Sjukstugan blev inte allt för långdragen. Beroende på hur man ser på saken förvisso. Lillan har ju varit mer eller mindre förkyld sedan innan jul. Men inte så hon behövt ligga hemma och kurera upp sig. Mer den allmänna plågan väldigt många barn dras med på vinterhalvåret. Det infekterade ögat blev inte särskilt infekterat. Lite gult gisch (var) har hon lite då och då i ögonvrån men just mer än så är det inte. Hon var pigg och i gasen i torsdags. Då jag vabbade min första dag. Halvdag för att vara exakt. Himla smidigt när det går att lösa så. Så det kändes väldans onödigt att hålla henne hemma även på fredagen.
Det var med en liten klump ångest jag lämnade av henne på dagis på fredags morgonen. Med restriktioner att fröken skulle hålla ett extra öga på henne och ringa ifall hom verkade det minsta sjuk. Det minsta sjuk, mer än vanligt då. Jag hade inte behövt känna någon oro, lillan klarade hela dagen med bravur.

Eftersom älskling hade storslagna planer för eftermiddagen och kvällen entrade vi Maxi strax efter 9 i morse. Det är inte illa pinkat av våra lilla familj. Vi gör det extremt bra om vi är utanför dörren innan 10. 5 guldstjärnor till oss som bräckte det med en hel timme.
På väg därifrån hade solen hittat fram och jag kände ett extremt fotosug. Hade ju inte riktigt fått känna på min nya pärla ännu. Inte utomhus. Efter lunch mötte jag upp syrran och barn. Det är ju som trevligt med något att fota annat än snöhögar och träd (lillan sov och älskling vilade). Måste säga att jag är extremt nöjd. Bra skärpa fast skakig fotograf. Nog för att förutsättningarna gav extremt snabba slutartider. Det enda tråkiga var att solen gått i moln sådär lagom till vi hittade ett bra ställe att hålla till på.

I moron lovas strålande väder. Då jäklar ska jag sätta polfiltret på prov. Trots att jag misstänker att jag kommer ha bra mycket mer nytta av det i sommar.

Lite smått och gott med nya pärlan. Jag har använt f 2,8 inomhus och f 2,8 - f 5 utomhus.