Man skulle kunna säga att lägenhetstrollet är ungefär samma filur som hustomten. Men den agerar som mest inomhus. Häromkring faller den även under namnet spöket. Jag är lite av en virrpanna. Kanske ganska mycket rent av. Jag förlägger saker och hittar dom senare på dom mest otroliga ställen. Just nu har jag ett lypsyl på villovägar. Får se om den dyker upp om ett par dagar. Det lutar mot att jag nog måste köpa ett nytt.

Idag har det regnat, regnat och regnat lite till. Det blir väldigt mörkt inne när det regnar hela dagen. Därför har jag börjat tända lie runt om oss så vi ser vad vi gör. Hall lampan har jag tänd rätt ofta. Hallen är inte jättemörk men den enda del av lägenheten (förutom toan) som är utan fönster. Idag som alla andra dagar tände jag den. När jag lite senare passerade igenom hallen var den släkt. Vad sjutton tänkte jag och tände den igen. När jag sedan skulle skjutsa hem Syrran och barn var den släckt igen. Nä nu har spöket varit framme tänkte jag och skyndade ut. När jag slutligen kom hem igen efter dagens bravader var det ännu mörkare. Jag ville därför tända hall lampan. Men se det gick inte. För någon hade tydligen dragit ut kontakten. Jag misstänker starkt den kortväxta damen eller herren som röjt fritt här hela förmiddagen. Lura mamma på det där viset. Va.

Nu är mina hjärnspöken förbaskat duktiga på att lura mig ändå. Jag och lillan har idag tillsammans med T besökt hennes föräldrar. Dom är så fruktansvärt barnkära (hon är pensionerad dagmamma) och tycker det är fantastiskt roligt med barnbesök. Dom bjöd på pannkaka med grädde och hjortronsylt. Både jag och lillan åt tills vi storknade. Smidigt nog delade jag upp småbitar som hon satt och åt själv från min tallrik i mitt knä medan jag åt samtidigt. Ibland har nöden ingen lag. Oväntat gott var det med hjortronsylt då jag inte var allt förtjust i det när jag var yngre. Så slapp vi tänka på middag dessutom. Inte dumt.
Vid läggdags lastade vi in oss i bilen som vanligt och begav oss hemåt. När vi kommit nästan hem. Ni vet den sista sträckan mellan nya E4 rondellen och avfarten mot Söderslätt. Körde jag om en väldans trög lastbil. Eftersom det regnade ganska mycket och lastbilen formligen kastade ut allt överblivet vatten på sidorna fick jag rätt bråttom om. Det kan hända att jag kanske blev lite gasglad under omkörningen. Sedan saktade jag ner och började planera för avfart. Bakom kommer en vit bil i väldans fart och lägger sig baki rumpan på mig. Nä nu är det polisen tänkte jag och kände pulsen stiga. Jo visst såg jag lyserna på taket och visst stod det polis på huven. Nej, nej, nej gick som ett mantra i huvudet. Detta blir dyrt. Sen kom korsningen efter avfarten och jag stannade för att lämna företräde till en kommande bil. Min svans stannade just bakom. Så jag kollade lite noggrannare. Inte var det en polis. Inte ens lite. Utan en helt vanlig vit bil av valfritt franskt märke med takräcke. Fy, för att stressa upp mig på detta vis dumma bil. Jag hade knappt lugnat mig när jag kom hem. Fy, fy, fy. Gör aldrig om det igen.

I morse var jag uppe med tuppen. Min bästa syster är som nämnt innan lite trasig för tillfället. Hon behövde skjuts upp till sjukhuset och jag kände att en extremt tidig morgon kanske inte skulle vara så dumt. Att sedan spendera hela dagen på sjukhus lät inte helt trist heller. Så jag erbjöd mig som privatchaufför och personlig coach. Typ. Nu visade det sig att hon behöver en op. Stackarn. Ingen sal fanns ledig heller. Så hon fick en ny tid för det på fredag. FREDAG. Hur många salar har dom mån tro. En kanske? Man slutar aldrig förundras. Trevliga var dom iaf. Ett plus i kanten för det.

Syrran och lille bus spenderade resten av förmiddagen här. Mycket trevligt tyckte lillan. Då både hon och lillkusinen hade fasligt roligt med allt dom inte skulle röra. Det känns som att ett hus inte ens skulle räcka till när man har små barn på upptåg. Det ska bli väldigt intressant att se hur lillans ettårskalas fortlöper. Det kommer inte bara ett barn då.

Förra året när jag fyllde år fick jag en väldigt omtänksam present av min kära sambo. Han hade köpt ett presentkort hos min frisör som räckte till två klippningar. Vi misstänkte båda då att vi kanske inte skulle ha så mycket pengar över till sådant när mammapengen började rulla in. Med en klippning kvar och ett presentkort på väg att gå ut. Gjorde jag slag i sak och ringde i förmiddags för att boka en lämplig tid. Nu när älskling jobbar eftermiddag passar det extra bra eftersom jag kan alla tider. Sällan brukar det gå samma dag. Idag gick det. Jag har inte fått någon riktigt favorit frisör ännu och önskade denna gång någon som var duktig på tunt nordiskt hår. Personkemin kanske inte var den rätta men hon var väldans duktig på att klippa. En kort och busig bob blev det. Eller det kallade hon min frisyr i vilket fall. Om någon undrar heter hon Malin och jobbar på Studio88. Henne kommer jag definitivt besöka igen. Hon ville väldigt gärna att jag skulle komma tillbaka snart. Så hon fick ljusa upp mig. Men jag är inte helt övertygad om att det är värt 800 kr. Fint blev det och nöjd blev jag. Nu har jag dessutom tid på mig att öva på min nya frisyr. Till perfektion. Innan mitt oglamorösa 30 års firande. Hepp, snygg tant blir jag iaf.
Kunde inte välja en bild. Så det fick bli flera. Egobooooost.

