Hej och hå vad tiden går. Det är helt sjukt. Veckorna bara försvinner. Jag kommer nog aldrig riktigt hänga med. Men försöker njuta så mycket jag kan på vägen. Det är en konst att finna tid till allt. Eller mycket får man helt enkelt välja bort. Lite så är det nu.

På söndag är det 1:a advent. För oss hög tid att sätta upp allt julpynt. Eftersom det inte blir någon gran i år. Av praktiska skäl då lillan inte kan hålla sin små fingrar i styr har jag för första gången inhandlat julgardiner. På något sätt känns det extra viktigt att pynta nu när vi har barn. Tidigare år har det räckt med några ljusstakar och en stjärna. Nu vill jag liksom ha allt och lite till. Det har vi givetvis inte råd med tanke på julklappar och föräldrapeng. Men det ska nog gå ändå. Min största farhåga just nu är att det inte blir en vit jul. Det skulle kännas smått deprimerande. Men jag håller tummar och tår att snön hittar hit innan tomten kommer.

Lillans klapp är klar, kan hända att det blir något litet till men det är också så långt vi kommit i julhandeln. Alltså ingenstans. Allt är kvar. Typ. Enda tiden jag kommer orka handla är på helgen. Internet är banne mig guld värt. Ingen stress annat än att paketet måste komma innan jul. Då har jag någon vecka till på mig.

Fortsättning följer på julkorten. Jag gjorde ett halvhjärtat försök till förra söndagen. Men jag vet inte om resultat blev som jag tänkt riktigt... Det beror lite på om vi vill ha en rolig eller fin bild.