Jag fick äntligen tummen ur igår och uppdaterade headern. Med en av dom superfina bilderna C tog för några veckor sedan. Jag måste verkligen ta mig tid någon dag och hämta dom. Det känns som att veckorna bara försvinner. Just nu är mest fokus dessutom på flytten och lillan såklart. Vilket gör att allt annat skjuts framåt. Nästa helg flyttar vi så efter det borde jag hitta tid till både det ena och det andra kan tänkas.

 

Det jag känner blir mest uppenbart när man börjar gräva i allt och inget är att jag är en person som har väldigt svårt att slänga saker. Jag har kvar originalkartong till både det ena och det andra. Jag har kvar kvitton och följesedlar. Gamla betalda räkningar och andra papper som gått ur tiden. Kläder har jag så jag drunknar i dom. Ändå känns det ofta som att jag inte har något att ta på mig. Att jag liksom går i samma kläder jämt. Visst, det går i perioder och nu har det varit en period då jag köpt ganska mycket nytt. Vilket gör att vissa älsklingsplagg byts ut. Sen har förstås kroppen förändrats efter graviditeten, vilket automatiskt leder till att alltför tighta plagg inte nödvändigtvis sitter särskilt smickrande längre. Kanske inte allt för bekvämt heller. På jeansen har jag ökat en storlek sedan innan graviditeten, då jag var skinn och ben. Vilket i sig bara är hälsosamt och jag kommer inte sträva efter att komma i dom igen heller. Så förhoppningen är nog nu att försöka rensa bort så mycket som möjligt. För att göra plats för något jag faktiskt kommer att använda. Försöka rannsaka den lilla snåla tanten som bosatt sig i mitt huvud. Slänga och glömma. För i ärlighetens namn, vad ska jag med gamla räkningar och följesedlar till?

 

Även om det känns jobbigt som sjutton att flytta. Lite ångestframkallande rent av. Så tror jag det är nyttigt för mig att göra det ibland. När annars gör man en så grundlig koll på allt man äger och har? När annars tar man sig tid att verkligen gå igenom allt? Sen kan man ju ifrågasätta om det verkligen ska behövas flytta så ofta som jag hittills gjort. Men förhoppningen med att flytta större nu är ju faktiskt att vi inte ska behöva flytta igen på ett bra tag.

 

Lagom till all flytt kaos, som älskling för övrigt skött större delen av. Vilket jag är evigt tacksam över. Eftersom jag är trött och omotiverad efter jobb och helgerna mest har gått åt annat. Så har min chef bestämt att jag ska på möte i huvudstaden på tisdag. Självklart är det väldans trevligt med lite miljöombyte. Stockholm är rätt trevlig stad att besöka. Men det hade tidsmässigt inte kunnat passa sämre. Dels för att älskling jobbar eftermiddag och vi därför måste skaffa barnvakt eftersom jag inte hinner hem innan han börjar jobba. Eller det är mest därför. Men jag kommer ju också vara extra trött när jag kommer hem och vara till ännu mindre hjälp med flytten. Tur jag tagit ledig på fredag. Annars vet jag inte hur vi skulle få det att gå ihop.

 

Igår var vi ut till mammas stuga och åt middag. Det är skönt att äta någon annan stans än hemma när större delen av köket är nedpackat i kartonger som redan burits över till vår blivande lägenhet. Kameran hade jag med mig och den användes flitigt. Shit vad fort hösten kom förresten. Nu är sommaren definitivt över. Här hemma har björkarna börjat skifta i gult.

I stugan plockade lillan blåbär med sin mormor. Jag är lur på att det slank ner något lingon i farten med. Fast dom inte riktigt mognat ännu. Eftersom det var stugsista tändes en brasa på kvällskvisten. Riktigt mysigt. Hade vi inte haft så mycket att göra här hemma hade vi absolut stannat kvar över natten. Självklart fick jag med mig allt utom vällingflaskan. Vilket gjorde att lilla söt fick somna utan kvällsvällingen. Lite extra sent dessutom. Då mamman och pappan hoppades på lite sovmorgon. Hon har nämligen skrällt och vaknade på tok för tidigt igår (05.23).

