Träning
Efter denna graviditet så kände jag att jag behövde få ordning på kroppen igen. Före lillasyster hade jag det som ursäkt för att slippa träna. Att vi ändå skulle försöka oss på ett syskon i hyfsad närtid. Det kändes då onödigt att trimma till kroppen bara för att förstöra allt med en ny graviditet. Ganska dumt tänkt. Men det räckte för att hålla mig kvar i soffan.
Det här gången har jag inte den ursäkten. Med en rygg och rumpa som knappt fungerade längre blev jag nästan tvungen att göra något åt saken. Starthjälpen fick bli mamma bootcamp. Det liknade inget jag hade förväntat eller föreställt mig. Jag hade tänkt mig en mjukstart med andra otränade mammor. Som jag nämnt innan förstår jag nu varför det kallas för bootcamp. För det var allt annat än en mjukstart. Jag har inte tänkt gå in särskilt mycket mer på det eftersom jag redan gjort det i tidigare inlägg.
När bootcampet var slut kunde jag ju inte sluta. Det funkar ju inte riktigt så med träning. För att försöka få en bra träning som fungerade med min vardag blev Olgas bok "träning för nyblivna mammor" nästa steg. Den är både bra och dålig. Jag följer förvisso inte till punkt och pricka. Dels för att jag inte strävar efter att se ut som någon som tävlar i fitness och dels för att mitt mål aldrig har varit att gå ner i vikt. Jag vill ommöblera kroppen lite bara. Och lite mage och höfter har jag gärna kvar eftersom jag inte har så mycket andra former.
Jag har alltid haft en väldigt tacksam kropp att träna. Jag har lätt att bygga lite muskler och det går ganska fort. Särskilt när jag var så otränad som jag var.
Problemet med boken för mig är att jag antagligen gör något fel. För så mycket skador som jag har nu har jag nog aldrig haft under träning tidigare. Först började det i benhinnorna, sen kom det upp till knäna och handleden. Där bör tilläggas att det är gamla problem som jag är medveten om. Och försöker förebygga under träning. Ändå frustrerande. Men eftersom jag är envisare än envisast har jag trots detta snittat minst två styrkepass oftast tre i veckan.
Senaste månaden har svanken värkt och likaså en axel. Varför jag tycker detta är ett problem är för att jag vet inte vad jag gör för fel. Svank och axlar har alltid fungerat bra förut. Vilket stör mig. Jag har ingen att fråga varför jag får ont och hur jag ska göra för att det inte ska bli så igen. Helst skulle jag vilja skita i boken och istället köpa ett gymkort. Men först måste jag nog börja jobba igen. Då borde jag märka rätt fort om det finns någon ork till träning på bortaplan.För när man tränar hemma finns det faktiskt ingen ursäkt bra nog att komma undan.
Jag har tänkt dela med mig av resultat. Mest som boost för egen del och pepp att fortsätta.Nu har jag bara bilder att visa eftersom jag inte tagit ett enda mått.Mitt mål med träningen har aldrig handlat om varken mått eller vikt. Utan styrka och självkänsla..Jag tycker att det hänt ganska mycket på 4 månader. Även om det inte syns jättemycket. Jag känner mig starkare, piggare och gladare.
.Sommarlov
Det här inlägget började jag skriva på för drygt en vecka sedan. Jag skulle bara redigera lite bilder sen hade jag tänkt publicera. Lite blev väldigt många och bara tog flera timmar längre än jag först tänkt. För kameran har hängt med både hit och dit i sommar och jag har inte redigerat en bild sedan i våras. Mest har jag förstås på mobilen. Men dom bilderna blir ju sällan särskilt bra. Så därför ville jag ha merpart av systembilder, men hade väldigt svårt att bestämma mig. Så därför blev det många.Men bättre det än inga alls.
Det känns lite som att sommaren är över nu när älskling börjat jobba igen. Kanske lite mer för honom än för mig.
Det har varit olidligt varmt här hemma. En sån här supersommar känns det som man inte kommer uppleva igen. Vem behöver åka utomlands när utlandsvärmen kommit hit. Runt 30 grader eller mer i 1, 5 månad. Vi har aldrig varit så mycket på stranden som i år. Det med dom sämsta förutsättningarna eftersom lillasyster sällan sitter kvar på samma ställe någon längre tid. Som lite skydd investerade vi i ett uv-tält från Childrens house. Den var till mer hjälp än jag först trodde. Det gick att roa henne till viss del när hon satt där. Men ju fler gånger vi var på stranden (Norrmjöle havsbad) desto modigare blev också hon. Och mindre tid spenderades i tältet. Även badandet blev roligare och roligare. Från att inte alls vilja till att krypa rakt ut vågorna utan några som helst hämningar. Riktigt kul att se. Blir nog några badhusbesök i vinter för att bibehålla vattenintresset.
Det gäller även för lillan som alltid älskat att bada. Hon vill inte gå ut allt för djupt vilket jag tycker är skönt. Utan låg helst i krypläge och "simmade". Hon vågade faktiskt doppa huvudet i vattnet när vi var på Hörnefors tempererade bad. Lite mer vatten övningar för att hon ska känna sig trygg, sen ska jag börja leta lämplig simskola.
Annat än bad har vi myst i mammas stuga två svängar. Där lärde sig lillasyster krypa upp och ner för en mindre trapp.
Det är faktiskt helt otroligt hur lillasyster utvecklas hela tiden. Känns som jag missar hälften. Hon övar finmotoriken. Hon kryper för fullt och väldigt fort går det. Hon har börjat öva balans när hon står vid soffan. Då släpper hon händerna och testar hur länge hon kan stå utan att hålla i sig. Som längst har hon fixat över 5 sekunder. Härom veckan lyckades hon klättra upp i soffan utan hjälp. Hon kan säga mamma. Fast bara när hon är ledsen. Hon skriker så man tror öronen ska lossna om hon inte har något i matväg i munnen när hon sitter i köket eller misslyckad med något när hon är trött. Det är alltså inte en lugn stund här hemma om hon inte sover. Vilket både är jättekul och vansinnigt energi dränerande. Hon kommer bli en väldigt bestämd ung dam och brås nog väldigt mycket på både mamma och pappa som små. Buse är det namn hon går under som mest här hemma.
Avslutningsvis lite mer bilder.
