inte snyggast. Men den duger gott för oss.

Vad jobbigt det är när man inte kan somna. Vanligtvis brukar jag inte ha så stora problem med det utan däckar i stort sett så fort jag lägger huvudet på kudden. Väldans praktiskt. Men ibland fungerar inte det. Extra jobbigt är det när jag vet att jag måste upp tidigt dagen efter och stressar upp mig över det och kan därför absolut inte sova. Nu går jag upp förhållandevis tidigt varje morgon eftersom lillan vaknar så tidigt. Än så länge har jag ju möjlighet att vila på dagen. Nackdelen med den typen av arrangemang är att jag oftast inte är så trött när jag väl har chans att vila själv. Sen har jag ofta en massa andra pyssel att göra innan lillan vaknar igen. Det lämna inte så mycket utrymme att powernapa i soffan om jag kände för det. Natten till idag har varit en sån natt. När jag bara legat och vridit och vänt mig och vaknat alldeles för många gånger. Frustrerande. Det är tur det inte händer allt för ofta.

I helgen har vi gjort allt och inget. Ganska skönt. Samtidigt är det på helgen vi har möjlighet att hitta på saker. Det går ju på vardagar med men blir snäppet mer komplicerat. Det är dessutom rätt jobbigt för älskling att flänga runt på det ena och andra när han antingen har jobbat eller ska jobba. Hans jobb är väldigt fysiskt ansträngande och han behöver sin energi till det. Därav blir helgerna nästan ett tvång att göra något. Vad som helst. Bara vi inte är hemma, ungefär. Det känns så bortkastat att inte göra något alls en hel dag. Det gör jag ju flera dagar i veckan. Där märks det tydligt att det är länge sedan jag jobbade. För vad jag kan minnas när jag försöker tänka tillbaka på hur det var då. Är hur fantastiskt skönt det är att inte göra något alls på helgen. Bara ligga hemma och pilla sig i naveln. På sin höjd ta en längre promenad med hundarna. Nu är det helt bortblåst och jag känner ett driv och en rastlöshet på helgerna som börjat gå till överdrift. Det är nog bra att jag återgår till jobbet rätt snart. Så vi får ordning på våra rutiner igen.

I lördags gjorde vi absolut inget, M kom förbi som snabbast. Igår hälsade vi på både lillans morfar och farmor och var inte hemma särskilt mycket alls. Ett gyllene mellanläge är bäst. Att sitta hemma en hel dag blir jag väldigt förslöad och rastlös av. Att vara på språng en hel dag är rätt krävande. Det blir jag trött av. Det gyllene mellanläget upptäckte jag första tiden med lillan. Att bara göra en sak per dag. Det är bäst. Bara för att det är sommar har jag velat hinna med allt och därav packat dagarna med aktiviteter. Det känns inte så aktuellt längre. När jag dessutom börjar jobba kommer jag ändå inte orka. Så det är lika bra att börja justera redan nu.

Jag har knappt rört kameran i helgen. Därför har jag väldigt lite bilder att bjuda på idag. Två sovposer (huvudändan är alltså längst upp vid nallarna) och lillans bästa försök att fånga upp divan. Enjoy.

Häromdagen slogs jag av hur stor lillan blivit. Det kommer liksom då och då. Jag hänger inte riktigt med i hennes tempo. Så en dag upptäcker jag bara att hon helt plötsligt är mycket större. Det kommer smygandes. Nu när hon dessutom kryper, kravlar, klättrar och härmas känns hon mycket mer som ett barn än en bebis. Det steget gick väldigt fort. Nu räknas hon fortfarande som bebis tills hon fyller ett år enligt väldigt många företag. Så jag får behålla min lilla bebis några månader till.

Det är fascinerande hur tidsperspektivet blir vridet när man har barn. På ett sätt känns det som om tiden gått så sjukt fort och lillan föddes nyligt. Typ igår. På ett annat sätt känns det som hon funnits alltid och jag kan inte minnas hur livet var innan hon fanns. Ändå är hon bara 10 månader och jag har levt ett helt liv. Rätt sjukt.

