Igår var våran hyresvärd här för att byta en läckande packning till kranen i köket. Såhär lagom ett år efter vi flyttat in. Super tyckte vi. Inte för att det stört allt för mycket att det droppat lite när vi spolat. Men det är ju bra att det fixas. Jag passade då på att fråga ifall han hade något spishällsskydd över som vi kunde ta. Jag är inte helt säker på var vårat är. Men jag skulle gissa på längst in i förrådet. Det är så fullt det kan bli. Att slita ut exakt allt för att leta reda på hällskyddet kändes inte som ett bra alternativ. Han kunde inte svara på rak arm utan tyckte vi skulle höra med grannarna när vi stötte på någon pratglad själ. Han skruvad klart i kranen (som förövrigt läcker fortfarande, får ringa honom imorgon igen) och gick. 5 minuter senare knackade han på igen. Han hade då hittat ett hällskydd. Men vi skulle bli tvungna att bryta oss in för att få tag på det. I ett förråd längst bort längst in låg det. Förrådet ska så småningom byggas om till en lägenhet. Därför hade hyresvärden själv satt dit ett lås och sedan tappat bort nyckeln. Så om vi skruvar av dörren får vi låna det hällskyddet. Det är inte varje dag man får tillåtelse att göra inbrott.

Vi har fått en invasion av bananflugor igen. Var dom kommer ifrån denna gång är jag väldigt osäker på. Vi har inte haft någon dålig frukt framme. Mest troligast från soporna. En ny mördar cocktail blandade jag ihop snabbt som ögat. Den fungerar alldeles ypperligt. 3 av 4 hittills.

Jag har ju mina ups and downs gällande tradera. Ett tag handlade jag hela tiden. Men blev ganska besviken över den spridda kvalité på kläderna jag vann så jag tappade suget. Efter det har jag knappt varit in och tittat. Förutom när jag behövde ett par skor till lillan och budade på ett par jag aldrig trodde jag skulle vinna. Det gjorde jag. Det var också det senaste köpet. Så när tradera bjöd på tre auktioner en helg för några veckor sedan tänkte jag nu jäklar. Ska jag tjäna ihop en slant att köpa något fint till lillan för. Sälja hennes gamla kläder så hon kan få nya. Men intresset var fruktansvärt svalt. Av 4 auktioner budades det på en som jag också fick sålt för en spottstyver. Det var inte ens värt besväret att paketera och skicka. Så lite tjänade jag. Då tappade jag all motivation att sälja mer. Så nu vet jag inte alls vad jag ska göra av den påse med kläder jag sorterat ut för att sälja. Sätta ihop ett tokstort klädpaket och hoppas på det bästa, lägga ut allt på blocket eller helt enkelt bara lämna allt till en klädinsamling. Jag är i valet och kvalet. Det hade varit trevligt att fått allt sålt, men jag vet inte om det är värt besväret. Jag får nog fundera ett tag till. Eller så får jag över natten bli en superkändis då bör jag kunna sälja plaggen enskilt på tradera och tjäna en redig slant.

Det börjar vara dax att gå igenom lillans garderob igen. Dom flesta 80 bodysar hon har börjar kännas trånga. Därför skulle alla 86:or behöva plockas fram. Med fördel innan måndag. Då börjar jag som bekant jobba igen. Det känns inte lika stimulerande att ta tag i frökens garderob dom få timmar jag kommer ha tillsammans med henne när jag kommit hem från jobbet. Inte till en början i.af. Det är därför bättre att ta tag i det så fort som möjligt. Förhoppningsvis imorgon.

Idag provade vi en ny nattrutin.
Jag fick som snabbast prata med en kunnig kvinna på barnkliniken när vi var där igår. Angående lillans hosta. Som förstagångsförälder till ett barn med falsk krupp kan man aldrig få för mycket information. Jag tyckte ju dessutom att läkaren på vc var så präktig att jag ville dubbelkolla det han sagt.
Hon sa något helt annat. Jaha... Vem ska man lita på då? Den kvinnan jag pratade med (jag antar att hon också var läkare) sa att krupphostan bara brukar hålla en dag eller två. Sedan övergår den till något annat. Hon sa även att hostan (vanlig inte falsk krupp)  håller i sig så länge infektionen finns kvar.
Läkaren på vc sa att krupphosta har dom bara en vecka sedan går den över. Punkt. Fast allt i läkartermer då. Nästa så han trasslade in sig själv.
Det känns som att jag i detta läge litar mer på kvinnan jag pratade med igår. Hon tipsade mig även att inte ge välling på kvällen. Utan gröt och gärna en skvätt hostmedicin innan nattning. För att lindra slembildning på natten. Vilket troligtvis är orsaken till lillans hostattacker nattetid.
Jag som alltid ger lillan välling i sängen när hon ska somna. Det är en del av våran nattningsrutin. Hon sa då att jag kunde ge henne gröt först och sedan bara en liten slurk välling i sängen. För att inte ändra för mycket. Men ändå drastiskt dra ner på vällingen. Det testade vi idag och det gick lysande. Jag hoppas nu detta hjälper så hon slipper bli så störd av hostan.

Jag fick både ett stativ och en reflexskärm när jag fyllde år. Väldans trevligt. Nu ska jag fota så det slår härliga till. Jag har redan försökt testa båda delarna. Men det är lite bökigt om inte väldigt svårt att både fota och försöka rikta reflexskärmen samtidigt. Nästa gång ska jag ta hjälp tror jag bestämt. Bjuder på resultatet av leken.

Idag är det min födelsedag. Om någon nu mot förmodan skulle undgått det. Jag fyller/fyllde 30 år. Nästan medelålders eller tant skulle man kunna säga. Det känns bra. Riktigt bra. Det känns som jag åstadkommit något med mitt liv. Något ganska bra faktiskt. Jag har en underbar familj och fina vänner. Bättre än så kan det inte bli. Då är det inte så bedrövligt att bli lite äldre. Utan rätt trevligt.

Hela dagen har varit ett stort hejdundrande trevligt kaos.

