Lillans dåliga nattsömn har fått sin förklaring. Tror jag i alla fall. Två små gaddar har tittat fram inom loppet av en vecka. Inte så konstigt att fröken sovit oroligt. Nu hoppas jag att resten av tänderna håller sig lugna ett slag. Så alla får sova i lugn och ro en vecka eller två.

Den här helgen hann bara börja så tog den slut. Så känns det. Tiden springer iväg och jag hinner banne mig inte ikapp. Trevligt har vi haft. Med shopping i stan, 2:års kalas, fotosession på Bölesholmarna och 1:års kalas. Kanske inte låter så mycket för världen, men det har varit full rulle från morgon till kväll. Så någon vila blev det inte denna helg heller. Nästa känns faktiskt lovande. Så därför lovar jag mig själv exakt nu att inte planera något alls nästa helg. Så kanske, kanske jag lyckas få mig en vilodag trots allt.

Solen har lyst varenda dag sedan jag började jobba igen. Typiskt. Varför kunde den inte titta fram när jag fortfarande var hemma. Så hade jag haft lite mer tid på mig att knäppa trevliga höstbilder. Naturen är aldrig så vacker som på hösten. När allt sprakar i gult, orange och rött. Fantastiskt. Därför tog jag mig själv i kragen i lördags och drog ut lillan i vagnen för att fånga ögonblicket. Varför jag inte tänkte på att sätta henne bland alla löv. Kan jag inte svara på. Tydligen tyckte jag det passade utmärkt att dekorera varje bild med barnvagnen. Nåja, bilderna blev fina ändå. Jag testade även självutlösaren på kameran och lyckades föreviga mig själv på några bilder med.
Observera lillans nya mössa (från HM). Kanske den sötaste som finns.


Inspirerad av detta och det faktum att jag var lite väl sent ute eftersom solen var på väg ner. Slängde jag iväg ett sms till C för att höra om hon var sugen på att fota hela familjen. Inte en endaste liten bild har jag på oss allihopa tillsammans. Då räknar jag med Bill och Bull (hundarna) också såklart. Fotogalen som hon är hoppade hon givetvis på chansen att få testa sina nya objektiv. Så vi packade ihop hela familjen i bilen och styrde ner till Bölesholmarna i hopp om fin natur som bakgrund. Jag är nu extremt nyfiken på resultatet av dagen och helt övertygad om att vi kommer förstora och rama in minst en av bilderna.

Första jobbveckan kändes bra. Då kände jag mig faktiskt rätt pigg. Piggare än när jag var hemma. Nu börjar verkligheten komma ikapp. För jag känner mig inte alls lika pigg längre. Det kan bero att jag haft lite att göra idag. Eller så är det sömnbristen som börjar ta ut sin rätt. Eller så kan det vara brist på helg. Eftersom hela helgen var fullbokad från morgon till kväll. Det kan även bero på att jag haft svårt att hålla mig hemma på kvällarna av diverse skäl. Mest troligt är det en kombination av allt. Så därför hade jag tänkt göra så lite som möjligt i helgen. Men nu kommer det inte riktigt bli så. Därför satsar jag på vilohelg helgen efter istället. Så får jag se hur det går.

Det går bättre än förväntat att jobba. Såklart saknar jag lillan väldigt mycket. Men inte så mycket som jag först trodde. Vilket känns bra. Det är därför bra när jag har mycket att göra på jobbet. Det lämna inte så mycket utrymme att tänka på lillan och älskling hemma.

I måndags började jag en föräldrakurs tillsammans med en vän. Nu kommer jag inte ihåg hur många gånger den är. Men än känns det bra. Den är helt gratis och jag går den mest i förebyggande syfte. Eftersom lillan är så snäll och inte så gammal ännu. Då kanske vi har en chans att göra rätt på en gång. Eller så blir det som det blir ändå.

Idag har vi bytt till vinterdäck på Saaben. Jag skriver vi fast det egentligen är bildoktorn som gjort det. Så nu kan det snöa vilken dag som helst. Jag tar mig ändå till jobbet. Det är passatens tur imorgon. Syrrans bil fick sig en övernattning hos bildoktorn. Under tiden syrran och älskling var iväg underhöll jag barnen. Full rulle på övertrött växel. Det gick mycket bättre än förväntat. Så länge jag höll mig på golvet.

Idag fyller lillan 1 år. Ett helt år. Jag har svårt att begripa det själv. Det känns som 4 månader, på sin höjd, sedan vi kom hem med knytet från bb. Det har varit det bästa året i mitt liv. Överlägset. Även fast tålamodet testats ett par gånger. Hon är ljuset i våra liv och så mycket mer. Älskade barn.

Egentligen hade jag tänkt skriva lite vad som hänt och hur hon utvecklats. För min egen skull. Så det blir lättare att hålla isär när åren går. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja eller sluta. Så jag tror det får bli någon annan dag. Däremot kan fröken numera stoltsera med ännu en tand. 7:e i ordningen. Jag håller tummarna och tår och hoppas att detta är orsaken till lillans rubbade nattsömn på senaste. Då vet jag att det är snabbt övergående. Annars vette sjutton.
Hon har även lärt sig att vända lära-gå vagnen. Som videoklippet innan visar. Det ser för hejigt ut. Samtidigt som det är väldans praktiskt eftersom vi inte behöver springa efter henne riktigt lika mycket nu längre.

