Vi valde att inte fara på vk:s luciafotografering i år. Dels för att vi fick sitta och vänta 3 timmar förra året, dels för att fotografen tog ca 4 bilder och dels för att lillasyster är så liten så 4 bilder inte skulle räcka på långa vägar för en "bra" bild. I efterhand fick jag höra att dom faktiskt hade 2 fotografer i år och att det gått rätt fort. Men jag ångrar ändå inte mitt beslut.

 

Idag tog jag istället saken i egna händer. La ut en filt på golvet och klädde tjejerna i rött. Dock hittade jag bara en tomteluva men det fick gå ändå. Sen la jag den ena på den andra och knäppte ett gäng med bilder. Måste säga att jag blev väldigt nöjd med resultatet med tanke på hur dåligt ljus det var, hur otålig lillan var och hur hungrig lillasyster var. Jag skickade in bilden till luciabilagan iaf. Får se om den kommer med. Bjussar på en förhandstitt.

 

Antingen är jag riktigt dålig på att komma ihåg (antagligen) eller så är lillasyster väldigt tidig. Men hon har börjat le i veckan. Sådär tokcharmigt så hjärtat bara smälter. Pratar jag med henne då. Brukar hon svara. Aaauu, eller kanske uuuaaaauuu. Exakt hur gulligt som helst. Då vill jag bara stoppa tiden och stanna i den stunden i all evighet.

 

Imorgon är planen öppna förskolan på förmiddagen. Första gången för lillasyster och för lillan sen hon började på dagis. Ska bli intressant att se hur bra det kommer gå. Det kommer nog sätta ribban för hur frekvent vi kommer besöka öppna förskolor framöver.

 

Idag installerade jag till slut ps på nya datorn. Detta för att kunna redigera julkortet. Jag passade på att ta några andra med. Så har lite roligare än mobilbilder att bjuda på idag.

 

Vi har ju haft väldiga problem att hitta ett namn till lillasyster. Inte för att vi inte haft massor av olika förslag, men för att vi inte kunnat komma överens. Båda lika envisa och ingen har riktigt velat ge med sig. Till slut kände jag att vi var tvungna att bestämma oss så jag föreslog lottning. Det kändes som den bästa lösningen. Favoritnamnen i en skål och lillan fick dra. Självklart blev det inte mitt förstahandsval. Så jag får fint gilla läget. Jag kan ju inte ångra mig när det var mitt förslag. Igår skickade jag in papperet också, så nu finns det ingen återvändo heller. Nu låter det som att jag inte tycker om namnet. Det gör jag. Det är bara att jag tycker om "mitt" förslag mer. Det kommer bli jättebra. Jag måste bara vänja mig.

 

Lillasyster är supersnäll och det mesta fungerar faktiskt väldigt bra nu. Jag har börjat få koll på hennes rutiner och allt styrs efter det i stort sett. Hon är lätt att ta med när vi hälsar på folk. Hemma vill hon helst amma all vaken tid. Nu har hon ju dessutom lite mer vaken tid så jag försöker roa henne bäst det går. Hon gillar inte att ligga i nästet vidare mycket längre. Babygymmet kan vara intressant en stund. Babysittern är guld värd.

 

Hon sover bra på nätterna. Det har faktiskt hänt att hon somnat vid halv 12 och inte vaknat hungrig förrän 5 - 6 morgonen efter. Hon är inte ens 2 månader ännu. Det bådar gott för framtiden. Lillan slutade ju äta på natten när hon var 3 månader. Annars är det vanligaste 3 timmars intervaller. På natten är hon dessutom väldigt snabbmatad. Antagligen för att hon får sova kvar i sängen på min arm när hon ätit färdigt.

På dagarna kan hon äta i timmar om hon lägger den sidan till.

 

Älskling jobbar eftermiddag denna vecka. Vilket innebär att jag har tjejerna själv från halv 3 på dagarna. Det är lite halvjobbigt när han börjar så tidigt. Eftersom förmiddagarna går så fort. Kvällarna är ju jobbigast att ta själv. Nu går det ändå bra. Mycket för att lillan är så duktig och snäll. Det är tur det bara är fyradagsveckor. Jag är också tacksam att han inte jobbar helg längre. Det kommer bli lättare med kvällarna när lillasyster får mer fasta rutiner.

 

Jag är i stort sett som vanligt i kroppen nu. Vikten pendlar mellan + 3 - 4 kg vilket är bra. Eftersom jag gick ner så vansinnigt fort fast jag äter långt mer än vanligt var jag orolig att jag skulle gå ner för mycket. Så jag inte kunde amma så länge som jag tänkt. Men nu verkar nedgången stannat. Jag har därför tänkt börja träna så fort förkylningen jag har i kroppen helt gett med sig. Så kroppen håller lite bättre den här gången.

 

Bjuder på lite mobilbilder igen då jag inte har installerat ps än. Det finns inte riktigt tid för det heller. Ska se om jag kanske har ork att ta tag i det nästa vecka.

 

 

Vi har så smått börjat komma in i någon typ av vardag nu. Även om det är lillasyster som styr i stort sett allt. Hon är väldigt snäll men har lite bråkig mage och vill gärna ha närhet hela tiden. Det är ju en invänjning med två barn. Särskilt när ett är så otroligt beroende av en. Som tur är verkar lillan ta det hela med ro. Och verkar förstå att lillasyster behöver mycket av mammas tid just nu. Sen låter jag det vara osagt hur det hela spelar ut nu när lillan bara får vara 15 timmar på dagis from idag. Än är hon väldigt intresserad av lillasyster och vill gärna hjälpa till. Vilket är på gott och ont. Vissa saker går ju bättre än andra. Jag är hur som helst väldigt överraskad då jag trodde det skulle bli mycket mer svartsjuka och bråk. Men som sagt, än har det "bara" gått en månad. Väldigt snabbt har den gått dessutom. Jag tycker redan lillasyster ser mycket större ut. Det är hon ju också men jag vill ju att tiden ska gå jättelångsamt nu. Så vi bara kan mysa av minsting tiden. Det känns som det inte riktigt kommer bli så.

 

Igår smet vi hem till barnens mormor. Eftersom hon var ledig. Älskling jobbar eftermiddag denna vecka så vi är själva på kvällarna. Vi passade på att äta middag där och lillan fick leka av sig på lite roligare lekplatser än hemma. Även om vädret vänt till betydligt sämre på eftermiddagen då vi väl fick oss dit. Det blir ju på ett annat sätt nu när lillan behöver stimulans på dagarna och inte bara kan ligga hemma i soffan och mysa dag ut och dag in.

 

Lillan har dessutom varit sjuk, hon fick feber i torsdags och den höll i sig till lördag. Efter det har hon varit lite snorig och hes. Och väldigt understimulerad efter flera dagar inne. Jag har nojat som sjutton över att lillasyster också skulle bli sjuk och for i panik till ICA i torsdagskväll 10 minuter innan dom stängde för att köpa alvedon till henne. Än så länge verkar det vara lugnt och jag håller alla tummar och tår att hon har tillräckligt bra skydd via amningen.

 

Nu när jag ammar äter jag mycket mer än vanligt. Jag hoppas det går till sig sen när jag slutar amma annars vet jag inte var detta slutar. Det verkar som jag behöver det också. För jag går ner i vikt. Inte mycket men ändå. 4 kg kvar till startvikt nu. Då rör jag mig inte så väldigt mycket heller. Denna vecka tar älskling bajsrundan med divan så då blir det bara promenaden för att hämta lillan på dagis och den är inte lång. Jag gissar att det är så det ska vara med amningen men måste hålla lite koll så jag inte går ner för mycket.