Vi började på barnkliniken för lillans sista tester. Hon är med i tummen studien. Dom tog massor av prover på både det ena och det andra. Det tog halva förmiddagen. Avslutningsvis blev hon utvecklings utvärderad av en psykologi studerande. Det var väldigt intressant. Vi fastnade t.o.m på film.
Det tog lång tid. Längre än väntat. Lillan hade dessutom inte sovit en blund innan. Vilket inte kändes så lovande eftersom klockan började närma sig 12. Vi gjorde detta klart för psykologi studenten som villigt erbjöd sig att boka om tiden ifall det inte skulle fungera alls. Med det i åtanke satte vi igång. Lillan slog alla rekord och skötte sig bättre än någonsin. Några nya ord klämde hon minsann ur sig också.
- Tutte, tutte sa hon vid ett tillfälle och stoppade tutten i munnen??!! Vad sa du sa du? Det har hon aldrig sagt innan. Se där vad man kan gräva fram med en psykolog i rummet.
Lite senare gick jag ut ur rummet för att besöka toaletten. Då hade hon tydligen sagt
- Mamma hejdå.
Jaha, sen när började min kära dotter prata skulle jag gärna vilja veta. Enda gångerna hon säger mamma till mig är när hon är väldigt ledsen eller frustrerad. Då kommer det med gråten i halsen mamamamamama.
Men stolta mamma hjärtat hoppade ett extra skutt när jag fick höra det. Min (våran) duktiga, duktiga flicka. (Ibland får man faktiskt skryta lite, men bara ibland).

En ynka vecka kvar tills jag börjar jobba. Nedräkningen börjar idag. Tillbaka till allvaret. Jag är inte allt för peppad. Inte nu. Förmodligen inte nästa måndag heller. Jag hade mycket hellre stannat hemma med lillan. Men nu är det inte så och jag måste gilla läget. Så antingen börjar vi febrilt jobba på ett syskon till lillan eller så får jag helt enkelt finna mig i det hela. En till bebis känns inte super lockande så jag antar att alternativ två känns som det bättre. Typsikt. Jag får hoppas att tiden går lika fort på jobbet som den gjort hemma med lillan. För då är det snart jul och massor av röda dagar.

Imorgon fyller jag 30 år. Det känns inte alls jobbigt. Faktiskt. Jag hade däremot lite av en 20 års kris när jag fyllde 20. Det tror jag inte allt för många har. Därför känns det som jag gjort bort den biten redan. Kriser får jag nog ändå av andra orsaker. Det känns lite onödigt satt slösa bort en på födelsedagen. Det tar bort så mycket fokus från det roliga. Nu börjar livet som medelålders, typ. Det tror jag blir riktigt trevligt. Jag ser fram emot vad världen har att erbjuda.

Jag hade inte tänkt ha någon fest. Det blev en fest. En väldigt enkel en. Med förfest hemma sedan utgång. Ett tag kändes det som om ingen skulle komma. Det gjorde det. Flera stycken faktiskt. Trevligt hade vi dessutom. Inte alls illa. Mamma hjälpte till med snittar och krustader. Krustaderna glömdes bort i allt. Så dom sparar jag till imorgon när familjen kommer. Jag hade även köpt chips och nötter. Men med två små glupska hundar går inte sånt att ställa var som helst. Därför glömdes även det bort. Bortsett från detta blev kvällen lyckad. Jag är nöjd över att jag inte bara hade min årliga födelsedagsfika.

Lite smått orutinerat hade vi storhandlat dagen innan festen. Med välfylld kyl och frys rymdes inte ens en ölburk. Jaha. Tur att det var svalt ute. Eftersom balkongen fick fungera som kylskåp. Det gick över förväntan.

Vi storhandlade på Coop Forum. Det var en mardröm. Vi hittade inget. Jag höll på att bli tokigt. I och med renoveringen har allt bytt plats. Jag sprang runt som en yr höna fram och tillbaka överallt för att hitta det vi behövde. Väldigt jobbigt och mycket irriterande. Förbannade coop. Allt tog dubbelt så lång tid.
Att storhandla en lönefredag är nog så humörtestande, att dessutom inte hitta något gör att bägaren rinner över en skvätt. Tillräckligt för att minsta lilla sätter igång ett världskrig ungefär. Lite så kändes det inombords. Storhandla alltså inte på coop forum medan dom håller på att renovera på en lönefredag. Det är sjukt jobbigt.

Före det hade jag och lillan besökt öppna förskolan på Ålidhems höstfest. Lite i förebyggande syfte eftersom jag visste att hon skulle sitta still i en kundvagn ganska länge på eftermiddagen. Men mest för att J, E, A och M skulle dit. Då passade vi på att följa med. Det är ju trots allt inte så många dagar till jag har den möjligheten. Jag kände att det var ett bra tränings tillfälle för lillan som blivit lite blyg inför okända miljöer också. Jag tror hon blev lite överrumplad över allt där. Från början höll hon sig väldigt nära. Men det släppte ganska fort. Vilket var skönt att se.
Däremot inkräktade tiden en del på hennes rutiner. Den sena sångstunden var super tråkig enligt henne. Eller det var nog hon som var väldigt övertrött. För still ville hon inte sitta. Hon ville inte dansa eller lyssna särskilt mycket heller. Så vi gav upp tillslut. Jag har knappt rört kameran dom senaste dagarna. Därför lånade jag dessa bilder av J. Som är väldigt duktig på att fota.

Kan det vara så att det regnat varje dag i september? Det känns då så i alla fall. Trist, grått och blött. Tröttsamt. Mycket tröttsamt. Jag har hört att det ska komma samma mängd nederbörd varje år. Jag börjar misstänka att det inte riktigt fungerar så. Tänk all snö i vinter, följt av en regnig vår, förvisso en rätt torr sommar men nu då? Det känns som om all nederbörd för detta och två kommande år redan fallit. Dessutom varnars vi för vargavinter igen (tydligen kommer dom flera i rad). Stoppar det aldrig?

Hujedamej vilken natt. Igår alltså. Dels var jag uppe lite väl sent. Men sen hade jag väldigt svårt att somna. Jag vred och vände mig länge. Räknade ner från 100 säkert 10 gånger. Det brukar faktiskt fungera. För att skingra tankarna lite. Jag brukar även försöka visualisera siffrorna. Oftast kommer jag inte ens halvvägs innan jag somnat så sött. Inte igår. Nej då. Lagom till att jag lyckats slappna av så pass att jag nästan, bara nästan, somnat. Vaknade lillan. Men åhhhhhh. Inte nuuuuuu. Det var bara att traska upp igen och försöka trösta henne. Som var klarvaken. Typsikt. Vi knallade runt lite i lägenheten. Tittade på alla ljus ute. Det tyckte hon var väldans mysigt. När jag försökte lägga henne igen tvärvägrade hon ljudligt. Upp, upp, UPP inget annat dög. Jag såg dubbelt ungefär där. Så jag gjorde det enda vettiga, stängde av och gick och la mig igen.