För ett par dagar sedan upptäckte jag till min fasa att vi hade två halvt mögliga nektariner i fruktkorgen. Dom såg fina ut på ovansidan men var alldeles mjuka och vita och lite lurviga på sina håll undertill. Usch och fy. Inte konstigt vi fått några oinbjudna bananflugor våldgästande i köket. Bananflugor är äckligt. Himla tur dom är så lättlurade. Jag svirade ihop en mördarcocktail och väntade tappert. Första omgången strök 5 med. Andra 7. Men en sista slug rackare vägrade. Kanske för att han såg 7 av sina kompisar i botten av paradiset. Därför slog jag på stort och gjorde en ny helt egen till honom. Jo men visst fungerade det. Vårat kök är numera fritt från bananflugor. Tror jag i vilket fall. För den som undrar över mördarcocktailen så var det lite blandsaft, en skvätt vit balsamvinäger och diskmedel (för att ta bort ytspänningen). Den fungerade över all förväntan. Jag låter den stå framme ett par dagar till. Så jag med säkerhet vet att dom är helt borta.

Dom senaste dagarna har jag lagt mig ganska sent. Eftersom det numera är mörkt på kvällarna kan månen verkligen lysa upp. Det skulle inte vara så tokigt med ett teleobjektiv, ett stativ och ett motljusfilter. (Det skulle inte vara så dumt med en reflexskärm heller för den delen. Inte till detta syfte då). För att kunna ta riktigt läckra bilder på månen (solen med). Jag tycker det är ganska kul att ta naturbilder och blir extra motiverad på hösten när allt är så färggrant och fint. En solig höstdag går det att ta fantastiska bilder utomhus. Om jag bara hade lite bättre utrustning. Det är nog dags att börja spara till just det. Mina senaste försök till nattbilder med det jag har. Inte så imponerande.

 

Igår tog vi en svängom på stan. Vi gick faktiskt fram och tillbaka. Kors i taket. Inte en krona spenderade vi på annat än mat. Väldigt ovanligt. Det är en matmarknad i centrum nu. Den har tydligen varit flera år i rad. Jag har missat det totalt. Den hade säkert varit väldigt lyckad om inte alla sötsaker lockat till sig innerstans getingbestånd. Jag är livrädd för getingar. LIVRÄDD. Egentligen helt utan anledning. Jag har aldrig blivit stucken och har därför fått för mig att jag är tokallergisk mot just getingstick. Att jag skulle dö på fläcken om jag blev stucken. Kommer en geting för nära springer jag så fort jag kan i motsatt riktning. I bästa fall får jag med mig lillan på vägen. Rädda den som räddas kan. Typ. Jag hade ALDRIG vågat stått i stånden med alla dessa getingar cirkulerande. Nä fy. Jag hade krälat ut bakvägen med svansen mellan benen. Förståeligt efter mitt upplägg gick jag inte i närheten av något stånd som sålde mat. Dom var ändå ganska dyra kom vi fram till på avstånd. Förresten är inte getingar extra aggressiva såhär på höstkanten? Det har jag allt för mig.

På vägen hem handlade vi lite smått och gott på ica gourmet. En tobleronetårta bland annat. För eventuellt besök på etermiddagen. Besöket uteblev så vi fick tårtan för oss själva. Den var sådär. Dajmtårtan är mycket godare. Om någon nu är sugen att prova den ändå, gör det så dålig var den inte. Tror förövrigt jag ska ta mig sista biten nu. Bilden har jag lånat här.

 

 

 

Idag har hela mammagruppen träffats hos fröknarna bus. Det har vi inte gjort sedan sommaren började. Vi skulle föreviga tiden vi haft tillsammans med ett gruppfoto. Jag har inte sett bilderna ännu. Men dom blev säkert jättebra. Vi tog många inne, några bara på barnen (att alla 5 faktiskt satt kvar i soffan så pass länge är mycket imponerande) och några ute. Sen fick barnen härja fritt. Lite som att släppa 5 hästar på grönbete. Alla ungar var överallt och ingenstans hela tiden. Lillan hade jättekul. Jag upptäckte hur mycket jag saknat träffarna. Det trodde jag faktiskt inte med tanke på hur mycket annat vi roat oss med hela sommaren. Vinn - vinn situation kan man säga. Fika fick vi också. Inte alls tokigt. Nu väntar vi med spänning på resultatet av dagen i bildform. Jag fick bara några ynka få. Taget med mobilen. Men det är bättre än inget alls.

 

 

Slutligen, spridd bildskur från dagen.

 

Det envisaste blåögat någonsin, det tar evigheter på sig att läka.

 

Idag blev lillan 11 månader. En månad till så är hon ett år. ETT ÅR. Shit vad tiden gått fort. Hon är kanske inte den lilla skrutt vi kom hem med från bb som bara åt och sov längre. Men så himla länge sedan är det faktiskt inte. Nu tycker jag att tiden kan stanna ett litet snäpp. Så jag hinner ta vara på den lilla tid jag har kvar hemma med henne. Den 3:e oktober går jag nämligen tillbaka till jobbet. Det känns mycket tungt just nu. Inte så mycket på grund av jobbet utan av den enkla anledningen att jag inte får vara hemma med min underbara längre. Däremot börjar det vara god tid att göra en blixtvisit på jobbet för att se till att jag har en egen plats, dator och telefon när jag väl börjar jobba.

Egentligen hade jag tänkt skriva om allt som händer och hur lillan utvecklas eftersom. Även summera varje månad för att enklare hitta senare när jag vill gå tillbaka. Nu har det inte riktigt blivit så. Utan jag skriver direkt när något händer. Vilket i sig är ganska opraktiskt. För egen del. När jag väl vill gå tillbaka. Men samtidigt känns det drygt att repetera allt i slutet av varje månad. För som det är nu så händer det saker hela tiden. I stort har hon fått två tänder (den 5:e och 6:e i ordningen) hon kryper och ställa sig mot saker. Hon går själv i lära-gå-vagnen. Hon går även efter möbler, med viss möda. Hon härmar den enklare motoriken. Hon säger mamma och där och här (och hejdå men jag tror inte hon förstår vad det betyder). Hon har börjat förstå att vi inte sitter ihop längre och därför börjat söka mycket mer kontakt. Hon visar tydligt när hon vill komma men även när hon vill ner (om man håller i henne). Hon vet var lampan i köket är och även Gizmo och Diva om man frågar snällt. Hon äter det mesta och lite till. Jag kan hålla på hur länge som helst. Det tänker jag inte göra. Därför sätter jag punkt för detta här.

