Det har varit en hektisk vecka. Eller den har känts så iaf. Vi hann bara komma hem ifrån Sälen så var det dags att resa igen. Denna gång till Norrköping för XL påbyggnads kurs med jobbet. Då jag lyckats missa dom två som hölls här. Jag åkte ner i tisdagskväll och hem i onsdagskväll. Det blev två väldigt långa dagar.


För att försöka jämna ut veckan lite jobbade jag halvdag i fredags. Så jag och älskling i lugn och ro kunde ta en lunch tillsammans för att sedan passa på att storhandla medan lillan var kvar på dagis.

Lillan behöver oftast något. Oftast kläder. Med tanke på det fina vädret som varit och all snö som smält bort (till ingen nytta kan jag tycka just nu) kände vi att hennes garderob behövde uppdateras. HM hade varit så vänliga och skickat ut en 20% rabatt på ett helt köp barnkläder dessutom. Det går ju inte att motstå. Att vi dessutom fick 50 kr i presentkort för att vi handlade gjorde ju inte saken sämre. När vi väl släpper på köp spärren slutar det sällan allt för bra. Det var inget undantag denna gång. Så nu får vi nog leva på hårdbröd och vatten tills barnbidraget kommer. Men lillan kommer inte behöva gå naken i sommar iaf.


Jag hoppas verkligen att det slutar snöa snart. Annars kommer jag inte ta mig ut från parkeringen imorgon. Eventuellt om jag skottar mig ut. För jag tvivlar på att det är plogat tills dess. Usch vilket bakslag. Förbaskade snö och Aprilväder. Tänk om det varit plusgrader och hade regnat hela dagen. Då hade all snö varit borta istället...

Jag har nu avklara lilla familjens första fjällsemester. Till det fjäll som ligger längst härifrån. Älskling kunde inte följa med så jag och lillan bokade upp syrran och lille bus på en roadtrip till Sälen och hundfjället ett par dagar. 67 mil + några till eftersom vi givetvis körde fel på vägen ner. Mest skyller vi på google maps. Som vi inte fick att fungera som vi hade tänkt till en början (och då var skadan redan skedd). Sen på dålig skyltning. Minst på den mänskliga faktorn. Dom små skötte sig ypperligt. Även om den sista halvtimmen var blandad mellan gråt och barnsång. Jag tror syrran kom upp till nästan 30 elefanter som balanserade.

Väl där hade vi det bara bra. Fint väder. Lite väl varmt för att åka. Eftersom det blev väldigt blött och moddigt i backen. Extra tungåkt för mig som inte stått på ett par skidor på närmare 5 år. Jag insåg även att mitt underställ inte är det bästa. Möjligtvis när det är kallt och jag gärna vill hålla värmen. Men inte när det är varmt eftersom det inte andades över huvud taget. I helgen ska jag banne mig fynda ett riktigt underställ. För nu har jag minsann fått blodad tand. Lillan trivdes bara fint i pulkan. Nästa år tror jag hon får prova stå på ett par skidor. Så kan lilla familjen börja med fjällsemestrar på vintern.

Hemresan var intensiv och jobbig. Vi körde åtminstone rätt. Men det tog lång tid. Att köra med två ettåringar dagtid 70 mil är egentligen inte att föredra. Vi stannade som snabbast för lunch i Orsa. Efter det raka vägen till Sundsvall och Birsta för middag. Där hann jag shoppa lite kläder till lillan på Cubus och lite leksaker på Ikea. Lillan sprang runt hela Ikea i full fart för att dränera lite energi. Än tycker hon det är väldans kul att röja runt i affärer. Barnen skötte sig över förväntan med tanke på att dom satt fastspända i bilen större delen av dagen. Hemma var vi runt halv elva. Innan jag varvat ner och kom mig i säng var klockan rätt mycket.

Det har lämnat tydliga spår idag. Jag har påsar under ögonen som skiftar i lila och förmodligen hänger ända ner till knäna. Därför ska jag natta mig själv nu. Men först tänkte jag bjuda på lite bilder från Sälen.