Där tog älskling över facklan. Han som jobbar förmiddag och skulle upp supertidigt. Han pysslade och donade med henne. Provade lägga henne hos oss en sväng. Det gick dåligt. La tillbaka henne i spjälsängen. Hon var fortfarande arg. Suck och stön. Tillslut svirade han ihop en vällingflaska till henne. Då somnade hon tillslut om.

Jag hade ännu svårare att somna efter allt detta. Mitt i skönhetssömnen visade det sig att lillan kissat igenom blöjan. Älskling tokstressad till jobbet. Jag yrvaken och vinglig. Stod och försökte kränga på fröken en torr pyjamas. Måtte hon somna om, måtte hon somna om, måtte hon somna om. Det gjorde hon. Ända till 9. Det räddade dagen. Med 4 timmars sömn på nacken var jag inte beredd att göra morgon vid 6 snåret.

Lillan har hittat en ny hobby. Något att göra här hemma när hon inte får bita i skorna, leka med ugnsluckan eller kontakterna. När hon är lite less på lära-gå vagnen. Då ställer hon sig vingligt, vingligt och kastar sig raklång i hundbädden. Hon tror att den är hennes. Inte hundarnas. Att jag lagt en mjuk stor kudde på golvet där just till henne. Som hon kan gotta sig i.

Igår ringde jag vårdcentralen för att boka en läkartid till lillan. Jag blev uppringd som vanligt och erbjuden en tid samma dag på eftermiddagen.
Går det att ta det på faktura då, för barnbidraget kommer inte förrän imorgon haspar jag ur mig.
Det kostar inget för barn svarar sköterskan.
Oj vilken lyx. Då ska jag minsann inte snåla på läkarbesöken i framtiden.

Vi fick träffa en "riktig" barnläkare. Det var han väldigt noga med att påpeka. Att han minsann var den enda utbildade barnläkaren på bygget. Dom andra var bara allmänläkare. Så detta var definitivt hans område. Jag vet inte om det var för att försöka göra mig mer trygg eller för att förhöja sin egen status. Han förklarade dessutom exakt allt i läkartermer och frågade därefter om jag undrade över något och om jag förstått allt. Vad svarar man på det? Jo om du kanske kunde översätta allt till vanlig svenska så. Nej det gjorde inte jag minsann. Jag nickade bara och sa att allt var glasklart. Nu förstod jag det mesta ändå. Utifrån några enstaka ord jag kunde. Hon har inte astma. Bra. Hon har krupp. Inte så bra men bättre än astma. Nu har jag aldrig misstänkt astma, men det är ju bra att hon inte har det.

Vi var där för hennes hosta. Den har blivit värre nattetid. Burkig torrhosta. Jag hade på känn att det kunde vara (falsk) krupp. Efter ett samtal med lillans bvc sköterska förra veckan. Detta är något hon kommer få dras med dom första åren. Varenda gång hon får ett luftvägsvirus. Typ varje förkylning. Det kan bli så illa att man måste åka in till akuten. Jag känner att det var väll ändå lite onödigt att hon skulle få detta. Å andra sidan har vi nog haft det lite för bra hittills så det här är kanske vändningen. Nu har hon haft denna hosta ganska länge. Läkaren sa att den brukar gå över efter en vecka. Så jag kan inte tänka mig att det är så lång tid kvar. Hon störs av hostan i sömnen, men värre än så har det inte blivit denna gång. Men med vetskapen vad detta kan leda till. Kommer hon nog få sova i vårat rum framtida förkylningar.

Idag har vi varit på information på biblioteket. Förra veckan fick jag ett samtal från öppna förskolan. Men hon ringde i egenskap av föräldragruppen. Två grupper hade hon slagit ihop till detta möte. Jag har valt att inte gå på särskilt många träffar. Mest för att det varit så få som deltagit men även för att träffarna varit så sällan. Anledningen till att jag faktiskt gick nu var för att det var nära och för att lillan skulle få möjligheten att träffa andra barn. När jag kom dit var det... håll i hatten.... 5 andra där. 5 andra. Bara i våran grupp vet jag att det var 9 barn anmälda. Så 6 kom av 18. Förutsatt att den andra gruppen var lika stor. Det är alltså inte bara vi som tyckt att föräldragruppen inte var vad vi förväntat oss. Lillan ville sitta hos mig hela tiden. Hon ville inte alls leka med dom andra barnen. Jag vet ju att hon kan vara lite blyg i början och behöver stöd. Men under den timmen vi var där satt hon antingen i mitt knä eller på min arm. Så kan det vara ibland. Jag tror bestämt fröken behöver vistas lite mer på öppna förskolan. Annars kan inskolningen på dagis bli bökig.

På denna träff var en afrikansk kvinna med. Vi har träffats innan dom få gånger vi varit på familjeträffarna. Jättetrevlig. Ni som sett Svenska Hollywoodfruar vet att Isabell tog hål i hennes dotters öron nyligen. Ett barn som är jämngammalt lillan. Jag rös och tänkte vilken hemsk mamma hon måste vara som utsätter sin ovetande dotter för detta. Vilken traumatisk upplevelse det måste vara.
Jag nämnde detta för en vän som tyckte likadant. Hon skulle inte ens se detta avsnitt pga det. Hon sa däremot att i Afrika. Där tar dom hål i barnens öron när dom föds. En kvinna hämtar barnet. Sen rakar hon huvudet och tar hål i öronen på flickebarnen. Så får mamma tillbaka bebisen pimpad och fin. Aldrig tänkte jag och fotsatte mitt liv.
För att komma till saken hade denna afrikanska kvinnas dotter en guldring i varje öra. Tänk vad lite man vet om andras kulturer. Nu vill jag inte rättfärdiga detta på något vis. Jag tycker inte att det är okej. Men man slutar aldrig förvånas.

Blandad bildskur från Söndag och Måndag.

Något jag känner är ganska provocerande är när människor nedvärderar andra bara för att dom tycker olika. Jag kan reta ihjäl mig på det. Alla har ju rätt till sin åsikt. Givetvis. Men för det behöver dom inte trycka ner dom som tycker annorlunda. I vuxen ålder har jag tagit mer och mer avstånd från detta. Mycket för att jag nu kan välja och vraka vilka jag faktiskt vill umgås med. När jag var yngre var det viktigare att ha många kompisar. Nu räcker det med några få bra istället. Däremot förstår jag mig inte på dessa förunderliga få som fortfarande på något sätt lever kvar i gymnasietiden. Typ 10 år senare. Jag menar, vad är poängen? Var det den bästa tiden i livet och är därför så svår att släppa. Eller? För på något annat sätt kan jag inte rättfärdiga detta bisarra beteende.