 

Jag har anmält mig till ett mamma boot camp till våren. Det ska bli jättespännande. Förhoppningsvis får det igång träningssuget ordentligt. Det är anpassad träning för oss som nyss fått barn och barnen är välkomna, även storasyskon vilket känns väldigt praktiskt. Om någon fler är sugen så anmäler man sig här: http://lindblomma.nu/

 

Jag har inte haft tid eller ork att installera ps än heller så därför får ni hålla till godo med lite mobilbilder istället.

 

Ibland blir jag vansinnig på den här förbannade bloggen. Jag har nu suttit halva kvällen och skrivit ett långt inlägg och så fick datorn slut ström och nu är allt borta!!!! Bara att börja om igen då...

 

Jag vill börja från början och kan redan nu varna för ett långt inlägg.

 

Min graviditet har varit väldigt besvärlig rakt igenom. Dom första 16 veckorna mådde jag väldigt illa. Så illa att jag inte ens kunde laga mat. Jag gick omvägar runt parfymerade människor och kräktes flera gånger.

 

Vecka 20 började foglossningarna komma smygandes. Det i kombination med vad min kropp ansåg som överansträngning resulterade i sammandragningar. Och det blev bara värre och värre ju längre jag kom i graviditeten. På detta hade jag problem med ligamenten (det skulle ju släppa runt vecka 20 men det gjorde det såklart inte) och sura uppstötningar och halsbränna från helvetet.

 

Magen växte så det knakade. Jag ska väll förvisso vara tacksam att det mest var magen som växte men samtidigt var den ju vansinnigt i vägen väldigt tidigt vilket försvårade det mesta. Min plan var att jobba tills det var 2 veckor kvar till bf. Detta för att jag inte ville vara på jobbet om det skulle sätta ingång tidigare. Vilket var min förhoppning ungefär hela graviditeten.

 

Runt vecka 30 vaggade jag fram. Nu hade jag även fått problem med kramper och ångesten över förlossningen började komma.

 

Under sommaren hade jag vänner som fick barn. Det triggade igång ångesten ordentligt. Mycket för att jag hade så lång tid kvar. Eller egentligen mest för att jag hade förlossningen kvar. Att dom fått den bortgjord. Att föda barn är absolut inte roligt på något sätt och jag ville bara få det överstökat. Vetskapen att jag hade flera månader kvar kändes just då väldigt tröstlöst.

 

Det blev bättre men den ville inte släppa taget helt och ju närmare bf jag kom desto mer gjorde den sig påmind.

Jag kunde ju givetvis inte jobba tills det var två veckor kvar. Utan sjukskrev mig när det var en månad kvar. Jag var då så dålig att jag knappt kunde gå. Ångesten gnagde och gnagde och frustration över att jag var så vansinnigt orkeslös men samtidigt rastlös.

Tiden kröp fram. Vilket också blev frustrerande. Jag försökte sova så mycket som möjligt. Eftersom det blev dåligt med det på nätterna. Mest för att få dagarna att gå. Varje dag närmare bf kändes som en vinst. Samtidigt som jag hoppades att bebisen skulle komma lite tidigare.

 

När det var två veckor kvar packade jag bb väskan. Detta efter jag fått en mindre blödning som vi åkte in för att kolla upp. Med förhoppning att det kanske ändå kunde bli lite tidigare.

Även om jag hoppades att sparven skulle komma tidigare var jag samtidigt realist. Lillan gick jag över med så chansen att jag skulle gå över även med denna var ganska stor. Någonstans hade jag satt sista september som slutdatum (jag var beräknad 25:e). Troligtvis för att det kändes viktigt att dom skulle få fylla år olika månader även om det ändå skulle vara väldigt nära. Antagligen var det också därför det inte var lika jobbigt att gå över denna gång som förra. Och då ska gudarna veta att jag var så vansinnigt less på slutet. All sveda och värk. All orkeslöshet blandad med rastlöshet. Alla humörsvängningar. Alla förväntningar och farhågor över förlossningen. För det hade jag inte fått ordning på ens när vi åkte in. Hur jag ville att denna förlossning skulle gå till. Jag räknade med att det skulle gå fort och tänkte därför försöka med bara lustgas som bedövning även denna gång. Förra gången löste jag ju allt med att ta reda på så lite som möjligt innan så jag inte visste vad jag gett mig in på. Denna gång fungerade ju inte det av uppenbara skäl vilket gjorde allt mycket värre.

 

Så när slemproppen äntligen lossnade 4 dagar över tiden kände jag sån lättnad. Tills jag googlade slempropp. Det var ju inte alls en tydlig indikation på att det skulle sätta igång. Nädå den kunde återskapas och lossna flera gånger. Det kunde dröja upp till 3 veckor innan allt satte igång när den lossnat. Tröstlöst och smått deprimerad tog jag ändå lite bilder på magen. Om det skulle sätta igång. Och det gjorde det faktiskt. Dagen efter vid 9 började värkarna. Älskling jobbade eftermiddag vilket passade perfekt. Lillan var på dagis och divan hos sitt extrahem (eftersom jag inte orkade rasta henne). Så det enda som behövde göras innan vi åkte in var att se till att någon hämtade lillan på dagis och höll henne sällskap under kvällen och natten. Och kolla med divans extrafamilj om hon kunde stanna några veckor längre.

 

Vi åt lunch sen började vi packa ihop allt och jag rinde förlossningen. Väl där, då var klockan runt 14, blev vi placerade i ett undersökningsrum. Där gjordes en CTG mätning på magen i drygt en halvtimme. Antagligen för att kolla hur tätt jag hade mellan värkarna. Och hur bebisen mådde såklart. Jag hade då mellan 10 - 15 minuter mellan värkarna och dom gjorde ganska ont. Vid det laget var jag öppen 5-7 cm. Var tydligen väldigt svårt att känna eftersom jag var omföderska. Så bm föreslog att vi skulle gå till restaurangen och ta en fika. Eftersom jag gjort det väldigt tydligt att jag inte tänkte åka tillbaka hem. Sagt och gjort tog vi en promenad dit. Vilket resulterade i mycket tätare värkar. Inte allt för trevliga förutsättningar så det blev en väldigt snabb fika. Tillbaka i undersökningsrummet föreslog bm att jag skulle ta ett bad eftersom värmen kanske kunde sätta igång lite kraftigare värkar. Lillasyster låg väldigt högt och rörligt vilket dom hoppades att lite kraftigare värkar kunde råda bot på. Jag blev till och med erbjuden en tarmsköljning. Det gjorde man på alla förr i tiden, inte så vanligt nu. En av dom äldre bm hade föreslagit detta till min bm eftersom det också kunde sätta igång allt. Jag avböjde vänligt men bestämt.

 

Eftersom värkarna började göra väldigt ont tänkte jag att värme kanske kunde lindra lite. Så ett bad lät faktiskt rätt lockande. Väl i badet kände jag mig mest som en strandad flodhäst, med magen högt över vattenytan. Det tog inte lång tid förrän värkarna började komma mycket tätare. När dom började närma sig 3 minuters mellanrum började jag få lite småpanik. Det kändes inte alls rätt att föda i badet så vi ringde efter bm. Klockan var då runt 17 och äntligen blev vi placerade i ett förlossningsrum med lustgas! Jag födde ju lillan med bara lustgas. Detta eftersom inget annat hanns med och denna förlossning skulle ju gå fortare.

Lillasyster låg fortfarande högt och rörligt. För högt för att dom skulle våga ta hål på hinnan.