Självklart har hon fått sig ett kalas. Med kakor, bullar och muffins. Men ingen tårta. Det får hon den dag hon själv ber om det. En massa fina presenter har hon fått också. Hon tackar alla så väldigt mycket och låter hälsa att hon är mycket nöjd över varenda en. Besök av både stora och små har vi haft. Som en stadigt ström hela dagen. Riktigt trevligt. Men än har vi fika över. Så om någon känner sig lite fika sugen. Kika förbi någon kväll vetja.

Igår fick jag en betalnings specifikation från Redo försäkringar. Det är alltså det försäkringsbolag jag tecknade en försäkring till min bil för dryga året sedan. Helt plötsligt har dom hux flux höjt premien med ungefär 1000 kr. Kanske lite mer tom. Jag tappade hakan när jag insåg att jag skulle behöva betala nästan en hundring mer i månaden. Fort som tusan började jag kolla andra försäkringar för att sänka kostnaden.

Idag gjorde jag det rättare sagt. Jag kom så långt att jag hittade ett försäkringsbolag som skulle halvera kostnaden. Jippiiiee det vill jag ha. Utbrast jag käckt. Allt gick min väg tills jag ringde till Redo försäkringar. Där blev det tvärstopp. Jag fick inte byta försäkring. Jag hade tydligen godkänt ett års förlängning av den befintliga försäkringen genom att betala den senaste fakturan (autogiro). Hur är detta möjligt? Jag fick brevet igår. Tyckte jag irriterat. Det dög inte. Tydligen hade dom skickat ut ett brev 1:a september som berättade vad jag skulle betala framöver och även att jag fort som tusan skulle byta bolag om jag nu ville det. Detta brev har jag aldrig fått. Det förklarade jag tydligt för killen jag pratade med. Som började bli mer och mer irriterad på mig. Jag förklarade även att om jag hade fått detta brev hade jag ju givetvis ringt direkt då. Men nu hade jag inte fått det utan ringde när jag fick betalnings specifikationen istället. Eftersom det är det enda brev jag fått. Då får du ta det med posten. Tyckte killen. Varför undrade jag. Sen frågade jag om han trodde att posten skulle betala mig dom 1000 kr jag kommer förlora genom att jag inte får byta försäkring. Det trodde han förstås inte. Det gjorde inte jag heller. Jag frågade även varför jag ska bli lidande på grund av postens slarv. De bör poängteras att detta handlar om 7 ynka dagar. 7 dagar sen var jag därför kunde jag inte byta försäkringsbolag. Då frågade jag killen om han då kunde sänka min premie eftersom det trots allt är deras jävla regler som styr detta. Utan dom hade jag kunnat byta och allt hade varit frid och fröjd. Men det kunde han givetvis inte. Han som vid detta lag var väldigt irriterad på mig påpekade att det faktiskt var mitt ansvar att hålla reda på när jag tecknat försäkringen. Han höll tydligen reda på alla sina. Jag brann av och blev riktigt otrevlig. Ungefär där brast allt. Det var ingen mening att fortsätta konversationen. Så jag tackade för ingenting och meddelade att jag minsann kommer byta försäkring så fort jag får. Jag hoppas att jag inte behöver ha något att göra med idioten fram tills dess. Ett tips teckna INTE försäkring hos Redo försäkringar. Eller gör det för all del om du är ute efter en otrevlig och arrogant kundtjänst.

Så fick jag det ur systemet.

Ikväll är det storbak. Inför lillans kalas på söndag. Imorgon har jag inte tid. Så därför fick det bli idag. För att fira min första riktiga helg på ett år. Det känns som jag nog inte borde sätta mig ner. För då finns det risk att jag somnar. Utan bara köra på tills allt är klart. Därefter hägrar nog sängen mest av allt.

Att jobba nästan en hel vecka när jag inte gjort det på över ett år och dessutom boka tvättstuga är inget att rekommendera. Det känns att jag inte är van att jobba och är därför extra trött. Fast ändå pigg. Väldigt märkligt. Med så snällt barn har jag fått sova bra mycket mer innan. Det är först nu jag märker hur mycket hon vaknar till på natten. Hon somnar om lika snabbt igen. Det gör inte jag. Mellan tvätten ska det lagas mat och gärna hinna tas en dusch. Som tur var ordnade älskling middagen. Så jag fick lite själaro. Nu är hans vändor till tvättstuga kvar så förhoppningsvis hinner jag varva ner innan jag gör kväll.

Jag går numera och lägger mig klockan 9. Jag vet inte om man ska se det som en bra sak, för att jag är duktig och lägger mig i tid. Så jag får sova dom timmarna jag behöver. Eller om det är ett tecken på att jag börjar bli gammal. Jag väljer att ignorera det andra alternativet för tillfället. Å andra sidan är det inte fy skam att bli gammal heller.