Klockan 9 på kvällen begav vi oss hemåt. Fröken somnade självklart så fort vi backat ut bilen från gården. Men inte blev det någon sovmorgon idag för det. Klockan 6 stod hon upp i sägen och ville hoppa ner. Tackar för det. Vi låg ändå kvar till 8 med lilla marodören på egna upptåg.

 

Bjussar på några ögonblick från gårdagen. (Dom gröna skorna har vi fyndat på HM för 99kr).

 

Jag gillar fotoböcker. Tycker det är ett roligt sätt att framkalla bilder. Dessutom tar dom inte i närheten så stor plats som dom traditionella fotoalbumen. Därför köpte jag en kredit på en fotobok från photobox förra veckan. Jag har 3 månader på mig att skapa en bok. Lätt som en plätt. Då har jag något att pyssla med på kvällarna nu när älskling jobbar eftermiddagsskift två veckor i rad. Nog för att vi har extremt mycket att göra med flytten. Men när jag jobbar hela dagarna kommer hem till en dagis trött dotter så har jag inte så mycket energi över när hon somnat. Dessvärre är photobox sida segare än allt. Vet inte om alla kom på samma idé när dom hade böcker till halva priset. Jag laddade upp ett album med drygt 200 bilder. Men när jag försöker skapa min bok så får jag inte ens upp häften av bilderna och allt tar superduper lång tid. Väldigt irriterande. Särskilt för mig som inte riktigt har ro att sitta och fixa och trixa.

 

En svag förhoppning är att sidan har svårt att hantera så många bilder på en och samma gång. Därför försöker jag nu ladda upp alla bilder på nytt. I två album istället för ett... Det tar evigheter. Så kanske, men bara kanske jag kan komma igång med min bok imorgon. 

 

Mer troligt är att sidan är överbelastad och jag fint får vänta ett tag med att skapa min bok. Har det inte gått till sig nästa vecka mailar jag banne mig supporten och gnäller.

 

Egentligen borde jag gå och torka ur lite köksskåp. Men tror det får vänta till helgen. Borde börja rensa på toan med. Antar att vi får ta en 3:e sväng till Maxi för banankartonger. Det är smått fascinerande hur mycket vi lyckats gömma undan här inne. Förrådet är förvisso propp fullt och därför inte till allt för stor hjälp. Varenda vrå och skrymsle har vi fyllt med både ett och annat. Tror det är läge att börja gå igenom allt. Jag har redan fått ihop en låda med böcker och en svartsäck med kläder som jag tänkte försöka sälja på loppis i vinter. Skulle vi ta tag i förrådet på allvar tror jag det finns en hel del därinne vi kan sälja med. Men orken tryter och fokus ligger på flytten nu. Så det får bli en annan gång. Åhhhh vad jag längtar tills vi är flyttade och klara. 

 

Idag tömde älskling lillans rum. Så grannarna har ett rum att börja ta över saker till. Eftersom vi redan fyllt upp deras klädkammare och nu även fått ett av rummen tömda att börja fylla kändes det inte mer än rätt. Men det innebär också att lillan numera sover i samma rum som oss. Alla hennes kläder ligger lite huller om buller i vårt sovrum. Mina med för den delen. Helt plötsligt blev vår 3:a en 2:a och känns om möjligt ännu trängre. Tur det inte är så långt tid kvar... Jag räknar dagar.

 

Just nu läser jag Ann Söderlunds bok Men vi knullar ju ändå inte. Jag gillar Ann Söderlund. Hon är rolig. Det är boken med. Mer än en gång har jag skrattat högt (ensam i sängen helt för mig själv). Det gör jag inte jätte ofta annars. Tycker du också om Ann Söderlund. Läs den vettja.