 

Vid 19 tiden (då skulle hon ju redan vara född enligt mina beräkningar) hade jag rejält ont. Väldigt täta värkar och knappt någon vila mellan. Det kom en värk som inte riktigt han släppa helt innan nästa kom. Jag hade då ungefär 2 minuter mellan värkarna och ibland kom småvärkar mellan dom stora också. Det var på den nivån att jag ville skrika när toppen på värkarna kom. Vilket jag också gjorde till viss del. Men in i lustgasmasken som jag mer eller mindre krampaktigt höll i. Då föreslog bm att jag skulle ställa mig på knä ett tag. Så tyngdlagen kanske kunde hjälpa mig på traven eftersom lillasyster fortfarande låg högt och rörligt. Jag krånglade mig upp på knä och hängde över sängen. Vilket faktiskt lindrade lite eftersom jag då kunde trycka magen mot sängen när värkarna kom och det kändes lite lite bättre. Lustgasen gjorde då ingen nytta alls. Vid det här laget hade jag börjat få krystvärkar, men inte ville lillasyster fixeras för det. Tydligen spelar inte smärtan på värken någon roll över hur kraftig värken är.

Samtidigt försökte älskling mata mig med nyponsoppa via sugrör eftersom jag börjat bli rätt hungrig.

 

Vid 21 kom en äldre bm in och presenterade sig som kvällens bm. Hon började väldigt tidigt prata om dropp. För uppenbarligen var inte mina värkar kraftiga nog. Då hade jag så vansinnigt ont och hade inte fått vila mellan värkarna på någon timme så jag var inte helt med på vad hon sa. Men så fort hon nämnde dropp sa jag att jag i så fall ville ha mer smärtlindring. Detta eftersom jag hört att dropp ska göra värkarna ännu elakare.

Snabbt kallades en narkosläkare till rummet som satte en spinal bedövning i ryggen på mig. Samtidigt sattes dropp in. Tanken var då att jag skulle bli helt bedövad i 1,5 timme så jag skulle få vila och droppen skulle få jobba så allt tillslut kunde sätta igång. Klockan var nog närmare 22 då. Men bedövningen tog inte som den skulle. Viss lindring fick jag och jag var överlycklig över det. Jag fick vila mellan värkarna och den hade tagit udden av värkarna vilket gjorde dom hanterbara med lustgas. Jag ville inte längre skrika av smärta. Vilket för mig kändes som en vinst.

Däremot förbryllade det både bm och narkosläkaren och dom började prata om att eventuellt ta om den. Efter lite dividerande kom narkosläkaren in med en äldre man - också narkosläkare som föreslog epidural. Jag trodde att den inte gick att få om det gått för långt. Att den tog för lång tid för att ge effekt. Men tydligen skulle det bara ta 10 minuter till full verkan. När han satte slangen kände jag inget, gissningsvis eftersom jag redan var rätt bedövad av spinalen. Epiduralen lindrade värkarna ännu mer när den väl satte igång.

Tillslut gick vattnet av sig självt. Självklart när bm var ute på rond. Vi var 4 stycken som delade på 3 bm. Hon kom snabbt tillbaka och hämtade in en sköterska.

Jag kände knappt värkarna längre och bm höjde överdelen av sängen för att jag skulle få bättre position. Hon knölade kuddar bakom min rygg och bad älskling lägga en arm bakom och hålla mot. Sen tog hon bort lustgasen och bad mig fokusera smärtan framåt istället. Problemet var bara att jag inte kände värkarna längre. Så när jag började krysta gissade jag bara att jag hade en värk. Vilket förvisso fungerade. Lillasyster kom ut på 3 krystvärkar.

Hon kom dessutom fel. Vanligtvis ska bebisen vrida på sig när den kommer ut. Lillasyster kom rakt. Smidigt och väldigt smart var detta inget jag fick veta förrän efter hon kommit ut. Bm hade under mina krystar lyckats pilla fram en arm så dom smidigt kunde hjälpa till och dra ut henne utan något drama alls. Till och med sköterskan var imponerad.

Hon föddes 23.41.

Jag förlorade nästan inget blod och behövde inte sys något.

 

Lillasyster fick jag upp på bröstet direkt efter navelsträngen var klippt. Det var något nytt för mig, lillan sprang dom iväg med så fort hon kommit ut eftersom hon inte andades. Sen kom älskling tillbaka med henne i ett knyte.

Känslorna går inte att beskriva med ord. Men på en sekund var allt värt det. All sveda och värk. All orkeslöshet och rastlöshet. All ångest. Allt. För där låg min bebis alldeles blå och perfekt. Omedelbar villkorslös kärlek.

 

Vi fick vänta i 2 timmar på fikat och en timme till efter det innan vi blev upprullade till bb. Väl där fick jag dela rum med en annan mamma så älskling fick snällt åka hem. Planen var att vi skulle åka hem dagen efter, men så blev det inte eftersom lillasyster bajsat i fostervattnet. Dom är då tvungna att stanna ett dygn av någon anledning jag inte kommer ihåg. Det sa dom redan nere på förlossningen. Senare fick jag höra att hon även visat positivt på gulsot, enligt ett test dom tagit på navelsträngen, och vi av den anledningen inte heller fått åka hem första dygnet. Eftersom dom skulle lysa henne i pannan med en apparat två gånger och dom värdena var tvungna att se bra ut för att vi skulle få åka hem. Det gjorde dom och vi skrev upp oss på läkarrond dagen efter.

Allt verkade bra tills läkaren hörde ett blåsljud på hjärtat. Inte kraftigt men tillräckligt för att han ville hålla oss kvar en dag till för att kunna lyssna igen dagen efter. Troligtvis var inte fosterkanalerna helt stängda men dom ville ta det säkra före det osäkra.

Det lämnade både mig och älskling väldigt oroliga. Vår fina flicka skulle väl ändå inte få hjärtproblem. Den natten sov jag väldigt dåligt. Dels ville hon äta väldigt mycket men oron över hjärtat var den riktiga orsaken.

Surt eftersom min rumsgranne fått åka hem under dagen och ingen ny hade kommit. Jag och lillasyster var själva hela natten. Sköterskorna försökte trösta mig med att det var rätt vanligt och troligtvis ingen fara. Men oron gnagde ändå.

 

Dagen efter skrev vi upp oss på läkarronden igen. En bm hämtade henne på morgonen och gjorde hörseltest och tog blodprov. Jag var vid det här laget vansinnigt less på att ligga ensam på bb. Älskling kom såklart och hälsade på en stund varje dag, men eftersom lillan var hemma från dagis blev det inte så långa besök.
Så medan hon tog proverna passade jag på att duscha och byta till egna kläder. För nu skulle vi banne mig åka hem.

Vi fick komma in först hos läkaren och nu var blåsljudet helt borta så vi blev utskrivna. Jag var överlycklig. Däremot visade det sig att jag inte riktigt var i ordning. På bb hade jag upplevt att jag fått huvudvärk när jag var uppe och gick och personalen misstänkte spinal huvudvärk av mildare slaget och rekommenderade mig att överdosera kaffe och cola. Koffein ska tydligen råda bot på det. Så det var just vad jag gjorde. Däremot ville inte benen riktigt vara med. Detta märke jag när jag gick till bilen. Efter en stund kändes benen domnade. Nästan som jag tappade dom. Vilket var väldigt obehagligt. Jag tänkte att det säkert också hade med ryggmärgsbedövningarna att göra och om det inte blivit bättre efter helgen skulle jag ringa tillbaka och fråga vad det kund bero på.

Det blev bättre, däremot började jag få väldigt ont på ena sidan av höften istället. Även detta väntade jag ut några dagar och det blev också bättre.

 

Nu är jag i stort sett återställd. Lite kan jag känna i blygdbenet fortfarande men det är så lite att det inte är något jag stör mig på. Det var ju där jag hade mest ont när jag hade foglossningar. Dessutom upptäckte jag till min stora glädje att jag faktiskt kommer i mina gamla byxor igen. Dom lite mindre sitter väldigt tight men jag får på mig dom. Jag har dessutom bara 5 kg kvar till startvikt vilket känns helt sjukt eftersom jag äter som en häst.

Troligtvis är det amningen jag har att tacka för allt.

