Sista månaden

Uppdateringarna här har varit extremt fattiga på slutet. Dels har jag haft fullt upp med jobb och barn för nog är det mer än dubbelt så mycket med två små än en. Särskilt när den mindre klättrar och klänger på allt. Springer, hoppar och slänger sig i soffan. Och smakar på exakt allt hon fått tag på. Allt hon inte får är jättekul och det här med att dela med sig och vara snäll har inte riktigt fallit på plats än. Vilket storasyster får känna av allt för ofta. Sen är hon förstås så vansinnig söt och kramgo och mysig också. Så det överväger liksom allt det jobbiga. Men ibland vill jag bara slita håret från huvudet.
Dessutom planerar vi för nummer 3 och barnens nya rum.
 
Att jag dessutom är gravid, numera höggravid på det här gör ju inte konflikterna lättare. Men nu är det inte långe kvar. Eller för mig känns det som en evighet. Men räknar man dagar så är det inte så värst länge kvar. Ungefär en månad till beräknat och jag lär ju gå över, eftersom jag gjort det båda gångerna innan. En vecka till skulle jag tro. Håller alla tummar att det inte blir längre än så eftersom det vore trevligt att inte ligga på bb över midsommar.
 
Att jag avskyr att vara gravid är ingen hemlighet. Rätt ironiskt med tanke på att detta är nummer tre. Men samtidigt älskar jag mina barn över allt. Så i slutändan är det ju ändå värt det. Första graviditeten hade jag nästan inga krämpor. Men då hade jag det besvärligt med viktuppgången eftersom jag gick upp runt 20 kg och inte hade en aning om vad amningen gör för mig.
 
Andra gången mådde jag illa länge, sen kom foglossningar och senare sammandragningar och en hel drös med andra hyfsat vanliga gravid krämpor.
 
Den här gången är den värsta! Illamående som vanligt längre än normal. Sedan kom sammandragningarna. Redan runt vecka 20 började dom och det blev bara värre och värre och värre. Visst har jag problem med fogarna med. Mest när jag sitter mycket och när jag ligger länge på samma sida. Men samtidigt kan jag knappt gå för jag får sammandragningar hela tiden. Och om jag ens tänker tanken att skynda ja då slutar dom knappt. Så gå på stan ens en halvdag är bara att glömma. Storhandlingen har jag överlämnat till älskling sedan 2 veckor tillbaka eftersom jag inte ens fixar att gå runt maxi utan att det känns om att ungen är på väg ut. För några veckor sedan blev jag omkörd av en gubbe med rullator när jag vaggade runt på lilla ica vi har närmast. Att gå och hämta barnen finns inte längre. Jag tar bilen fast det under normala omständigheter går fortare att gå än att ta bilen.Förutom det har jag problem med krampande muskler och värk och domningar i händerna. Jag har fått det mest aggressiva handeksem jag varit med om och är konstant småförkyld och snorig. Vilket också innebär att jag har kortison lite överallt vilket känns skit eftersom jag vet att det inte är helt bra för bebis. Magen är som vanligt enorm och större kommer den bli vilket snebelastar allt och inga muskler har jag kvar eftersom träning under graviditeten varit helt omöjligt. Att försöka förklara med ord hur less jag är på allt går inte. Men nu kan jag iaf räkna dagarna till det mesta är över. Jag längtar så! Inte till själva förlossningen dom tycker jag är rätt avskyvärda också. Eller dom är det ända tills bebisen är ute. Det är då jag glömmer allt det dåliga och onda och tycker livet är bra underbart ändå.
 
Lite orolig är jag. Hur livet blir med 3 små barn. Inte första tiden för då kommer älskling vara hemma. Men sen när jag ska klara alla själv. Jag tänker också att det blir vad man gör det till. Och att jag inte ska ha för höga krav på något (vilket är en jäkla bedrift eftersom jag är en kontrollmänniska utan dess like). Att bara ta sig igenom dagarna med smutsiga men glada barn. Typ. Sen misstänker jag att det kanske inte alltid blir så. Men försöka tänker jag iaf.
 
Vi har börjat förbereda för nummer 3´s ankomst. En syskonvagn är köpt. Vi försöker sälja bilen (vilket går segt) för att kunna köpa en familjebuss istället. Jag vet att vi ryms i kombin. Men jag tycker att det är mer plats i en buss och därför är det bättre.
Vi håller på och gör i ordning lillans nya rum. Det minsta. Men hon kommer få ha det helt för sig själv. Samtidigt som vi flyttar in lillasyster till lillans gamla rum. Där kommer även nummer 3 få bo när den är gammal nog. Det går inte så fort. Men samtidigt är det ju ingen panik. Lillans byrå ska målas efter det flyttar vi över alla leksaker. Jag ska sy en sänghimmel och har en massa idèer på inredning men måste nog hålla igen lite för att det inte ska bli allt för dyrt.
När vi nu fixar lillans rum så vill jag ju snygga till lillasysters med. Där finns alla möbler redan. Men jag har en massa idèer även där på lämplig inredning. Jag skyller på all barnrumsinspo jag matas med varje dag på Instagram. Men samtidigt hade jag inte fått rummen lika fina som jag vet att dom kommer att bli om jag inte blev det.
 
Jag har valt att inte gå till fotograf denna graviditet. Även om jag gärna gjort det så tänkte jag att jag tar egna bilder på mig själv och så fotar vi oss hos fotograf när bebisen är född och liten istället. Så tänkte bjuda på några från senaste omgången. Dessa tog jag i måndags med stativ, mitt favorit 50 mm objektiv och självutlösare.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0