Idag har älskling och lillan hängt på öppna. Första gången för honom. Inte för henne. Fröknarna kände igen henne, vilket jag kan tycka är smått anmärkningsvärt då jag varit där en enda gång sedan vårfesten. Dom kom till och med ihåg vad hon hette. Imponerande. Särskilt med tanke på då den mängd barn dom träffar varje dag. Det superminnet skulle jag gärna låna lite av.

Nu börjar jag landa lite, men bara lite, i verkligheten igen. Det är som att jag levt i min lilla mamma bubbla lite väl länge. Det är såhär det kommer vara nu. Jobba, leka, äta, leka, sova, jobba, leka..... Det känns lite inrutat. Men så är det ju för dom flesta. Så det ska nog minsann gå vägen.

Älskling och lillan hade tänkt sig till Holmsundsbadet idag. Inte ens jag har fått mig dit med henne på hela det år vi var hemma tillsammans. Nog för att det inte var lika aktuellt när hon var liten spädis.
Han kom sig ända dit. Tillsammans med dom andra hemma papporna han hänger med. Glad i hågen. Bara för att bli utschasade på grund av städning. Typsikt. Så det blev busplaneten istället. Barnen var lika nöjda över det.

Så var första arbetsdagen avklarad. Om man nu kan kalla det arbetsdag. Att gå igenom mailen, fixa behörigheter och nytt lösen tog hela förmiddagen. Sedan bevakade jag mest på eftermiddagen. Det känns bra. Faktiskt. Jag får tillbaka mitt gamla område. Det känns tryggt. Dessvärre fanns det ingen plats för mig. Så just nu bor jag på kanten av mina två kollegors skrivbord. Det är inte ultimat och jag hoppas att flytten till nya plaster inte dröjer allt för länge.

När jag kom dit imorse kändes det tungt. Att jag inte mindes något. Såhär i efterhand känns det inte alls så farligt. Fast jag har ett nytt program jag måste lära mig. Jag tror att det mesta kommer tillbaka i sinom tid. Får jag bara sitta och pilla lite själv så kommer det nog gå ganska fort dessutom. Det känns bra att vara produktiv igen.

Älskling och lillan har varit på playdate och tagit en sväng runt stan idag. Det är super att han har andra hemma pappor att hänga med. Men jag blev allt lite snopen när lillan inte ens hade tid att hälsa på mig när jag kom hem ifrån jobbet. Jag hade väntat mig en fanfar i minsta fall och kramar och pussar i mängder. Så blev det inte alls. Hon skrek som en tok och jagade efter gamfarbrorn istället. Jahapp, så var jag glömd redan....

I förrgår visade termometern detta ungefär vid denna tid. En sista ljummen sommarkväll. Det tackar jag för. Snart kommer väll snö och busväder. Så jag tar tacksamt emot allt som påminner lite om sommaren. Fast jag tycker nog ändå att hösten är den vackraste årstiden.

Igår var våran hyresvärd här för att byta en läckande packning till kranen i köket. Såhär lagom ett år efter vi flyttat in. Super tyckte vi. Inte för att det stört allt för mycket att det droppat lite när vi spolat. Men det är ju bra att det fixas. Jag passade då på att fråga ifall han hade något spishällsskydd över som vi kunde ta. Jag är inte helt säker på var vårat är. Men jag skulle gissa på längst in i förrådet. Det är så fullt det kan bli. Att slita ut exakt allt för att leta reda på hällskyddet kändes inte som ett bra alternativ. Han kunde inte svara på rak arm utan tyckte vi skulle höra med grannarna när vi stötte på någon pratglad själ. Han skruvad klart i kranen (som förövrigt läcker fortfarande, får ringa honom imorgon igen) och gick. 5 minuter senare knackade han på igen. Han hade då hittat ett hällskydd. Men vi skulle bli tvungna att bryta oss in för att få tag på det. I ett förråd längst bort längst in låg det. Förrådet ska så småningom byggas om till en lägenhet. Därför hade hyresvärden själv satt dit ett lås och sedan tappat bort nyckeln. Så om vi skruvar av dörren får vi låna det hällskyddet. Det är inte varje dag man får tillåtelse att göra inbrott.

Vi har fått en invasion av bananflugor igen. Var dom kommer ifrån denna gång är jag väldigt osäker på. Vi har inte haft någon dålig frukt framme. Mest troligast från soporna. En ny mördar cocktail blandade jag ihop snabbt som ögat. Den fungerar alldeles ypperligt. 3 av 4 hittills.