Inte kom det någon och tittade på bilen igår heller. Det är då typiskt. Inge falska förhoppningar på det där viset. Tydligen föll det på att den inte har någon kula. Underligt att han inte såg det på bilden i annonsen. Älskling som kånkat upp alla däcken från förrådet och allt. Helt i onödan. Nu har jag ställt mig in på att den inte kommer bli såld den här gången. Därför samlar jag istället energi för att fixa det som behövs inför vintern. Byta motorvärmaruttaget och spolarvätskebehållaren. Så lägger vi ut den igen till våren när småfelen är fixade. Då kanske den är lättare att sälja. Det känns skönt att inte ha panik att sälja för omväxlings skull. Så kan vi ta det som det kommer.

Igår hade vi en playdate med J och M på busplaneten. Inte alls lika bra som Leos. Men det dög gott. Jag funderar dock om det kommer finnas kvar så länge till. Eftersom det var väldans lite folk där på en söndag eftermiddag. Det återstår att se. Vi hade riktigt trevligt. Bra stimulans för dom små i en inte allt för stökig miljö. När lillan är nöjd är jag nöjd.

Igår fick vi sovmorgon till klockan 10. Oj vilken lycka kanske någon tänker nu. Nja riktigt så är det inte. Hela dagen blir upp och ner när något sådant händer. Lillan sov inte till 10. Nej hon vaknade 10 i 8 men höll gott humör och lekte för sg själv i sängen. Morgontrött som jag är tänkte jag att hon nog säger till när hon är less. Det hade hon säkerligen gjort om inte hon också somnat om. Klockan 10 vaknade jag och älskling ovanligt utvilade. Jag hurtade snabbt in till lillans rum i tron att hon redan var vaken. Detta fann jag.

Den här dagen har varit väldigt seg. Jag vaknade så, älskling har jobbat sig till det. Men vi har försökt sysselsatta oss på bästa sätt ändå. Vi har städat, tvättat och satt upp brandvarnaren. Äntligen. Brandvarnaren fick vi av våran hyresvärd när vi flyttade in med förhållningen att vi måste sätta upp den själv. Visst sa vi. Sen har den legat på sin plats i köket tills idag. Att jag dessutom inte riktigt varit mig själv sedan graviditeten och faktiskt glömt plattor på mer än en gång har inte skyndat på prosessen. Konstigt nog. Nu har jag bara lyckats med detta när älskling varit hemma och upptäckt min lilla blunder ganska fort. Jag misstänker att det varit en starkt bidragande faktor till mina tvångstankar att alltid kolla så plattorna och ugnen är av innan jag går ut.

Städa behövdes också. Det har lillans byxor och sockar skvallrat om sedan hon började krypa. Dom ljusa sockarna har fått en gråaktig ton på ovansidan. Den är dessutom rätt svår att tvätta bort. Typsikt. Jag har väntat med att skura för att jag tänkt införskaffa såpa. Det känns bättre så med en liten som stoppar allt i sin väg i munnen. Men varje gång vi är på affären är det som bortblåst. Idag kände jag att jag inte kan vänta på bättre rengöringsmedel ängre. Sen ska jag ju ha 30 års firande här om en vecka och kände att det nog var lika bra att göra bort det. Men nästa gång vi är på Maxi ska jag banne mig få med mig en såpa hem.

Tvättstugan är som vanligt mitt största huvudbry. På slutet har det fungerat förvånansvärt bra med några undantag. Idag var ett sådant. När jag kom ner för att hänga upp första tvätten var tumlaren full med blöta kläder (som inte var mina) och torkskåpet med torra (inte heller mina). Jag slängde allt i en irriterad hög på arbetsbänken och tog hand om mitt. När jag några gånger senare höll på att hänga tvätt kommer en smått generad tant in och börjar plocka i den kvarglömda tvätten. Jag muttrar lite små irriterat att det inte är så trevligt att gräva i andras tvätt. Hon ursäktar sig och påpekar att det faktiskt var första gången hon glömt tvätten.
Helt ärligt skiter jag faktiskt i det. Jag vill ändå inte gräva i hennes äckliga kläder. Oavsett om det är första gången. Nog fan kommer jag ihåg om jag satt igång en maskin eller två i tvättstugan. Hon hade åtminstone kommit ihåg att gå ner och hänga upp skiten. Jag blir så less. Jag skulle kunna flytta härifrån omedelbums, bara för att mina idioter till grannar inte klarar normal tvättetik. Egentligen borde jag börja tvätta allt här uppe. För att slippa irritera mig så. Men då måste jag hänga tvätt i hela lägenheten istället och det är jag inte så pigg på. Det är dessutom rätt bekvämt att tvätta bort allt en dag i veckan istället för att dutt tvätta varje dag.

Molande huvudvärk har jag haft mer eller mindre hela dagen. Allt blir mycket jobbigare då. Illa. Hoppas den gått över tills imorgon. Då har jag och syrran date på sjukhuset. Det räcker med att en av oss har ont. Håll tummarna för henne då, Förhoppningsvis har hon inte ont så hemskt länge.

Kameran har vilat idag. Slänger därför inte en avslutande bild från tidigare i veckan.

Idag har jag äntligen tagit mig till jobbet för att meddela när jag tänkte börja jobba igen. Jag har dragit mig länge då det kännts jobbigt att det inte är så lång tid kvar. Genom att förbereda för återkomst känns den ännu lite närmare. Det var inte alls så farligt som jag föreställt mig. Nu är det inte helt bestämt vad jag kommer jobba med. Men får jag som jag vill blir det nog bara bra. Hoppas jag iaf. Tre veckor kvar har jag att njuta med lillan. Jag ska försöka ta vara på den tiden på bästa sätt.

Hon har för övrigt haft en riktigt dålig dag idag. Från hon vaknade fram till lunch var hon på uselt humör. Inget var bra, hur jag än försökte muta och roa. Hon vaknade nog på fel sida. Jag har därför kännt mig off hela dagen. Det var lite därför jag flydde till jobbet. Egentligen var det mest för att det var den enda dagen denhär veckan jag kunde. Jag är inte allt för motiverad att ta med mig lillan dit. Med tanke på aktiveringsnivån hon numera kräver. Jag har ingen lust att jaga henne under allas skrivbord om man säger så. Därför passar det bäst när älskling jobbar eftermiddag. Som han gör denna vecka.