I morse vaknade lilla söt 10 i 7. Lite väl tidigt enligt mig. Älskling jobbar eftermiddag och slutar 2 på natten vilket gör att jag inte kan lyfta över henne till våran säng för att försöka dra mig några minuter till. Nu går det rätt dåligt ändå eftersom hon inte vill stanna i sängen. Hon är rätt rörlig numera och därför lyckas hon bättre och bättre med sina försök att rymma. Så jag fick snällt gå upp. Det märktes på henne att det var tidigt för henne med eftersom humöret blev sämre och sämre. Till slut fick hon sitta och greja med mig i soffan och det hela resulterade i att hon somnade i mitt knä. Fantastiskt gulligt. Jag som fått uppfattningen att hon inte gillar att mysa. Tji fick jag.  Fotobevis fick jag på spektaklet dessutom. Som en dubbel jackpot.

Nu när älskling jobbar eftermiddag och jag har hela kvällarna för mig själv. Lillan lägger sig 7. Efter det är jag själv, bortsett från hundarna givetvis. Men dom kräver inte allt för mycket omsorg vid den tiden. Har jag märkt att jag trillat in här allt som oftast. Tydligen är det ett utmärkt tidsfördriv. Inte för att jag inte har andra saker att roa mig med. En hel säsong av The good wife exempelvis. Utan mer för att jag liksom inte kan hålla mig härifrån. Underligt fenomen. Många gånger vet jag inte ens vad jag ska skriva om när jag loggar in. Men lyckas ändå fylla ett inlägg med överdrivet mycket text. Fast å andra sidan, så länge åtminstone en orkar läsa kommer jag fortsätta skriva.

Den här månadens goda gärning (nu låter det som jag gör goda gärningar varje månad, riktigt så är det inte, men det lät bra iaf) var att skänka 50 kr till Afrikas svältande barn. Eller till läkare utan gränser rättare sagt. Vad som händer i Afrika nu är rent fasansfullt. För att inte bara bläddra förbi alla skelettmagra barn och ignorera det faktum att föräldrar lämnar sina barn att svälta ihjäl för att dom inte har råd att föda dom är vidrigt. Något vill jag bidra med. 50 kr är inte mycket pengar. Vill du också göra en god gärning denna månad. Skänk en slant till behövande. För enkelhets skull kan du göra det HÄR. Just do it.

Idag kom lillans mormor och A på spontanbesök. Det var trevligt. En solhatt (lillan kan ha nästa år förhoppningsvis) flor skölj och en handduk jag beställt när hon var på ikea tidigare i veckan hade hon med sig. Det tackar vi för. Nackdelen med spontanbesök är att jag inte hinner förbereda fika. Därför grävde jag fram lite gamla kakor som legat i frysen sen dopet. Himla tur jag hade dom kvar iaf. Det dög. Jag antar att dom inte vågade säga så mycket annat. I ärlighetens namn hade jag inte ingredienser hemma till att baka en sockerkaka ens. Det innebar att det enda andra jag hade att bjuda på förutom dopkakorna var mariekex. Dopkakorna var nog snäppet bättre då. Frysta havreflarn är inte så dåligt. Faktiskt.

Jag tycker att det känns rätt skrämmande att våldet har trappats upp så mycket i den här stan. Inte alls långt härifrån hittades en människa död idag. Polisen tror han blivit bragd om livet. Det känns obehagligt. Minst sagt. Att detta dessutom börjar bli vanligare och vanligare tycker jag är ännu värre. Vad är det som händer? Hur kan klimatet ha hårdnat så ofantligt sedan jag var liten. För inte hände det lika mycket då som nu.

Vi har haft en slappar dag igen. Riktigt skönt. Extra skönt eftersom vädret varit dåligt. Jag har roat mig med att knäppa lite bilder. Inte så seriösa bilder. Men fina på sitt sätt. Jag har lekt lite med skärpa och oskärpa genom att förlänga slutartiden. Det är kul att hitta nya sätt att använda kameran. Den kostade trots allt rätt mycket så det är ju bra om jag lär mig använda den också. Jag gick flera fotokurser i gymnasiet. Men det är ju många år sedan nu och mycket har fallit i glömska. Så jag försöker väcka lite minnen till liv. Även om det går segt. Jag tror jag ska sätta mig ner med fotoböckerna jag har någon dag och experimentera.

