Jag och lillasyster sitter i soffan. I stilla lugn. Regnet trevar sig fram på köksfönstret. Med ett behagligt smatter som påminner om ljumna sommarnätter. Det har regnat större delen av dagen. Liten tur ut hann vi på förmiddagen. Så dom små fick göra av med lite energi. Annars tar myrorna över. Det blir kaos. Ut är alltid bra.För alla.

Klockan 04.30 blev vi väckta idag. Av ett polislarm sittandes i en gammal rostig jänkare just utanför sovrumsfönstret. Inte bara vi. Grannen under, och två grannar i trappuppgången bredvid med. Frustration över bristen av sömn. Alltid. J*vla jänkare! Vet att det blir bättre. Det måste bli bättre.

 

Vi har tjejweekend, jag och småtjejerna. Älskling är på välförtjänt grabbresa. Lillan är hos morfar. Planen var inte att vakna före tuppen. Men när lillasyster är uppe är det kört. Hon hittar på så mycket på så kort tid när hon är själv. Oftast inte sådant som jag tycker är särskilt sanitärt, nyttigt, trevligt eller rent.Speciellt när hon inte kommer in i vårt sovrum. Då har hon alldeles säkert något hyss på gång. Idag var en sådan morgon. Jag hörde henne viska. Smög upp och hittade henne på golvet i köket delandes på ett flingpaket med divan. Då var morgonen igång. Dagen blir otroligt lång. När man gör morgon 04.30. Fördel är att mycket hinns med på morgontimmarna. Nackdelen att man blir fruktansvärt trött sådär just innan lunch. Sova på dagen är inte riktigt min grej. Som gravid eller ammande kunde jag sova överallt, var som helst, när som helst bara jag var trött nog. Det fungerar inte alls nu. När jag väl lyckas somna väcks jag av allt och inget. Oftast diskmaskinen. Nästan varje dag sätter jag igång den efter lunch. Man skulle kunna tro att man lär sig av sina misstag. Men icket. Här lär vi ingen gammal hund att sitta. Tröttmössan. Skyller fortfarande på amningshjärna. Sen går det inte att somna om. Hur trött jag än känner mig. 

 

Sommaren väntar vi fortfarande på. Solen värmer förvisso bra när den väl visar sig. Men jag vill ha varm luft med. Så myggj*vlarna blir trötta och håller sig borta. För mygg är det banne mig överallt. Ungarna var täckta med myggbett efter året midsommarfirande. Som var helt magiskt. Sol och dimma, havet och skogen. dansande barn och skattjakt, gäddbäbisfiske och frisbeespel, snusblommor och lupiner, långklänningar och nattfotografering.

Nu vill jag ha badväder, glassväder, barfota väder, linne och shorts väder, kortärmat på kvällen väder, grilla hela dagen väder. Jag håller tummarna att Juli visar sig från sin bästa sida trots bakslag igår och idag.

 

Uppdatering, Regnet har upphört, lillasyster ligger nu i sängen och sover förhoppningsvis väldigt snart. Själv sitter jag i soffan med en nästan tom gott och blandat påse och ett halvt glas vin i färd att se ett avsnitt Orange is the new black fast jag egentligen borde gå och lägga mig. Eftersom det troligtvis blir en obehaglig tidig morgon imorgon med.

 

Just det, mini tog sina fösta stapplande steg i förrgår. Tycker det är smått fantastiskt att alla tre börjat gå i princip samma vecka.

 

Sommaren kom tillslut. Som vi längtat. Snabbt svepte den in och snabbt var den förbi. Med en efterlämnad bitter kyla. Men några dagar fick vi minsann njuta. Med bara ben och armar. Lite solkysst hud och lena kvällar. Varm bris och bara fötter. Den lämnade en stark längtan efter mer! Istället blåser iskalla vindar som påminner om höst. Bara solen värmer, men med mörka moln i vägen kryper kylan in istället. Tappert kämpar jag med tunna kläder och inbillning om varmare tider. Samtidigt som jag tänker att det nog ändå blir en rekordsommar igen. Som den för två år sedan. Så kommer det bli!

 

Annars går allt som det ska här hemma. Sömnlösheten är numera ett faktum. Men på något sätt går det ändå. Dessutom lämnar inte bristen av sömn så hemska spår. Ljuset hjälper. Både en trasig själ och ett trött väsen. Energin fylls på och orken håller längre. Konflikterna avlöser varandra. Lillasyster är väl inne i den berömda treårstrotsen. Allt görs tvärtom. Bak och fram, upp och ner. Hon vill jättemycket, men oftast blir det inte så bra. Hon är duktig. Hon kan om hon vill. Hon vill hjälpa till. Hon klär sig själv. Hon pratar väldigt bra nu. Hon är snäll och underbart envis. Lite som mig som barn och lite som älskling som barn. Alltså ganska intensiv. Fast på ett bra sätt. Denna donna kommer kunna gå exakt hur långt som helst i livet. 