Jag har ju mina ups and downs gällande tradera. Ett tag handlade jag hela tiden. Men blev ganska besviken över den spridda kvalité på kläderna jag vann så jag tappade suget. Efter det har jag knappt varit in och tittat. Förutom när jag behövde ett par skor till lillan och budade på ett par jag aldrig trodde jag skulle vinna. Det gjorde jag. Det var också det senaste köpet. Så när tradera bjöd på tre auktioner en helg för några veckor sedan tänkte jag nu jäklar. Ska jag tjäna ihop en slant att köpa något fint till lillan för. Sälja hennes gamla kläder så hon kan få nya. Men intresset var fruktansvärt svalt. Av 4 auktioner budades det på en som jag också fick sålt för en spottstyver. Det var inte ens värt besväret att paketera och skicka. Så lite tjänade jag. Då tappade jag all motivation att sälja mer. Så nu vet jag inte alls vad jag ska göra av den påse med kläder jag sorterat ut för att sälja. Sätta ihop ett tokstort klädpaket och hoppas på det bästa, lägga ut allt på blocket eller helt enkelt bara lämna allt till en klädinsamling. Jag är i valet och kvalet. Det hade varit trevligt att fått allt sålt, men jag vet inte om det är värt besväret. Jag får nog fundera ett tag till. Eller så får jag över natten bli en superkändis då bör jag kunna sälja plaggen enskilt på tradera och tjäna en redig slant.

Det börjar vara dax att gå igenom lillans garderob igen. Dom flesta 80 bodysar hon har börjar kännas trånga. Därför skulle alla 86:or behöva plockas fram. Med fördel innan måndag. Då börjar jag som bekant jobba igen. Det känns inte lika stimulerande att ta tag i frökens garderob dom få timmar jag kommer ha tillsammans med henne när jag kommit hem från jobbet. Inte till en början i.af. Det är därför bättre att ta tag i det så fort som möjligt. Förhoppningsvis imorgon.

Idag provade vi en ny nattrutin.
Jag fick som snabbast prata med en kunnig kvinna på barnkliniken när vi var där igår. Angående lillans hosta. Som förstagångsförälder till ett barn med falsk krupp kan man aldrig få för mycket information. Jag tyckte ju dessutom att läkaren på vc var så präktig att jag ville dubbelkolla det han sagt.
Hon sa något helt annat. Jaha... Vem ska man lita på då? Den kvinnan jag pratade med (jag antar att hon också var läkare) sa att krupphostan bara brukar hålla en dag eller två. Sedan övergår den till något annat. Hon sa även att hostan (vanlig inte falsk krupp)  håller i sig så länge infektionen finns kvar.
Läkaren på vc sa att krupphosta har dom bara en vecka sedan går den över. Punkt. Fast allt i läkartermer då. Nästa så han trasslade in sig själv.
Det känns som att jag i detta läge litar mer på kvinnan jag pratade med igår. Hon tipsade mig även att inte ge välling på kvällen. Utan gröt och gärna en skvätt hostmedicin innan nattning. För att lindra slembildning på natten. Vilket troligtvis är orsaken till lillans hostattacker nattetid.
Jag som alltid ger lillan välling i sängen när hon ska somna. Det är en del av våran nattningsrutin. Hon sa då att jag kunde ge henne gröt först och sedan bara en liten slurk välling i sängen. För att inte ändra för mycket. Men ändå drastiskt dra ner på vällingen. Det testade vi idag och det gick lysande. Jag hoppas nu detta hjälper så hon slipper bli så störd av hostan.

Jag fick både ett stativ och en reflexskärm när jag fyllde år. Väldans trevligt. Nu ska jag fota så det slår härliga till. Jag har redan försökt testa båda delarna. Men det är lite bökigt om inte väldigt svårt att både fota och försöka rikta reflexskärmen samtidigt. Nästa gång ska jag ta hjälp tror jag bestämt. Bjuder på resultatet av leken.

Idag är det min födelsedag. Om någon nu mot förmodan skulle undgått det. Jag fyller/fyllde 30 år. Nästan medelålders eller tant skulle man kunna säga. Det känns bra. Riktigt bra. Det känns som jag åstadkommit något med mitt liv. Något ganska bra faktiskt. Jag har en underbar familj och fina vänner. Bättre än så kan det inte bli. Då är det inte så bedrövligt att bli lite äldre. Utan rätt trevligt.

Hela dagen har varit ett stort hejdundrande trevligt kaos.

Vi började på barnkliniken för lillans sista tester. Hon är med i tummen studien. Dom tog massor av prover på både det ena och det andra. Det tog halva förmiddagen. Avslutningsvis blev hon utvecklings utvärderad av en psykologi studerande. Det var väldigt intressant. Vi fastnade t.o.m på film.
Det tog lång tid. Längre än väntat. Lillan hade dessutom inte sovit en blund innan. Vilket inte kändes så lovande eftersom klockan började närma sig 12. Vi gjorde detta klart för psykologi studenten som villigt erbjöd sig att boka om tiden ifall det inte skulle fungera alls. Med det i åtanke satte vi igång. Lillan slog alla rekord och skötte sig bättre än någonsin. Några nya ord klämde hon minsann ur sig också.
- Tutte, tutte sa hon vid ett tillfälle och stoppade tutten i munnen??!! Vad sa du sa du? Det har hon aldrig sagt innan. Se där vad man kan gräva fram med en psykolog i rummet.
Lite senare gick jag ut ur rummet för att besöka toaletten. Då hade hon tydligen sagt
- Mamma hejdå.
Jaha, sen när började min kära dotter prata skulle jag gärna vilja veta. Enda gångerna hon säger mamma till mig är när hon är väldigt ledsen eller frustrerad. Då kommer det med gråten i halsen mamamamamama.
Men stolta mamma hjärtat hoppade ett extra skutt när jag fick höra det. Min (våran) duktiga, duktiga flicka. (Ibland får man faktiskt skryta lite, men bara ibland).

