Något jag känner är ganska provocerande är när människor nedvärderar andra bara för att dom tycker olika. Jag kan reta ihjäl mig på det. Alla har ju rätt till sin åsikt. Givetvis. Men för det behöver dom inte trycka ner dom som tycker annorlunda. I vuxen ålder har jag tagit mer och mer avstånd från detta. Mycket för att jag nu kan välja och vraka vilka jag faktiskt vill umgås med. När jag var yngre var det viktigare att ha många kompisar. Nu räcker det med några få bra istället. Däremot förstår jag mig inte på dessa förunderliga få som fortfarande på något sätt lever kvar i gymnasietiden. Typ 10 år senare. Jag menar, vad är poängen? Var det den bästa tiden i livet och är därför så svår att släppa. Eller? För på något annat sätt kan jag inte rättfärdiga detta bisarra beteende.

Inte kom det någon och tittade på bilen igår heller. Det är då typiskt. Inge falska förhoppningar på det där viset. Tydligen föll det på att den inte har någon kula. Underligt att han inte såg det på bilden i annonsen. Älskling som kånkat upp alla däcken från förrådet och allt. Helt i onödan. Nu har jag ställt mig in på att den inte kommer bli såld den här gången. Därför samlar jag istället energi för att fixa det som behövs inför vintern. Byta motorvärmaruttaget och spolarvätskebehållaren. Så lägger vi ut den igen till våren när småfelen är fixade. Då kanske den är lättare att sälja. Det känns skönt att inte ha panik att sälja för omväxlings skull. Så kan vi ta det som det kommer.

Igår hade vi en playdate med J och M på busplaneten. Inte alls lika bra som Leos. Men det dög gott. Jag funderar dock om det kommer finnas kvar så länge till. Eftersom det var väldans lite folk där på en söndag eftermiddag. Det återstår att se. Vi hade riktigt trevligt. Bra stimulans för dom små i en inte allt för stökig miljö. När lillan är nöjd är jag nöjd.