När tuva var någon vecka gammal ringde en kvinna från barnkliniken och ville att vi skulle vara med i något som kallas tummen projektet. Jag såg en chans att få väldigt ingående undersökningar på lillan och tackade därför ja. Jag får när som helst avbryta studien om jag inte tycker det känns bra. Hittils har vi varit på två besök. Det blir längre och längre mellan gångerna ju äldre barnet blir. Dom kommer följa henne tills hon fyller fem om jag väljer att fullfölja.

Idag var det dax igen. Jag brukar välja tider på eftermiddagen eftersom vi sover så länge. Älskling jobbar em den här veckan igen och jag tyckte därför att det var ett ypperligt tillfälle för honom att följa med. Så han får se vad vi pysslar med därborta. Jag har varit med henne själv innan. Vi hade tid där klockan 13.30. Före det skulle han hinna åka förbi skroten och plocka upp ett drivhjul av något slag för att sedan lämna det hos bildoktorn. Det var det gamla hjulet som slitit av fläktremmen. Han hade aldrig hunnit det efter och vi vill ju gärna få bilen körduglig igen rätt omgående.

Klockan ett hade vi packat ihop hela familjen i bilen. Jag brukar parera vid tågcentralen eftersom det är omöjligt att hitta parkering utanför sjukhuset. Dom har inte fått upp någon biljettautomat där än så det är än så länge gratis att stå där dessutom.

När vi ändå var på barnkliniken passade jag på att fråga våran sköterska om hon kunde kolla lillan i öronen. Hon har tagit sig för ena örat ganska mycket och jag ville bara veta om hon var röd (eller om hon bara "hittat" örat och därför tar där ofta) i så fall tänke jag köpa näsdroppar för att underlätta lite för henne. Tydligen är det väldigt svårt att kolla i öronen på små barn så ingen av sköterskorna på avdelningen ville ge sig på det.
Däremot hade vi så tur att det kom förbi en barnläkare (jag tror till och med det var en öronläkare) som kunde kolla. Båda öronen såg jättefina ut så hon har ingen inflammation på g. Vilket var skönt att höra.

Efter det fick hon emlakräm på händer och fötter, dom kollade blodtryck, längd, vikt och huvudomfång. Sen blev vi uppskickade till barnhjärtmottagningen för att göra ultraljud på halspulsådern. Det kommer göras om när hon är fem år. Hon skötte sig exemplariskt så det tog inte alls lång tid. Sen ner till barnkliniken för syntest. Sköterskan klistrade fast fem dioder på huvudet och satte på en mössa för att dom skulle sitta kvar. Sen skulle lillan titta på en dataskärm med sträck som blev mindre och mindre tills dom försvann. Tydligen skulle hon reagera på när sträcken försvann och det skulle skicka signal till dioderna. Teknikens under. Men utrustningen fungerade inte som den skulle så hon fick inte alls så många värden som hon ville ha.
Efter det tog dom blod som vanligt. Jag är nålrädd och för att inte skrämma lillan mer är jag inte med när dom gör detta. Jag har inte varit det någon gång. Emlakrämen bedövar ju sticket och att bara "tappa" blod gör ju inte ont. Så det har gått jättebra båda gångerna innan. Dom har mutat henne med socker. Sist somnade hon en liten stund.
Nu var hon övertrött. Vi hade klätt av och på henne två gånger bara där. Hon gillar inte när man håller fast armar och ben heller. Så hon var inte alls medgörlig.

Lillan slocknade i vagnen så fort vi la ner henne. Då var klockan tre. Hon sover fortfarande. Dagens bravader tog verkligen knäcken på henne. Lite trist att vi missade mammafikat. Men det kommer fler gånger. Dessutom ses vi förhoppningsvis på onsdag ändå.