Sen jag köpte min nya superbra mascara (Maybelline The Colossal Cat Eyes Mascara) har jag märkt att jag tycker att det är mycket roligare att faktiskt använda den också. Den mascaran jag hade innan var så bökig då jag var tvungen att böja, måla, böja, ansa, måla, böja innan det såg ut som jag tänkt. Därför orkade jag inte 9 gånger av 10. Den nya däremot är raka motsatsen. Jag målar sen är det klart. Super. Fint blir det också.

Min borttappade lypsyl är förövrigt återfunnen. I barnvagnen. Jag misstänker lägenhetstrollet starkt. Vad är oddsen för att jag skulle påpeka det igår och den mystiskt dyker upp idag annars. Det är garanterat han. Jag tycker han kan trolla fram lillans borttappade mössa också.
Jag har faktiskt beställt en ny. Men det verkar gå fasligt trögt för Linda att sy upp den åt mig. Skynda, skynda. Snart är det ju för kallt med tunna mössor. Jag vill ha den nu. Jag måste nog påminna lilla mirakel om det hela. Så kanske det går lite fortare.

Idag åt vi lunch-middag. Inte med mening. Det blev bara så. Stekt spätta med remouladyoghurt blev det. Från icas billiga veckan. Väldigt gott. Tips på snabb, enkel och god middag. Prova.

Slutligen vill jag visa lillans nya kavat skor. Dom jag budade på på tradera. Dom jag inte trodde jag skulle vinna. Det gjorde jag visst. Visade det sig efter jag införskaffat hela 2 par andra skor på loppis. Hon har en hel del nu. Mer än man skulle tro att en snart ettåring behöver. Tur dom inte blev så dyra.

Man skulle kunna säga att lägenhetstrollet är ungefär samma filur som hustomten. Men den agerar som mest inomhus. Häromkring faller den även under namnet spöket. Jag är lite av en virrpanna. Kanske ganska mycket rent av. Jag förlägger saker och hittar dom senare på dom mest otroliga ställen. Just nu har jag ett lypsyl på villovägar. Får se om den dyker upp om ett par dagar. Det lutar mot att jag nog måste köpa ett nytt.

Idag har det regnat, regnat och regnat lite till. Det blir väldigt mörkt inne när det regnar hela dagen. Därför har jag börjat tända lie runt om oss så vi ser vad vi gör. Hall lampan har jag tänd rätt ofta. Hallen är inte jättemörk men den enda del av lägenheten (förutom toan) som är utan fönster. Idag som alla andra dagar tände jag den. När jag lite senare passerade igenom hallen var den släkt. Vad sjutton tänkte jag och tände den igen. När jag sedan skulle skjutsa hem Syrran och barn var den släckt igen. Nä nu har spöket varit framme tänkte jag och skyndade ut. När jag slutligen kom hem igen efter dagens bravader var det ännu mörkare. Jag ville därför tända hall lampan. Men se det gick inte. För någon hade tydligen dragit ut kontakten. Jag misstänker starkt den kortväxta damen eller herren som röjt fritt här hela förmiddagen. Lura mamma på det där viset. Va.

Nu är mina hjärnspöken förbaskat duktiga på att lura mig ändå. Jag och lillan har idag tillsammans med T besökt hennes föräldrar. Dom är så fruktansvärt barnkära (hon är pensionerad dagmamma) och tycker det är fantastiskt roligt med barnbesök. Dom bjöd på pannkaka med grädde och hjortronsylt. Både jag och lillan åt tills vi storknade. Smidigt nog delade jag upp småbitar som hon satt och åt själv från min tallrik i mitt knä medan jag åt samtidigt. Ibland har nöden ingen lag. Oväntat gott var det med hjortronsylt då jag inte var allt förtjust i det när jag var yngre. Så slapp vi tänka på middag dessutom. Inte dumt.
Vid läggdags lastade vi in oss i bilen som vanligt och begav oss hemåt. När vi kommit nästan hem. Ni vet den sista sträckan mellan nya E4 rondellen och avfarten mot Söderslätt. Körde jag om en väldans trög lastbil. Eftersom det regnade ganska mycket och lastbilen formligen kastade ut allt överblivet vatten på sidorna fick jag rätt bråttom om. Det kan hända att jag kanske blev lite gasglad under omkörningen. Sedan saktade jag ner och började planera för avfart. Bakom kommer en vit bil i väldans fart och lägger sig baki rumpan på mig. Nä nu är det polisen tänkte jag och kände pulsen stiga. Jo visst såg jag lyserna på taket och visst stod det polis på huven. Nej, nej, nej gick som ett mantra i huvudet. Detta blir dyrt. Sen kom korsningen efter avfarten och jag stannade för att lämna företräde till en kommande bil. Min svans stannade just bakom. Så jag kollade lite noggrannare. Inte var det en polis. Inte ens lite. Utan en helt vanlig vit bil av valfritt franskt märke med takräcke. Fy, för att stressa upp mig på detta vis dumma bil. Jag hade knappt lugnat mig när jag kom hem. Fy, fy, fy. Gör aldrig om det igen.

I morse var jag uppe med tuppen. Min bästa syster är som nämnt innan lite trasig för tillfället. Hon behövde skjuts upp till sjukhuset och jag kände att en extremt tidig morgon kanske inte skulle vara så dumt. Att sedan spendera hela dagen på sjukhus lät inte helt trist heller. Så jag erbjöd mig som privatchaufför och personlig coach. Typ. Nu visade det sig att hon behöver en op. Stackarn. Ingen sal fanns ledig heller. Så hon fick en ny tid för det på fredag. FREDAG. Hur många salar har dom mån tro. En kanske? Man slutar aldrig förundras. Trevliga var dom iaf. Ett plus i kanten för det.

Syrran och lille bus spenderade resten av förmiddagen här. Mycket trevligt tyckte lillan. Då både hon och lillkusinen hade fasligt roligt med allt dom inte skulle röra. Det känns som att ett hus inte ens skulle räcka till när man har små barn på upptåg. Det ska bli väldigt intressant att se hur lillans ettårskalas fortlöper. Det kommer inte bara ett barn då.