Av en ren slump hoppade jag på en prenumeration på Sofies mode (egentligen en bilaga till expressen). Dom lockade med en ögonskuggsborste, en svart ögonskugga och ett läppstift från face som premie. Jag som hoppar på i stort sett allt för en tillräckligt bra prenumerationsgåva var inte sen på att teckna upp mig på även detta. Till min stora förvåning är tidningen riktigt bra. Jag skulle nog vilja påstå att det är den bästa modetidning jag läst på länge. Normalt brukar jag bläddra igenom och mest titta på bilderna. Drömma lite om svindyra märkeskläder och sedan kasta tidningen. Sofies mode har en salig blandning av allt och lite till inom mode och skönhet. Köp den.

Jag gillar att få saker gratis (största anledningen till att jag blev medlem i buzzador). Därför har jag nu även gått med i smartsons testpanel. Mitt första uppdrag är att testa findus nya fräscha grönsaksblandningar. Jag valde den till fisk. Än har vi inte testat återkommer med resultat när vi gjort det.

Kappahl har just nu 3 för 2 på alla överdelar på barnavdelningen. Det tillsammans med en 50 kr rabatt check gjorde att vi fyndade dessa till ett väldigt bra pris idag. Det är extra kul att shoppa då. Det känns inte fullt lika långt till semestern när man handlar sommarkläder.


Nu börjar det vara väldigt, väldigt nära till vi ska köra en väldans massa mil. Jag har faktiskt inte ens börjat packa än. Jag som hade tänkt att jag skulle packat klart idag. Riktigt så blev det inte. Jag hade tänkt skriva en lista. Så jag inte glömmer hälften. Riktigt så blev det inte heller. Så nu får jag efter bästa förmåga rafsa ihop allt imorgon kväll istället. För på tisdag finns ingen tid till det. Hej och hå. Huvudsaken jag får börsen och lillan med mig. Så löser sig allt annat.

Go väder har det varit hela helgen. Även om det blåst en hel del. Utanför vårt hus är det nästan alltid vindstilla. Stekarsida, superskönt. Kameran har jag sprungit runt med nästan all tid vi vistat utomhus dessutom. Lite såhär har vi haft det.

Jag vet inte riktigt hur det kom sig att jag började få groupons mail. Troligtvis via någon tävling på facebook. Hittills har jag bara ögnat igenom deras deal för dagen och sedan slängt mailet för att göra om samma procedur dagen efter. Ibland har jag funderat på att slå till men inte gjort det utan fortsatt med mitt liv. Idag kunde jag inte hålla mig längre. 99 kr (+ 49 kr i frakt vid beställning) för en superfin fotobok kunde jag bara inte motstå. Har gått i funderingar på att göra en lillans första år bok och tänkte att nu borde jag banne mig passa på. Det blir den första prestige boken jag kommer beställa och jag är riktigt nyfiken på resultatet. Jag har faktiskt beställt fotoböcker från photobox tidigare men då fotobok lyx. Det är jättefin kvalité på den och dom har ett mycket bra design program så jag får det just som jag vill ha det och flera olika teman att välja mellan. Oooo vad kul att få göra en helt ny.

Annars sitter jag som mest med lite små ångest. Jag och lillan kommer tillsammans med syrran och hennes lille att göra årets resa. Vi ska bila till sälen nästa vecka. Med två 1:åringar. Det kommer bli väldigt intressant. Väl där är jag övertygad om att vi kommer ha super kul. Det är just vägen dit som känns väldigt jobbig just nu. Men det ska nog gå vägen. Med mutor, mutor och mutor håller jag tummarna att barnen är nöjda. För om barnen är nöjda är vi nöjda.

Jag är sällan till aldrig sjuk. Jag är bara hemma ifrån jobbet om jag är döende. Dels för att jag faktiskt har arbetsmoral, men även för att jag är lite dumsnål. Detta blev ett dilemma för mig förra veckan. Jag var nämligen inte dödssjuk. Men ändå hemma från jobbet både måndag och tisdag. Det kändes lite olovligt nästan som jag fuskade för att jag var hemma fast jag inte var döende. Så på onsdagen krälade jag upp ur sängen med ynka 2 timmars sömn att skryta med (direkt resultat av extremt elak rethosta). Jag lyckades lämna lillan på dagis och ta mig själv till jobbet hel. Jag lyckades tom att jobba i några timmar. Tills jag insåg min begränsning. Dels i hur lite sömn jag klarar och dels i hur dålig min röst fortfarande var. Fördelen med allt var att jag fick tummen ur och ringa vc och faktiskt få en riktig hostmedicin utskriven. Nackdelen var att jag valde att jobba alls. För på kvällen kom febern krypandes sakta men säkert. Sen stannade den hela torsdagen och halva fredagen. Jag hade verkligen glömt hur ynklig man känner sig med lite feber i kroppen. Oj vad synd det var om mig dom dagarna. Stackars, stackars...

