Man skulle kunna säga att lägenhetstrollet är ungefär samma filur som hustomten. Men den agerar som mest inomhus. Häromkring faller den även under namnet spöket. Jag är lite av en virrpanna. Kanske ganska mycket rent av. Jag förlägger saker och hittar dom senare på dom mest otroliga ställen. Just nu har jag ett lypsyl på villovägar. Får se om den dyker upp om ett par dagar. Det lutar mot att jag nog måste köpa ett nytt.

Idag har det regnat, regnat och regnat lite till. Det blir väldigt mörkt inne när det regnar hela dagen. Därför har jag börjat tända lie runt om oss så vi ser vad vi gör. Hall lampan har jag tänd rätt ofta. Hallen är inte jättemörk men den enda del av lägenheten (förutom toan) som är utan fönster. Idag som alla andra dagar tände jag den. När jag lite senare passerade igenom hallen var den släkt. Vad sjutton tänkte jag och tände den igen. När jag sedan skulle skjutsa hem Syrran och barn var den släckt igen. Nä nu har spöket varit framme tänkte jag och skyndade ut. När jag slutligen kom hem igen efter dagens bravader var det ännu mörkare. Jag ville därför tända hall lampan. Men se det gick inte. För någon hade tydligen dragit ut kontakten. Jag misstänker starkt den kortväxta damen eller herren som röjt fritt här hela förmiddagen. Lura mamma på det där viset. Va.

Nu är mina hjärnspöken förbaskat duktiga på att lura mig ändå. Jag och lillan har idag tillsammans med T besökt hennes föräldrar. Dom är så fruktansvärt barnkära (hon är pensionerad dagmamma) och tycker det är fantastiskt roligt med barnbesök. Dom bjöd på pannkaka med grädde och hjortronsylt. Både jag och lillan åt tills vi storknade. Smidigt nog delade jag upp småbitar som hon satt och åt själv från min tallrik i mitt knä medan jag åt samtidigt. Ibland har nöden ingen lag. Oväntat gott var det med hjortronsylt då jag inte var allt förtjust i det när jag var yngre. Så slapp vi tänka på middag dessutom. Inte dumt.
Vid läggdags lastade vi in oss i bilen som vanligt och begav oss hemåt. När vi kommit nästan hem. Ni vet den sista sträckan mellan nya E4 rondellen och avfarten mot Söderslätt. Körde jag om en väldans trög lastbil. Eftersom det regnade ganska mycket och lastbilen formligen kastade ut allt överblivet vatten på sidorna fick jag rätt bråttom om. Det kan hända att jag kanske blev lite gasglad under omkörningen. Sedan saktade jag ner och började planera för avfart. Bakom kommer en vit bil i väldans fart och lägger sig baki rumpan på mig. Nä nu är det polisen tänkte jag och kände pulsen stiga. Jo visst såg jag lyserna på taket och visst stod det polis på huven. Nej, nej, nej gick som ett mantra i huvudet. Detta blir dyrt. Sen kom korsningen efter avfarten och jag stannade för att lämna företräde till en kommande bil. Min svans stannade just bakom. Så jag kollade lite noggrannare. Inte var det en polis. Inte ens lite. Utan en helt vanlig vit bil av valfritt franskt märke med takräcke. Fy, för att stressa upp mig på detta vis dumma bil. Jag hade knappt lugnat mig när jag kom hem. Fy, fy, fy. Gör aldrig om det igen.

I morse var jag uppe med tuppen. Min bästa syster är som nämnt innan lite trasig för tillfället. Hon behövde skjuts upp till sjukhuset och jag kände att en extremt tidig morgon kanske inte skulle vara så dumt. Att sedan spendera hela dagen på sjukhus lät inte helt trist heller. Så jag erbjöd mig som privatchaufför och personlig coach. Typ. Nu visade det sig att hon behöver en op. Stackarn. Ingen sal fanns ledig heller. Så hon fick en ny tid för det på fredag. FREDAG. Hur många salar har dom mån tro. En kanske? Man slutar aldrig förundras. Trevliga var dom iaf. Ett plus i kanten för det.

Syrran och lille bus spenderade resten av förmiddagen här. Mycket trevligt tyckte lillan. Då både hon och lillkusinen hade fasligt roligt med allt dom inte skulle röra. Det känns som att ett hus inte ens skulle räcka till när man har små barn på upptåg. Det ska bli väldigt intressant att se hur lillans ettårskalas fortlöper. Det kommer inte bara ett barn då.