Förvånad är jag då vår bvc sköterska sa att det ofta kan ta längre tid att komma tillbaka när man är omföderska. Särskilt eftersom jag hade så mycket besvär med foglossningar så länge. Så jag hade räknat med att det skulle ta längre tid denna gång än dom 3 månader det tog efter lillan kom. Detta eftersom jag inte tränat en dag sedan innan jag blev gravid med lillan. Men nu ska det bli ändring på det. Så fort jag känner att kroppen är helt i ordning ska jag börja träna så smått här hemma. Och hoppas att jag håller ambitionen uppe längre än den första månaden.

Jag tycker det är smått otroligt att kärleken till första barnet faktiskt blir starkare när det kommer ett till. Det är även smått otroligt att man kan älska ett till barn (ögonblicket det är fött) lika mycket som man älskar det första.

 

Vi har så smått börja komma in i någon typ av rutin nu. I måndags var första eftermiddagen / kvällen jag var själv med tjejerna. Med viss nervositet och lite ångest gick kvällen ändå riktigt bra. Jag har en deal med lillan. Om hon är snäll och lugn efter middagen och tittar på favoriten svampbob till läggdags så läser vi två gonattsagor. Det har fungerat varje kväll hittills. Ett vinnande koncept för alla tycker jag. Lillasyster nyammad, sovande, lillan lugn och stilla ger mig tid att ta disk, tvätt eller bara sträcka ut mig i soffan.

 

Lillasyster är jättesnäll. Hon äter och sover. Vi har faktiskt ganska fasta mattider vilket gör att det går att planera dagarna ganska bra. Med det sagt så ändras det garanterat imorgon.

 

Hon växer som hon ska även fast det känns som jag har mycket mindre mjölk denna gång. Vi var hos bvc idag och hon har gått upp till 4,3 och är nu 54 lång. Inte så konstigt att 56 bodysarna känns lite korta. Hon kan ju ha dom men jag tror att 62 sitter lite bättre.

 

Lillan fyllde 3 förra veckan. Känns inte alls som det var så länge sedan hon kom. Men det är ju just det där med tid och barn. Den har en tendens att försvinna. Så därför ska jag försöka ta vara på denna tid med båda min älsklingar så gott det bara går. Vet att det är lättare sagt än gjort (med förra mammaledigheten i färskt minne).

 

Lillan blev väldigt stor så fort vi kom hem med lillasyster också. Före lillasyster föddes var hon min lilla tjej. Efter kändes hon helt plötsligt jättestor. Hon är ju fortfarande min lilla tjej såklart men hon känns så mycket större nu. Det underlättar till viss del att hon är så stor. Eftersom hon kan hjälpa till lite och är hyfsat självgående även om hon såklart behöver hjälp med ganska mycket fortfarande. Helst hade jag sett att hon var blöjfri innan lillasyster kom. Men man kan ju inte få allt. Och jag tror inte på att försöka tvinga på det utan det kommer när det kommer. Förhoppningsvis löser dagis det hela åt oss.

 

Om någon är intresserad av en förlossningsberättelse. Skriv en kommentar så kan jag knåpa ihop en.

 

Eftersom vi ganska nyligt fått tillbaka datorn från pappa så har jag inte hunnit installera ps ännu. Därför får ni hålla till godo med färdiga oredigerade jpg bilder tills vidare. Men tänkte att det är ju bättre än inga alls.

 

Jag har av olika anledningar behövt reklamera 3 olika produkter på senaste tiden. Först ut var en Bioterm kräm jag köpt på Kicks som jag inte tålde. Jag visste faktiskt inte ens om man kunde reklamera den typen av produkter men det gick bara fint. Lite besvärligt eftersom jag inte kunde reklamera i butik utan var tvungen att ta det direkt med Bioterm. Men dom ersatte alla min utlägg och jag fick nya produkter även om det tog lite tid.

 

Det andra var en käpphäst lillan fick när hon fyllde 2. Från teddykompaniet. Även där tog jag kontakt direkt med teddkompaniet. Det enda dom krävde var bilder på hästen. Den hade tappat båda hjulen (som jag limmat fast igen) och båda pinnarna man ska hålla i när man springer runt med den. Fast lillan har ändå alltid hållt i öronen och det har fungera lika bra. Hästen är alltså helt funktionsduglig även om den saknar handtag. Utan några omsvep ersätter dom mig med varor med likvärdigt värde. Så lillasyster får sig en kaninsnutte och en kanin och katt bitring och vi får behålla hästen. Mycket bra bemötande dessutom.

 

Det tredje var en radiostyrd bil som lillan fick av morfar i 3-års present från Maxi. Den fungerade inte. Vi provade tom köpa helt nya batterier och testade med det innan jag for tillbaka med den. Jag orkade inte fråga efter kvitto utan ringde Maxi och frågade om det gick bra att reklamera utan - och det gjorde det. Väldigt enkelt och smidigt. Snabbt gick det också.

 

Annat kan man säga om Coop forum som vägrade reklamera en gryta jag fick av mamma i födelsedagspresent för några år sedan. Fast det var deras eget märke vägrade dom reklamera den utan kvitto. Vem sparar kvitto på något man vill behålla undrar då jag. Jag kommer aldrig köpa något annat än mat från Coop.

Jag är van att leva med en viss del begränsningar. Detta eftersom jag gick in i väggen för rätt många år sedan och fortfarande har problem med ångest till och från. Numera rätt sällan eftersom jag ofta känner igen symptomen väldigt tidigt och redan då kan bromsa. Så slipper det gå utför helt. Eller bli något alls för den delen. Bättre blir det alltid på sommaren med värmen och framför allt ljuset.

 

Något jag inte alls räknat med var begränsningarna med denna graviditet. Mycket för att förra graviditeten var en dans på rosor i jämförelse med denna men också för att jag inte hade något barn förra gången. Numera känner jag mig konstant trött. Jag har ont överallt och kan knappt gå. Jag tappar andan till och från och har väldigt mycket sammandragningar redan nu. Särskilt om jag anstränger mer än jag borde och alla förbannade kramper på det. Så kära lilla söta sparv. KOM UT NU! Om jag skulle få om 3 dagar skulle den inte ens räknas som prematur.

 

Hur som helst är det extremt frustrerande när jag inte orkar det jag tar mig för. I lördags var det tänkt att vi skulle handla presenter till lillan, äta ute och sen gå på bio. Nu blev det förvisso några extra utsvävningar innan då jag hittat billiga måste-ha-prylar till bebisen i både Holmsund och Obbola som vi köpte och hämtade innan vi lämnade lillan med mormor. Efter väldigt långsamt vaggande genom barnens hus, konstnärsshoppen och Lekia hade jag så mycket sammandragningar att jag (om det inte varit hel hel månad kvar till bf) skulle trott att något var på g.

Vi mellanlandade hemma för att rasta divan och slå in paket. Redan då hade jag väldigt ont från midjan (som förövrigt inte existerar längre) och neråt, och fortfarande rätt elaka sammandragningar. Även om dom inte var fullt lika täta längre. Jag förvarnade älskling att det kanske kunde bli så att jag inte orkade med bion. Men eftersom jag väldigt gärna ville gå erbjöd jag att vi ändå kunde åka tillbaka till stan och äta och efter det se hur det kändes.

Väl nere på stan haltade jag vaggandes om möjligt ännu långsammare än innan. 

Vi åt och satte oss på SF för att jag skulle få känna efter om jag orkade eller inte. Det hela slutade med en stor godispåse från Hemmakväll, ingen bio och extremt begränsad rörlighet resten av kvällen.

Jag tror inte det går att beskriva med ord hur vansinnigt less jag är på den här graviditeten...

 

Värst är nog insikten att vår söta lilla bebis säkert kommer vilja stanna kvar i magen ännu lite längre än bf.