Just nu håller jag tummarna som allra mest för att jag ska vinna en helt ny höst garderob från HM. Tävlingen finns på fejjan tävla du med vetja.

Annars jobbar älskling och lillan sover sedan några timmar tillbaka. Dvs den absolut bästa surf (läs blogg) tiden för mig.

Hela familjen har tagit en seg slappar dag idag. Kanske inte det bästa valet med tanke på vädret men det blev så ändå. Jag får alltid lite dåligt samvete när jag sitter inne då solen lyser. Särskilt nu när jag verkligen haft tillfälle att ta vara på varenda fina dag och sämre väder är på ingång. Jag antar att det bottnar i att jag inte är så friluftig av mig. Inte älskling heller. Nog för att han varit mer rastlös än mig idag. Fast han jobbar eftermiddag och behöver spara sina krafter till det egentligen.

En sak har vi gjort idag. En viktig vuxen sak. Lillan var inte lika exalterad då det inkräktade starkt på hennes nattningsrutiner. Vi har tittat på ett radhus. Det var fint, riktigt fint. I väntan på drömhuset skulle det absolut kunna vara ett alternativ. Vi får se vad som händer men jag hoppas lite i smyg att det blir vårt. Älskling var överpeppad och hade köpt det på plats om vi fått.

Lillan kastade bort hennes finaste Linda Jonsson mössa i förrgår. Hon slängde ut den ur vagnen under en promenad utan att varken jag eller älskling märkte det. Sjukt irriterande. Den är dyr dessutom. Nu är både jag och älskling så förtjusta i den så det hela kommer resultera i att vi måste köpa en ny. Typiskt. Jag borde införskaffa en mösshållare så hon inte kastar bort fler. Eller sy fast knytband på alla mössor hon äger.

Jag avslutar med lite bilder från mammadaten vi hade hos J igår. Vi lunchade pizza tillsammans, lillan fick smörgåsrån. Det tyckte hon var super. Sen fick hon busa med kompisarna. Dom är dock lite snabbare än henne så hon hann inte riktigt med. Men lika kul hade hon för det. Lika trevligt som alltid.

Älskling är på jobbet och lillan sover. Jag får passa på att knåpa ihop ett inlägg när jag har möjlighet. Lillan har börjat krypa. Det innebär att jag måste surfa på lilla datorn när hon är vaken (den jag ogärna bloggar på). Annars är hennes största mission att döda den trådlösa mus och tangentbords receivern. Som ligger mitt på vardagsrumsgolvet. Vi måste åka till någon hemelektronik butik och införskaffa en med bättre räckvidd. Så vi slipper ha den halvvägs ut på vardagsrumsgolvet. Numera ligger den undangömd tillsammans med datorn. Den är då obrukbar. Typiskt. När vi köpte den hade vi som krav att den skulle räcka från datorn. Eftersom vi någonstans misstänkte att det skulle bli såhär annars. Det lovade säljaren dyrt och heligt. Nu gjorde den ju inte det och vi var för lata att åka tillbaka med skiten. Är huvudet dumt får börsen lida. Eller nått. En ny måste vi ha iaf.

Lillan har som sagt börjat krypa och ställa sig efter soffan. Exakt på 10 månaders dagen började hon med båda delarna. Efter några dagars träning börjar fröken bli rätt snabb. Med hennes halv kinkiga humör kan det bli lite lätt kaos. Tydligen är det inte helt ovanligt att dom får kraftiga humörsvängningar vid 10 månader. Enligt en massa andra mammor (4 för att vara exakt) med små barn hade dom samma bekymmer. Det är ju skönt att veta. För då går det ju faktiskt över så småningom. Nackdelen med hennes framfart är hennes oaktsamhet. Hittills har hennes krypande och försök att ställa sig resulterat i ett rivsår på kinden, en fläskläpp och en bula i pannan. Det kanske skulle vara idé att investera i en tyghjälm.