Med middagsplaner på lördagen började jag bli smått orolig att vi skulle bli tvungna att ställa in allt även denna helg. Detta till total social förtvivlan då jag suttit hemma i över en veckas tid. Jag skickade ett oskyldigt sms till våra gäster och meddelade mitt tillstånd. Som tur var kom dom ändå. Vi hade en väldans trevlig kväll dessutom.

Jag har även hunnit njuta lite av det fina vädret under helgen. Eftersom jag missade hela förra. Vi passade på att inviga lillans fodrade regnoverall ifrån Ellos, hennes nya fodrade regnstövlar, dom fodrade regnvantarna och dom nya solglasögonen. Det har faktiskt börjat smälta bort riktigt bra på våran gård och lillan älskar vatten. En rätt bra kombination. Jag insåg dock att hon inte hade tillräckligt bra skydd för att sitta i en vattenpöl och plaska. Vilket kanske inte var helt oväntat heller. Kameran hade jag med. 50 mm objektivet satt på. Här är ett urplock av resultatet.

Jag börjar förstå det här med sjukdomar och barnets första år på dagis. Aldrig har jag varit sjuk såhär tätt. Vill jag inbilla mig iaf. Jag minns knappt senast jag var förkyld. Lite snorig och hes har väll hänt. Men mer än så har det inte varit.

Det hela började med en liten som var på strålande humör i fredags morse. Äntligen tänkte jag - är förkylningen över. Ögonen såg rena och fina ut för första gången på 1,5 vecka. Inget snor och hon hade sovit hela natten lång utan avbrott av hostattacker. Tom vädret såg underbart lovande ut. Vilken start på dagen och helgen.
Hon var på lika strålande humör vid hämtning.
Till kvällskvisten då hon började bli väldigt, väldigt trött och kramgo. Hon kändes väldans varm så jag hämtade örontermometern illa kvickt. Jovisst sådär lagom 39,5 grad. Suck. Varför inte få vara lite frisk som omväxling? Nejdå. Älskling kände sig lite hängig med och tog tempen lite snabbt. 38 grader hade han. Jag har iofs varit feberfri men fått allt annat istället.

För mig började det redan i onsdags. Då jag vaknade upp med halsont och värk i öron och kropp. Som jag nämnt innan kändes det bättre efter en dag med diverse förkylnings mediciner. Tji fick jag för redan på fredagen blev halsen värre igen. Lagom till lördag kunde jag knappt yttra ett ord, söndagen var det halva ord jag fick fram, resten kom ut som väsljud eller inget ljud alls. När det är så illa misstänker jag att det absolut bästa är att vila rösten. Alltså vara helt tyst. Jag har ju lite svårt för det och har ändå pratat lite trots halsont och hostattacker. Jomenvisst hostan fick jag på köpet. Först slemhostan sen rethostan på nätterna. Fy fasen vad jobbigt det är. Ligga och hosta och hosta tills man blir alldeles svettig och absolut inte kunna sova. Nu äter jag Mollipect på dagen (himla tur lillan fick en stor flaska utskriven senaste ordentliga förkylningen hon hade) och Nipaxon på kvällstid för att försöka råda bot på plågan.

Eftersom jag sitter i telefon mertiden på mitt jobb har jag varit hemma igår och idag. Idag är första dagen jag kunnat säga hela meningar. Så planen är att återgå till jobbet imorgon. Men ska nog ändå försöka minimera telefontiden.

Lillans feber gick över lagom till måndag. Hon fick vara hemma då för säkerhets skull. Även älskling var hemma för att vila upp kroppen ordentligt efter en helg med feber. Lilla familjen sjuk. Vi fick oss tom ut en liten stund. För att rasta lillan. Men mest för att jag skulle få fota lite i det fina vädret. Eftersom vi missade hela helgen. Lite hann jag såklart fota inne med.

