Jag tycker det är smått otroligt att kärleken till första barnet faktiskt blir starkare när det kommer ett till. Det är även smått otroligt att man kan älska ett till barn (ögonblicket det är fött) lika mycket som man älskar det första.

 

Vi har så smått börja komma in i någon typ av rutin nu. I måndags var första eftermiddagen / kvällen jag var själv med tjejerna. Med viss nervositet och lite ångest gick kvällen ändå riktigt bra. Jag har en deal med lillan. Om hon är snäll och lugn efter middagen och tittar på favoriten svampbob till läggdags så läser vi två gonattsagor. Det har fungerat varje kväll hittills. Ett vinnande koncept för alla tycker jag. Lillasyster nyammad, sovande, lillan lugn och stilla ger mig tid att ta disk, tvätt eller bara sträcka ut mig i soffan.

 

Lillasyster är jättesnäll. Hon äter och sover. Vi har faktiskt ganska fasta mattider vilket gör att det går att planera dagarna ganska bra. Med det sagt så ändras det garanterat imorgon.

 

Hon växer som hon ska även fast det känns som jag har mycket mindre mjölk denna gång. Vi var hos bvc idag och hon har gått upp till 4,3 och är nu 54 lång. Inte så konstigt att 56 bodysarna känns lite korta. Hon kan ju ha dom men jag tror att 62 sitter lite bättre.

 

Lillan fyllde 3 förra veckan. Känns inte alls som det var så länge sedan hon kom. Men det är ju just det där med tid och barn. Den har en tendens att försvinna. Så därför ska jag försöka ta vara på denna tid med båda min älsklingar så gott det bara går. Vet att det är lättare sagt än gjort (med förra mammaledigheten i färskt minne).

 

Lillan blev väldigt stor så fort vi kom hem med lillasyster också. Före lillasyster föddes var hon min lilla tjej. Efter kändes hon helt plötsligt jättestor. Hon är ju fortfarande min lilla tjej såklart men hon känns så mycket större nu. Det underlättar till viss del att hon är så stor. Eftersom hon kan hjälpa till lite och är hyfsat självgående även om hon såklart behöver hjälp med ganska mycket fortfarande. Helst hade jag sett att hon var blöjfri innan lillasyster kom. Men man kan ju inte få allt. Och jag tror inte på att försöka tvinga på det utan det kommer när det kommer. Förhoppningsvis löser dagis det hela åt oss.

 

Om någon är intresserad av en förlossningsberättelse. Skriv en kommentar så kan jag knåpa ihop en.

 

Eftersom vi ganska nyligt fått tillbaka datorn från pappa så har jag inte hunnit installera ps ännu. Därför får ni hålla till godo med färdiga oredigerade jpg bilder tills vidare. Men tänkte att det är ju bättre än inga alls.