Lillan växer så det knakar, det gör hennes hår med. I fredags klippte vi luggen på henne. Den nådde då ända ner i ögonen på henne. Några strån förvisso. Men lika irriterande för det. Det var lättare sagt än gjort. Älskling höll och jag blötte och klippte snabbt som tusan. Snett och vint blev det. Tur lillan är så fantastiskt söt så fokuserar man inte så mycket på den sneda luggen.

Lillan har kommit in i en klurig fas. Jag vet inte om det är tänder som bråkar eller om det är för att vi bara låter henne sova en gång på dagen numera. Men hon är ovanligt grinig. Vissa tider nästan helt omöjlig. Konstant grin kan ta knäcken på den bästa. Så illa är det tack och lov inte. Men ibland känns det inte långt ifrån. Jag hoppas att det är något snabbt övergående.

Egentligen hade jag inte så mycket alls på hjärtat idag. Jag hade inte tänkt blogga alls. Men älskling skulle promt se icebreakers och eftersom jag inte har något annat för mig tänkte jag fördriva lite tid här. Normalt när jag inte har något att skriva om brukar det kunna bli extra långa inlägg (för helt plötsligt kommer jag på hur mycket som helst). Idag är inte en sån dag. Det kan bero på att lillan tömt alla mina hjärnresurser under dagens humörsvängningar. Så det bara är ett tomt skal kvar. Inte alls omöjligt. Det bästa vore nog att gå och lägga sig på en gång. För att ladda upp inför morgondagen. Nu skulle vi förvisso få finbesök av S och barn imorgon. Lillan sköter sig alltid ypperligt när hon har kompisar. Så jag räknar starkt med att det blir så även imorgon.

Älskling började jobba i tisdags. Det är lustigt hur fort man vänjer sig vid saker. Innan semestern kändes det skumt att han skulle vara hemma hela dagarna. Nu känns det konstigt att han inte är det. Att lillan dessutom blivit mer rörlig har ju lite med saken att göra också. Hon kräver mycket mer stimulans. Vilket innebär att jag inte kan sitta i soffan och ta det lugn som innan. Utan måste ner på golvet och leka med henne. Då menar jag inte att det på något sätt är dåligt, eller att jag tycker att det är jobbigt. Utan mer att jag är ovan, och förmodligen skulle behöva vitamintabletter så jag slipper vara så trött hela tiden. Ju bättre hon blir på att krypa och ställa sig mot saker desto mindre frustrerad behöver hon bli. För just nu är allt en evig kamp. Det är inte lätt att vara liten. Det är en sak som är säker.

Igår blev lillan 10 månader. Förra året gick jag på semester i början av augusti. Sen gick jag aldrig tillbaka till jobbet. Jag jobbade hemifrån 2 veckor. Men det är inte samma sak. Så man skulle kunna säga att jag varit hemma ett år nu. Det känns inte alls så. Ett halvår på sin höjd. Därför har jag i förebyggande syfte redan nu börjat gruva för att börja jobba igen. Dels för att jag misstänker att jobbet inte kommer vara detsamma när jag kommer tillbaka (det blir lite som att börja på ett nytt jobb därför) men mest för att jag inte får vara hemma och mysa med lillan längre. Den facklan tar älskling över. Inte för att jag inte tror att han kommer göra ett strålande jobb. Utan bara för att jag inte får vara hemma med henne. Jag skulle lätt kunna skola om till hemmafru vilken dag som helst. Tyvärr tjänar man inga pengar på det. Så det kan bli lite halvtungt. Sen skulle jag sakna den sociala biten jobbet ger.

Lillan började krypa igår. Det är som att hon suttit och ruvat på tekniken i flera veckors tid. Så säker var hon. Inte provade hon först med ett eller två "steg" utan brände iväg över hela mattan på en gång. Inte så snabbt men imponerande smidigt med tanke på att det var absolut första gången. Så nu är mina lugna dagar över. På en vecka har hon nog förfinat tekniken tillräckligt för att jag inte ska få göra annat än att jaga henne hela dagarna. Fast det har sin charm med.