Förra året när jag fyllde år fick jag en väldigt omtänksam present av min kära sambo. Han hade köpt ett presentkort hos min frisör som räckte till två klippningar. Vi misstänkte båda då att vi kanske inte skulle ha så mycket pengar över till sådant när mammapengen började rulla in. Med en klippning kvar och ett presentkort på väg att gå ut. Gjorde jag slag i sak och ringde i förmiddags för att boka en lämplig tid. Nu när älskling jobbar eftermiddag passar det extra bra eftersom jag kan alla tider. Sällan brukar det gå samma dag. Idag gick det. Jag har inte fått någon riktigt favorit frisör ännu och önskade denna gång någon som var duktig på tunt nordiskt hår. Personkemin kanske inte var den rätta men hon var väldans duktig på att klippa. En kort och busig bob blev det. Eller det kallade hon min frisyr i vilket fall. Om någon undrar heter hon Malin och jobbar på Studio88. Henne kommer jag definitivt besöka igen. Hon ville väldigt gärna att jag skulle komma tillbaka snart. Så hon fick ljusa upp mig. Men jag är inte helt övertygad om att det är värt 800 kr. Fint blev det och nöjd blev jag. Nu har jag dessutom tid på mig att öva på min nya frisyr. Till perfektion. Innan mitt oglamorösa 30 års firande. Hepp, snygg tant blir jag iaf.
Kunde inte välja en bild. Så det fick bli flera. Egobooooost.

För ett par dagar sedan upptäckte jag till min fasa att vi hade två halvt mögliga nektariner i fruktkorgen. Dom såg fina ut på ovansidan men var alldeles mjuka och vita och lite lurviga på sina håll undertill. Usch och fy. Inte konstigt vi fått några oinbjudna bananflugor våldgästande i köket. Bananflugor är äckligt. Himla tur dom är så lättlurade. Jag svirade ihop en mördarcocktail och väntade tappert. Första omgången strök 5 med. Andra 7. Men en sista slug rackare vägrade. Kanske för att han såg 7 av sina kompisar i botten av paradiset. Därför slog jag på stort och gjorde en ny helt egen till honom. Jo men visst fungerade det. Vårat kök är numera fritt från bananflugor. Tror jag i vilket fall. För den som undrar över mördarcocktailen så var det lite blandsaft, en skvätt vit balsamvinäger och diskmedel (för att ta bort ytspänningen). Den fungerade över all förväntan. Jag låter den stå framme ett par dagar till. Så jag med säkerhet vet att dom är helt borta.

Dom senaste dagarna har jag lagt mig ganska sent. Eftersom det numera är mörkt på kvällarna kan månen verkligen lysa upp. Det skulle inte vara så tokigt med ett teleobjektiv, ett stativ och ett motljusfilter. (Det skulle inte vara så dumt med en reflexskärm heller för den delen. Inte till detta syfte då). För att kunna ta riktigt läckra bilder på månen (solen med). Jag tycker det är ganska kul att ta naturbilder och blir extra motiverad på hösten när allt är så färggrant och fint. En solig höstdag går det att ta fantastiska bilder utomhus. Om jag bara hade lite bättre utrustning. Det är nog dags att börja spara till just det. Mina senaste försök till nattbilder med det jag har. Inte så imponerande.

 

Igår tog vi en svängom på stan. Vi gick faktiskt fram och tillbaka. Kors i taket. Inte en krona spenderade vi på annat än mat. Väldigt ovanligt. Det är en matmarknad i centrum nu. Den har tydligen varit flera år i rad. Jag har missat det totalt. Den hade säkert varit väldigt lyckad om inte alla sötsaker lockat till sig innerstans getingbestånd. Jag är livrädd för getingar. LIVRÄDD. Egentligen helt utan anledning. Jag har aldrig blivit stucken och har därför fått för mig att jag är tokallergisk mot just getingstick. Att jag skulle dö på fläcken om jag blev stucken. Kommer en geting för nära springer jag så fort jag kan i motsatt riktning. I bästa fall får jag med mig lillan på vägen. Rädda den som räddas kan. Typ. Jag hade ALDRIG vågat stått i stånden med alla dessa getingar cirkulerande. Nä fy. Jag hade krälat ut bakvägen med svansen mellan benen. Förståeligt efter mitt upplägg gick jag inte i närheten av något stånd som sålde mat. Dom var ändå ganska dyra kom vi fram till på avstånd. Förresten är inte getingar extra aggressiva såhär på höstkanten? Det har jag allt för mig.

På vägen hem handlade vi lite smått och gott på ica gourmet. En tobleronetårta bland annat. För eventuellt besök på etermiddagen. Besöket uteblev så vi fick tårtan för oss själva. Den var sådär. Dajmtårtan är mycket godare. Om någon nu är sugen att prova den ändå, gör det så dålig var den inte. Tror förövrigt jag ska ta mig sista biten nu. Bilden har jag lånat här.

 

 

 

Idag har hela mammagruppen träffats hos fröknarna bus. Det har vi inte gjort sedan sommaren började. Vi skulle föreviga tiden vi haft tillsammans med ett gruppfoto. Jag har inte sett bilderna ännu. Men dom blev säkert jättebra. Vi tog många inne, några bara på barnen (att alla 5 faktiskt satt kvar i soffan så pass länge är mycket imponerande) och några ute. Sen fick barnen härja fritt. Lite som att släppa 5 hästar på grönbete. Alla ungar var överallt och ingenstans hela tiden. Lillan hade jättekul. Jag upptäckte hur mycket jag saknat träffarna. Det trodde jag faktiskt inte med tanke på hur mycket annat vi roat oss med hela sommaren. Vinn - vinn situation kan man säga. Fika fick vi också. Inte alls tokigt. Nu väntar vi med spänning på resultatet av dagen i bildform. Jag fick bara några ynka få. Taget med mobilen. Men det är bättre än inget alls.

 

 

Slutligen, spridd bildskur från dagen.

 

Det envisaste blåögat någonsin, det tar evigheter på sig att läka.

 

Idag blev lillan 11 månader. En månad till så är hon ett år. ETT ÅR. Shit vad tiden gått fort. Hon är kanske inte den lilla skrutt vi kom hem med från bb som bara åt och sov längre. Men så himla länge sedan är det faktiskt inte. Nu tycker jag att tiden kan stanna ett litet snäpp. Så jag hinner ta vara på den lilla tid jag har kvar hemma med henne. Den 3:e oktober går jag nämligen tillbaka till jobbet. Det känns mycket tungt just nu. Inte så mycket på grund av jobbet utan av den enkla anledningen att jag inte får vara hemma med min underbara längre. Däremot börjar det vara god tid att göra en blixtvisit på jobbet för att se till att jag har en egen plats, dator och telefon när jag väl börjar jobba.