För att fira lillans dag och komma ut från lägenheten en stund gjorde vi syrran och A sällskap på Leos lekland. Premiär för lillan. Hon blev så exalterad att hon inte kunde sova. Min plan var att hon skulle somna i bilen. Så jag kunde lyfta över henne till vagnen där hon skulle fortsätta sova. Det fungerade inte så jättebra. Hon somnade i bilen, hon somnade om i vagnen och vaknade igen ungefär 5 minuter senare. Skit. Hon hade då sovit 20 minuter i bästa fall. Det bådar för trubbel. Men hon tyckte det var så roligt att hon höll humöret på topp i hela 3 timmar. Till min förvåning. Jag vet att hon brukar bete sig bättre när vi inte är hemma. Men detta var makalöst. Hon lekte med allt hon fick fingrarna på och åkte rutschkana för första gången. I mitt knä förstås. Det var väldigt kul. Tills hon i stort sett stupade. Då packade vi ihop oss och begav oss hemåt. Sen sov hon i 2 timmar. Helt utpumpad. Genast räknade jag ut att nattningen nog var några timmar försenad i och med den väldigt sena middagsluren. Men lillan var så trött när hon väl vaknade igen att det inte var några problem. Nu ligger hon så sött och sover.

Jag fick just det bästa mailet angående bilen. En kille undrade om jag ville byta den mot två jättefina dyra iranska mattor. Dom var tydligen värda 50 tusen enligt honom. Lite spontant undrar då jag varför han inte säljer mattorna istället och får 50 tusen i hand att spendera på valfri aktivitet eller föremål. Men även hur han på något sätt kan tro att jag som vill sälja min bil skulle crava så hemskt efter just iranska mattor att jag mer än gärna byter bilen mot två.

När jag ändå är inne på mail om bilen kan jag lika gärna dela med mig av det absolut sämsta också när jag ändå är igång. Jag var tvungen att ta bort det så fort jag läst det. Så irriterad blev jag. Den här killen konstaterade först att vi måste visa bilen på Ersboda (ursäkta men brukar inte bilspekulanter vanligtvis komma dit köparen vill för att se bilen) sen undrade han om bilen är i nyskick (det är en 99:a självklart är den i nyskick) sist drev han "snabb och smidig affär" så långt han bara kunde i två meningar för att slutligen erbjuda oss 12 000 kr (vi har alltså bilen ute för 28 000). WHAT??? Fungerar det någonsin undrar då jag? Sen ångrar jag bittert att vi inte skrev in inga skambud i annonsen. Om det nu hade hjälpt.

För att göra något vettigt idag. Jag har ju ingen lust att sitta inne och pilla mig i naveln dagarna i ända bara för att lillan är lite risig. Så tog vi en längre promenad i det friska höst vädret. Det var lite varmare än jag trodde och som vanligt klädde jag mig för varmt. Riktigt skönt blev det när solen tittade fram. Med lillan lyckades jag däremot med konststycket att klä helt rätt. Hon var varken varm eller kall när vi kom in. Det borde ju vara väl godkänt. Oftast klär jag henne på tok för mycket. Jag kanske, kanske börjar få lite kläm på det där nu.
Att hon däremot råkade somna ungefär en minut innan vi var hemma vär däremot rätt orutinerat av mig. Det försenade förmiddagsluren med cirkus en timme och det tog lång tid för henne att somna.

Jag var bara tvungen att ta den här bilden igår kväll. Det är lite svårt att tro att vi bara är två vuxna och ett barn som bor i detta hem.

Lillan är lite sjuk. Ja lite. Hon är snorig och rosslig. Men ingen feber. Hon blir andfådd när hon tar i för hårt och är lite grinigare än vanligt. Annars är allt som vanligt. Jag får jaga henne med handduk för att inte snoret ska invadera hela hennes ansikte. Jag sitter och harklar och hostar i hopp om att hon ska härmas för att få upp slemmet i halsen. Stackars liten. Jag känner att antingen får det bryta ut ordentligt med feber och hela baletten. Så hon bränner ut det en gång för alla. Eller får det hitta ett annat hem att terrorisera. Den där sega låtsas förkylningen som huserat i lillan i flera månader nu. Det blir bättre och sen sämre sen bättre sen sämre. Lite så i ett halvår eller nått. Ganska irriterande tycker jag. Sen känner jag sympati för stackars liten som inte kan snyta sig ordentligt. Nej, ut ur vårt hus, är det enda jag har att säga om den saken. Punkt.

Trots detta, har vi både haft lunch gäster och varit på playdate hos fröknarna bus. Detta efter jag bekräftat att lillan inte hade feber.
Hon har kämpat på riktigt bra. Det behövs. Det är nämligen väldigt tråkigt att bara vara hemma om man frågar lillan. Samma gamla leksaker som dagen innan. Toa dörren är evigt stängd. Hundarna vill inte leka och det är inte så värst kul att hänga i köket när inte mamma är där och donar. Ett äventyr per dag behövs. Idag blev det flera. Det är bra. Mycket bra.


Lillan har varit super lätt att lägga. Aldrig några problem överhuvudtaget. Hon får vällingen i soffan. Vi lyfter över henne i sängen. Hon somnar. Mycket enkelt. Tills den 6:e tanden behagade titta fram i veckan. Efter det har hon varit omöjlig. Grinat och grinat och grinat lite till. Tills vi hämtar henne. Då hon oftast stått upp i sängen och tömt den på gosedjur. Så vi har lagt oss alla i våran säng för att försöka lura henne till sömn. Icket. Hon vrider och vänder och pillar och grejjar och sparkar och slåss allt för att inte somna. ALLT. För sova går inte. Det är helt omöjligt. Tillslut vet man inte riktigt vad man ska hitta på. En till vällingflaska i hennes säng och en alvedon (pga snor och hosta) fick göra susen idag. Jag hoppas innerligt att lillan verkligen får sova hela natten. För omväxlings skull. Snoret har inte varit nådigt. Väckt oss varannan timme sedan denna olat tagit vid. Jag håller tummarna för att det inte är något hon tänkt fortsätta med. För då kommer jag få det tungt när jag väl börjar jobba igen.

