Nu är mini 7 månader. Jag försöker sluta amma. Det går inte särskilt bra. Mini vill inte ta flaskan trots envisa och ihärdiga försök sedan dryga månaden tillbaka. Vällingen i sig verkar inte falla fröken i smaken något vidare. Hittills har vi försökt med sempers majs och havrevälling. Om någon skulle veta av ett märke hon kanske skulle tycka bättre om eller har något handfast tips på att få liten att välja flaska före bröst så tas alla tips tacksamt emot. Ja jag vet att det är mitt tredje barn. Men make till envis får man leta efter. Lite stressamt känns det. Dels för att hela amningsproceduren med mini varit jobbig. Först för att hennes mage krånglat så hemskt. Nu går den biten bra, men istället verkar hon inte så väldans sugen på att överge bröstet.Vilket får mig att ångra att jag inte gick över till ersättning så hon var lite mer vänligt inställd till flaskan. 

 

Smakportioner började vi med runt 4 månader och nu äter hon både gröt och mat bra. Hon föredrar burkmat? före hemlagat av någon orsak. Jag tycker inte den mat jag gör till henne smakar så hemskt. Hon verkar vilja vara lite tvärsemot i allmänhet denna lilla donna.

 

Go och glad är hon för det mesta, mini. Hon har börjat prata. Massor. Först dadada, sen bababa och för några dagar sedan började hon med mama. Kanske det underbaraste som finns. När bebis säger mamma första gången. Mammahjärtat liksom exploderar och gör en frivolt på samma gång. Hon navigerar runt med gåstolen och är toknöjd över att hon på så sätt kan ta sig fram på egen hand. Storasystrarna och divan är det roligaste som finns och hennes största idoler. Hon är väldigt nyfiken. Så nyfiken att hon har svårt att äta när det händer saker runtomkring och svårt att sova om det lever om. Så bäst äter och sover hon när storasystrarna inte är hemma. Det vill säga nästan aldrig. Några rutiner har vi inte utan tar dagen som den kommer. Kaffe är min bästa vän då hon inte sover sådär jättebra på nätterna heller. 

 

Att sjukdomar härjat här sedan början av december tror jag ingen som följer oss på instagram missat. Först en långdragen ögoninflammation som till slut behövde antibiotika för att gå över. Sedan magsjuka i dubbel uppsättning. Först lillan och lillasyster. Sedan en vecka senare åkte hela familjen på vinterkräksjukan. Bara för att lillan några dagar senare skulle få tillbaka ögoninflammationen. Ja ni hör ju. När julafton väl kom och då var vi faktiskt, hör och häpna, friska. Var jag så sönderstressad att jag ville säga upp mig och flytta till ett varmt land. Det fick som tur var över men denna kombination hoppar jag gärna nästa år. Tur att jag var föräldraledig annars hade vi vabbat hela december. 

 

Så, tänkte jag. NU har vi gjort bort sjukdomar för ett tag. Men tji fick jag. En vecka (läs 3 dagar eller 15 timmar) in på terminen kom båda brudarna hem med feber! Förkylning delux. Feber hosta och slem, slem och slem. Seg dessutom. Lillan har haft feber till och från i 1,5 vecka. Inte hög feber men feber. Vilket gör att vi inte kan gå ut. Denna vecka har älskling också varit hemma. Idag jobbar han. Han åkte på halsont febervärk utan feber och ögoninflammation. Lillasyster som oftast får allt värst har haft feber i 4 dagar. Hon har en väldigt elak hosta med krupptendenser och segt slem. Till henne har jag fått mollipect utskrivet. Men jag är osäker på om den hjälper så överdrivet bra. Hon är feberfi sedan igår. Men blir begränsad av hostan. Lillan har fått tillbaka febern idag. Jag blir inte klok på denna förkylning och tänker än en gång att det är tur att jag är hemma.

 

Arbetslös har jag dessutom blivit. Så nu när mini börjar bli lite större har jag så smått börjat leta nytt. Men det är inte lätt. Det finns få jobb att söka och jag är ju inte direkt ensam att söka dom tjänster som jag faktiskt skulle vilja ha. Jag går in med inställningen att det löser sig och har en back up plan ifall jag inte lyckas hinna något nytt. Positivt tänkande löser det mesta.

 

Livet och barnen gå bra ihop nu. När mini föddes var allt lite övermäktigt och jag trodde faktiskt vi tagit vatten över huvudet ett tag. Men när vardagen rullade på så började allt fungera ganska okej. Jag har inte särskilt höga krav på mig själv. Utan är nöjd om vi kan gå ut en stund på dagen. Jag har insett att jag inte kan klona mig själv och fokuserar på en sak i taget. Att hinna göra något för mig själv numera är nästan omöjligt. Men jag tänker att det är en kort del av livet det kommer vara så och att jag kommer ha all tid i världen till mig själv när barnen är större. Då kommer jag säkert sakna detta. Men jag skulle uppskatta om vi kunde få en liten paus från alla sjukdomar ett tag. Så jag och mini kan få oss lite välbehövd egentid.

 

Till den som orkat läsa allt (blev längre inlägg än jag föst tänkte) så tänkte jag bjuda på lite bilder. Med fotandet försöker jag utvecklas och tränar mer på dom manuella inställningarna på kameran. Så om någon är sugen att bli fotad av mig hojta till. Jag behöver all träning jag kan få. Helt gratis.