 

Jodå, sjuk var jag. Hela långa veckan. Den varmaste veckan denna sommar. Jag har legat och tävlat med inomhustemperaturen, i alla fall i två hela dagar. Fast balkongdörren stått på vid gavel har vi inne haft runt 26 grader. Ev en grad svalare på sovrumssidan (skuggsidan). Jag har legat däckad i soffan med upp till 39,6 mätt grad i feber. Fy och huva så otroligt jobbigt. Första feberdagen hjälpte knappt värktabletter. Ibland kände jag mig döende. Varvade feberfrossa med tok svettningar. Orkade masa mig mellan soffan och köket för eventuellt vattenintag men det var också allt. Äta kunde jag inte heller. Halsen gjorde allt den kunde för att hålla allt som inte var flytande så långt bort som möjligt. Inga halstabletter hjälpte, inte värktabletter heller för den delen. Inte förrän en vän undrade om jag möjligtvis hade en blåsa eller så däri kom jag mig för att kolla. Jomenvisst flera stycken hittade jag och ringde i förtvivlan till sjukvårdsupplysningen som hänvisade mig vidare till vc. När jag äntligt kom mig till doktorn. Då var jag i ett sånt stadie att jag verkligen hoppades det var halsfluss så jag kunde få mig lite penicillin och sedan var besvären över. Men icket. Istället var det.coxsackievirus känt som höstblåsor i folkmun. Alltså bara att pina igenom. HÖSTBLÅSOR.... Allvarligt. Efter en stunds googlande efter hemkomst insåg jag att det är ganska ovanligt att vuxna får skiten. TYPISKT. Detta är taget från smittskyddsinstitutet:

 

"Höstblåsor är en oftast beskedlig och ofarlig virusinfektion som brukar uppträda i smärre epidemier med några års intervall. Den drabbar främst barn under tio år och brukar uppträda på daghem och liknande institutioner. Sjukdomen ses vanligen mot slutet av sommaren eller tidig höst."

 

Beskedlig är ungefär det sista ordet jag skulle välja för att beskriva denna sjukdom. Ondsint, elak och fullständigt energi tömmande hade varit mycket mer passande ordval. Blåsor i halsen är inget jag skulle önska min värsta fiende. Det gjorde så ont att jag övervägde att helt sluta svälja i 2 dagar. Vilket såklart är helt omöjlig men jag gav det ett par försök. Så ni med barn i dagisålder. Höstblåsor är INTE roligt alls. Äter inte barnen är det fullt förståeligt det gör SKITONT. Som tur är läker blåsorna inom några dagar. Dom mer ilskna blåsorna på händer och fötter, som dessutom kilar utav bara sjutton. Behandlade jag med lillans spray mot vattkoppor (det kom jag på efter jag överdoserat kortison och mjukgörande i 2 dagar och det inte hjälpte över huvud taget). Fungerade fin fint. Ena handen är fortfarande prickig och ful, men det kliar iaf inte och alla blåsor är uttorkade.

 

Vi har därför haft en väldigt lugn och hyfsat slapp helg. Lillan måste ju trots allt roas ändå. Jag har inte varit skitsugen att visa mig någon stans med händer som inte ser allt för roliga ut. Så största utsvävningarna vi gjort är lekparken och ica. Kameran åkte med en sväng idag.

 

Jag kan nog knappt minnas när jag hade feber sist innan lillan började på dagis. Nu är det andra gången jag har det. Kom från ingenstans. Verkligen. Efter jobbet igår hade jag lite, lite ont i halsen. Inget jag reflekterade allt för mycket över utan jag och älskling började rensa köks skåpen och packa i lådor inför flytten. Kände mig lite mer slut än vanligt och satte mig pall i soffan efter ett tag. Då kom frossan. Vad sjutton tänkte jag och grävde fram två alvedon. Ont i hela kroppen hade jag dessutom. Älskling började också känna sig ynklig och efter lillan somnat bäddade vi ner oss med varsin filt i soffan. Han somnade nästan direkt medan jag blev lite piggare av alvedon boosten. Imorgon, tänkte jag, är det säkert bättre.