Jag tänkte vara lite smidig och snabbt uppdatera båda bloggarna medan lillan sov. En hann jag. Nu är hon vaken igen. Så får se hur bra detta går. Jag ger det ändå ett försök. Som vanligt går det inte så bra för mig att uppdatera på helgen.

Ett nytt beroende har jag dragit på mig i helgen. På telefonen då. Jag drog hem en sudoku app. Mest på skoj. Jag har nämligen aldrig löst sudoku förut. Men tänkte att det kunde var lite bra huvudbry när jag får en sekund över. Problemet är bara att när jag väl satt mig ner och börjat kan jag banne mig inte sluta förrän jag löst det. Jag har nu plöjt igenom och klarat alla dom enkla och därför gått över till medel nivån. Där det inte går fullt lika bra. Frustrerande men kul. Udda kombination om jag får säga det själv.

I helgen har vi hunnit med både födelsedags firande och födelsedags kalas, barnloppis på nolia och middag hos vänner.

På loppisen hittade jag faktiskt det jag var ute efter. Skor. Inga märkesskor. Men å andra sidan kan jag inte tänka mig att lillan skulle slita så mycket på skorna att dom jag köpte inte skulle hålla. Billigt blev det dessutom. Sen hittade jag lite annat pyssel med. Några leksaker, en mössa och en fem myror är fler än fyra elefanter klänning. Det är kul att fynda.

Igår fick jag ett mail angående bilen. Såhär stod det:

"Tja! jag kikade lite snabbt på din passat på blocket, Jag har några frågor.

1. är om du skulle kunna tänka dig att förhandla på priset med tanke på att den snart måste besiktas och skattas? även att den gått ganska långt?

2. vid senaste besiktningen, hade den några anmärkningar och är det något som måste åtgärdas innan nästa besiktning?"

Det bör tilläggas att bilen inte alls måste besiktas snart. Det är i alla fall ett halvår bort. Anmärkningen den fick var på kulan som vi valde att ta bort.

Älskling fick ett liknande sms från samma person. Vad tror människan, att vi är så desperata att sälja bilen så ren otrevlighet (eller näsvishet) inte spelar någon roll? Nej tack, då behåller jag den hellre. Observera dessutom problemen killen har med komma och stor bokstav. Man skulle väll kunna tycka att frågorna i sig är ganska vettiga. Men ställt på detta vis gör det mest irriterande. Jag retade mig så hemskt på mailet att jag hade svårt att somna igår. Illa. Fast jag läst boken "Att leva ett liv inte vinna ett krig". Det är en självhjälpsbok om stress och irritationer. Riktigt bra. Köp den vettja. Där står det att man inte ska låta andra ta så stor plats i huvudet. Inte reta upp sig eller hänga upp sig på saker man ändå inte kan förändra. Så tillslut efter många om och men önskade jag killen ett bra liv och kastade ut honom ur huvudet. Tills jag öppnade mailen idag och såg det igen. Nu åker det i papperskorgen. Samtidigt som jag i smyg hoppas att killen köper värsta ratet. Som motorn gärna får skära på när han kör hem från säljaren.

Sen undrar jag exakt hur svårt det är att ringa på en annons? En kvinna ringde första kvällen bilen låg ute. Men sen har vi bara fått mail och sms. Först tänker jag att dom nog inte är så intresserade om dom inte ids ringa. Samtidigt som jag undrar om folk i allmänhet är så fega att dom rent struntar i att ringa och hoppas på det bästa? Jag har jobbat med att prata med okända människor i telefon länge. Dels som kundtjänst men även i mitt nuvarande jobb. Så jag har lärt mig att det faktiskt inte är så farligt. Jag vet att jag tyckte det var super jobbigt i början. Kan det vara så att många tycker att det är så jobbigt att dom helt väljer bort det istället? Eller så är det så enkelt att ingen är särskilt intresserad av våran bil.

Igår fick jag ett sms, en påminnelse om en bokad tid på vårdcentralen. Ingen kallelse hade jag fått. Eftersom det blivit fel en gång förut. Jag fick en påminnelse och for dit, men hade ingen tid. Receptionisten sa dessutom att dom inte hade börjat med sms påminnelser då. Jag ringde dit för att reda ut missförståndet. Det visade sig vara en bokad tid på bvc. Vi var ju nyss på 10 månaders kontroll och jag kommer ihåg att den första tiden blev bytt. Så jag trodde såklart att våran bvc sköterska glömt ta bort den första tiden och dubbelbokat lillan. Så jag avbokade och så var allt frid och fröjd. Tills ett okänt mobilnummer ringde mig idag. Det var bvc. Inte våran sköterska utan någon annan. Hon undrade om jag visste vad jag avbokat. Nej, sa jag dumt. Tydligen var det föräldragruppen. Jag förklarade vänligt varför jag inte valt att fortsätta med det och funderade på hur det kunde blivit en bokad tid när föräldragruppen är frivillig. Man slutar aldrig förvånas.

Idag har vi haft finbesök ifrån Sävar. Jag och älskling bakade en kladdkaka dagen till ära. Lillan var överförtjust eftersom hon fick en kompis att leka med i några timmar. Riktigt trevligt hade vi. Lite abrupt slut fick det däremot då jag var tvungen att hurta iväg med gamfarbrorn till veterinären. Han har haft besvär med ett öra som jag ville kolla upp. Jag vill även hålla koll på hans hjärta då han har ett rätt kraftigt blåsljud och brukar passa på när jag har något annat ärende dit. Nu är han så mörk att veterinären inte riktigt kunde se om han var irriterad i örat. Men han skrev ut droppar för säkerhets skull. Jag hoppas det gör susen. Hjärtat låter lika illa. Men än visar han inte upp några symptom. Så vi fortsätter som vanligt.

Gud vad kroppen kommer i obalans när magen är orolig. Jag har känt mig som ett vrak halva dagen. Riktigt jobbigt. Det blir en tidig kväll ikväll.