En ynka vecka kvar tills jag börjar jobba. Nedräkningen börjar idag. Tillbaka till allvaret. Jag är inte allt för peppad. Inte nu. Förmodligen inte nästa måndag heller. Jag hade mycket hellre stannat hemma med lillan. Men nu är det inte så och jag måste gilla läget. Så antingen börjar vi febrilt jobba på ett syskon till lillan eller så får jag helt enkelt finna mig i det hela. En till bebis känns inte super lockande så jag antar att alternativ två känns som det bättre. Typsikt. Jag får hoppas att tiden går lika fort på jobbet som den gjort hemma med lillan. För då är det snart jul och massor av röda dagar.

Imorgon fyller jag 30 år. Det känns inte alls jobbigt. Faktiskt. Jag hade däremot lite av en 20 års kris när jag fyllde 20. Det tror jag inte allt för många har. Därför känns det som jag gjort bort den biten redan. Kriser får jag nog ändå av andra orsaker. Det känns lite onödigt satt slösa bort en på födelsedagen. Det tar bort så mycket fokus från det roliga. Nu börjar livet som medelålders, typ. Det tror jag blir riktigt trevligt. Jag ser fram emot vad världen har att erbjuda.

Jag hade inte tänkt ha någon fest. Det blev en fest. En väldigt enkel en. Med förfest hemma sedan utgång. Ett tag kändes det som om ingen skulle komma. Det gjorde det. Flera stycken faktiskt. Trevligt hade vi dessutom. Inte alls illa. Mamma hjälpte till med snittar och krustader. Krustaderna glömdes bort i allt. Så dom sparar jag till imorgon när familjen kommer. Jag hade även köpt chips och nötter. Men med två små glupska hundar går inte sånt att ställa var som helst. Därför glömdes även det bort. Bortsett från detta blev kvällen lyckad. Jag är nöjd över att jag inte bara hade min årliga födelsedagsfika.

Lite smått orutinerat hade vi storhandlat dagen innan festen. Med välfylld kyl och frys rymdes inte ens en ölburk. Jaha. Tur att det var svalt ute. Eftersom balkongen fick fungera som kylskåp. Det gick över förväntan.

Vi storhandlade på Coop Forum. Det var en mardröm. Vi hittade inget. Jag höll på att bli tokigt. I och med renoveringen har allt bytt plats. Jag sprang runt som en yr höna fram och tillbaka överallt för att hitta det vi behövde. Väldigt jobbigt och mycket irriterande. Förbannade coop. Allt tog dubbelt så lång tid.
Att storhandla en lönefredag är nog så humörtestande, att dessutom inte hitta något gör att bägaren rinner över en skvätt. Tillräckligt för att minsta lilla sätter igång ett världskrig ungefär. Lite så kändes det inombords. Storhandla alltså inte på coop forum medan dom håller på att renovera på en lönefredag. Det är sjukt jobbigt.

Före det hade jag och lillan besökt öppna förskolan på Ålidhems höstfest. Lite i förebyggande syfte eftersom jag visste att hon skulle sitta still i en kundvagn ganska länge på eftermiddagen. Men mest för att J, E, A och M skulle dit. Då passade vi på att följa med. Det är ju trots allt inte så många dagar till jag har den möjligheten. Jag kände att det var ett bra tränings tillfälle för lillan som blivit lite blyg inför okända miljöer också. Jag tror hon blev lite överrumplad över allt där. Från början höll hon sig väldigt nära. Men det släppte ganska fort. Vilket var skönt att se.
Däremot inkräktade tiden en del på hennes rutiner. Den sena sångstunden var super tråkig enligt henne. Eller det var nog hon som var väldigt övertrött. För still ville hon inte sitta. Hon ville inte dansa eller lyssna särskilt mycket heller. Så vi gav upp tillslut. Jag har knappt rört kameran dom senaste dagarna. Därför lånade jag dessa bilder av J. Som är väldigt duktig på att fota.

Kan det vara så att det regnat varje dag i september? Det känns då så i alla fall. Trist, grått och blött. Tröttsamt. Mycket tröttsamt. Jag har hört att det ska komma samma mängd nederbörd varje år. Jag börjar misstänka att det inte riktigt fungerar så. Tänk all snö i vinter, följt av en regnig vår, förvisso en rätt torr sommar men nu då? Det känns som om all nederbörd för detta och två kommande år redan fallit. Dessutom varnars vi för vargavinter igen (tydligen kommer dom flera i rad). Stoppar det aldrig?

