Jag har haft en plan. Tänkt göra ett bildspel på vårt 2013. Lite som dom jag sett på instagram. Fast med många fler bilder. Jag hade inte räknat med att det skulle ta sån tid bara. När jag har vänster arm fri under amning och lillan är på dagis har jag försökt komma i kapp med redigering av alla bilder. Sakta men säkert går det framåt. Dock har jag bara kommit till mars. Och jag fotar som absolut mest på vår/sommar/höst. Så det lär nog ta ett tag innan jag är klar. Däremot ska jag ta ut dom bilder jag gillar bäst varje månad så jag kan göra klart bildspelet i alla fall.

 

Jag har faktiskt tagit fram stora kameran några gånger i år. Måste verkligen få tummen ur och ta en familjebild vi kan skicka in till tidningen. Helst innan lillasyster börjat gå.

 

För nu händer det saker hela tiden. Hon sover i stort hela nätter i egen säng och det har hon gjort sedan hon var 3 månader. Hon ler stort när hon ser oss och pratar så högt hon kan för att höras igenom allt stoj som lillan för. Hon kan gripa tag i saker och allt åker alltid raka vägen in i munnen. Hon är väldigt ointresserad av napp. Men jag kämpar på i hopp om att det kommer vända. Däremot verkar tummen väldigt god. Vilket är lite frustrerande. Hon kan sitta i barnstolen med lite stöd. Hon är väldigt stabil i nacken och kan sitta själv i soffan om hon har stöd på båda sidor så hon inte tippar. Det märks tydligt att hon är mer vaken och med då hon är rätt lättstörd under amning om hon inte är allt för trött. Då är det mycket roligare att kika på vad storasyster gör än att äta. Och då är hon van att äta under mer eller mindre kaos. 

 

Om en vecka får hon börja äta smakportioner. Och jag kan inte för mitt liv begripa var tiden tagit vägen. Om jag tyckte tiden gick fort med lillan så går den dybbelt så fort nu. Och då gör jag inte en bråkdel så mycket som när jag var hemma med henne. Skrämmande. 

 

Lillan är mitt i 3-års trotsen. -Jag vill inte och -NEJ, Känns som dom vanligaste svaren på allt numera. Jag vet att hon testar och testar men kan nog ändå erkänna att tålamodet får sig en ordentlig omgång nästan varje dag. Emellanåt är hon faktiskt väldigt medgörlig och världens bästa 3-åring. Vilket får mig att se ljuset i tunneln. Även om trotsen avlöser varandra när barnen växer upp vill jag nog ändå inbilla mig att 3-års trotsen är värst. 

 

Bjuder på mobilbilder som vanligt.