Bilder från dagen.

Idag har jag inte tagit en endaste liten bild. Eller jo en på lillans regnställ jag fyndade på Maxi. Här kommer den. Det är byxor där under jackan. Dom syns bara inte.

 

199 kr för byxa och jacka är billigt. Ungefär halva priset på både HM och Lindex motsvarande. Jag har dessutom fått för mig att det är lika bra. Eftersom folk verkar köpa det igen år efter år till sina barn. Logiskt borde dom ju inte köpa det igen ifall kvalitén var dålig. Känns det som iaf. Så nu har lillan fått sina galonisar. Jag får bara hålla tummarna för att hon inte drunknar i dom helt. Storlek 86/92 var nämligen den minsta. Å andra sidan kan hon nog ha den i höst, vår, sommar och kanske nästa höst igen. Väl spenderade pengar. Så nu saknas bara dom förbaskade skorna. Jag hoppas på loppis. Annars är det möjligt att jag utnyttjar en rabatt hos Ellos.

 

Som alla vet använder jag sällan smink. Därför räcker mitt smink ungefär hur länge som helst. Jag vet att det är färskvaror och dom går ut. Om jag inte minns helt fel bör man byta mascara var 3:e månad. För mig är det inte alls kostnadseffektivt och kör på vartannat år eller liknande istället. Nu börjar den ta slut. Ibland får jag il och vill prova något nytt. Egentligen vill jag ha Mary Kays mascara. Den tyckte jag var super. Men det har jag inte råd med. Så istället blev det Maybellines colossal volum express mascara cat eyes. Jag har ingen relation till den mascaran. Utan köpte den bara för att det var bra pris på Maxi (när jag ändå var där). Recension kommer när den testats.

 

Ett paket från HM ligger och väntar på ICA. Det är ovanligt att jag inte på studs springer dit och hämtar ut så fort aviseringen kommer. Igår (när sms:et kom) hade jag inte tid. Sen glömdes det bort. Jag kom på det igen idag. Men ides inte. Imorgon måste jag. Mest för att jag vet att paketet innehåller lillans vinteroverall och jag är nyfiken på om den passar.

Idag har vi hälsat på lillans mormor. Det blir alldeles för sällan. Helst skulle jag vilja hälsa på alla mor och farföräldrar varje helg. Men det blir rätt stressigt. Det är ju så många andra vi vill hinna träffa på helgerna med. Ibland vill man inte göra något alls. Så därför for vi dit efter hon slutat jobba idag. Det gäller att passa på medan jag fortfarande är ledig och orkar med såna projekt på eftermiddagarna. Vi åt middag där. Lillan åt upp allt hon hade i bebis mat väg och ville ändå ha mer. Ett riktigt litet matvrak har hon blivit. Det tycker jag är bra. Äta bör man annars dör man. Jag testade även ge henne vällingen just innan vi skulle fara. För att söva henne i bilen, köra in henne i vagnen och förhoppningsvis bara lyfta över henne i sängen. Riktigt exakt så smidigt gick det inte. Hon vaknade till när jag klädde av henne ytterkläderna. Men somnade fort om i sängen. Mycket praktiskt. Nu när vi vet att det fungerar behöver jag inte vara lika nojig över att fara iväg på kvällen. Det går ju så bra ändå.

Jag har dålig koll på allt lillan kan behöva i klädväg framöver märker jag. Jag tänkte att det räckte med vinteroverall och den fodrade regnoverallen. Men si det gör det inte. Fröken behöver ett regnställ och höstskor. Vinterskor med, men det känns inte lika akut. För som det är nu kan jag inte släppa henne ur vagnen. Vilket är lite smått opraktiskt då fröken har hemskt svårt att sitta still när vagnen inte rör sig. Det skulle dessutom vara väldigt skönt att kunna gå ut och dränera lite energi dagar som denna.

Idag har vi förvisso gjort det. Eller jag och hundarna har det. Lillan fick åka vagn. Syrran var sugen på att ta vara på solen så vi gick en riktig långpromenad efter älven. Det är så mysigt där. Några få löv hade skiftat till gult. Vilket verkligen skvallrar om höstens intågande. Jag gillar hösten. Det är en vacker årstid. Särskilt när bladen lyser i gula och röda nyanser. Innan det blivit för kallt och mörkt. Det beror säkert lite på att jag fyller år i slutet av september med.

Jag drog på mig fodrade träningsbyxor och walkingskorna (jag har bott i foppatofflorna fram tills idag). Men hade inte alls räknat med att det skulle vara så varmt. Utslut var jag när vi kom hem. Det känns tydligt att det var länge sedan jag rörde mig så mycket. Vilket i sig känns sådär. Jag skulle så gärna vilja vara en hurtbulle. Dra på mig löpartightsen och bränna iväg. Eller sticka på gymmet och köra hårdaste boxercise passet. Men så är det inte. Istället sitter jag och lökar i soffan för det mesta. Hur får man tanke till handling? Motivation tack. Eller någon vänlig själ som vill bjuda mig på ett träningskort med medföljande personlig tränare kanske?

Sitter som mest och funderar på lämpliga höstskor till lillan. Kavat tipsade en kompis om. Så jag har lagt bud på tradera. Jag kommer inte att vinna. Dom går säkert för mer. Däremot hoppas jag på barnloppisen på lördag. Jag tror jag har alldeles för höga förväntningar på vad jag kommer hitta där. Men hoppet är det sista som lämnar en. Om jag inte inbillade mig att jag kommer hitta massor fint där så skulle det inte var någon mening att fara alls. Sen gillar jag att gå på loppis. Det kommer bli roligt.

Blandat på lillan från dagen.

Är det bara jag som håller på att störa ihjäl mig på felix nya reklam? Hade jag haft större barn som börjat ifrågasätta om dom verkligen behövde tvätta händerna hade jag blivit vansinnig. Vad är det för idiot som suttit och klämt fram den där reklamen undrar jag. Hur tänkte han liksom. Jag känner mer för att bojkotta märket helt efter något så korkat. Jag kommer medvetet välja ett annat märke av den produkt jag är ute efter nästa gång jag är i affären. Så de så. Förbannade felix att hålla på sådär. Jag gillar ju deras pulvermos.