Hujedamej vilken natt. Igår alltså. Dels var jag uppe lite väl sent. Men sen hade jag väldigt svårt att somna. Jag vred och vände mig länge. Räknade ner från 100 säkert 10 gånger. Det brukar faktiskt fungera. För att skingra tankarna lite. Jag brukar även försöka visualisera siffrorna. Oftast kommer jag inte ens halvvägs innan jag somnat så sött. Inte igår. Nej då. Lagom till att jag lyckats slappna av så pass att jag nästan, bara nästan, somnat. Vaknade lillan. Men åhhhhhh. Inte nuuuuuu. Det var bara att traska upp igen och försöka trösta henne. Som var klarvaken. Typsikt. Vi knallade runt lite i lägenheten. Tittade på alla ljus ute. Det tyckte hon var väldans mysigt. När jag försökte lägga henne igen tvärvägrade hon ljudligt. Upp, upp, UPP inget annat dög. Jag såg dubbelt ungefär där. Så jag gjorde det enda vettiga, stängde av och gick och la mig igen.

Där tog älskling över facklan. Han som jobbar förmiddag och skulle upp supertidigt. Han pysslade och donade med henne. Provade lägga henne hos oss en sväng. Det gick dåligt. La tillbaka henne i spjälsängen. Hon var fortfarande arg. Suck och stön. Tillslut svirade han ihop en vällingflaska till henne. Då somnade hon tillslut om.

Jag hade ännu svårare att somna efter allt detta. Mitt i skönhetssömnen visade det sig att lillan kissat igenom blöjan. Älskling tokstressad till jobbet. Jag yrvaken och vinglig. Stod och försökte kränga på fröken en torr pyjamas. Måtte hon somna om, måtte hon somna om, måtte hon somna om. Det gjorde hon. Ända till 9. Det räddade dagen. Med 4 timmars sömn på nacken var jag inte beredd att göra morgon vid 6 snåret.

Lillan har hittat en ny hobby. Något att göra här hemma när hon inte får bita i skorna, leka med ugnsluckan eller kontakterna. När hon är lite less på lära-gå vagnen. Då ställer hon sig vingligt, vingligt och kastar sig raklång i hundbädden. Hon tror att den är hennes. Inte hundarnas. Att jag lagt en mjuk stor kudde på golvet där just till henne. Som hon kan gotta sig i.

Igår ringde jag vårdcentralen för att boka en läkartid till lillan. Jag blev uppringd som vanligt och erbjuden en tid samma dag på eftermiddagen.
Går det att ta det på faktura då, för barnbidraget kommer inte förrän imorgon haspar jag ur mig.
Det kostar inget för barn svarar sköterskan.
Oj vilken lyx. Då ska jag minsann inte snåla på läkarbesöken i framtiden.

Vi fick träffa en "riktig" barnläkare. Det var han väldigt noga med att påpeka. Att han minsann var den enda utbildade barnläkaren på bygget. Dom andra var bara allmänläkare. Så detta var definitivt hans område. Jag vet inte om det var för att försöka göra mig mer trygg eller för att förhöja sin egen status. Han förklarade dessutom exakt allt i läkartermer och frågade därefter om jag undrade över något och om jag förstått allt. Vad svarar man på det? Jo om du kanske kunde översätta allt till vanlig svenska så. Nej det gjorde inte jag minsann. Jag nickade bara och sa att allt var glasklart. Nu förstod jag det mesta ändå. Utifrån några enstaka ord jag kunde. Hon har inte astma. Bra. Hon har krupp. Inte så bra men bättre än astma. Nu har jag aldrig misstänkt astma, men det är ju bra att hon inte har det.

Vi var där för hennes hosta. Den har blivit värre nattetid. Burkig torrhosta. Jag hade på känn att det kunde vara (falsk) krupp. Efter ett samtal med lillans bvc sköterska förra veckan. Detta är något hon kommer få dras med dom första åren. Varenda gång hon får ett luftvägsvirus. Typ varje förkylning. Det kan bli så illa att man måste åka in till akuten. Jag känner att det var väll ändå lite onödigt att hon skulle få detta. Å andra sidan har vi nog haft det lite för bra hittills så det här är kanske vändningen. Nu har hon haft denna hosta ganska länge. Läkaren sa att den brukar gå över efter en vecka. Så jag kan inte tänka mig att det är så lång tid kvar. Hon störs av hostan i sömnen, men värre än så har det inte blivit denna gång. Men med vetskapen vad detta kan leda till. Kommer hon nog få sova i vårat rum framtida förkylningar.

Idag har vi varit på information på biblioteket. Förra veckan fick jag ett samtal från öppna förskolan. Men hon ringde i egenskap av föräldragruppen. Två grupper hade hon slagit ihop till detta möte. Jag har valt att inte gå på särskilt många träffar. Mest för att det varit så få som deltagit men även för att träffarna varit så sällan. Anledningen till att jag faktiskt gick nu var för att det var nära och för att lillan skulle få möjligheten att träffa andra barn. När jag kom dit var det... håll i hatten.... 5 andra där. 5 andra. Bara i våran grupp vet jag att det var 9 barn anmälda. Så 6 kom av 18. Förutsatt att den andra gruppen var lika stor. Det är alltså inte bara vi som tyckt att föräldragruppen inte var vad vi förväntat oss. Lillan ville sitta hos mig hela tiden. Hon ville inte alls leka med dom andra barnen. Jag vet ju att hon kan vara lite blyg i början och behöver stöd. Men under den timmen vi var där satt hon antingen i mitt knä eller på min arm. Så kan det vara ibland. Jag tror bestämt fröken behöver vistas lite mer på öppna förskolan. Annars kan inskolningen på dagis bli bökig.

