Idag blev lillan 11 månader. En månad till så är hon ett år. ETT ÅR. Shit vad tiden gått fort. Hon är kanske inte den lilla skrutt vi kom hem med från bb som bara åt och sov längre. Men så himla länge sedan är det faktiskt inte. Nu tycker jag att tiden kan stanna ett litet snäpp. Så jag hinner ta vara på den lilla tid jag har kvar hemma med henne. Den 3:e oktober går jag nämligen tillbaka till jobbet. Det känns mycket tungt just nu. Inte så mycket på grund av jobbet utan av den enkla anledningen att jag inte får vara hemma med min underbara längre. Däremot börjar det vara god tid att göra en blixtvisit på jobbet för att se till att jag har en egen plats, dator och telefon när jag väl börjar jobba.

Egentligen hade jag tänkt skriva om allt som händer och hur lillan utvecklas eftersom. Även summera varje månad för att enklare hitta senare när jag vill gå tillbaka. Nu har det inte riktigt blivit så. Utan jag skriver direkt när något händer. Vilket i sig är ganska opraktiskt. För egen del. När jag väl vill gå tillbaka. Men samtidigt känns det drygt att repetera allt i slutet av varje månad. För som det är nu så händer det saker hela tiden. I stort har hon fått två tänder (den 5:e och 6:e i ordningen) hon kryper och ställa sig mot saker. Hon går själv i lära-gå-vagnen. Hon går även efter möbler, med viss möda. Hon härmar den enklare motoriken. Hon säger mamma och där och här (och hejdå men jag tror inte hon förstår vad det betyder). Hon har börjat förstå att vi inte sitter ihop längre och därför börjat söka mycket mer kontakt. Hon visar tydligt när hon vill komma men även när hon vill ner (om man håller i henne). Hon vet var lampan i köket är och även Gizmo och Diva om man frågar snällt. Hon äter det mesta och lite till. Jag kan hålla på hur länge som helst. Det tänker jag inte göra. Därför sätter jag punkt för detta här.

För att fira lillans dag och komma ut från lägenheten en stund gjorde vi syrran och A sällskap på Leos lekland. Premiär för lillan. Hon blev så exalterad att hon inte kunde sova. Min plan var att hon skulle somna i bilen. Så jag kunde lyfta över henne till vagnen där hon skulle fortsätta sova. Det fungerade inte så jättebra. Hon somnade i bilen, hon somnade om i vagnen och vaknade igen ungefär 5 minuter senare. Skit. Hon hade då sovit 20 minuter i bästa fall. Det bådar för trubbel. Men hon tyckte det var så roligt att hon höll humöret på topp i hela 3 timmar. Till min förvåning. Jag vet att hon brukar bete sig bättre när vi inte är hemma. Men detta var makalöst. Hon lekte med allt hon fick fingrarna på och åkte rutschkana för första gången. I mitt knä förstås. Det var väldigt kul. Tills hon i stort sett stupade. Då packade vi ihop oss och begav oss hemåt. Sen sov hon i 2 timmar. Helt utpumpad. Genast räknade jag ut att nattningen nog var några timmar försenad i och med den väldigt sena middagsluren. Men lillan var så trött när hon väl vaknade igen att det inte var några problem. Nu ligger hon så sött och sover.