Sen funderar jag på om det är någon fler än mig som saknar storpack av barngröten? Jag skulle mer än gärna köpa det så gröten räcker ett tag för även om jag inte behöver springa på affären för att köpa välling om vartannat så måste jag det med gröten. Därför tänker jag att om alla som känner lika som mig skickar varsitt mail till både semper och nestlé och sedan även rekommenderar deras vänner att göra detsamma. Så borde det nog inte helt omöjligt att dom faktiskt tar frågan på allvar. Vad säger ni, är ni med?

Idag har vi varit och nosat på en två veckor gammal bebis. Så söt. Snäll var han också. Han sov hela tiden vi var där. Mamman bjöd på marängsviss. Vi åt tills vi storknade. Så gott och så länge sedan jag åt det sist. Alldeles för länge sedan vi sågs. Lillan var väldigt fascinerand av bebisen. Hon tittade och tittade och pillade lite. Så söt. Sen rev hon ut alla plastpåsar över hela köket. Det gäller att hänga med i hennes svängar.
Helt plötsligt blev lillan så väldigt stor. Inte fick jag några baby cravings heller. Det är bra eftersom det inte riktigt är dax för det ännu. Men jag skulle inte ha något emot att umgås lite mer med den lilla söta.

Idag har jag beställt en av fotoböckerna jag satte ihop förra veckan. För även om den rabatten jag var ute efter då inte gällde kom en ny i veckan så jag fick 100 kr rabatt. Ibland blir allt bara så rätt. Nu är den på väg. Det känns riktigt bra.

Till sist bilder på stora söt.

Trött, tröttare, tröttast. Lite så känns det idag. Helgen har varit ganska intensiv.

I förrgår var T här på middag. För ovanlighetens skull lyxade vi till med en färsk stjärtbit lax. Mest för att jag innan hittat ett recept på just hel lax med sparris och romsås.

Jag har gjort det förut men alltid haft otur och överkokt laxen i ugnen. Så den blir sådär torr. Men med termometern vart den perfekt lagad och smälte i munnen. Gu så gött. Det är något vi definitivt kommer göra igen. Så jag tipsar än en gång alla er som ännu inte införskaffat en ugnstermometer. Gör det. Det finns tokbilliga på expo. Den är värd varenda krona och lite till.

Igår la vi äntligen ut passaten på blocket. Så nu hoppas vi att den säljs förhållandevis snabbt så vi kan köpa en annan bil. Sälja är tråkigt, köpa är kul.
Lite trist känns det ändå. Den är himla mysig att köra. Pigg är den också om man jämför med saaben. Så jag kommer nog sakna den trots allt. Den svarta trotjänaren. Förhoppningsvis hittar vi en annan bil som är lite bättre. Håller tummar och tår för att detta går vägen snabbt och smidigt.

K och M kom hit på middag igår. Väldigt trevligt hade vi. Lite för många glas rödvin gled ner upptäckte jag till min fasa i morse när lillan vaknade klockan 7. Efter ombäddning och tutte somnade hon tacksamt om och vaknade inte förrän 9. Mamma är evigt tacksam för det.

Både lillans farmor och sambo och lillans morfar har hälsat på i helgen också. Lyxigt värre. Fast hon har inte tid att umgås så mycket längre. Det är så mycket roligare att pilla på allt som är förbjudet istället. Nya innestället är hallen och skohyllan. Jag är inte överförtjust i idén på henne slickandes på varenda sko i hyllan och lyfter därför bort henne så fort hon närmar sig. Väldans kul tycker hon som beger sig tillbaka så fort hon landat på vardagsrumsmattan. Hej då lugna mammaledighet. Nu ska morsan börja bränna kalorier. Tror det börjar vara dax att hänga på öf varje dag för att förhoppningsvis dränera lite energi.

Avslutar med ett gäng bilder från helgen. Det är spridd kvalité då några är tagna med mobilen i dåligt ljus.

Det verkar som om lillan lagt om sina morgon vanor helt åt andra hållet nu. Vanligtvis brukar vi (hon) vakna mellan 7 och 8. Det tycker jag är helt okej. Dock hellre närmare 8 än 7. Dom senaste dagarna har hon istället vaknat halv 9. Idag väckte hon mig 9. Det resulterar i att jag oftast hinner vakna innan. Jag är för trött för att knalla över till hennes rum för att se så hon verkligen sover. Utan ligger kvar och väntar på att hon ska vakna av sig själv. Eller åtminstone låta på något vis så jag vet att hon är vaken. Jag misstänker nämligen att hon kan sitta och leka i sin säng ett tag innan hon känner att hon vill ha sällskap. Därigenom vara ganska tyst. Många gånger när jag kommit in till henne på morgonen har hon suttit och grejat i sängen. Det gör hon inte bara på en handvändning utan då har hon varit vaken en stund. Vilket i sig är ganska bra för då kan jag ligga och dra mig en liten stund iaf.

När barnbidraget kom passade jag på att utnyttja dom senaste blöjrabatterna från libero. En för vanliga blöjor och en för up and go. Jag har medvetet väntat med att börja med up and go dels för att det varit hemskt opraktiskt innan lillan kröp och dels för att jag fått för mig att det nog är rätt opraktiskt överhuvudtaget innan hon går. När vi ändå hade rabatten tänkte jag att vi nog skulle prova nu ändå. Det var tur att älskling stoppade mig att köpa två paket i strl 4 som jag tänkt från början. För det är inte alls särskilt praktiskt med up and go blöjor på ett barn som inte går. Snarare rätt bökigt. Dom håller inte tätt lika bra som vanliga blöjor heller. Två gånger har hon kissat igenom dom bara när hon sovit förmiddag. Nej vi har inte blivit up and go frälsta ännu.