Förra veckan tyckte jag gick extremt långsamt. Allt utom helgen så klart. Denna vecka är raka motsatsen. Den har rent rusat fram. Mest beror det nog på att jag har kortvecka. Jag jobbar en timma mindre vare dag för att få lite mer tid med lillan. Dessutom måste jag hem till hundarna på lunchen, vilket gör att jag får ett välbehövligt avbrott från arbetet. Det känns inte alls som det är fredag imorgon.

Här hemma är nästan alla lite halvrisiga nu. Lillan har samma skit som hon dragits med sedan innan jul. Skillnaden är att hon har klet i ögonen. Vi är väldigt osäkra på vad det egentligen är. Inte tillräckligt irriterat för att vara ögoninflammation. Det är förkylningsrelaterat tror jag. En av hennes dagisfröknar pratade om allergiögon (har svårt att tro det). Därför har jag bestämt att om det inte gått över till nästa vecka åker vi till vårdcentralen och tar reda på vad det verkligen är.
Jag var väldigt dålig igår. Både hals och öron värkte ordentligt på det hade jag febervärk (utan feber) i hela kroppen. I samråd med ett apoteksbiträde köpte jag Alvedon, Sinova (för bihålorna i förlängning öronen) och Zyx. Idag känns det mycket bättre. Inte i toppform men inte döende heller. Jag räknar med att vara frisk till helgen. Älskling har ryggvärk och verkar dessutom tagit över min förkylning idag. Sicken tur att jag redan köpt allt som behövs för att driva ut den. Divan har öroninflammation. Himla tur jag hade kvar örondroppar sedan förra svängen. Så slapp vi ett veterinärbesök på det. Är nog bara gamfarbrorn som mår som han ska idag.

I söndags passade jag på att knäppa lite bilder i det fin fina vädret. Eftersom älskling var småbakis mäktade jag inte med det nya fina objektivet ensam med lilla söt. Så det blev det 50 mm fasta. Det är ett fantastiskt prisvärt objektiv. Jag använder det nästan jämt.

Sjukstugan blev inte allt för långdragen. Beroende på hur man ser på saken förvisso. Lillan har ju varit mer eller mindre förkyld sedan innan jul. Men inte så hon behövt ligga hemma och kurera upp sig. Mer den allmänna plågan väldigt många barn dras med på vinterhalvåret. Det infekterade ögat blev inte särskilt infekterat. Lite gult gisch (var) har hon lite då och då i ögonvrån men just mer än så är det inte. Hon var pigg och i gasen i torsdags. Då jag vabbade min första dag. Halvdag för att vara exakt. Himla smidigt när det går att lösa så. Så det kändes väldans onödigt att hålla henne hemma även på fredagen.
Det var med en liten klump ångest jag lämnade av henne på dagis på fredags morgonen. Med restriktioner att fröken skulle hålla ett extra öga på henne och ringa ifall hom verkade det minsta sjuk. Det minsta sjuk, mer än vanligt då. Jag hade inte behövt känna någon oro, lillan klarade hela dagen med bravur.

Eftersom älskling hade storslagna planer för eftermiddagen och kvällen entrade vi Maxi strax efter 9 i morse. Det är inte illa pinkat av våra lilla familj. Vi gör det extremt bra om vi är utanför dörren innan 10. 5 guldstjärnor till oss som bräckte det med en hel timme.
På väg därifrån hade solen hittat fram och jag kände ett extremt fotosug. Hade ju inte riktigt fått känna på min nya pärla ännu. Inte utomhus. Efter lunch mötte jag upp syrran och barn. Det är ju som trevligt med något att fota annat än snöhögar och träd (lillan sov och älskling vilade). Måste säga att jag är extremt nöjd. Bra skärpa fast skakig fotograf. Nog för att förutsättningarna gav extremt snabba slutartider. Det enda tråkiga var att solen gått i moln sådär lagom till vi hittade ett bra ställe att hålla till på.

I moron lovas strålande väder. Då jäklar ska jag sätta polfiltret på prov. Trots att jag misstänker att jag kommer ha bra mycket mer nytta av det i sommar.

Lite smått och gott med nya pärlan. Jag har använt f 2,8 inomhus och f 2,8 - f 5 utomhus.