Idag har vi varit på bvc och gjort 10 månaders kontrollen. Hos en sommarvikarie som var väldigt trevlig. Lillan är nu ca 73 cm (mäta längd är det absolut tråkigaste som finns, så det är i stort sett omöjligt att få en exakt längd) och väger ca 9,8 kg. Hon håller sin egen kurva (snäppet över medel) alldeles prima. Alla tester klarade hon galant så vi har en välmående tös. Inte illa. Nog för att jag visste det redan innan jag kom dit.

 

Efteråt passade vi på att hälsa på syrran och lill kusinen. Mest för att vara lite sociala, men även för att testa ut storlek på overaller. Det börjar vara dax att införskaffa det innan allt tar slut. Eftersom jag en gång i tiden för ganska många år sedan jobbat på en klädbutik men också har kompisar med barn, vet jag att sånt har en tendens att sälja slut långt innan säsongen börjat. Så för att vara på den säkra sidan är det lika bra att handla nu.

 

Syrran tipsade om en superbra fleecefodrat regnoverall från ellos. Bra pris var det dessutom. Förmodligen fjolårets modell. Jag såg att det fanns en dyrare variant med annat mönster som säkert är årets. Jag håller tummarna för att strl 86 blir lagom. Förmodligen lite stort, men hon ska kunna ha den i vår med.

 

Lillan provkörde R's bil. Det tyckte hon var spännande. Det gjorde R med. Som nyfiket kravlade sig dit.

 

 

En beställning från HM har jag också hunnit med idag. Det är lika bra att börja lagra upp med kläder redan nu inför dagis start. Dessutom passade jag på att utnyttja 10 % rabatten som kom med posten idag. Kläderna är så fina att jag riktigt längtar tills hon kan ha dom.

 

Två middagsbjudningar, ett ettårskalas och en bakisdag har vi hunnit med i helgen. Inte så illa pinkat.

I fredags var vi bjudna på middag hos en barndomsvän till mig. Att få barn har visat sig vara ett bra sätt att återknyta gamla bekantskaper. Hela två barndomsvänner har jag börjat umgås med i år pga lillan. Eller egentligen inte pga av henne men hon har varit orsaken till den första kontakten.

C och N bjöd på tre rätters middag och ett fantastiskt gott rödvin (som jag förövrigt glömt namnet på och inte kan tyda på bilden heller). Maten var jättegod och sällskapet väldigt trevligt. Det tycker jag vi absolut gör om igen ganska snart.

 

På lördagen var vi (mest lillan) bjudna på 1:års kalas hos M. Där bjöds det på gofika. Lillan visade prov på hur vig hon kan vara kalasfin dagen till ära. Väl där satt hon och lekte med två olika leksaker ensam hela tiden. Fast hon hade möjlighet att leka med två andra jämnåriga. Så kan man också göra.

 

 

På kvällen kom P och A på middag. Eftersom vi är lite latare än andra fick dom nöja sig med huvudrätt och efterrätt. Mangokyckling och ananaspaj (klicka på maträtterna för recept). Förvisso väldigt uppskattat. En öl hade dom med till älskling och en flaska rött till mig. Återkommer med recension när vi smakat. Spel och vin/öl/cider avslutade kvällen. Mycket trevligt. Det gör vi gärna om igen.

 

 

Efter två kvällars drickande kändes söndagen som en utmärkt vilodag. Vädret höll med. Vi har nu avverkat 3 säsonger Breaking bad. Tips till den som bryr sig.

 

Idag har vi roat oss på Nolia. Älskling tog en extra semesterdag. Det måste vara Sveriges dyraste mässa. Fy vad dyrt det är att bara gå in. Tar man bilen dit (vilket vi gjorde) kostar parkering 30 kr. Sen har dom mage att ta hela 100 kr per vuxen. Bara för att gå in! Jag hade stor lust att bojkotta hela skiten. Å andra sidan kunde det ju funnits något helt oumbärligt till salu där inne som jag skulle missat annars. Det gjorde det inte. Typsikt. Däremot kom vi hem med en köksmästare. Den river, hackar, skivar, skalar och lite till. När man betalt så dyrt för att gå in känns det helt bortkastat att inte köpa något alls. Nu hade vi nog tänkt köpa något liknande ändå. Så varför inte där till ett förhoppningsvis mer förmånligt pris. Sen pitchade han den så bra med demonstration och allt.