Jag gillar ju foto och allt som hör därtill. Även om redigeringsbiten kan bli rätt tradig bitvis. Så när vi väntade lillan bokade jag snabbt tid för gravidfotografering. Då visste jag inte riktigt vad jag var ute efter och valde första bästa fotograf med vettig prisnivå. Vilket jag idag kan ångra lite. Inte för att bilderna på något sätt blev dåliga men för att jag borde jämfört lite mer innan.

 

Denna gång visste jag vad jag ville ha, då var utmaningen mer att hitta någon som kunde leverera det och dessutom låg på vettig prisnivå.

 

Efter lite velande valde vi tillslut att kontakta Edelphoto. Eftersom jag ville fotas i bara underkläder så ville jag att han skulle jobba mycket med ljus och skuggor med fokus på magen. Några bilder bara på mig och magen, några på mig och älskling och några på hela familjen. Dom på familjen fullt påklädda såklart.

 

Nu har jag förvisso ganska bra självkänsla och har inga problem att visa mig i bikini / underkläder. Särskilt inte under sommartid när jag redan sprungit runt med bikini bland massvis med människor några gånger innan. Att fotografen var manlig störde inte heller. Han var väldigt trevlig och tillmötesgående. Det var absolut inga problem att boka ett datum som passade alla. Hade jag vetat att jag ännu inte samlat på mig särskilt mycket vätska hade jag väntat och fotat nu istället. Men eftersom det är omöjligt att veta så bokade jag i mitten på juli just för att jag inte ville se uppsvälld och vattenfylld ut på bilderna.

 

Resultatet blev bättre än förväntat och det var slutligen väldigt svårt att välja vilka bilder vi ville köpa eftersom alla blev så bra. Nya headern jag har lagt upp är en av familjebilderna. Stor eloge till Edel för att han lyckats få alla att le på samma bild. Förutom den valde vi att köpa dessa. En fick vi dessutom på köpet eftersom han ville använda den på hemsidan.

 

 

Jag kan inte mer än att rekommendera honom till alla som funderar på studiofotografering. Tyckte han var väldigt lyhörd men ändå inte rädd att själv påpeka vad han tyckte skulle bli bäst. Vi kommer absolut använda oss av honom igen. Jag är lite sugen på att boka ny tid redan under bebisens första levnadsmånad för nya familjebilder.

För två och en halv vecka sedan förlorade vi en älskad familjemedlem. Våran egen lilla bandit. Efter väldigt snabbt insjuknande fick han slutligen somna in hos veterinären. Det är nog det svåraste beslut jag någonsin tagit. Jag trodde faktiskt att jag skulle ha hämtat mig tillräckligt för att skriva om det nu. Men känner att tårarna faller som det vore igår.

Äntligen har jag fått min efterlängtade välbehövliga semester. I år kommer det inte kännas så vansinnigt jobbigt att komma tillbaka heller eftersom jag bara tänkt jobba en och en halv månad till och sedan gå på föräldraledighet ett år igen. Däremot förväntar jag mig ingen vila denna gång. Med en väldigt aktiv liten i magen och en väldigt aktiv stor på god väg in i 3-års trotsen.

 

Därför har vi inga längre resor planerade denna sommar. En sväng till Luleå för att hälsa på lillans gammelmormor och en tripp till Wasalandia är nog det längsta. Dels för att jag inte orkar sitta still allt för länge pga foglossningar och dels för att jag tvivlar på att lillan har ro till det med 1000 myror i brallan. Mest har jag tänkt försöka vila så mycket det går. Jag ska försöka väcka liv i bloggen lite mer också.

 

Vi var på bröllop för två veckor sedan. Mitt ute i skogen vid en sjö. Underbart. Bästa A och P gifte sig. Jag och älskling lämnade lillan med farfar och tog in på hotell. Det är det längsta vi lämnat bort henne någonsin. Det var med blandade känslor vill jag lova. Men allt gick jättebra och hon hade fått göra massor av roliga saker. Så det kommer absolut bli fler gånger.

Samtidigt fick jag och älskling skämma bort oss lite med hotell frukost. Sen var jag inte så överdrivet imponerad över resten av hotellupplevelsen. Värst var nog sängarna som var hårda som sten. Vilket i sin tur ledde till dålig sömn. Typsikt när vi väl hade chansen att sova ut.

Bröllopet blev jättelyckat. Bra mat, vackert brudpar och fint väder. Fast vi fick oss därifrån i hyfsat rimlig tid (12 på natten) kände jag mig bakis dagen efter. Jag drack självklart inte en droppe alkohol. Lustigt hur kroppen fungerar.

 

 

Provade även min idun mineralfoundation jag fick i julklapp för första gången. Har märkt att jag solat mig för brun för min bb cream och tillhörande puder. Som jag förvisso köpte mitt i vintern, och tyckte att idun låg närmare min sommarfärg. Väldigt imponerande. Det är i puderform och man applicerar med hjälp av en borste. Väldigt smidigt eftersom man slipper allt kladd. Dessutom täcker det väldigt bra. Det bästa är att det inte känns som man har smink på sig. Puder lägger sig lätt som en kaka ovanpå huden. Med idun kan huden andas. Det håller dessutom väldigt bra hela dagen. En favorit jag absolut kommer fortsätta köpa.

 

 

Midsommar firade vi i mammas stuga. Som vi gjort varje år sedan hon köpte den. Jättemysigt och jättekul för lillan att få leka av sig ordenligt med kusinerna utomhus. Jag tog mängder med bilder som kommer ta en evighet att rensa och redigera. Särskilt nu när mitt gamla ps inte kan läsa raw filerna från min nya kamera. Hyfsat irriterande. Det går att omvandla dom genom ett annat program. Men det tar jättelång tid och blir dessutom dubbletter av varje fil. Så jag beställde ps elements 11 för att flår ordning på det problemet. Nu har iofs älskling semester snart med så vet inte riktigt hur mycket tid jag har att lägga på fotoredigering. Men får ta det lite som det kommer tänker jag.

 

 

Igår klippte jag av mig nästan allt mitt hår. När jag kom hem sa älskling "ser du lillan mamma har klippt sig" då pekade hon på honom och sa - Som pappa. Det stämmer förvisso ganska bra. Förutom att mitt hår mitt på huvudet är snäppet bredare och längre. Känns riktigt skönt att det platta trista håret jag alltid har uppsatt är borta. Nu ska jag hålla denna frisyr ett tag. Jag har tänkt bleka det jätteblont när bebisen är född också. Vågar inte riktigt det nu när jag har reagerat så konstigt på lite allt möjligt. Tror det kommer bli riktigt bra.

 

 

Jag har aldrig reagerat särskilt mycket på nya hudprodukter. Inte mer än att huden blivit lite sämre just i början då jag bytt till något nytt. Vilket är helt normalt. Förrän nu. Det hela började med solskyddet vi köpt. Efter att jag använt det i ansiktet två dagar i rad dök det upp en hel hög med ovälkomna finnar. Det har aldrig hänt förut och jag har använt samma solskydd på kroppen som i ansiktet flera år i rad. Därför blev jag tvungen att köpa en särskilt för ansiktet utan några som helst fetter och som inte täpper till porerna såklart med spf 30. Vilket förvisso verkar vara lika bra då jag inte alls klarar solen lika bra denna gång. Jag har redan fått tre mildare missfärgningar i ansiktet. Så tror jag måste investera i en ordentlig solhatt om jag ska kunna följa med på stranden nått mer i år. Annars får jag nog bosätta mig i skuggan.