Här har vi sjukstuga just nu. Jag har väntat på det hela veckan. När älskling hämtade lillan på dagis i måndags varnade dom för ögoninflammation. Jäklar tänkte jag, nu måste jag vabba hela veckan och väntade mig att dom skulle ringa på tisdag. Det gjorde dom också. Men ångrade sig och lät henne vara kvar. Hon hostade ganska mycket natten mot idag, men var ändå pigg och glad i morse. Så jag körde henne till dagis och hoppades på det bästa. Vid lunch ringde dom hem henne. Hosta, snor, ett infekterat öga och en skvätt feber bjuder hon på. Å andra sidan är hon aldrig så mysig och kramgo som när hon är sjuk. Något gott i allt det onda. Vårat lilla hjärta. Håller tummar och tår att det inte blir så mycket värre än just nu, och nattade henne med en slurk hostmedicin och alvedon (för att hjälpa naturen på traven lite).

Är vårt internet tillbaka. Någon gång under måndag blev vi av med det och sen har vi varit utan tills i eftermiddag. Så nu sitter jag i chattkö till bredbandsbolaget för att få mig en redig ersättning för besväret. Jag tycker faktiskt lite synd om deras tekniska support. Jag är inte nådig när jag pratar med dom längre. Tålamodet rann liksom över första halvåret med driftstörningar varje månad... Fort var det gjort. Fick faktiskt duglig ersättning tom, stort minus var att han försökte sälja på mig deras tv tjänst stort plus att jag slapp prata med dom.

I veckan har jag syndat - stort. Jag har köpt mig ett teleobjektiv modell extra stor. Fyndat på blocket (efter tips av en fotointresserad kollega). Jag som just börjat förstå dom manuella funktionerna på min kamera. Står nu här med ett objektiv som ser ut som jag inte gjort annat än fotat dom senaste 15 åren. Tungt är det också. Men ack så fint. Ett pol filter följde med också. Så nu kan jag inte bärga mig tills jag får sätta det på prov. Snälla vädergudar ge mig sol och 0 gradit imorgon.

Detta gör det inte rätta, inte alls. Taget inne med bara taklampor till belysning. Ändå fin färgupptagning, bra skärpa och lite brus (trots högt iso var 800 el 1600). I love it. Har höga förväntningar på vad jag ska åstadkomma med min nya älskling.

Jag dricker näst intill aldrig nu för tiden. För si sådär några veckor sedan fick jag helt plötsligt ett sug efter just fest. Senast jag var ut var när jag fyllde 30 förra året. Alltså rätt länge sedan. Så jag styrde ihop mina brudar och satsade på helkväll. Riktigt kul hade vi. Eftersom jag var lite förutseende och slutade dricka i tid slapp jag bli allt för bakis idag. En resorb och lunch från Max gjorde susen.

Jag vill inte påstå att jag saknar det livet. Men nog har det blivit allt för sällan. Det är faktiskt väldans roligt att slå klackarna i taket ibland. Med det menat kanske oftare än en gång i halvåret som varit den senaste trenden...

Av alla sjukdomar som går runt måste magsjuka vara en av dom absolut värsta.

Gårdagen började som en helt vanlig dag. Jag gick upp som vanligt, körde lillan till dagis som vanligt och började jobba som vanligt. Ganska snabbt började jag få rätt ont i magen och funderade på om jag ätit något dåligt. För att inte riskera att smitta ned alla på jobbet om det var magsjuka. Packade jag ihop dator och telefon och fortsatte jobba hemifrån. Det visade sig vara ett smart drag.

Än så länge är det bara jag som är sjuk. Jag hoppas att det förblir så. Redan idag känns det bättre. Även fast jag känner mig överkörd. Antar att det hör till. Idag kan jag iaf äta lite och dricka lite.

Från det ena till det andra så blir jag inte klok på ljussättning och min kamera. Jag tyckte jag hade fantastiskt bra ljus inne en solig dag med persiennerna uppe. Men det tyckte inte min kamera. Alla bilder blev jättemörka. Jag blev väldigt konfundersam eftersom jag tagit bilder som blivit mycket bättre under samma förutsättningar, som inte alls blivit särskilt mörka. När jag valde det hel automatiska programmet ville det använda blixt. Mycket märkligt.