På denna träff var en afrikansk kvinna med. Vi har träffats innan dom få gånger vi varit på familjeträffarna. Jättetrevlig. Ni som sett Svenska Hollywoodfruar vet att Isabell tog hål i hennes dotters öron nyligen. Ett barn som är jämngammalt lillan. Jag rös och tänkte vilken hemsk mamma hon måste vara som utsätter sin ovetande dotter för detta. Vilken traumatisk upplevelse det måste vara.
Jag nämnde detta för en vän som tyckte likadant. Hon skulle inte ens se detta avsnitt pga det. Hon sa däremot att i Afrika. Där tar dom hål i barnens öron när dom föds. En kvinna hämtar barnet. Sen rakar hon huvudet och tar hål i öronen på flickebarnen. Så får mamma tillbaka bebisen pimpad och fin. Aldrig tänkte jag och fotsatte mitt liv.
För att komma till saken hade denna afrikanska kvinnas dotter en guldring i varje öra. Tänk vad lite man vet om andras kulturer. Nu vill jag inte rättfärdiga detta på något vis. Jag tycker inte att det är okej. Men man slutar aldrig förvånas.

Blandad bildskur från Söndag och Måndag.

Något jag känner är ganska provocerande är när människor nedvärderar andra bara för att dom tycker olika. Jag kan reta ihjäl mig på det. Alla har ju rätt till sin åsikt. Givetvis. Men för det behöver dom inte trycka ner dom som tycker annorlunda. I vuxen ålder har jag tagit mer och mer avstånd från detta. Mycket för att jag nu kan välja och vraka vilka jag faktiskt vill umgås med. När jag var yngre var det viktigare att ha många kompisar. Nu räcker det med några få bra istället. Däremot förstår jag mig inte på dessa förunderliga få som fortfarande på något sätt lever kvar i gymnasietiden. Typ 10 år senare. Jag menar, vad är poängen? Var det den bästa tiden i livet och är därför så svår att släppa. Eller? För på något annat sätt kan jag inte rättfärdiga detta bisarra beteende.

Inte kom det någon och tittade på bilen igår heller. Det är då typiskt. Inge falska förhoppningar på det där viset. Tydligen föll det på att den inte har någon kula. Underligt att han inte såg det på bilden i annonsen. Älskling som kånkat upp alla däcken från förrådet och allt. Helt i onödan. Nu har jag ställt mig in på att den inte kommer bli såld den här gången. Därför samlar jag istället energi för att fixa det som behövs inför vintern. Byta motorvärmaruttaget och spolarvätskebehållaren. Så lägger vi ut den igen till våren när småfelen är fixade. Då kanske den är lättare att sälja. Det känns skönt att inte ha panik att sälja för omväxlings skull. Så kan vi ta det som det kommer.

Igår hade vi en playdate med J och M på busplaneten. Inte alls lika bra som Leos. Men det dög gott. Jag funderar dock om det kommer finnas kvar så länge till. Eftersom det var väldans lite folk där på en söndag eftermiddag. Det återstår att se. Vi hade riktigt trevligt. Bra stimulans för dom små i en inte allt för stökig miljö. När lillan är nöjd är jag nöjd.

Igår fick vi sovmorgon till klockan 10. Oj vilken lycka kanske någon tänker nu. Nja riktigt så är det inte. Hela dagen blir upp och ner när något sådant händer. Lillan sov inte till 10. Nej hon vaknade 10 i 8 men höll gott humör och lekte för sg själv i sängen. Morgontrött som jag är tänkte jag att hon nog säger till när hon är less. Det hade hon säkerligen gjort om inte hon också somnat om. Klockan 10 vaknade jag och älskling ovanligt utvilade. Jag hurtade snabbt in till lillans rum i tron att hon redan var vaken. Detta fann jag.

Den här dagen har varit väldigt seg. Jag vaknade så, älskling har jobbat sig till det. Men vi har försökt sysselsatta oss på bästa sätt ändå. Vi har städat, tvättat och satt upp brandvarnaren. Äntligen. Brandvarnaren fick vi av våran hyresvärd när vi flyttade in med förhållningen att vi måste sätta upp den själv. Visst sa vi. Sen har den legat på sin plats i köket tills idag. Att jag dessutom inte riktigt varit mig själv sedan graviditeten och faktiskt glömt plattor på mer än en gång har inte skyndat på prosessen. Konstigt nog. Nu har jag bara lyckats med detta när älskling varit hemma och upptäckt min lilla blunder ganska fort. Jag misstänker att det varit en starkt bidragande faktor till mina tvångstankar att alltid kolla så plattorna och ugnen är av innan jag går ut.

