Vad jobbigt det är när man inte kan somna. Vanligtvis brukar jag inte ha så stora problem med det utan däckar i stort sett så fort jag lägger huvudet på kudden. Väldans praktiskt. Men ibland fungerar inte det. Extra jobbigt är det när jag vet att jag måste upp tidigt dagen efter och stressar upp mig över det och kan därför absolut inte sova. Nu går jag upp förhållandevis tidigt varje morgon eftersom lillan vaknar så tidigt. Än så länge har jag ju möjlighet att vila på dagen. Nackdelen med den typen av arrangemang är att jag oftast inte är så trött när jag väl har chans att vila själv. Sen har jag ofta en massa andra pyssel att göra innan lillan vaknar igen. Det lämna inte så mycket utrymme att powernapa i soffan om jag kände för det. Natten till idag har varit en sån natt. När jag bara legat och vridit och vänt mig och vaknat alldeles för många gånger. Frustrerande. Det är tur det inte händer allt för ofta.

I helgen har vi gjort allt och inget. Ganska skönt. Samtidigt är det på helgen vi har möjlighet att hitta på saker. Det går ju på vardagar med men blir snäppet mer komplicerat. Det är dessutom rätt jobbigt för älskling att flänga runt på det ena och andra när han antingen har jobbat eller ska jobba. Hans jobb är väldigt fysiskt ansträngande och han behöver sin energi till det. Därav blir helgerna nästan ett tvång att göra något. Vad som helst. Bara vi inte är hemma, ungefär. Det känns så bortkastat att inte göra något alls en hel dag. Det gör jag ju flera dagar i veckan. Där märks det tydligt att det är länge sedan jag jobbade. För vad jag kan minnas när jag försöker tänka tillbaka på hur det var då. Är hur fantastiskt skönt det är att inte göra något alls på helgen. Bara ligga hemma och pilla sig i naveln. På sin höjd ta en längre promenad med hundarna. Nu är det helt bortblåst och jag känner ett driv och en rastlöshet på helgerna som börjat gå till överdrift. Det är nog bra att jag återgår till jobbet rätt snart. Så vi får ordning på våra rutiner igen.

I lördags gjorde vi absolut inget, M kom förbi som snabbast. Igår hälsade vi på både lillans morfar och farmor och var inte hemma särskilt mycket alls. Ett gyllene mellanläge är bäst. Att sitta hemma en hel dag blir jag väldigt förslöad och rastlös av. Att vara på språng en hel dag är rätt krävande. Det blir jag trött av. Det gyllene mellanläget upptäckte jag första tiden med lillan. Att bara göra en sak per dag. Det är bäst. Bara för att det är sommar har jag velat hinna med allt och därav packat dagarna med aktiviteter. Det känns inte så aktuellt längre. När jag dessutom börjar jobba kommer jag ändå inte orka. Så det är lika bra att börja justera redan nu.

Jag har knappt rört kameran i helgen. Därför har jag väldigt lite bilder att bjuda på idag. Två sovposer (huvudändan är alltså längst upp vid nallarna) och lillans bästa försök att fånga upp divan. Enjoy.