Egentligen hade jag tänkt skriva om allt som händer och hur lillan utvecklas eftersom. Även summera varje månad för att enklare hitta senare när jag vill gå tillbaka. Nu har det inte riktigt blivit så. Utan jag skriver direkt när något händer. Vilket i sig är ganska opraktiskt. För egen del. När jag väl vill gå tillbaka. Men samtidigt känns det drygt att repetera allt i slutet av varje månad. För som det är nu så händer det saker hela tiden. I stort har hon fått två tänder (den 5:e och 6:e i ordningen) hon kryper och ställa sig mot saker. Hon går själv i lära-gå-vagnen. Hon går även efter möbler, med viss möda. Hon härmar den enklare motoriken. Hon säger mamma och där och här (och hejdå men jag tror inte hon förstår vad det betyder). Hon har börjat förstå att vi inte sitter ihop längre och därför börjat söka mycket mer kontakt. Hon visar tydligt när hon vill komma men även när hon vill ner (om man håller i henne). Hon vet var lampan i köket är och även Gizmo och Diva om man frågar snällt. Hon äter det mesta och lite till. Jag kan hålla på hur länge som helst. Det tänker jag inte göra. Därför sätter jag punkt för detta här.

För att fira lillans dag och komma ut från lägenheten en stund gjorde vi syrran och A sällskap på Leos lekland. Premiär för lillan. Hon blev så exalterad att hon inte kunde sova. Min plan var att hon skulle somna i bilen. Så jag kunde lyfta över henne till vagnen där hon skulle fortsätta sova. Det fungerade inte så jättebra. Hon somnade i bilen, hon somnade om i vagnen och vaknade igen ungefär 5 minuter senare. Skit. Hon hade då sovit 20 minuter i bästa fall. Det bådar för trubbel. Men hon tyckte det var så roligt att hon höll humöret på topp i hela 3 timmar. Till min förvåning. Jag vet att hon brukar bete sig bättre när vi inte är hemma. Men detta var makalöst. Hon lekte med allt hon fick fingrarna på och åkte rutschkana för första gången. I mitt knä förstås. Det var väldigt kul. Tills hon i stort sett stupade. Då packade vi ihop oss och begav oss hemåt. Sen sov hon i 2 timmar. Helt utpumpad. Genast räknade jag ut att nattningen nog var några timmar försenad i och med den väldigt sena middagsluren. Men lillan var så trött när hon väl vaknade igen att det inte var några problem. Nu ligger hon så sött och sover.

Jag fick just det bästa mailet angående bilen. En kille undrade om jag ville byta den mot två jättefina dyra iranska mattor. Dom var tydligen värda 50 tusen enligt honom. Lite spontant undrar då jag varför han inte säljer mattorna istället och får 50 tusen i hand att spendera på valfri aktivitet eller föremål. Men även hur han på något sätt kan tro att jag som vill sälja min bil skulle crava så hemskt efter just iranska mattor att jag mer än gärna byter bilen mot två.

När jag ändå är inne på mail om bilen kan jag lika gärna dela med mig av det absolut sämsta också när jag ändå är igång. Jag var tvungen att ta bort det så fort jag läst det. Så irriterad blev jag. Den här killen konstaterade först att vi måste visa bilen på Ersboda (ursäkta men brukar inte bilspekulanter vanligtvis komma dit köparen vill för att se bilen) sen undrade han om bilen är i nyskick (det är en 99:a självklart är den i nyskick) sist drev han "snabb och smidig affär" så långt han bara kunde i två meningar för att slutligen erbjuda oss 12 000 kr (vi har alltså bilen ute för 28 000). WHAT??? Fungerar det någonsin undrar då jag? Sen ångrar jag bittert att vi inte skrev in inga skambud i annonsen. Om det nu hade hjälpt.

För att göra något vettigt idag. Jag har ju ingen lust att sitta inne och pilla mig i naveln dagarna i ända bara för att lillan är lite risig. Så tog vi en längre promenad i det friska höst vädret. Det var lite varmare än jag trodde och som vanligt klädde jag mig för varmt. Riktigt skönt blev det när solen tittade fram. Med lillan lyckades jag däremot med konststycket att klä helt rätt. Hon var varken varm eller kall när vi kom in. Det borde ju vara väl godkänt. Oftast klär jag henne på tok för mycket. Jag kanske, kanske börjar få lite kläm på det där nu.
Att hon däremot råkade somna ungefär en minut innan vi var hemma vär däremot rätt orutinerat av mig. Det försenade förmiddagsluren med cirkus en timme och det tog lång tid för henne att somna.

Jag var bara tvungen att ta den här bilden igår kväll. Det är lite svårt att tro att vi bara är två vuxna och ett barn som bor i detta hem.

Lillan är lite sjuk. Ja lite. Hon är snorig och rosslig. Men ingen feber. Hon blir andfådd när hon tar i för hårt och är lite grinigare än vanligt. Annars är allt som vanligt. Jag får jaga henne med handduk för att inte snoret ska invadera hela hennes ansikte. Jag sitter och harklar och hostar i hopp om att hon ska härmas för att få upp slemmet i halsen. Stackars liten. Jag känner att antingen får det bryta ut ordentligt med feber och hela baletten. Så hon bränner ut det en gång för alla. Eller får det hitta ett annat hem att terrorisera. Den där sega låtsas förkylningen som huserat i lillan i flera månader nu. Det blir bättre och sen sämre sen bättre sen sämre. Lite så i ett halvår eller nått. Ganska irriterande tycker jag. Sen känner jag sympati för stackars liten som inte kan snyta sig ordentligt. Nej, ut ur vårt hus, är det enda jag har att säga om den saken. Punkt.

Trots detta, har vi både haft lunch gäster och varit på playdate hos fröknarna bus. Detta efter jag bekräftat att lillan inte hade feber.
Hon har kämpat på riktigt bra. Det behövs. Det är nämligen väldigt tråkigt att bara vara hemma om man frågar lillan. Samma gamla leksaker som dagen innan. Toa dörren är evigt stängd. Hundarna vill inte leka och det är inte så värst kul att hänga i köket när inte mamma är där och donar. Ett äventyr per dag behövs. Idag blev det flera. Det är bra. Mycket bra.


