Det är nog inte så många som lyckats missa att jag har börjat träna. Inte dom som följer mig på instagram iaf eftersom jag gladeligen pumpar ut bilder där efter varje gång för att visa hur fantastiskt duktig jag är som tränar (med undantag för idag). Kanske inte riktigt så jag tänker när jag lägger upp bilderna. Mer för att peppa mig själv faktiskt.

 

Jag tycker det är både roligt och sjukt jobbigt att träna. Jag är väldigt lat i min natur och anstränger mig ogärna i onödan. Samtidigt vill jag vara stark och se hyfsat tight ut. Detta motsäger varann fullständigt och jag är glad att den aktiva delen av mig vinner i det långa loppet.

 

Innan lillan föddes tränade jag regelbundet. På gym. Oftast pass då jag känner större krav på prestation och pushar mig själv hårdare. Eftersom vi hela tiden planerat för syskon med ungefär 3 år mellan orkade jag inte träna upp mig för att förstöra det med en till graviditet. Kan hända den gått lättare om jag hade tränat innan. Men tvivlar starkt på det då illamåendet var så illa att jag aldrig hade fixat att träna efter det kom foglossningarna och det är ju ärftligt och hormonellt så det hade hur som stoppat all typ av träning ändå.

 

Kort och gott hade jag inte tränat en dag på drygt 4 år. Med bebis och barn som går 15 timmar på dagis kändes gym som bortkastade pengar. Eftersom jag aldrig skulle ha tid att vara där och motivationen efter ett så långt uppehåll inte så gärna dyker upp bara sådär.

 

Så med en blogg jag följde då jag var hemma med lillan i nära minne googlade jag lite försynt mamma boot camp umeå och fick lite oväntat träff. Så skickade in en oskyldig intresseanmälan när lillasyster var nyfödd. Fick tom med mig en kompis i karusellen. Sen hörde vi inte något mer förrän ca en månad innan tänkt start. Då krävdes bindande anmälan och betalning av kursavgiften. Tur kompisen var snabb att anmäla eftersom jag lika snabbt som mailet kom blev otroligt lat och snål. Det var ju min idé från början. När hon anmält kunde inte jag skita i det. Vilket var bra. Jätte bra.

 

Mitt mål med min träning är i första hand att bli starkare. Sen vill jag tighta till allt mellan brösten och knäna. Nu efter 3 pass i döbelns park och ett hemma plus bålträning hemma känner jag mig redan starkare och piggare. Hade glömt hur bra träning är för både kropp och själ. Vikten är för mig helt orelevant. Jag har inga som helst ambitioner att gå ner och äter därför mest i familjen. Jag ammar fortfarande lite vilket kräver mer mat (kanske inte lika mycket nu som innan) sen försöker jag röra mig ute varje dag även om det vissa dagar bara blir fram och tillbaka till dagis. Fast jag till en början tyckte det var lite väl dyrt känner jag nu att det är värt varenda öre. Det är skönt att komma ut och träna ute. Jag får med mig en hel del övningar att fortsätta med när boot campet är slut och förhoppningsvis viljan att fortsätta.