Andra utbrytet var efter den supermysiga möhippan vi hade med bästa A. Vi gjorde en gruppbehandling där vi fick prova olika Kerstin Florian produkter. Nått av allt vi smorde i ansiktet fungerade inte alls bra på min hud. Dagen efter hade jag utslag i hela ansiktet. Det såg ut som små irriterade finnar och dom var överallt. Oerhört frustrerande. Det är ju inte bara det att dom stör det ser ju inte klokt ut heller. Som tur var fick jag det värsta på söndagen då jag ändå var hemma och måndagen då jag tagit ledigt eftersom det var planeringsdag på dagis. Men det tog nog ända fram till torsdag / fredag innan jag fick ordning på eländet.

Nu för tredje gången har det hänt igen. Min dagcreme tog slut och jag köpte en ny bioterm. En superåterfuktande gel. Efter andra dagens användande dök dom där förbannade irriterade finnarna upp igen. Överallt i hela ansiktet. Denna gång kliar dom dessutom. Jag hoppas bara jag hinner få ordning på huden innan bröllopet vi ska på i helgen.Så den salvan kommer jag inte använda mer av förrän alla hormoner är ute ur kroppen. Jag misstänker nämligen att det är dom som spökar. När jag väl provar den igen kommer jag testa på jättesmå ytor till en början för att säkerställa att jag tål den bättre då. Om inte får jag nog bita i det sura och ge bort den...

Hur som helst kommer jag inte experimentera mer med min hud nu. Imorgon åker jag raka vägen till Kicks och köper den dagcremen jag hade innan. Denna graviditet är verkligen inte ett dugg lik min förra.

 

Nationaldagen spenderades på Norrmejeriers kosläpp. I gassande sol. Jag har inte varit så påverkad av värmen tidigare men det blev faktiskt jobbigt. Jag skyller på graviditeten men tror jag nog tyckt att det var snäppet för varmt även om jag inte varit det. Lillan fick prova rida ponny för första gången någonsin. Det tyckte hon var fantastiskt roligt. Bjuder på en liten filmsnutt. Som förstås är filmad med min nya fina kamera.

 

 

 

 

Nu är det bara 2,5 veckas jobb kvar till en väldigt efterlängtad semester. I år blir det mest att vara hemma. Dels för att jag har problem att röra mig allt för mycket men också för att lillan börjar ha så pass mycket myror i brallan att en allt för lång bilfärd inte känns det minsta lockande. Det ska faktiskt bli skönt att bara ta det lugnt. Då kanske jag för en gång skull kan vara hyfsat utvilad när jag ska börja jobba igen.

 

Sömnen har varit en bristvara på senaste. Lillan har kommit in i en dålig sovperod. Det hela började med att hon ville att vi skulle sitta med henne tills hon somnat. Sen kommer hon intassandes till oss mitt i natten och kryper ner i våran säng. Det hade inte gjort så mycket om hon inte slog och sparkade som en tok när hon sover. På det är jag extra trött på grund av graviditeten och en massa märkliga drömmar också. Så det känns som jag går runt i något mitt i mellan läge just nu. Jag hoppas det bara är en fas som snart går över. Hon har faktiskt börjat gå med på att jag får sätta mig i soffan efter sagan. Så länge jag låter dörren var öppen .Det är ju ett steg i rätt riktning. Nu håller jag bara tummarna att hon kan börja sova hela nätter i egen säng igen.

 

Inser att det är drygt en månad sedan jag uppdaterade bloggen sist. Vilket innebär att jag hunnit fota en hel del med min nya kamera. Nu har jag inte riktigt hunnit redigera så många bilder än. Men tänkte iaf bjuda på några av dom. Jag valde att göra två av bilderna mindre, just för att dom annars beskärs så fult.

 

 

Jag började nog efter ett år med min Canon EOS 1000D sukta efter ett lite bättre kamerahus. Närmare bestämt EOS 60D. Den var väldigt dyr då. Vilket gjorde mig (läs älskling) väldigt tveksam. Så jag fick fint vänta och vänta och vänta. Nu äntligen fick jag okej att köpa den utan några som helst omsvep. Jag har dessutom hittat den till ett väldigt bra pris på cdon:s rea, (att jag dessutom får tillbaka 650 kr från Canon gör ju inte saken sämre). På kameran med kitobjektiv. Tyckte det var bäst så eftersom jag då kunde sälja min gamla kamrat. Vilket jag redan gjort. Den nya bör dyka upp på måndag. Förhoppningsvis. Jag har känt mig väldigt naken utan riktig kamera under helgen. Särskilt nu när vädret blivit så mycket bättre och fotosuget tilltagit. Om någon är intresserad hittas info om kameran HÄR. Så i sommar ska jag fota mer än någonsin med denna skönhet. Bilden är lånad från cdon:s hemsida.

 

Så irriterande. Jag satt nyss och skrev detta inlägg och sparade det för att göra klart det senare. Men givetvis sparades det inte så nu får jag sitta och skriva om allt igen!

 

Äntligen kan tom jag känna att våren är här. Även om det är lite väl mycket snö kvar på gården. Förhoppningsvis smälter den mesta snön som är kvar i lekparken innan helgen. Så det går att vara där igen. Planen är dessutom att byta till sommardäck på båda bilarna i veckan. Då är det officiellt vår i vår familj.

 

Igår var vi på leos med hela mamma gruppen. För att rasta barn och stimulera den sociala ådran. Vi kom fram till att det var väldigt länge sedan vi var samlade allihop sist. Det var riktigt trevligt. Innan alla började avvika hemåt passade vi på att uppdatera gruppbilden vi tog på dom små för 1,7 år sedan. Det har hänt en hel del sen dess. Bilden är lånad av J. Mina mobilbilder blev ingen höjdare och självklart glömde jag stora kameran hemma i all morgon stress.

 

 

Som lovat kommer här en före och efterbild (kvalitén är inte den bästa) på mig när jag använt bb creamen för ögonen. Jag kan såhär efter lite mer tids användande tycka att den ändå kunde täcka lite bättre. När jag blir trött får jag väldigt mörka ringar under ögonen, och trött är jag mest hela tiden. Det kan till viss del lysa igenom denna kräm särskilt efter några timmar framför datorn på jobbet. Jag vet att det finns en annan tillverkare av denna typ av kräm som jag har tänkt  testa när provförpackningen är slut. Mest för att jämföra vilken som är bäst. Eftersom jag kommer ha svårt att helt sluta använda den. För även om den inte döljer helt så döljer den ändå hyfsat, och hyfsat är definitivt bättre än inget.

 

 

Tänkte passa på att tillkännage att vi väntar tillökning också. Men jag vill hålla det här för den trogna lilla skara följare jag har. Det är alltså inget jag vill skylta med på fb i någon form. Mest för att jag tror jag kommer ha svårt att gömma min växande mage på bilderna här. Men också för att jag tror jag kommer ha svårt att hålla helt tyst om det ända fram tills det är dags. Vi är beräknade i slutet av September. Så det kommer bli ganska exakt tre år mellan mini och lillan. Det var väldigt planerat. Kanske inte att det bara kommer skilja några ynka dagar mellan deras födelsedagar. Men ett småsyskon född 13 har varit tänkt sedan lillan var nyfödd.

 

Avslutar med lite blandade bilder från förra helgen.

 

 

 

Nu får det banne mig räcka!!! Jag som gladde mig så hemskt åt det lilla gräset som börjat kika fram under all förbannelse till snö.Jag hade tom fått lite vårkänslor. Så kommer detta snöoväder med 1,5 dm ny snö! Gräsfläckarna är ett minne blott.detsamma gäller för vårkänslorna. Riktigt surt. Vilket bakslag. Nu hoppas jag det blir höga plusgrader i flera veckor så det här eländet försvinner fortare än kvickt. April är banne mig en vårmånad, punkt. Satt dessutom och kollade på lite bilder från förra året i April. Det såg helt annorlunda ut då och den vintern var det väldigt mycket snö... Jag undrar just hur det här kommer sluta. Snö ända in i Juni?

