Nu går det undan för lillasyster. Igår lyckades hon till slut lista ut hur man vänder sig på mage. Hon har varit på god väg ganska länge. Men aldrig fått fram armen som hamnar under kroppen, det lyckades hon med igår till hennes stora förvåning. Att ta sig tillbaka till ryggläge har hon inte ro att försöka sig på. Hon hinner bli för arg eftersom filten hon ligger på inte smakar mjölk. Så nu är det slutlämnat i / på annat än babysittern även om jag bara vänder ryggen till. 

 

 

Hon är nu vaken större delen av dagarna och oftast på bästa humör. När vi äter sitter hon i egen stol och tittar på. Imorgon ska vi köpa hennes första gröt. Jag kommer inte ihåg om jag tyckte Nestlés eller sempers gröt var bäst. Så jag chansar på den som har snyggast förpackning.

Dom första fruktpureerna gör jag själv. Har för mig att jag gav lillan banan och päron från 4 månader. Men köper nog en plommon för säkerhets skull ifall magen bråkar.

 

Det finns tre saker jag inte skulle klarat mig utan med lillasyster. Allra först vaggan. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan den bökiga nätter. Den är guld. Vi har den gamla varianten som man vaggar i sidled. Perfekt trötta nätter eftersom den går att vagga med foten. Dessutom är den stor och robust. 

Babysittern använder vi hela tiden och lilla babygymmet i plast. Det underhåller henne länge. Det sitter även lillan gärna och grejar med. Mest troligast för att det inte är hennes. Alla lillasysters leksaker är så mycket roligare än hennes egna.

 

Jag har nu ätit lactocare i en månad. En tablett om dagen. Dom ska hjälpa mot upplåst mage. Jag fick burken via smartson för att testa. Jag upplever ingen större skillnad. Lite mindre uppblåst men mer gaser. Så känns det nu. Men eftersom jag åt sista tabletten idag kan det ändras om några dagar när magen gått tillbaka till sitt vanliga beteende. 

 

 

Jag har haft en plan. Tänkt göra ett bildspel på vårt 2013. Lite som dom jag sett på instagram. Fast med många fler bilder. Jag hade inte räknat med att det skulle ta sån tid bara. När jag har vänster arm fri under amning och lillan är på dagis har jag försökt komma i kapp med redigering av alla bilder. Sakta men säkert går det framåt. Dock har jag bara kommit till mars. Och jag fotar som absolut mest på vår/sommar/höst. Så det lär nog ta ett tag innan jag är klar. Däremot ska jag ta ut dom bilder jag gillar bäst varje månad så jag kan göra klart bildspelet i alla fall.

 

Jag har faktiskt tagit fram stora kameran några gånger i år. Måste verkligen få tummen ur och ta en familjebild vi kan skicka in till tidningen. Helst innan lillasyster börjat gå.

 

För nu händer det saker hela tiden. Hon sover i stort hela nätter i egen säng och det har hon gjort sedan hon var 3 månader. Hon ler stort när hon ser oss och pratar så högt hon kan för att höras igenom allt stoj som lillan för. Hon kan gripa tag i saker och allt åker alltid raka vägen in i munnen. Hon är väldigt ointresserad av napp. Men jag kämpar på i hopp om att det kommer vända. Däremot verkar tummen väldigt god. Vilket är lite frustrerande. Hon kan sitta i barnstolen med lite stöd. Hon är väldigt stabil i nacken och kan sitta själv i soffan om hon har stöd på båda sidor så hon inte tippar. Det märks tydligt att hon är mer vaken och med då hon är rätt lättstörd under amning om hon inte är allt för trött. Då är det mycket roligare att kika på vad storasyster gör än att äta. Och då är hon van att äta under mer eller mindre kaos. 

 

Om en vecka får hon börja äta smakportioner. Och jag kan inte för mitt liv begripa var tiden tagit vägen. Om jag tyckte tiden gick fort med lillan så går den dybbelt så fort nu. Och då gör jag inte en bråkdel så mycket som när jag var hemma med henne. Skrämmande. 

 

Lillan är mitt i 3-års trotsen. -Jag vill inte och -NEJ, Känns som dom vanligaste svaren på allt numera. Jag vet att hon testar och testar men kan nog ändå erkänna att tålamodet får sig en ordentlig omgång nästan varje dag. Emellanåt är hon faktiskt väldigt medgörlig och världens bästa 3-åring. Vilket får mig att se ljuset i tunneln. Även om trotsen avlöser varandra när barnen växer upp vill jag nog ändå inbilla mig att 3-års trotsen är värst. 

 

Bjuder på mobilbilder som vanligt. 

Och nya förutsättningar... Förra året var ett ganska mörkt år för oss av olika anledningar. Bortsett den fullkomliga lycka när lillasyster föddes.

Därför blickar vi framåt och jag har redan bestämt att det här året ska bli mycket bättre! 

 

Vi startade dagen med en ordentlig sovmorgon. Iofs fick lillan vara vaken så länge hon ville igår. Hade aldrig trott hon skulle kämpa på till halv ett.

Vanligtvis brukar hon vakna snäppet tidigare när hon fått vara vaken längre. Nu var det första gången hon varit vaken så sent så jag var förberedd på att hon skulle tassa in till oss runt 5 snåret i jakt på välling. 

När jag förvirrat kollade på klockan då hon väl kom och insåg att det var ljust ute hade jag kunnat gjort ett glädjeskutt i sängen om jag inte var så trött. Att lillasyster och jag sov en och en halv timme till efter det gjorde inte saken sämre.

 

Smällare och raketer var inte lillans grej. Vi gick ut just innan tolvslaget. Men fick gå in lika fort igen. Fast jag förstår henne. Jag kan inte minnas att raketerna smällt så högt tidigare år. 

 

Nu hoppas jag på att snön kommer. 1-2 dm skulle vara alldeles lagom. För det är vansinnigt trist ute. Mörkt och hårt. 

 

Jag ska försöka få bukt med sötasuget också. Det har blivit på tok för mycket gotta senaste veckorna. Vet att det är lättare sagt än gjort. 

 

Har inte haft varken tid eller ork att redigera några bilder. Jag har inte tagit så många heller. Så bjuder på mobilbilder i vanlig ordning.