Orutinerat värre glömde vi ta med mellis till lillan. Som blev grinigare och grinigare. För att lösa det snabbt fick fröken sitt livs första varmkorv. De var gott tyckte hon. Pjuh tänkte både jag och älskling. Jag hade då bannat mig själv 7011 gånger för att jag glömt något så självklart. Well, well, tur hon har fått lite tänder och börjat äta större bitar. Nästan hela korven gick ner.

 

 

 

Lillan kryper inte. Men vrider, studsar, drar sig oplanerat och oavsiktligt fram - eller bak. Igår landade hon framför en av gardinerna i vardagsrummet. Hej, hej, vem visste att en gardin kunde vara så kul.

 

 

Om någon mot förmodan undrar hur det gått att flytta över lillan till eget rum så är svaret - långt över förväntan. Första natten var hon inte helt med på noterna och både jag och älskling fick oss en nattlig promenad till hennes rum. Men efter det har hon sovit hela nätter utan störning alls. Man skulle kunna säga att hon gör allt på tok för lätt för oss. Jag sitter och funderar när helvetet ska bryta lös. I kontrast till hur snäll hon varit första året måste dom kommande vara skoningslösa för att uppnå jämvikt.... eller?

Grått, kallt och blött ute. I kontrast med den väldigt varma och fina sommaren känns det nästan som höst. Nu tycker jag faktiskt ändå att det är rätt skönt med lite sämre väder. Så får man inte lika dåligt samvete av att bara sitta inne. Inte sagt att vi kommer göra det hemma. Både besök hos lillans gammelfarfar och middag hos en barndomsvän till mig är inplanerat.

Lillan har ganska nyligt lärt sig att klappa händerna. Fantastiskt gulligt. Särskilt när hon blir glad eller exalterad och därför klappar lite extra ivrigt.

 

Nydala har vi avverkad två dagar i rad med. Lite känns det som man måste passa på då dom varnat att augusti skulle bjuda på dåligt väder. Första dagen med syrran och kusinerna som sällskap. Andra dagen själva. Första dagen var det jätte varmt och mysigt. Andra dagen blåste det så kallt att vi gav upp efter 1,5 timme. Väl kämpat dock.

 

 

Varmt och mysigt

 

Kallt och blåsigt

 

Middagsbjudningar har vi också roat oss med. Det är nästan så att vi planerat upp hela veckan i panik bara för att älsklings semester snart är slut. Det är förvisso väldigt trevligt. Men jag undrar hur utvilad han egentligen kommer vara när han väl är tillbaka på jobbet. Nu ska han inte jobba så fasligt länge då han går på pappaledighet när jag börjar jobba. Så det är nog inte hela världen ändå.

 

Yatzy och Uno roade vi oss med när T var här

 

Med andra ord och lite mer alkohol blev det när K och M var här. Jag vill även passa på att rekommendera det fantastiskt goda rödvinet gästerna kom med.

 

Lite lätt bakis igår tänkte vi inte göra särskilt mycket alls. Innedag kändes definitivt som det bästa alternativet. Så blev det också. S och M bjöd på ett spontanbesök på eftermiddagen till lillans stora glädje. En kompis att leka med. Jippi.

 

M på upptäcktsfärd i vardagsrummet

 

Jag bestämde mig för att lillan skulle äta samma mat som oss till middag igår. Köttfärssås och spagetti. Hennes var dock lite mer okryddad än våran. Favoriträtten på burk var inte fullt lika god när jag tillverkat den. Hon åt men det var inte så mycket mer än så. Förhoppningsvis blir det bättre när hon lärt sig smaken. Eller inte... Det blir nog bra vilket som.

 

 

Slutligen sötaste lillan i närbild.