 

 

Här hemma härjar det fortfarande förkylning till viss del. Älskling har inte blivit frisk riktigt än. För mig verkar det bara gå fram och tillbaka. Jag har känt mig helt frisk men så får jag lite ont i halsen då och då och bihålorna gör sig till känna igen. Denna vinter har varit väldigt besvärlig med alla sjukdomar den slängt runt. Nu får det bli varmare så alla fula bakterier ger sig av. Den enda som är helt frisk nu är faktiskt lillan... peppar peppar.

 

På tisdag ska jag på mitt allra första Me and I party. Det ser jag fram emot. Fast jag måste ta med lillan. Vi kommer nog bli rätt fattiga på köpet men det är det värt.

 

Jag har fått turen att testa Garnier BB Eye Cream Roll-On via deras testpanel på facebook. Det lustiga var att dagen före den kom med posten satt jag och funderade på vilken jag skulle köpa, tror det iaf finns två olika märken som säljer såna nu. Det var bara ren tur att jag inte hunnit köpa en själv innan den damp ner i brevlådan. Än är det svårt att avgöra om den är bra eller dålig då jag bara provat den två gånger. Jag kommer lägga upp en före och efter bild senare så får ni så om det syns någon skillnad. Själva rullen man duttar på cremen med är sval och skön mot huden. Sen tog det en gång för mig att fatta att den inte fungerade som en deo där man kan kleta på bäst man vill utan jag fick vara försiktig för att få rätt mängd creme. Just denna creme ska ha en massa hejiga effekter.

• 1- Hides dark circles
• 2- Reduces the appearance of bags
• 3- Fine lines appear less visible
• 4- Illuminates
• 5- Hydrates

Det ska bli så skönt med 4 dagars ledigt nu. Då kanske vi hinner känna att det faktiskt är helg. Annars tycker jag helgerna springer förbi helt obemärkta. Jag kommer hem på fredagkväll och vaknar upp måndag morgon dagen efter. Så känns det åtminstone. Nu ska vi ju även ställa om till sommartid på söndag. Så det blir ljusare kvällar och förhoppningsvis lite mörkare mornar. Jag är inte alls van ljuset och vaknar på tok för tidigt på grund av det. Varje år är det samma sak. Det tar ganska lång tid innan jag vänjer mig. Det bör tilläggas att vi har persienner nere och mörkläggningsgardin, men jag vaknar lik förbannat av ljuset. Nu vaknar jag ju av det mesta iofs. Men att vakna klockan 5 när jag inte ska upp förrän 40 minuter senare och ha grova problem att somna om känns inte riktigt okej.

 

Här har det härjat förkylning sedan onsdag förra veckan. Lillan började med hög feber, snor och hosta och blev hemma halva förra veckan från dagis på grund av det. Denna vecka började med att älskling fick feber och sedan lillan igen. Jag for tom med henne till vc för att se så det inte var öroninflammation igen. Det var det inte. Själv har jag gått och snorat och haft väldigt känsliga bihålor. Nässprayen har varit min bästa vän hela veckan. Jag tycker det får vara nog med sjukdomar på ett bra tag nu. Det känns som vi gjort bort nästan allt på bara tre månader.

 

Därför hoppas jag på en frisk helg. Vi har inget planerat än men blir nog full rulle som vanligt.

 

Slutligen vill jag önska alla en riktigt glad påsk. Jag hoppas solen lyser på er alla.

 

Jag har inte riktigt haft ork att uppdatera här så ofta som jag egentligen vill. Inte för att det är så noga. Just nu längtar jag mest till sängen men känner att det faktiskt är god tid att skriva några rader istället.

 

Jag behöver sol och vår helst sommar, men den kommer ju så småningom. Mest av allt är jag less på snön. För min del får allt gärna smälta bort över en natt. Utan att bilda pooler av vatten här och där. Eftersom vi har en liten som bara äskar vatten. När den tiden kommer tror jag inte det finns ett klädesplagg som kommer hålla henne torr. Så därför håller jag tummarna för att den blir kort. Eller att snön smyg smälter bort på en vecka eller så utan att lämna något vidare till spår. Jag vill att lekparken ska tina fram. Så vi kan gunga och skotta sand och åka rutschkana igen. Så vi slipper alla lager av kläder och att måste komma ihåg att ta med hjälmen från dagis varje fredag (vilket vi sällan gör) men sen också komma ihåg att ta den tillbaka dit på måndag morgon. Nädu vinter nu får du faktiskt släppa taget. Jag vill ha vår och värme.

 

Lillans overall har dom sämsta knapparna. Nu menar jag alltså dom knappar man fäster bandet under foten med. Den sista rackaren försvann i fredags.Dom andra tre har jag bytt innan. Igår hade jag annat för mig så med lite halv ångest tog jag mig en sväng till stan idag. Jag tänkte att det kanske finns knappar att köpa på Åhlens. För inte har väll några andra affärer öppet en söndag på stan. Så jag ställde bilen mitt emot Åhlens och betalade för den timme man får stå där. Sedan knallade jag kavat osminkad och allmänt grå och tråkig in i tron att bara Åhlens var öppet. Men tji fick jag för allt var visst öppet. Ohlssons tyger, förvisso till min stora glädje. Där roade jag mig med att köpa 3 nya knappar, så har jag några på lager till nästa sväng. Lagat overallen har jag däremot inte orkat med men det får jag ta någon dag till veckan istället. Jag hittade även ett roligt tyg som jag tänkt sy vårmössor till lillan och hennes lilla kusin av. Sen råkade jag springa förbi Åkerbloms bokrea. Där hittade jag inget av värde på rean. Men mitt där på reabordet låg en bok om Musse Pigg och Kalle Anka. Självklart var den inte på rea. Det råkar nu vara så att lilla söt bara älskar ankan. Så jag kunde inte låta bli att köpa den. Hur jag sen hamnade på HM vet jag inte riktigt. Men en jäkla tur var det att jag gjorde det. För där hade dom fått in en ny sväng av två packet med Tingeling t-shirtar som jag sökt med ljus och lykta efter i hela stan sedan jag såg dom för första gången. Ännu bättre var att dom hade klubbdagar i helgen så 10% på hela köpet. Hade en väldigt glad tjej när jag kom hem. Som fick en ny bok och två nya tröjor. Lyckan var total. Jag lyckades tom få med mig en liten present till älskling med.

 

Bjussar slutligen på lite blandade bilder från förra helgen och idag.

 

Men åh vad irriterande. Jag hade just skrivit klart detta inlägg när jag märkte att jag gjort det via mozilla. Nu fanns svenska att välja som add-on så jag installerade det och firefox startade om. Men svenska gick fortfarande inte att välja. Så jag startade om fönstret igen. Skillnaden mellan att starta om via firefox var att den kom ihåg vad jag skrivit. När jag själv gjorde det försvann allt. Bara att börja om igen.....

 

Februari har börjat i sjukdomens tecken. Hela familjen har förvisso känt sig hängiga hela januari. Men förra veckan bröt det ut ordentligt för lillan. Det hela började med feber och ont i ena örat och slutade med besök hos läkaren, sprucken trumhinna och fem dagars penicillin. Lillan har tagit det hela med ro. Annat än att hon klagat lite då och då på ont i örat så har det knappt märkts att hon varit sjuk. Eventuellt lite grinigare än vanligt. Misstänker att hon har väldigt hög smärttröskel.

 

Sedan igår är hon tillbaka på dagis. Med hosta och snor. Men hon verkar klara dagistempot bra ändå. Det känns bra eftersom det är rätt kostsamt att vara hemma med sjuk liten en hel vecka. Det har iofs varit väldigt mysigt. Men jag hoppas för hennes skulle att hon får hålla sig frisk nu ett tag. Däremot har hon smittat ner älskling som känner sig extra hängig nu.

