Sagan om den uppätna pepparkaksgranen

Förra året gjorde jag och lillan vårt första pepparkakshus. Med sockerlim och allt som hör därtill. Med det i ganska närminne framförallt hur besvärligt det var att få ihop det förbannade huset och hur ont det gjorde att bränna sig på sockerlimmet som var överallt förutom där det skulle vara. Så beslutade jag att vi helt hoppar över det i år. Där skapades pepparkaksgrans idén. Det och tips från mamma att mallar fanns att köpa på Maxi. Jag skickade då älskling att köpa mall och bakade den mest svårjobbade pepparkaksdeg jag varit med om. Alldeles för söta blev dom dessutom enligt min smak. Hur som helst efter jag tillsatt en väldans massa mjöl i kletsmeten som legat i kylen nästan ett dygn fick jag ut fyra granar som gick att sätta ihop.

 När dom stelnat tog jag och lillan varsin att dekorera med pynt gelé och strössel. Efter mycket kladd och klet fick dom ligga till sig några timmar varpå jag satte ihop dom på en bricka med julig bommull under. Sedan ställde jag alltihop på köksbordet. Riktigt hur jag tänkte där vet jag inte men det var iaf det jag gjorde.
 I morse när jag gick upp för att äta frukost stod endast en gran kvar på bordet. Vad fasen hann jag tänka innan blicken föll på golvet. Där bevisen låg. Divan har någon gång under natten tagit sig upp på bordet lyft ner granen och ätit upp den under en stol. Där fanns både bommull och strössel fastkletat på golvet. Förbaskade tjuv till hund tänkte jag också. Och förbannade mig själv att jag var så dum att jag lämnat något i matväg tillgängligt för henne. Lite imponerad är jag att hon lämnade en kvar. Min oturligt nog. Kanske blev det lite för mycket med den stora granen fylld med pynt. Tur i oturen att vi inte använde nonstop.

 

 

Lillan blev extremt besviken när hon fick reda på missödet. Jag har ingen som helst lust att baka fler. Skitdegen är slut och köpa mer känns inte särskilt lockande. Synd också att jag inte tog någon bild på mästerverket. Så med bättre vetande till nästa jul. Ska vi INTE använda samma recept på pepparkaksdeg och INTE lämna resultatet av pepparkaks-vad-det-nu-blir-nästa-år framme så hunden kommer åt det! För den som är nyfiken på vilket skitrecept jag använde mig av så hittar du det HÄR.

 

 
Jag vill såhär i förbifarten skryta lite över att jag igår lyckades installera vår nya router aldeles på egen hand. Att den var extremt användarvänlig låter jag vara osagt. Vår gamla höll på att ge upp och efter lite förfrågningar blev det till slut en asus. Black diamond kallas den för och ser faktiskt ganska trevlig ut. Än så länge är vi nöjda. Förhoppningsvis håller det sig så länge till.
 
Slutligen tänkte jag bjuda på bilder från hösten och vintern.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0