Blond

Det här med hemmablonderingar har jag pysslat rätt mycket med i mina yngre dagar. Jag började bleka mitt hår när jag gick i 8:an, då bara slingor. Men fortsatte hämningslöst rätt många år i följd. Håret var nog alla andra färger med stundvis men landade oftast i det blonda träsket igen. Att bleka håret med den frisyr jag har nu har mer eller mindre varit tanken hela tiden. Delvis för att frisyren skulle bli lättare att fixa eftersom mitt hår är så tunt och fint naturligt att det lätt faller ihop trots envisa försök att få upp det. Jag kan tömma en flaska hårspray i håret och det faller ändå ihop efter en timme.
Att göra det hos frisör kändes extremt dyrt. Vi är som nämnt inte rikast i stan när jag är mammaledig och därför har det helt valts bort. Sen går jag ju även till den dyraste frisören i stan vilket också påverkat till viss del. 
Så när älskling till slut lotsade mig till hårfärgshyllan på maxi gjorde jag slag i sak och köpte en blekning. Tanken var askblont och gick man på färgkartan på baksidan skulle mitt hår kunna bli just det.
Blekningen åkte i samma kväll och jag spänd på resultatet satt nästan och studsade i soffan i väntan att få tvätta ur. Dock väldigt kortvarig lycka eftersom resultatet blev helt annat än bilden på förpackningen visade. Det blev en extrem påminnelse av forna fjortisblekningar. Resultat, pippigult och orange. Så fruktansvärt fult (jag är vanligtvis inte så petig med hårfärg och frisyr i allmänhet) att jag i panik bokade färgningstid hos frisör samma dag. Jag skulle på stan med en kompis och som jag såg ut på huvudet ville jag inte visa mig utanför dörren. Sagt och gjort fick jag mig en tid på attityd. Den salongen som ligger närmast mimerskolan, enbart för att jag inte skulle behöva visa mig med mitt fula, fula hår mer än nödvändigt.
Frisören började med att förbereda mig på att det förmodligen inte skulle bli som jag hade tänkt. Eftersom jag i min enfald försökt få samma resultat hemma. Vilket sällan blir särskilt bra. Hon avrådde i stort all blekning hemma. Just för att det är vansinnigt svårt att få det resultat man söker. Jag är beredd att hålla med till fullo efter den katastrof till hårfärg jag hade.
Så hon la i en ny blekning. Med den gamla gjord så nyligt tog hårbotten mest stryk. Det sved så vansinnigt. Tills hon satte på värmen. Då brände det så jag fasen trodde håret skulle lossna. 
Jag ville ha det askblont med en lila ton. (Eftersom min frisör jag klipper mig hos tyckte att det skulle vara en snygg färg på mig). Så när hon äntligen skulle tvätta ur blekningen jublade jag inombords. Tills hon snabbt handdukstorkat håret och började smeta i nyanseringen (som hon kallade den lila toningen/färgen som också skulle i). Då började det svida dubbelt så mycket. I sisådär 20 minuter till.
Urtvättat, stylat kunde jag fasen inte blivit nöjdare. Jag är vansinnigt tacksam att hon fick till håret. Nyanseringen skulle jag vilja lägga i igen då den tvättades ur väldigt fort. Vilket frisören också sa.
Jag trivs verkligen jättebra i färgen. Men har insett att den kommer bli väldigt dyr att underhålla då jag redan nu börjat få lite lite utväxt. Så en gång till ska jag unna mig. Bleka utväxten och klippa till frisyren. Sen får det bli en mer lätthanterlig färg. Typ rött eller så. Som jag kan mixtra med hemma istället. 
 