 

Mini kryper. Snabbt. Överallt och ingenstans. Hon springer med gåvagnen. Tar sats över trösklar utan minsta besvär. Men liten vill mer. Hon vill upp. Hon vill gå. Hon vill springa. Riktigt där är hon inte än. Förhoppningsvis väntar hon med det ett bra tag till. Jaga, jaga, jaga är det enda jag gör på dagarna. När hon inte sover. Jag har lyckats taima hennes dagslur med lillasysters nu. Så kanske till och med jag kan få några minuters sömn på dagarna. Hon är snäll och glad med en stark vilja. Hon kramas mycket och tycker att storasystrarna är det roligaste som finns. Hon säger mamma, dä och baba. Men oftast da. Aadaa. Det sa lillan med när hon var bebis. 

 

Lillan ska börja på skolan till hösten. Förskoleklass. Tre dagar kvar på dagis. Hon är förväntansfull. Roligast ska det bli att få mer kompisar. Det blir en stor klass. Tre stora klasser. Tror att skolan är den största av sin sort i hela stan. Känns som att lämna henne till vargarna. Men hon är tuff. Det kommer gå bra! 

Fotboll ska hon få börja med också. Även fast hon bara sparkat lite boll med mig och älskling tidigare är hon riktigt peppad. Det är kul. 

 

Två veckor. Sen har älskling semester i 7. Det är målbilden just nu.

 

Lillan har klätt sig själv sedan hon var dryga 3 år. Hon har bestämda åsikter i vad som är fint och inte. Det hon inte tycker är fint tar hon inte på sig. Skulle jag lägga fram kläder till henne. Skulle hon rata det rakt av och ta på sig något annat. Det är alltid ett lotteri att köpa kläder till henne när hon inta är med.

Nu har hon ju tvärvuxit och behöver en helt ny garderob så fort vår ekonomi tillåter. En klädbutik hade 3 för 2 för någon vecka sedan så jag tog med mig lillan dit för att säkert komma hem med något som kommer användas. Hon har kommit in i en glitterperiod. Allt ska helst glittra jättemycket. Eller så ska allt vara rosa. Nu har vi nog råkat påpeka att hon bara vill ha rosa på fel sätt. För väl på där valde hon inget rosa. Lite tjockare byxor som förhoppningsvis håller för knäslitaget bättre. Det jag reagerade på när vi kom hem var att tröjan som var från flickavdelningen var kortare än dom två tröjorna som är tänkta till både pojkar och flickor som vi också köpte. Självklart i samma storlek som den första tröjan.

Varför?

 

Älskling går alltid upp först sedan mini föddes, därför är det han som klär lillasyster på mornarna. I förrgår hade han tagit på henne ett par tights köpta till lillan när hon var i ungefär samma ålder som lillasyster är nu. Jag köpte dom för att jag gillade färgen. Tvättade och redo att användas upptäckte vi att designen måste gjorts för en vuxen inte ett barn och absolut inte ett barn med blöja. De gick knappt halvvägs över blöjan. Egentligen borde jag gått tillbaka med dom då och ifrågasatt deras designers kompetens. Men det gjorde jag inte. Utan dom stuvades långt in i garderoben och användes inte igen. 

Nu har de alltså dykt upp igen några år senare. Jag kan absolut inte gå tillbaka med dom nu. Hur gärna jag än vill. Jag har köpt tights från från samma butik efter detta som suttit som dom ska. På barn. Men just dessa låga tights är ett lysande exempel på skillnaden i flickkläder och pojkkläder. Detta gäller många av dom större klädkedjorna. För flickor, tom baby, är tröjor/bodys kortare och tightare. Byxor är kortare, tightare och ofta tunnare. Gärna puffärm och ibland figursytt. Till små barn. Får flickor inte leka? Ska flickor bara sitta still och se söta ut?

 

Mina flickor är långa. Alla tre ligger över normalkurvan i längd. Att flicktröjor generellt är kortare än pojktröjor i samma storlek är alltså en nackdel för oss.