 

Igår fick jag resultatet av dom senaste proverna i brevlådan. Självklart var jag varken gluten eller mjölkproteinintollerant. Vilket gör det hela väldigt besvärligt. Min läkare pratade om ibs-tarm men är mycket som inte stämmer där. Samtidigt nämnde hon att jag kanske har en naturligt gasig mage (den kan man tydligen ha). Jag vet ju att jag är stresskänslig så det kan säkert också spela in. Eller inte alls. Det här är ett mörker. Antar att jag måste kartlägga vad jag äter så jag lätt kan avgöra vad jag blir sämre av. Men jag har varken ork eller ambition att påbörja något sånt nu. Det känns som att jag är tillbaka på ruta ett. Alltså inte ett dugg klokare än innan jag bokade tid på vc.

 

Jag är besviken på balettakademin. Det började ju så bra. Sen var dansläraren tvungen att klämma ur sig - på grund av små lokaler så får bara en förälder följa med per barn. För oss som gör det som en familjeaktivitet för lillan känns det som vi blivit snuvade på konfettin. Det blir denna termin och inget mer. Förhoppningsvis får hon vara med på bamsegympan till hösten. Jag har svårt att se att bara en förälder får följa med till en hel gymnastikhall.

 

Inget fotande har det blivit av heller. Dels på grund av sjukdom. Men även för bristande intresse. Lite har jag självklart fotat lite ändå med mobilen. Håll till godo suget kommer tillbaka.

Idag har jag varit på återbesök hos läkaren. Det gav dessvärre inte allt för mycket då labb missat att ta dom två viktigaste proverna när jag var där förra gången. Jag fick veta att allt annat hon kollat var normalt och bra. Vilket förvisso är bra. Men helst ville jag ju veta om jag var laktos eller glutenintolerant. Så jag fick fint lomma tillbaka till labb och tappas på två rör till med blod. Denna gång behöver jag inte komma tillbaka. Min läkare skulle ringa mig när hon fått resultaten om drygt 10 dagar. Jag väntar med spänning.

 

Lillan har börjat en ny omgång pyttedans. Denna gång med balettakademin. Hon var inte super peppad första gången. Men det borde ta sig om några veckor eller så. Dansläraren verkar väldigt bra och vissa låtar var samma som hon dansat till förra säsongen. Tror det kan bli riktigt bra. 

 

En till sväng magsjuka har jag hunnit med och nu går hela familjen med både snor och halsont. Januari har varit en extrem sjukmånad. Som tur är har det infallit så bra att jag bara behövt vara sjuk en dag och vabbat en. 

 

Jag har även varit på en snabbvisit i huvudstaden. Fast det å andra sidan är inte värt mödan. Det är så otroligt jobbigt att gå upp supertidigt för att hinna med första flyget för att komma hem väldigt sent eftersom allt i regel håller på till 16. Lillan blev nöjd iaf. Hon fick sig en teddykompaniet häst från Bromma flygplats. Alltid nått... Visst är det trevligt med miljöombyte. Men kanske inte under sånna omständigheter.

 

Inget fotande har blivit av heller. Jag hoppas på bra väder i helgen. Så jag får testa mitt teleobjektiv efter nya ordinationer.

Tror bestämt jag hade lite förutfattade meningar om vår nya granne. Både idag och igår har det varit väldans tyst därifrån. Vilket känns bra. Men jag vågar inte riktigt hoppas än. Rätt vad det är sätter han igång igen nästa helg.

 

Varför får man alltid ett så extremt köpsug då det finns som minst pengar? Just nu skulle jag kunna byta ut halva möblemanget i lägenheten på fläcken. Allt som faktiskt inte alls är särskilt gammalt. Förnya och förbättra. Ändra om lite,. mer kvalité, mer ljus. Många tankar med extremt stram budget och dyra uppgraderingar. Ska bli intressant att se hur detta slutar. Vi har diskuterat möjligheterna till en resa i vår med. Men kommer inte fram till något vettigt. Vara vuxen och  duktig och spara pengarna eller bränna allt på en vecka i värmen. Borde vara ett lätt val kan tyckas- Just nu lever jag på att lönen kommer om en vecka.

 

Köpte mig idag årets första tulpaner. Jag brukar få ett ryck varje vinter / vår. Det är supermysigt med snittblommor. Nackdelen är att dom måste bytas ut så ofta. Därför blir det väldigt sporadiskt. Men fint blev det i köket. 

 

Dom förra grannarna flyttade ut någon vecka före jul. En väldigt lugn och beskedlig barnfamilj. Sedan har lägenheten stått tom tills igår. Jag har nyfiket spanat varje dag för att se om det rört sig eller åtminstone lyst någonstans utan större framgång. Ett ensamt namn har stått på brevlådan sedan årsskiftet. Bara det inte är en ensam singelkille - bara det inte är en ensam singelkille som gillar att festa... Igår flyttade han in med buller och bång. Det hördes tydligt i hela trapphuset. En ensam singelkille som gillar att festa. Så mycket att han slänger ihop en fest FÖRSTA kvällen. Samma förbannade dag han flyttat in. Och inte snålade han på basen heller, snarare tvärt om. Jag tror baske mig hela huset hörde vilken låt han spelade. Den enda fördelen i det hela, om det nu finns någon var att rummet närmast honom står tomt och herrskapet faktiskt fick sig ut och det blev tyst runt 11 snåret. Men då hade redan surtanten i mig vaknat och surt funderat på att knacka på en sådär 10 gånger. Jag lät bli, men blir det fler gånger och tätt då jäklar kommer jag att skälla värre än gamfarbrorn. Här har det alltid varit så lugnt och skönt. Är ju själva fan att just han skulle flytta granne med oss. Störningsjouren nästa!

 

Magsjuka har jag hunnit med. Måste säga att 2013 startar super för mig. Får väll se det från den ljusa sidan. En utrensning av kroppen för det nya året. Magsjuka måste vara det största testet av självbehärskning som finns. När kroppen är så slut. Så törstig och så hungrig. Att den lätt skulle förtära både 2 liter vatten och en familjepizza på samma gång. Men det enda man faktiskt får äta är en tesked vatten. Då vet man att man lever vill jag lova. Dagen efter låg jag med värk i hela kroppen och dånande huvudvärk. Det tog mig en resorb massor av vatten och någon enstaka macka något glas med blåbärssoppa och större delen av dagen att inse att jag faktiskt hade feber. Två alvedon senare kändes det genast bättre. Även om huvudvärken i mildare grad höll i sig även dagen efter. Antar att det är vad kraftig vätskebrist ställer till med. Så idag är första dagen jag vågat dricka kaffe. Idag är även första dagen jag ätit normalt igen. Det känns väldigt bra. Nu jäklar vill jag inte veta av någon mer magsjuka i det här huset i år.

 

Det visade sig att rättstavningsfunktionen var en add-on till webbläsaren. Hade jag ingen aning om. Det gick inte att fixa till firefox eftersom det inte fanns svenska som val. Så numera får jag använda crome som blogg webbläsare istället. Eftersom dom hade svenska. Väldigt enkelt faktiskt. Man högerklickar bara i textfältet och väljer spell-checker options sedan Language settings och för att välja språk trycker man på add, då kommer en rullist med massor av olika alternativ upp.man väljer språk, markerar det och klickar på rutan som väljer språk för rättstavning och vips fungerar det. I firefox var det ännu enklare men som sagt där gick ju inte svenska att välja.

 

Även om det varit ganska kallt i helgen tog vi en liten bob och pulk tur. Oturligt nog glömdes hjälmen kvar på dagis. Så det blev rätt lugnt och försiktigt. Lillan tyckte bobben var superkul. Så fick jag och älskling (läs älskling) lite vardagsmotion på köpet.