Det är något jag gärna skulle vilja behärska. För det går att få otroligt fina bilder när man leker med skuggor. Egentligen skulle jag nog behöva gå en kurs i hur jag behärskar dom manuella programmen i min kamera. Men det har jag nog varken tid eller ork med just nu. Jag har dessutom börjat bli mer och mer sugen på ett värre kamerahus. Något att spara till i framtiden tror jag bestämt.

Här är resultatet av dom mörka bilderna, några av dom iaf. C du kanske kan hjälpa mig ljusa upp dom resterande utan att tappa svärtan i bilderna?

Älskling började sin första arbetsvecka med eftermiddagsskift. Alltså är jag helt lämnad till min ensamhet på kvällarna. När lillan lagt sig blir det helt tyst och stilla. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv. Att tom surfa är allt för farligt. Eftersom det 9 gånger av 10 slutar med att jag råkar handla något. Oftast något helt oskyldigt på HM. Ibland en gardin eller ett kuddöverdrag. Nog för att jag alltid behöver mer saker, men någon måtta får det ändå vara. Med tanke på hur ofta älskling kommer jobba kväll hädanefter.

HM har förövrigt fått in massor av fina nyheter till både stora och små. Det kliar duktigt i shoppingnerven vill jag lova.

Den här veckan har gått otroligt fort. Jag vet inte riktigt vad jag har för dag idag mentalt. En blandning av måndag och tisdag tror jag. Det är helt obegripligt för mig att det är torsdag redan imorgon. Min sista arbetsdag för veckan. Lillans dagis har planeringsdag på fredag, vilket i förlängning innebär att jag får vara ledig. Jippie. Jag behöver verkligen en lång helg känner jag. Mys med familj och vänner. Fast jag misstänker att denna helg som alla andra kommer vara slut innan den ens börjat. Nästa vecka blir också en kortvecka. Men då på grund av kortare dagar. Eftersom jag ska gå ner lite i tid. Känns som ren lyx. Kvalitets tid med lilla söt.

Hon sköter sig exemplariskt på dagis. Så gott som iaf. Det har inte varit det minsta bök att lämna. Även fast jag väntat att dom ska ringa tillbaka mig varenda dag eftersom lillan är både snorig, hostig och hes. Men feberfri och pigg och har därför gått hela dagar. Jag hoppas att det inte blir värre än det är nu och sakta men säkert går tillbaka. Själv har jag suttit snuvig med halsont hela dagen idag. Vilket inte känns allt för bra. Jag har middagsplaner på fredag och utgångsplaner nästa lördag. Ska jag bli förkyld får det bli mellan dessa dagar. Jag antar att den stora prövningen av immunförsvaret börjar nu i samband med lillans dagis bravader. Det ser jag inte fram emot.

Redan ikväll har älskling börjat jobba. Slut på pappaledighet. Jag sitter och laddar som mest över att gå upp en hel halvtimme (om det nu räcker) tidigare på mornarna hädanefter. Jag ska ju hinna släppa av lilla söt på dagis innan jobbet. Varenda morgon. Fördelen är att jag får beemern som första bil. Då älskling kör saaben till och från jobbet. Han blir så skitig och vill inte smutsa ned fin bilen. Vilket jag tycker är fantastiskt bra. Nackdelen är att jag verkligen inte är en morgonmänniska och jag kommer kliva upp med tuppen hädanefter. Det känns sådär. Förmodligen en vanesak men det kommer ta lång tid för mig att vänja mig.

Vi har storhandlat i helgen. Det brukar som bli så på lönehelgerna. Eftersom vi för omväxlings skull var lite förutseende (och för att lillan gjorde morgon klockan 7) var vi på maxi 10 i 10. Vi och några barnfamiljer till. Det gick alltså snabbt och smärtfritt att handla. Efteråt tog vi en svängom på Apoteket, Lindex, HM, Kicks och Hemtex. Dels för att lagra upp lite kläder till lillan i större storlek, men även för att sätta sprätt på lite hårt förvärvade pengar. Jag blev ett par jeans (99 kr på HM, köp, köp, köp) och en mascara rikare (eller fattigare beroende på hur man ser på saken) vi kom dessutom hem med nya kuddar till vardagsrumssoffan. Riktigt hur det gick till vet nog varken jag eller älskling. Nu ligger dom så fint i soffan dessutom. Så det vore ju himla synda att lämna tillbaka dom (hundkuddarna för att förtydliga).

