1:a advent

1:a advent, snart jul men ingen snö så långt ögat kan nå. Mörkt är det istället. Väldigt mörkt. Idag tror jag det aldrig riktigt blev ljust. Skyltsöndagen spenderades just på stan. Precis som alla andra som bor här och troligtvis alla i byarna runtomkring med. Det var folk exakt överallt. Lite väl mycket för min smak. Så det blev besvärligt att ta sig fram på vissa ställen. I stort sett omöjligt att hitta sittplatser på andra. Dra, rycka och slita för hemska tider om något missas. Lite så. Gärna armbåga sig lite fram också. Det finns anledningar till varför jag väljer att inte gå på stora reor. Sen tror jag inte det kan kallas skyltsöndag längre. Jag tror bestämt alla affärer hade öppet. Som en vanlig lönelördag på stan den värsta tiden ungefär. Jag bävar för nästa stadsrunda om det ska vara såhär fram till jul. Nej, tacka vet jag nätet. Tror den mesta klappjakten får ske där. I hemmets trygga vrå...

Lillan gillar att gömma sig. Under filtar, handdukar och hinken. Hinken är så himla smidig att bära på huvudet dessutom. Då har hon händerna fria. Jag har tänkt att det skulle vara roligt att föreviga på bild och slitit fram kameran (läs telefonen) i vild panik bara för att missa tillfället. Lite såhär kan det se ut... Återigen är inte fokus något som ligger högt i kurs i mobiltelefonins värld.



Ibland, men bara iband är lyckan gjord när jag lyckas få en vettig bild. Men det är minsann inte lätt me en dotter som sällan sitter still.





En annan rolig sak hon börjat med rätt nyligt är att peka ut kroppsdelar på beställning. Bara när hon själv vill förstås men ändå så mammahjätat slår frivolter. Igår fick jag ett ryck och tänkte att nu banne mig ska jag filma spektaklet. Det tänkte inte lillan. Hon sprang fram och tillbaka och hit och dit. Överallt samtidigt. Och inte ville hon visa mig något. Magen, nästan, örat och foten kan hon. Jag fick liksom inte ens början till magen. Vilken hon av misstag lätt skulle kunna råka ta på för att det ändå skulle kunna se ut som hon kunde. Jag gjorde ett nytt tappert försök idag. Jovisst. Magen fick jag men sen gav jag upp. Det bör tillägga att detta inte är något vi alls "tränat" på utan bara sa på skoj för några kvällar sedan. Jag misstänker att hon förstår långt mycket mer än vad vi någonsin trodde.



Slutligen lite bilder från helgen.




Aja baja.... inte stå i soffan!!



Däääää (är lillan) också pekade hon på mobilskärmen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0