Idag har älskling fått lön. Äntligen. Även fast jag faktiskt börjar bli rätt van att vrida och vända på varje krona i slutet av varje månad så är det väldigt skönt att veta att vi faktiskt har lite pengar för omväxlings skull. Jag misstänker att vissa fått uppfattningen att vi inte har det så dåligt ställt (det har vi egentligen inte utan det är självvalt för att spara så många dagar som möjligt) eftersom jag är rätt duktig på att handla saker. Skenet kan bedra. Vad gäller kläder till lillan har vi faktiskt sparade pengar som fungerar som buffert. Därifrån tar jag det mesta jag köper till henne. Om jag inte beställer det från nätet där jag har konto på dom flesta sidor. Det nya överkastet betalas så. Avbetalningar är inte så tokigt när pengarna tryter. Visst det ska betalas tillbaka, men det ordnar vi bums när ekonomin är tillbaka till det vanliga. Inga konstigheter alls. I slutändan handlar allt om prioriteringar trots allt.

Avslutar med några bilder på lilla söt och soldyrkarna igår.

Det är strålande sol ute och faktiskt riktigt varmt och skönt. Upptäckte jag när jag tog morgonpromenaden med barnvagn och hundar. Ändå sitter jag inne och häckar och har gjort det hela förmiddagen. Förhoppningsvis kan jag lura med älskling på en promenad när han kommer hem så jag får ta till vara på vädret lite. Nu när lillan sover är det som svårt att göra något annat än hänga på balkongen. Vilket förvisso skulle vara en rätt bra idé. Jag börjar känna mig så smått rastlös efter några dagar hemma.

Igår gjorde jag spenatsoppa till lunch. Tillräckligt mycket så det räckte till idag med. Jag köpte fryst spenat för rätt länge sedan med ambitionen att göra just spenatsoppa. Det är nyttigt och innehåller mycket järn. Så jag tänkte vara duktig. Sedan föll det som allt annat i glömska och jag kom på det för några dagar sedan då jag rannsakade frysen. Ser inte så mycket ut för världen. Men väldans gott var det.

Gratis är gott heter det ju. Jag gillar sånt som är gratis. Eller samla och få principen. Både på Libero och Nestlés barnmatsburkar (med samlingskoder) fyller jag i frenetiskt. Eller i den mån jag kan. För att få nått krafs jag egentligen inte behöver. Men kul är det. Därför värt stöket och böket.

För länge sedan skickade jag in en streckkod från Sempers välling till Semper. För att få en vällingburk. Det var när vi började försöka med välling, då fröken tvärvägrade allt annat än ersättning i flaskan. Alltså länge sedan. Med mitt minne på det glömde jag fort bort detta. Så igår kom en avi med posten. Aha tänkte jag det är nog överkastet jag beställt. Ivrig hann jag bli tom. Det överkast jag nämnt innan. Ett vitt. Som man fick gratis från Jotex om man gjorde en nybeställning om 200 kr. Redan där borde varningsklockorna börjat skrika högt och länge. Men det såg ju så fint ut i reklamhäftet vi fick. Både jag och älskling och T tyckte det. Syrran med för övrigt när hon såg bilden. Såg rent förjävligt ut när vi väl fick hem det. Klarvitt glansigt och till råga på allt för litet. Irriterande. Tror jag ska försöka sälja skiten på blocket eller nått. Så då stod vi där utan överkast igen. Vi har ju ett fint överkast. Det är bara det att jag vill ha ett annat. Så snubblade jag över ett lapptäcke (som var grundidén) på Ellos rea. Helst hade jag velat ha ett i rosa. Men jag är inte beredd att betala 1500 kr för ett överkast vilket gjorde detta till ett utmärkt alternativ. Billigt var det dessutom. Det var alltså det paketet jag trodde kom igår. Förvånad vart jag då kassörskan kom med ett litet kuvert istället för en stor påse. Vad är nu detta tänkte jag smått irriterad. Innan jag faktiskt kom på vad det var.
Den är nu diskad och klar. Tips till den som inte har någon. Köp ett paket Semper välling och skicka in koden. Det är allt som behövs. Kanske inte snyggast. Men den duger gott för oss.

Vad jobbigt det är när man inte kan somna. Vanligtvis brukar jag inte ha så stora problem med det utan däckar i stort sett så fort jag lägger huvudet på kudden. Väldans praktiskt. Men ibland fungerar inte det. Extra jobbigt är det när jag vet att jag måste upp tidigt dagen efter och stressar upp mig över det och kan därför absolut inte sova. Nu går jag upp förhållandevis tidigt varje morgon eftersom lillan vaknar så tidigt. Än så länge har jag ju möjlighet att vila på dagen. Nackdelen med den typen av arrangemang är att jag oftast inte är så trött när jag väl har chans att vila själv. Sen har jag ofta en massa andra pyssel att göra innan lillan vaknar igen. Det lämna inte så mycket utrymme att powernapa i soffan om jag kände för det. Natten till idag har varit en sån natt. När jag bara legat och vridit och vänt mig och vaknat alldeles för många gånger. Frustrerande. Det är tur det inte händer allt för ofta.

I helgen har vi gjort allt och inget. Ganska skönt. Samtidigt är det på helgen vi har möjlighet att hitta på saker. Det går ju på vardagar med men blir snäppet mer komplicerat. Det är dessutom rätt jobbigt för älskling att flänga runt på det ena och andra när han antingen har jobbat eller ska jobba. Hans jobb är väldigt fysiskt ansträngande och han behöver sin energi till det. Därav blir helgerna nästan ett tvång att göra något. Vad som helst. Bara vi inte är hemma, ungefär. Det känns så bortkastat att inte göra något alls en hel dag. Det gör jag ju flera dagar i veckan. Där märks det tydligt att det är länge sedan jag jobbade. För vad jag kan minnas när jag försöker tänka tillbaka på hur det var då. Är hur fantastiskt skönt det är att inte göra något alls på helgen. Bara ligga hemma och pilla sig i naveln. På sin höjd ta en längre promenad med hundarna. Nu är det helt bortblåst och jag känner ett driv och en rastlöshet på helgerna som börjat gå till överdrift. Det är nog bra att jag återgår till jobbet rätt snart. Så vi får ordning på våra rutiner igen.

