Det är just det jag är. En klant. Det är inget jag behöver hymla med. Jag har alltid varit det och kommer alltid att vara det. Att jag dessutom är extra disträ och tankspridd sedan slutfasen av graviditeten gör ju inte saken bättre direkt. Livet får lite annan fokus med barn om man säger så.

Vi har framkallat lite (minst 20 var) bilder som ska skickas till våra mor och farföräldrar. Jag vill att dom ska kunna njuta av lillan i 20 olika variationer av leenden också. Som vi får äran att göra nästan varje dag. Att jag lyckats fånga dom på bild tycker jag är rätt beundransvärt.

Tidigare på dagen tog hela familjen en långpromenad för att lillan skulle få sova. Det gjorde hon också tills vagnen stannade utanför ica. Jag skulle snabbt springa in och fynda grillad kyckling för 20 kr. Medan jag var därinne och röjde hann hon vakna. Typsikt. Gissningsvis sov hon bara ungefär en timme.

Jag handlade en munkjacka till henne på lindex rea slutspurt. Jag kände att det var läge att inviga den idag. Var inte helt nöjd över färgen på den när jag köpte den, men eftersom den var så billig fick det duga. Jag tar tillbaka det. Den är ju faktiskt jättesöt.

 

Älskling som varit uppe med tuppen för att klippa bort kalufsen var helt knäckt när vi kom hem. Han bäddade ner sig i sägen för att försöka få några minuters extra sömn innan jobbet. Det gick mindre bra. Det blev en lite längre vila. Lillan skrek för allt hon var värd. Jag fick för mig att börja tvätta fönstren. Dom såg rent bedrövliga ut men jag hade ju faktiskt kunnat vänta till morgondagen eller alternativt någon annan dag då han inte behövde sova. Det som slutligen fick honom att ge upp var när jag var inne i lillans rum för att ta hennes fönster. När det öppnades i kombination med att balkongdörren stod öppen blev det korsdrag som smällde igen dörren ordentligt. Jag misstänker att älskling flög upp ur sängen av smällen. Bara en liten stund efter stack han in huvudet och frågade vad jag höll på med. Så mycket för den dagsvilan.... Men fönstren blev rena iaf. Här är en före och efter bild bara för att poängtera exakt hur skitiga dom var innan.

 

 

Lite mys med lillan hann han med innan han blev tvungen att bege sig till jobbet. Mina hjärtan.

 

När hon då visade tecken på trötthet igen just före 5 packade jag ner henne i vagnen. Jag skulle passa på att posta några brev och väga kuverten med bilderna. Det känns onödigt att sätta på för mycket porto och för lite är ju inte heller bra. Vi gick sonika till statoil. Dom har både brevlåda och våg. Att jag gissade att brevet vägde typ ett halvt kilo säger rätt mycket om mitt tillstånd. Det vägde 80 gram. Sicken tur för mig då kom jag undan med bara två frimärken.

Väl hemma igen med lillan utstyrd på balkongen skulle jag försöka komponera ihop något bra till korten och försluta och frankera kuverten. Det är alltså här jag min klant lyckas skära mig i tungan. Jag brukar sällan slicka på kuverten för att försluta. Jag tar en bit trasa eller dylikt för att blöta tillräckligt för att limmet ska fungera. Nu orkade jag inte det idag eftersom det bara handlade om tre kuvert. Därför skar jag mig på det första kuvertet eftersom jag troligtvis använde fel teknik. Irriterande. Så nu sticker det sådär lagom retfullt i såret. Tur P kom förbi med två påskägg igår så jag har något att tröstäta åtmistonde. Så mycket för att sluta äta godis...