I helgen döptes lillasyster. Vi körde på samma koncept som när lillan döptes. Samma kyrka och samma lokal. Tegskyrkan är inte den finaste kyrkan i stan. Men den är väldigt mysig med sin lilla dop hörna. Att det dessutom går att låna lokalen i källaren till fikat efteråt är lysande.

 

Baket hade jag och mamma delat på.

 

Lillasyster skötte sig exemplariskt under hela cermonin. Jag var övertygad om att det skulle bli tvärtom. Hon var jättetrött och småless. Det resulterar oftast och alltid i lessna miner. Men inte då. Så duktig. Lilla hjärtat. 

 

Hon somnade nästan direkt när vi kom ner. Vilket iofs inte gjorde allt för mycket. Sedan sov hon tills vi skulle åka hem. Roligast hade nog lillan. Flera kompisar och ett STORT lekrum att röja runt i.

 

 

 

Jag dammade av mitt gamla skissblock här om veckan. Lillan har velat måla nästan varje dag efter dagis. Jag tänkte att jag kanske också kunde försöka mig på något samtidigt. Nu låter jag henne inte måla om jag inte har full uppmärksamhet på vad hon målar på. Vilket är lite synd då jag har en idé på tavlor till flickornas rum som jag vill göra i akvarell. Jag blir nämligen lite uppslukad av det jag gör för stunden när jag ritar (målar). Så fast jag sitter vid bordet mittemot henne kan jag efter ett tag ryckas ur mitt skapande och upptäcka att hon just målat halva borde lila. Typ. 

 

Därför tog jag fram skissblocket. Skulle vara smått orättvist om hon fick sitta och tråka med sina pennor medan jag lekte med vattenfärg.

 

Jag har inte ritat på många år. Då var skisserna inte allt för avancerade. Inte dåliga men inte heller bra. (Jag blir aldrig helt nöjd med något jag gör, allt går alltid göra lite bättre). Jag har inga bra pennor. Jag hittade faktiskt en kolpenna men förutom den en vanlig blyertspenna och en stiftpenna (för skarpa svarta linjer) och ett sudd. Med det och skissblocket ändrade jag en bild på lillasyster till svartvit på mobilen och satte igång. Från början hade jag inte så höga förväntningar. Det blir vad det blir tänkte jag. Blir det dåligt gör jag om tills det blir bra.

Men det blev inte dåligt. Det blev inte alls dåligt. Väldigt förvirrande. Det blev nästan bra. Jag är nästan helt nöjd. Jag vet inte vad som hänt. Men på något vis har jag blivit mycket bättre på att rita genom att inte rita alls. Det ni. Jag kanske skulle avvakta några år till så är jag expert. Skämt åsido så är det smått makalöst..Jag har fortfarande väldigt svårt för öron, händer, kläder och hår. Men med lite träning ska jag nog kunna bli bättre på samtliga. Så nu blir det rita av. 

Denna mammaledighet har väckt en kreativ sida i mig. Jag har en massa roliga idéer. Om jag bara hade haft mer pengar och mer tid.

 

 

Lillasyster har börjat skratta. Inte helt, men skrattliknande läten när hon tycker något är roligt. Det är ju så mammahjärtat svämmar över. Älskade barn.