Eller egentligen inte allt för mycket längre. Men jag var det tidigare idag. Det hör rakt inte till vanligheterna i mitt liv. Vi var på grillfest hos en vän till älskling som bor i Obbola. För att både jag och älskling skulle kunna dricka valde vi att sova där. Jag trodde i min egenhet att det bara skulle vara vi och dom. Sen hörde jag i förbifarten just innan vi åkte dit att älsklings chef och hans fruga skulle kika förbi med. Jag tänkte inte så mycket på det och drog snabbt på mig lite mascara och brynfärg. Kläderna kunde väll snällast beskrivas som en skön strand outfit.... typ. Väl där visade det sig att även en till familj var bjuden på kalaset. Alla var finklädda utom jag. Härligt tänkte jag och tryckte lite mer vin. Jag som hade tänkt ta det rätt lugn. Nu blev det lugnt men ett par fler glas vin än jag tänkt från början. God mat och trevligt sällskap. Så det var lätt värt det ändå. Även om halva dagen idag gått i slow motion.

 

Idag var vi bjudna på middag hos en barndomskompis till mig. Jag tyckte det var en ypperlig idé när vi bestämde det i helgen. Men med tanke på hur jag mådde när jag vaknade började jag känna att det kanske inte var en så bra idé trots allt. Men att ställa in för att jag druckit lite mer än jag tänkt kändes inte heller som ett alternativ.

Vi packade tappert in oss i bilen och begav oss. 3 rätters middag bjöds det på. Såhär i efterhand måste jag säga att det var helt rätt plåster för min smått irriterade lever. Feta och oliver till förrätt, grillat till huvudrätt och glass med hemmagjord varm kolasås kan varken hamburgare eller pizza (läs bakismat) slå. På låga vägar. Väldigt gott och mycket trevligt. Detta är alltså 3:e dagen i rad vi äter middag borta. Hääärligt. Men diskmaskinen ekar ovanligt tomt och alla djuptallrikar är vid det här laget skitiga. Men vad gör det.

Glupsk som jag är fick jag bara en bild på förrätten. Men den duger gott ändå.