Mina flickor är dessutom väldigt rörliga och busiga. Jag vet inte hur många byxor jag fått kasta för att de gått sönder i knäna. Sådär över hela knät så man inte ens överväger att laga.

Det skulle vara tacksamt att se tights med förstärkta knän. Eftersom både lillan och lillasyster helst har tights. Jag tycker dessutom att det är bästa lekbyxan eftersom dom är följsamma och det inte finns någon risk att fastna i saker. 

Men det ser man sällan. Vanliga tunna är knappt lönt att köpa. Dom går sönder direkt.

Självklart gillar jag bakelserna till prinsessklänningar. Fina tunikor, gulliga hårband och söta ballerinaskor. Men kan inte lekkläderna få vara lika stora, slittåliga och lekvänliga som pojkkläderna?

 

Jag har ju ingen son själv att jämföra kläder med. Men dom få kläder från pojkavdelningen vi har sitter generellt bättre och är generellt tåligare än likvärdiga flickkläder från samma butik.

 

Avslutar med lite bilder som inte har med inlägget att göra alls.

 

Trots 3:e barnet hinner jag glömma hur saker och ting går till. Nu är mini 9 månader. Både lillan och lillasyster har fått sin första tand någonstans mellan 8-9 månader därför har jag väntat mig att även mini kommer få sin första tand då. Men hon har dragit ut på det. Tills i förrgår då magen totalt havererade för lilla pyret. Jag var då rätt snabb på att googla diarré och tandsprickning. Men läste mig till att det tydligen inte alls hade med varandra att göra. Detta från betrodda vårdsidor. Forumen sa raka motsatsen. Jag vill minnas att mina andra två blev dåliga i magen i samband med tandsprickning och det höll älskling med om. Hon har förutom dålig mage varit relativt grinig, tuggat frenetiskt på allt (det har hon förvisso gjort länge), dreglat mängder (också gjort länge) och haft ovanligt dålig aptit. Det är i princip bara välling som går ner och inte alls lika mycket som tidigare.

 

Men då spydde hon upp morgongröten igår efter 6 skedar. Hoppsan tänkte jag. Bara det inte är magsjuka. Torkade upp kletet och gav en flaska välling istället. Den fick hon behålla. Då ringde jag bvc. Jag tycket väldigt mycket om vår bvc sköterska. Vi har haft samma till alla barn. Hon höll med mig och sa att diraré i samband med tandsprickning inte var ovanligt.

 

Det är omöjligt att titta i munnen på mini. Känna går ju inte heller förrän tanden kommit upp lite. Så jag har fortsatt trott att det nog är första tanden som är påväg iallafall. Jag har även förbannat det faktum att vi inte har en tvättmaskin i lägenheten. Vi är för många hushåll som dela på tvättstugan, för att kunna tvätta i närhet så ofta som vi behöver när det går i snitt 3 ombyten per dag för mini.

 

Imorse kände jag äntligen en liten, liten bit av tanden. Så, konstaterat, diarré och tandsprickning hör visst ihop!

 

Energin börjar komma tillbaka. Alla sjukdomar och överdrivet tidiga mornar utan chans att sova på dagen har tagit ut sin rätt. Solen och någorlunda värme balanserar ut det lite. Ljusare mornar och ljusare kvällar hjälper en trött själ. Barnen har varit friskare och jag gladare. Känns riktigt bra. Nu vill jag bara att all snö ska smälta bort och gradtalen ska öka med drygt 10 grader så man inte behöver klä sig till tänderna. Så barnen slipper kläder för både vinter och vår. Och jag kan damma av skinnjackan och Fred Perry skorna (mina fötter klarar inte av Converse till mitt stora förtret).

 

 

Nu äntligen har Avion shopping öppnat. Jag kunde inte låta bli utan drog med en mammaledig kompis och trängdes med resten av nyfikna på invigningsdagen. Fördel var att det var en torsdag och många som gärna farit dit säkert jobbade då. Vi lyckades ändå bomma ALLA goodiebags men nöp varsitt presentkort på 100 kr på Lindex. Övrig shoppingupplevelse den dagen var att det var rymligt och lättframkomligt trots barnvagn och invigningsdag. Nackdel att vi inte har några som helst pengar att handla något för. Sammanfattningsvis, ett stort lyft för staden!