Jag känner att det var smått onödigt att det började snöa i veckan. Att det räckte som det var innan. För att på något sätt försvara mitt argument mot alla skoterfantaster håller jag helt vid den skymda sikten i varenda korsning. För som det är nu måste man banne mig ut i halva körfältet för att se något och då står man redan i vägen. Den näst intill obefintliga plogning av parkeringen på mornarna är inte heller särskilt trevlig. Jag har varit nära att köra fast, vilket INTE är ett bra sätt att starta dagen på. Inget blir liksom bra efter en sådan start. Det var lagom innan. Tillräckligt för att dra runt lilla söt i pulkan, men ändå inte så mycket att det kändes smått frustrerande att bege sig ut i trafiken. Suck. Jag hoppas våren kommer tidigt i år. Jag håller tummarna för Mars.

Lillan ligger ute på balkongen och sussar som bäst. Älskling är ute och ränner och jag sitter här omringad av vovvar i min ensamhet. Väntar på att liten ska vakna så vi kan besöka en vän till oss båda för fika. Sockerboost för min del. Bus och lek för hennes. Det tror jag blir utmärkt avslut på denna helg. Som för övrigt gått lika fort som alltid. Åhhh, jag hinner ju inte med alls.

Snart börjar allvaret. Lillan börjar på dagis imorgon. Stort. Riktigt stort. Det var ju nyss vi kom hem med knytet från BB.... Livet går så väldans fort. Ibland skulle det vara bra att stanna tiden en liten stund. Ta en paus i allt. För att uppskatta det underbara livet bjuder på.

Vi har sprungit runt här som yra höns halva förmiddagen. För att packa lillans dagis väska. Tagit fram blöjor och fyllt i telefonlistan som ska med henne och älskling imorgon. Varför gör man alltid allt i sista stund?
Jag tror hon kommer storm trivas. Jag hoppas det för älsklings skull, eftersom han tar hand om inskolningen. För min del med förvisso då jag ska lämna henne varje morgon. Men självklart mest för hennes skull. Hon som ska vara där hela dagarna.

Jag kommer gå ner lite i tid. Vilket passar mig bra. Jag trivs bra på mitt jobb. Men med dom tider jag jobbar blir det inte så mycket tid med lillan på kvällarna. Detta gör att jag får möjlighet att umgås lite mer med henne. Hur mycket det blir avgörs så fort älskling fått sitt nya jobb schema. Antingen blir det varannan eller var 3:e vecka jag får sluta 14. Jag hoppas  på det första alternativet.

Igår tog jag mig i kragen och googlade lite kamerainställningar. Slutartid, bländartid och iso. Vet inte om jag blev så mycket klokare. Det får jag se när jag har bättre förutsättningar. Här lekte jag med iso och bländaren. Samma motiv utan blixt. Jag har inte riktigt fått ordning på vitbalansen uppenbarligen... Men det kommer nog så småningom.

Igår tog vi oss i kragen och drog fram dammvippa, dammsugare och skurmoppen. Dammsugning sker rätt kontinuerligt. Skura däremot händer kanske lite väl sällan. Man skulle rent kunna påstå att det är rätt sällsynt här. Innan lillans 1:a födelsedag och innan julens alla klappar. Fanns det inte allt för mycket för fröken att slänga runt. Det blev därav inte lika stökigt. Så är det inte längre. Därav rätt missunsamt att städa. Då det 3 sekunder senare ser 7 gånger värre ut än innan. Hur nu det är möjligt eftersom det alltid är som värst.
Det påminner lite om hur det var när jag bodde med 4 hundar. 2 med fällande svart päls. Och vita golv i hela lägenheten. Det var inte heller skit kul. Så fort jag var klar såg det ungefär lika illa ut igen där jag börjat. Hyfsat otacksamt. Lite så man börjar överväga att sluta städa. Eftersom det inte lönade sig. Eller nått.
Nu är det förstås inte lika illa med leksaker utspridda över hela lägenheten men ändå.

Jag måste nog ändå påstå att början på detta år varit väldans segt. Denna vecka har verkligen krupit fram. För omväxlings skull. Dock går kvällarna i ett sus och sen är jag tillbaka på jobbet. Jag vet inte om det beror på att det är en kortvecka eller för att jag blev bortskämd helgen innan med hela 3 lediga dagar, så förra helgen kändes alledels för kort. I vilket fall har jag varit mer död än levande idag. Jag funderade seriöst på att kravla ihop under skrivbordet en stund och blunda lite.