I lördags gjorde vi absolut inget, M kom förbi som snabbast. Igår hälsade vi på både lillans morfar och farmor och var inte hemma särskilt mycket alls. Ett gyllene mellanläge är bäst. Att sitta hemma en hel dag blir jag väldigt förslöad och rastlös av. Att vara på språng en hel dag är rätt krävande. Det blir jag trött av. Det gyllene mellanläget upptäckte jag första tiden med lillan. Att bara göra en sak per dag. Det är bäst. Bara för att det är sommar har jag velat hinna med allt och därav packat dagarna med aktiviteter. Det känns inte så aktuellt längre. När jag dessutom börjar jobba kommer jag ändå inte orka. Så det är lika bra att börja justera redan nu.

Jag har knappt rört kameran i helgen. Därför har jag väldigt lite bilder att bjuda på idag. Två sovposer (huvudändan är alltså längst upp vid nallarna) och lillans bästa försök att fånga upp divan. Enjoy.

Häromdagen slogs jag av hur stor lillan blivit. Det kommer liksom då och då. Jag hänger inte riktigt med i hennes tempo. Så en dag upptäcker jag bara att hon helt plötsligt är mycket större. Det kommer smygandes. Nu när hon dessutom kryper, kravlar, klättrar och härmas känns hon mycket mer som ett barn än en bebis. Det steget gick väldigt fort. Nu räknas hon fortfarande som bebis tills hon fyller ett år enligt väldigt många företag. Så jag får behålla min lilla bebis några månader till.

Det är fascinerande hur tidsperspektivet blir vridet när man har barn. På ett sätt känns det som om tiden gått så sjukt fort och lillan föddes nyligt. Typ igår. På ett annat sätt känns det som hon funnits alltid och jag kan inte minnas hur livet var innan hon fanns. Ändå är hon bara 10 månader och jag har levt ett helt liv. Rätt sjukt.

I morse vaknade lilla söt 10 i 7. Lite väl tidigt enligt mig. Älskling jobbar eftermiddag och slutar 2 på natten vilket gör att jag inte kan lyfta över henne till våran säng för att försöka dra mig några minuter till. Nu går det rätt dåligt ändå eftersom hon inte vill stanna i sängen. Hon är rätt rörlig numera och därför lyckas hon bättre och bättre med sina försök att rymma. Så jag fick snällt gå upp. Det märktes på henne att det var tidigt för henne med eftersom humöret blev sämre och sämre. Till slut fick hon sitta och greja med mig i soffan och det hela resulterade i att hon somnade i mitt knä. Fantastiskt gulligt. Jag som fått uppfattningen att hon inte gillar att mysa. Tji fick jag.  Fotobevis fick jag på spektaklet dessutom. Som en dubbel jackpot.

Nu när älskling jobbar eftermiddag och jag har hela kvällarna för mig själv. Lillan lägger sig 7. Efter det är jag själv, bortsett från hundarna givetvis. Men dom kräver inte allt för mycket omsorg vid den tiden. Har jag märkt att jag trillat in här allt som oftast. Tydligen är det ett utmärkt tidsfördriv. Inte för att jag inte har andra saker att roa mig med. En hel säsong av The good wife exempelvis. Utan mer för att jag liksom inte kan hålla mig härifrån. Underligt fenomen. Många gånger vet jag inte ens vad jag ska skriva om när jag loggar in. Men lyckas ändå fylla ett inlägg med överdrivet mycket text. Fast å andra sidan, så länge åtminstone en orkar läsa kommer jag fortsätta skriva.

Den här månadens goda gärning (nu låter det som jag gör goda gärningar varje månad, riktigt så är det inte, men det lät bra iaf) var att skänka 50 kr till Afrikas svältande barn. Eller till läkare utan gränser rättare sagt. Vad som händer i Afrika nu är rent fasansfullt. För att inte bara bläddra förbi alla skelettmagra barn och ignorera det faktum att föräldrar lämnar sina barn att svälta ihjäl för att dom inte har råd att föda dom är vidrigt. Något vill jag bidra med. 50 kr är inte mycket pengar. Vill du också göra en god gärning denna månad. Skänk en slant till behövande. För enkelhets skull kan du göra det HÄR. Just do it.

Idag kom lillans mormor och A på spontanbesök. Det var trevligt. En solhatt (lillan kan ha nästa år förhoppningsvis) flor skölj och en handduk jag beställt när hon var på ikea tidigare i veckan hade hon med sig. Det tackar vi för. Nackdelen med spontanbesök är att jag inte hinner förbereda fika. Därför grävde jag fram lite gamla kakor som legat i frysen sen dopet. Himla tur jag hade dom kvar iaf. Det dög. Jag antar att dom inte vågade säga så mycket annat. I ärlighetens namn hade jag inte ingredienser hemma till att baka en sockerkaka ens. Det innebar att det enda andra jag hade att bjuda på förutom dopkakorna var mariekex. Dopkakorna var nog snäppet bättre då. Frysta havreflarn är inte så dåligt. Faktiskt.

Jag tycker att det känns rätt skrämmande att våldet har trappats upp så mycket i den här stan. Inte alls långt härifrån hittades en människa död idag. Polisen tror han blivit bragd om livet. Det känns obehagligt. Minst sagt. Att detta dessutom börjar bli vanligare och vanligare tycker jag är ännu värre. Vad är det som händer? Hur kan klimatet ha hårdnat så ofantligt sedan jag var liten. För inte hände det lika mycket då som nu.

Vi har haft en slappar dag igen. Riktigt skönt. Extra skönt eftersom vädret varit dåligt. Jag har roat mig med att knäppa lite bilder. Inte så seriösa bilder. Men fina på sitt sätt. Jag har lekt lite med skärpa och oskärpa genom att förlänga slutartiden. Det är kul att hitta nya sätt att använda kameran. Den kostade trots allt rätt mycket så det är ju bra om jag lär mig använda den också. Jag gick flera fotokurser i gymnasiet. Men det är ju många år sedan nu och mycket har fallit i glömska. Så jag försöker väcka lite minnen till liv. Även om det går segt. Jag tror jag ska sätta mig ner med fotoböckerna jag har någon dag och experimentera.