 

Då tänker man kanske att det skulle räcka. Men nejdå. Vi for dit på lördagen med. Då hela familjen. Det gjorde nog resten av stan med. Trots att vi var där när dom öppnade var det mycket mer folk än gången innan. Vid lunch, eftersom vi tänkte luncha där. Var det jättemycket folk. Vi valde nog den sämsta restaurangen av dom alla. Det tog en evighet att få maten. När man stått och väntat en halvtimme med bara 2 före i kön var det inte riktigt läge att byta matställe heller. Kan nämna att en evighet med hungriga små barn blir som 7 evigheter i en bergochdalbana i ett dårhus. När maten tillslut var färdig smakade den dessutom skit. Lillan åt lite, lite för att hon var så vansinnigt hungrig, lillasyster åt typ två tuggor, jag åt hälften för att jag var så hungrig och älskling åt allt för att han var ännu hungrigare. Men ingen tyckte det var gott. Kommer ALDRIG äta på det ställe igen. Kändes som att vi kastade bort drygt 300 kr och förstörde halva dagen. Skitrestaurang. I övrigt var barnen nöjda. Lillan fick nya springskor och dom fick varsin liten ponny på toysrus. Så tacksamt att en leksaksbutik har öppnat så nära. En med rimliga priser dessutom. 

 

Jag har långt ifrån hunnit in på alla affärer. Med barn och tidspress har jag inte haft möjlighet. Men någon dag framöver ska jag ta mig en egendag där. Vi har fortfarande inga pengar att handla för. Men att bara få strosa runt i lugn och ro utan stress och trotsiga barn är ju vardagslyx delux.

 

Mini växer fort! Förra veckan var en stor vecka. Då slutade jag amma. Eller egentligen var det hon som gjorde det. Hon lessnade på att suga och suga och suga och suga innan det rann till. Så då gick älskling upp och gjorde välling istället. Japp hon dricker numera välling. Gick från en dag till en annan. Från att konstant vägrat sedan jag börjat truga med flaskan. Till att dricka ungefär en halv dl. Till att helt plötsligt dra i sig en hel flaska. Efter mycket ihärdigt försökande från min sida och mycket senare än både lillan och lillasyster tog flaskan bra.

 

Jag har bytt till sittdel på båda vagnarna. Mini vill sitta upp och se när hon är vaken i vagnen. Dessutom började hon bli för lång för hårdliften.

 

Vi har bytt till spjälsäng eftersom hon helt plötsligt satte sig upp i vaggan. Tur vi har vyssanlull tassar till den så hon fortfarande kan vaggas till sömn. Nu kunde jag dessutom sätta upp musikspelaren hon fick i julklapp. Som både visar en stjärnhimmel i taket i olika färger och spelar en variation av vaggvisor. Tänkte först att den skulle störa henne alldeles för mycket. Men har visat sig att det är precis tvärtom.

 

Bilbarnstolen är inte bytt än. Men eftersom babyskyddet ska lämnas tillbaka senast sista mars så måste den nya stolen monteras i bilen. Det kommer göras i helgen.

 

Det känns både lite sentimentalt att liten blir större. Men också skönt eftersom det mesta fungerar bättre nu än när hon var mindre. Dels är lillasyster lite mer resonabel eftersom hon med blir större. Men mini har blivit gladare och nöjdare nu när hon kan vara med på ett annat sätt. Hon sövs samtidigt som dom andra barnen så jag har fått tillbaka egentiden på kvällen när barnen sover. Dessutom med slutad amning kan jag dricka mer än ett glas vin om jag vill och jag behöver inte tänka på vad jag får och inte får äta längre. Jag har dessutom haft jätteproblem med handeksem denna vinter och nu kan jag behandla ordentligt med min jättestarka kortisonsalva utan att behöva oroa mig över hur mycket mini får i sig. Men samtidigt känns det lite sorgligt att jag snart inte har någon bebis längre.

 

Lillan har tvärvuxit också. Eller så har vi haft så fullt upp med allt att vi inte märkt att alla tröjor numera är magtröjor och alla byxor slutar ovanför fotknölarna. Hade varit praktiskt om vi märkt detta före jul och då kunnat önska en massa kläder åt henne. Hon tycker faktiskt om kläder och blir glad när hon får det i present. Men det gjorde vi självklart inte. Så nu såhär lagomt mittemellan jul och födelsedag har vi insett att hon behöver nya kläder nu. Så därför får vi vrida och vända ännu mer på alla ören för att kunna klämma in en byxa, tröja, pyjamas, trosa eller klänning då och då. Förhoppningsvis har vi en hyfsat komplett garderob tills hon börjar skolan... 

 

Bara en sån sak. Till hösten börjar hon skolan. Jag känner mig inte ett dugg äldre än när jag fick henne så det är lite svårt att få ihop. Blir såklart vardag det med men känns stort med skolan.