 

Eller inte. Vaknade i morse med feber igen. Suck. Satte i mig mina sista alvedon och körde lillan till dagis. Hon är frisk som en mört såklart. Älskling pinade iväg till jobbet och jag bestämde mig efter mycket velande fram och tillbaka att stanna hemma. Trots en hel karensdag. Surt. Men förmodligen rätt val. Så nu sitter jag mest och väntar på att ICA ska öppna så jag får mig nya alvedon ifall det skulle vara en seglivad feber.

 

Typiskt att det här skulle komma just nu. Egentligen finns det väll ingen bra tid att vara sjuk. Men jag har ju just börjat jobba igen efter semestern. Dessutom är sommaren den absolut sämsta årstiden att vara sjuk. Tur det är lite svalare ute på morgonen iaf.

 

Nog om det. Helgen bjöd på mysigt dop och mys med delar av mammagruppen.

 

Vi ska börja pyttedans till hösten (förhoppningsvis hela mammagruppen). Det känns jättekul. Jag tror jag är mest peppad i vår lilla familj. Jag tycker det är jättekul med dans. Ska bli kul att se vad lillan tycker.

 

Nä nu bär det raka vägen till ICA, sen ska jag bädda ner mig i soffan och försöka sova en stund.

 

Jag har tänkt hela dagen - idag ska jag minsann blogga.

Älsklings semester är slut och första arbetskvällen är ikväll. Dessvärre är lillans rutiner helt åt skogen. Semesterns bittra efterverkningar. Jag vet en liten tjej som kommer vara väldigt, väldigt trött imorgon när hon ska på dagis. Förhoppningsvis går det till sig fort när vardagen kommer ikapp även henne.

 

Nu när jag äntligen fått henne i säng. Jag hoppas verkligen att hon tänkt stanna där denna gäng. Det är andra gången ikväll jag försökt lägga henne nämligen. Så känner jag kanske efter lite för mycket. Men jag är helt utslut och huvudet är helt tomt. Det kanske är bra. Eftersom jag också behöver komma i säng i rimlig tid och vakna väldans tidigt imorgon. Men jag tror detta inlägg mest blir svammel.

 

Bästa C har fotat oss på Bölseholmnarna för några veckor sedan. I fredags fick jag en liten sneak peek av resultatet. Det känns mycket lovande. Superfina bilder hittills. Jag är riktigt nyfiken på resten.

 

 

Vi ska flytta. Inte långt men mycket större. Vi byter vår 3:a mot en grannes 4:a. Det kommer bli så bra. När allt är klart. Just nu känns det mest som en plåga. Jag avskyr att flytta. Eller själva flytten i sig åtminstone. Älskling är ivrig och har redan börjat packa. Vilket är jättebra. Hade det varit upp till mig hade jag nog stått i panik kvällen före och vräkt ner i kartonger. Månadsskiftet som kommer har vi bestämt. Då byter vi. Så därför hoppas jag på allt annat än regn den lördagen. Eftersom gräsmattan kommer få fungera som tillfällig avlastningsyta. Det kommer säkert gå bra, men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig en smula. Kontrollfreak som jag ändå är av naturen. Hur allt ska gå ihop? En sån där gnagande, orolig fjäril som flugit vilse i min mage. Jag misstänker att jag får leva med den tills allt är färdigt. Tur det är mindre än en månad kvar.

 

Därför är det trevligt med distraktion. Jobbet gör ju självklart sin del. Igår roade vi oss med en stadsrunda och veckohandling idag har 2 2-års kalas stått för den biten. Två små damer som blivit ett helt år äldre. Lunch och tårta fick vi på det första. Lillan prov lekte med alla leksaker hon kunde hitta. Jättemysigt.

Studsmattan stod för all fokus på det andra. Hoppa studsmatta är bland det roligaste lillan vet. Nästan alla mammagrupps barn (och föräldrar) var där också. Riktigt trevligt. Smörgåstårta fick vi till middag.

Straffet är nog att jag inte orkar något nu istället. Jag som lovade älskling att jag skulle gå igenom badrumsskåpet ikväll. Till mitt försvar har jag faktiskt plockat ihop det som ska slängas iaf.

 

 

Jag tror banne mig jag packar ihop och kryper till sängs nu med. God natt.