Städa behövdes också. Det har lillans byxor och sockar skvallrat om sedan hon började krypa. Dom ljusa sockarna har fått en gråaktig ton på ovansidan. Den är dessutom rätt svår att tvätta bort. Typsikt. Jag har väntat med att skura för att jag tänkt införskaffa såpa. Det känns bättre så med en liten som stoppar allt i sin väg i munnen. Men varje gång vi är på affären är det som bortblåst. Idag kände jag att jag inte kan vänta på bättre rengöringsmedel ängre. Sen ska jag ju ha 30 års firande här om en vecka och kände att det nog var lika bra att göra bort det. Men nästa gång vi är på Maxi ska jag banne mig få med mig en såpa hem.

Tvättstugan är som vanligt mitt största huvudbry. På slutet har det fungerat förvånansvärt bra med några undantag. Idag var ett sådant. När jag kom ner för att hänga upp första tvätten var tumlaren full med blöta kläder (som inte var mina) och torkskåpet med torra (inte heller mina). Jag slängde allt i en irriterad hög på arbetsbänken och tog hand om mitt. När jag några gånger senare höll på att hänga tvätt kommer en smått generad tant in och börjar plocka i den kvarglömda tvätten. Jag muttrar lite små irriterat att det inte är så trevligt att gräva i andras tvätt. Hon ursäktar sig och påpekar att det faktiskt var första gången hon glömt tvätten.
Helt ärligt skiter jag faktiskt i det. Jag vill ändå inte gräva i hennes äckliga kläder. Oavsett om det är första gången. Nog fan kommer jag ihåg om jag satt igång en maskin eller två i tvättstugan. Hon hade åtminstone kommit ihåg att gå ner och hänga upp skiten. Jag blir så less. Jag skulle kunna flytta härifrån omedelbums, bara för att mina idioter till grannar inte klarar normal tvättetik. Egentligen borde jag börja tvätta allt här uppe. För att slippa irritera mig så. Men då måste jag hänga tvätt i hela lägenheten istället och det är jag inte så pigg på. Det är dessutom rätt bekvämt att tvätta bort allt en dag i veckan istället för att dutt tvätta varje dag.

Molande huvudvärk har jag haft mer eller mindre hela dagen. Allt blir mycket jobbigare då. Illa. Hoppas den gått över tills imorgon. Då har jag och syrran date på sjukhuset. Det räcker med att en av oss har ont. Håll tummarna för henne då, Förhoppningsvis har hon inte ont så hemskt länge.

Kameran har vilat idag. Slänger därför inte en avslutande bild från tidigare i veckan.

Idag har jag äntligen tagit mig till jobbet för att meddela när jag tänkte börja jobba igen. Jag har dragit mig länge då det kännts jobbigt att det inte är så lång tid kvar. Genom att förbereda för återkomst känns den ännu lite närmare. Det var inte alls så farligt som jag föreställt mig. Nu är det inte helt bestämt vad jag kommer jobba med. Men får jag som jag vill blir det nog bara bra. Hoppas jag iaf. Tre veckor kvar har jag att njuta med lillan. Jag ska försöka ta vara på den tiden på bästa sätt.

Hon har för övrigt haft en riktigt dålig dag idag. Från hon vaknade fram till lunch var hon på uselt humör. Inget var bra, hur jag än försökte muta och roa. Hon vaknade nog på fel sida. Jag har därför kännt mig off hela dagen. Det var lite därför jag flydde till jobbet. Egentligen var det mest för att det var den enda dagen denhär veckan jag kunde. Jag är inte allt för motiverad att ta med mig lillan dit. Med tanke på aktiveringsnivån hon numera kräver. Jag har ingen lust att jaga henne under allas skrivbord om man säger så. Därför passar det bäst när älskling jobbar eftermiddag. Som han gör denna vecka.

Sen jag köpte min nya superbra mascara (Maybelline The Colossal Cat Eyes Mascara) har jag märkt att jag tycker att det är mycket roligare att faktiskt använda den också. Den mascaran jag hade innan var så bökig då jag var tvungen att böja, måla, böja, ansa, måla, böja innan det såg ut som jag tänkt. Därför orkade jag inte 9 gånger av 10. Den nya däremot är raka motsatsen. Jag målar sen är det klart. Super. Fint blir det också.

Min borttappade lypsyl är förövrigt återfunnen. I barnvagnen. Jag misstänker lägenhetstrollet starkt. Vad är oddsen för att jag skulle påpeka det igår och den mystiskt dyker upp idag annars. Det är garanterat han. Jag tycker han kan trolla fram lillans borttappade mössa också.
Jag har faktiskt beställt en ny. Men det verkar gå fasligt trögt för Linda att sy upp den åt mig. Skynda, skynda. Snart är det ju för kallt med tunna mössor. Jag vill ha den nu. Jag måste nog påminna lilla mirakel om det hela. Så kanske det går lite fortare.

Idag åt vi lunch-middag. Inte med mening. Det blev bara så. Stekt spätta med remouladyoghurt blev det. Från icas billiga veckan. Väldigt gott. Tips på snabb, enkel och god middag. Prova.

Slutligen vill jag visa lillans nya kavat skor. Dom jag budade på på tradera. Dom jag inte trodde jag skulle vinna. Det gjorde jag visst. Visade det sig efter jag införskaffat hela 2 par andra skor på loppis. Hon har en hel del nu. Mer än man skulle tro att en snart ettåring behöver. Tur dom inte blev så dyra.