Det här inlägget började jag skriva på för drygt en vecka sedan. Jag skulle bara redigera lite bilder sen hade jag tänkt publicera. Lite blev väldigt många och bara tog flera timmar längre än jag först tänkt. För kameran har hängt med både hit och dit i sommar och jag har inte redigerat en bild sedan i våras. Mest har jag förstås på mobilen. Men dom bilderna blir ju sällan särskilt bra. Så därför ville jag ha merpart av systembilder, men hade väldigt svårt att bestämma mig. Så därför blev det många.Men bättre det än inga alls.

 

Det känns lite som att sommaren är över nu när älskling börjat jobba igen. Kanske lite mer för honom än för mig.

 

Det har varit olidligt varmt här hemma. En sån här supersommar känns det som man inte kommer uppleva igen. Vem behöver åka utomlands när utlandsvärmen kommit hit. Runt 30 grader eller mer i 1, 5 månad. Vi har aldrig varit så mycket på stranden som i år. Det med dom sämsta förutsättningarna eftersom lillasyster sällan sitter kvar på samma ställe någon längre tid. Som lite skydd investerade vi i ett uv-tält från Childrens house. Den var till mer hjälp än jag först trodde. Det gick att roa henne till viss del när hon satt där. Men ju fler gånger vi var på stranden (Norrmjöle havsbad) desto modigare blev också hon. Och mindre tid spenderades i tältet. Även badandet blev roligare och roligare. Från att inte alls vilja till att krypa rakt ut vågorna utan några som helst hämningar. Riktigt kul att se. Blir nog några badhusbesök i vinter för att bibehålla vattenintresset.

Det gäller även för lillan som alltid älskat att bada. Hon vill inte gå ut allt för djupt vilket jag tycker är skönt. Utan låg helst i krypläge och "simmade". Hon vågade faktiskt doppa huvudet i vattnet när vi var på Hörnefors tempererade bad. Lite mer vatten övningar för att hon ska känna sig trygg, sen ska jag börja leta lämplig simskola.

 

 

Annat än bad har vi myst i mammas stuga två svängar. Där lärde sig lillasyster krypa upp och ner för en mindre trapp.

 

Det är faktiskt helt otroligt hur lillasyster utvecklas hela tiden. Känns som jag missar hälften. Hon övar finmotoriken. Hon kryper för fullt och väldigt fort går det. Hon har börjat öva balans när hon står vid soffan. Då släpper hon händerna och testar hur länge hon kan stå utan att hålla i sig. Som längst har hon fixat över 5 sekunder. Härom veckan lyckades hon klättra upp i soffan utan hjälp. Hon kan säga mamma. Fast bara när hon är ledsen. Hon skriker så man tror öronen ska lossna om hon inte har något i matväg i munnen när hon sitter i köket eller misslyckad med något när hon är trött. Det är alltså inte en lugn stund här hemma om hon inte sover. Vilket både är jättekul och vansinnigt energi dränerande. Hon kommer bli en väldigt bestämd ung dam och brås nog väldigt mycket på både mamma och pappa som små. Buse är det namn hon går under som mest här hemma.

 

Avslutningsvis lite mer bilder.