Jag tror minsann jag måste rycka mig i kragen hädanefter. Egentligen borde jag börja träna. Läs "kommer inte hända inom någon snar framtid men ger mig själv dåligt samvete för att det blivit så". Jag måste hitta en hobby som innefattar att jag måste stiga upp ur soffan. Exempelvis köpa hus. Som kräver en hel del skottande på vintern och gräsmatta att klippa på sommaren. Så om någon vänlig själ där ute kan ge oss sisådär 250 000 kr till kontantinsatsen är jag på banan. Med förhoppningsvis sundare leverne.

Grannarna har fest ikväll. Dunk, dunk, dunk, dunk hörs igenom väggen. Jag löste det genom att sätta igång spotify på hyfsat hög volym (lagom för att inte väcka lilla söt). Dunk, dunket hörs fortfarande men blev inte fullt lika störande.

Samtidigt skriker sockertarmen högst av allt. Lillan i säng och sambo med bil ute på äventyr betyder lite godis till mig. Förhoppningsvis har älsklig något gott med sig när han kommer hem. Det är mitt största hopp för tillfället. Kom just på att jag faktiskt har en kexchoklad i väskan, LYCKA.

En snabb sockerrush sen kommer jag krascha i soffan. Förhoppningsvis orkar jag förflytta mig till sängen i lämplig tid...

Nytt år och nya utmaningar. Med en liten som bara blir större och större. Det kommer bli ett innehållsrikt och spännande år. Det är jag helt övertygad om. Allt blir liksom bättre med barn.

Nyår firade vi hos vänner. Vi åt god mat med trevligt sällskap. Det går inte att begära så mycket mer än så. Eftersom det är stört omöjligt att få tag på en taxi kvällstid (och för att vi hade lillan med oss) valde jag att vara nykter och köra. Vilket i sig inte var en särskilt stor uppoffring. Maten var bland det bästa vi ätit på länge. Lillan höll sig tappert vaken till 8 snåret. Då vi nattade henne i vagnen. Där sov hon sedan gott tills vi började röra oss hemåt. Då tyckte hon det var en lysande idé att vakna för att sedan inte somna om.
Jag hade i min ensamhet tänkt knalla ut och titta på lite fyrverkerier runt 12. Det gick dåligt eftersom lillan fortfarande var vaken då. Så jag fick fint sitta på vardagsrumsgolvet och försöka se så mycket som möjligt genom fönstren. Dock inte särskilt mycket alls eftersom balkongen skymde all sikt. Det kändes faktiskt helt okej ändå. Allt igenom en riktigt lyckad kväll.

Vi har haft en fantastisk jul med allt därtill. Fullt upp i dagarna tre. Det blir så eftersom vi vill träffa alla och helst inte på samma dag. Det löste sig ändå rätt bra denna jul. Men bäst vore om vi hade ett stort fint hus. Så alla kunde komma till oss istället. Mest önsketänkande men trevligt hade det varit.

Massor av fina julklappar fick vi. Mest till lillan såklart. Som leker för fullt med allt och lite till. Just nu är golven fyllda med duplo och babblar. Starkt jobbat av lilla fröken att sprida ut allt så bra. Det ligger t.o.m en liten bit lego inne på toan.


Nu är det "bara" nyår kvar. En helg som aldrig blir som man tänkt. Inte för mig iaf. Särskilt inte om något ska styras upp. Egentligen borde jag dra något gammalt över mig och stanna hemma hela kvällen. För självklart kommer något gå fel även denna gång. Dels är lillan sjuk. Hosta och snor, det är bara febern som saknas. Men sen börjar även jag känna mig förkyld. Jag åkte faktiskt hem vid lunch idag. Tog förvisso dator och telefon med mig hem och jobbade vidare hemma. Men just för att jag inte alls känner mig särskilt kry. Jag hoppas det känns bättre imorgon. Att lite vila råder bot på bakterierna.

En av våra orkidéer har bytt färg. Både jag och älskling är helt övertygade om att den hade vita blommor när vi köpte den. Inte så vita längre...