Lillan har varit super lätt att lägga. Aldrig några problem överhuvudtaget. Hon får vällingen i soffan. Vi lyfter över henne i sängen. Hon somnar. Mycket enkelt. Tills den 6:e tanden behagade titta fram i veckan. Efter det har hon varit omöjlig. Grinat och grinat och grinat lite till. Tills vi hämtar henne. Då hon oftast stått upp i sängen och tömt den på gosedjur. Så vi har lagt oss alla i våran säng för att försöka lura henne till sömn. Icket. Hon vrider och vänder och pillar och grejjar och sparkar och slåss allt för att inte somna. ALLT. För sova går inte. Det är helt omöjligt. Tillslut vet man inte riktigt vad man ska hitta på. En till vällingflaska i hennes säng och en alvedon (pga snor och hosta) fick göra susen idag. Jag hoppas innerligt att lillan verkligen får sova hela natten. För omväxlings skull. Snoret har inte varit nådigt. Väckt oss varannan timme sedan denna olat tagit vid. Jag håller tummarna för att det inte är något hon tänkt fortsätta med. För då kommer jag få det tungt när jag väl börjar jobba igen.

Jag tänkte vara lite smidig och snabbt uppdatera båda bloggarna medan lillan sov. En hann jag. Nu är hon vaken igen. Så får se hur bra detta går. Jag ger det ändå ett försök. Som vanligt går det inte så bra för mig att uppdatera på helgen.

Ett nytt beroende har jag dragit på mig i helgen. På telefonen då. Jag drog hem en sudoku app. Mest på skoj. Jag har nämligen aldrig löst sudoku förut. Men tänkte att det kunde var lite bra huvudbry när jag får en sekund över. Problemet är bara att när jag väl satt mig ner och börjat kan jag banne mig inte sluta förrän jag löst det. Jag har nu plöjt igenom och klarat alla dom enkla och därför gått över till medel nivån. Där det inte går fullt lika bra. Frustrerande men kul. Udda kombination om jag får säga det själv.

I helgen har vi hunnit med både födelsedags firande och födelsedags kalas, barnloppis på nolia och middag hos vänner.

På loppisen hittade jag faktiskt det jag var ute efter. Skor. Inga märkesskor. Men å andra sidan kan jag inte tänka mig att lillan skulle slita så mycket på skorna att dom jag köpte inte skulle hålla. Billigt blev det dessutom. Sen hittade jag lite annat pyssel med. Några leksaker, en mössa och en fem myror är fler än fyra elefanter klänning. Det är kul att fynda.

Igår fick jag ett mail angående bilen. Såhär stod det:

"Tja! jag kikade lite snabbt på din passat på blocket, Jag har några frågor.

1. är om du skulle kunna tänka dig att förhandla på priset med tanke på att den snart måste besiktas och skattas? även att den gått ganska långt?

2. vid senaste besiktningen, hade den några anmärkningar och är det något som måste åtgärdas innan nästa besiktning?"

Det bör tilläggas att bilen inte alls måste besiktas snart. Det är i alla fall ett halvår bort. Anmärkningen den fick var på kulan som vi valde att ta bort.

Älskling fick ett liknande sms från samma person. Vad tror människan, att vi är så desperata att sälja bilen så ren otrevlighet (eller näsvishet) inte spelar någon roll? Nej tack, då behåller jag den hellre. Observera dessutom problemen killen har med komma och stor bokstav. Man skulle väll kunna tycka att frågorna i sig är ganska vettiga. Men ställt på detta vis gör det mest irriterande. Jag retade mig så hemskt på mailet att jag hade svårt att somna igår. Illa. Fast jag läst boken "Att leva ett liv inte vinna ett krig". Det är en självhjälpsbok om stress och irritationer. Riktigt bra. Köp den vettja. Där står det att man inte ska låta andra ta så stor plats i huvudet. Inte reta upp sig eller hänga upp sig på saker man ändå inte kan förändra. Så tillslut efter många om och men önskade jag killen ett bra liv och kastade ut honom ur huvudet. Tills jag öppnade mailen idag och såg det igen. Nu åker det i papperskorgen. Samtidigt som jag i smyg hoppas att killen köper värsta ratet. Som motorn gärna får skära på när han kör hem från säljaren.

Sen undrar jag exakt hur svårt det är att ringa på en annons? En kvinna ringde första kvällen bilen låg ute. Men sen har vi bara fått mail och sms. Först tänker jag att dom nog inte är så intresserade om dom inte ids ringa. Samtidigt som jag undrar om folk i allmänhet är så fega att dom rent struntar i att ringa och hoppas på det bästa? Jag har jobbat med att prata med okända människor i telefon länge. Dels som kundtjänst men även i mitt nuvarande jobb. Så jag har lärt mig att det faktiskt inte är så farligt. Jag vet att jag tyckte det var super jobbigt i början. Kan det vara så att många tycker att det är så jobbigt att dom helt väljer bort det istället? Eller så är det så enkelt att ingen är särskilt intresserad av våran bil.

Igår fick jag ett sms, en påminnelse om en bokad tid på vårdcentralen. Ingen kallelse hade jag fått. Eftersom det blivit fel en gång förut. Jag fick en påminnelse och for dit, men hade ingen tid. Receptionisten sa dessutom att dom inte hade börjat med sms påminnelser då. Jag ringde dit för att reda ut missförståndet. Det visade sig vara en bokad tid på bvc. Vi var ju nyss på 10 månaders kontroll och jag kommer ihåg att den första tiden blev bytt. Så jag trodde såklart att våran bvc sköterska glömt ta bort den första tiden och dubbelbokat lillan. Så jag avbokade och så var allt frid och fröjd. Tills ett okänt mobilnummer ringde mig idag. Det var bvc. Inte våran sköterska utan någon annan. Hon undrade om jag visste vad jag avbokat. Nej, sa jag dumt. Tydligen var det föräldragruppen. Jag förklarade vänligt varför jag inte valt att fortsätta med det och funderade på hur det kunde blivit en bokad tid när föräldragruppen är frivillig. Man slutar aldrig förvånas.

Idag har vi haft finbesök ifrån Sävar. Jag och älskling bakade en kladdkaka dagen till ära. Lillan var överförtjust eftersom hon fick en kompis att leka med i några timmar. Riktigt trevligt hade vi. Lite abrupt slut fick det däremot då jag var tvungen att hurta iväg med gamfarbrorn till veterinären. Han har haft besvär med ett öra som jag ville kolla upp. Jag vill även hålla koll på hans hjärta då han har ett rätt kraftigt blåsljud och brukar passa på när jag har något annat ärende dit. Nu är han så mörk att veterinären inte riktigt kunde se om han var irriterad i örat. Men han skrev ut droppar för säkerhets skull. Jag hoppas det gör susen. Hjärtat låter lika illa. Men än visar han inte upp några symptom. Så vi fortsätter som vanligt.

Gud vad kroppen kommer i obalans när magen är orolig. Jag har känt mig som ett vrak halva dagen. Riktigt jobbigt. Det blir en tidig kväll ikväll.

Bilder från dagen.