 
Lillasyster utvecklas för varje dag nästan. Hon har nu fått sin första tand. Det var några dagar sedan. Den andra ser ut att vara väl på väg. Hon är dessutom grinigare än vanligt så skulle inte förvåna mig om den spricker igenom när som helst också. Krälat har hon gjort ganska länge. Nu har hon även börjat krypa lite. Oftast på mattan. Antagligen för att hon får bäst fäste där. Det är dessutom lättare att ta sig över alla leksaker som oftast ligger utspridda över hela mattan. Hon har kommit på hur hon sätter sig upp från både kryp och kräl. Hon reser sig mot det mesta. I sängen, mot lägre bord, soffan, pallar och stolar. Med andra ord är det knappt någon lugn stund när hon är vaken. All tid har verkligen sin charm. Men jag är lite extra tacksam att älskling har semester nu och kan avlasta mig lite ibland. Det skulle inte förvåna mig det minsta om hon börjar gå om en månad eller så....
Jag slutade dessutom amma för ungefär en vecka sedan (vilket var lika bra eftersom tanden kikade fram bara några dagar efter). Det har varit en process för mig att sluta. Mest för att lillasyster mycket väl kan vara vårat andra och sista barn. Liten blir stor. Min lilla söta bebis är inte så liten längre. Det är en bearbetning som är lite svår att förklara. Visst tycker jag det är skönt att hon blir större. Men samtidigt är hon ju min lilla bebis. Och på något sätt kommer hon alltid att vara det.
 
Idag var vi och hälsade på en av mammorna från lillans mammagrupp. Det känns viktigt att göra egna saker med lillan nu när lillasyster tar extremt mycket uppmärksamhet. Så hon inte känner sig bortglömd eller bortprioriterad. För det vill vi verkligen inte. Hon har varit världens bästa storasyster och inte en enda gång har jag upplevt henne som svartsjuk. Jag är verkligen jättestolt över henne.
En av dom andra mammorna var också där. Jag har inte tyckt att lillan varit särskilt blyg innan. Men idag tog det jättelång tid för henne att våga leka med dom andra barnen. Jag vet inte om det kommer från dagis. Att hon där försökt leka med andra barn och inte fått vara med. För även på lekplatsen har hon jättesvårt att gå fram till andra barn som leker i grupp. Eller så är det en utvecklingsfas. Det lossnade efter dryga timmen. Jag tycker det är svårt att avgöra hur mycket jag som förälder borde lägga mig i. Och försöka hjälpa till. När vi sedan åkte därifrån sa hon att det hade varit jätteroligt att vara där och leka. Så hon kan ju inte upplevt den första timmen som väldigt jobbig. Antar att det blir ännu svårare ju äldre barnen blir.
 
 
Jag håller hyfsat schema på hemmaträningen fortfarande. Största problemet med det, är mina knän. Det är rätt ansträngande benövningar i dom program jag kör nu och mina knän tar mycket stryk. Jag har problem med ena knät sedan innan. Eller sedan jag tränade sist. Är ju ca 4 år sedan. Så jag vet att jag måste vara försiktig med mina knän. Jag har funderat om det kan bero på att jag tränar barfota. Att det kanske är bra att träna med skor för att få bättre stöd och fjädring. Tror jag ska testa det nästa gång för att se om det gör någon skillnad. Annars måste jag nog gå vidare till ett kapitel med mindre eller skonsammare benövningar. Alternativt lägga om några av benövningarna jag kör nu till mer skonsamma för knäna. Jag tar tacksamt emot tips om någon har.

Kommentarer
Postat av: Anna

Gällande T tycker jag inte du behöver vara orolig. M har ju alltid varit blyg och försiktig men först nu har hon börjat våga ta för sig lite mer.

Angående träningen och knäna tycker jag absolut du ska prova med skor för det gör stor skillnad! Jag körde ben/utfall utan skor pga nageltrång och då märkte jag att det var mycket behagligare/lättare med skor. Sedan är det väl bra att ta det lugnt med benövningarna till att börja med och sedan öka belastning successivt allteftersom du bygger upp muskler. Lycka till! :-)

2014-07-05 @ 22:04:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0