Ljus i mörkret

Kan det vara så att det regnat varje dag i september? Det känns då så i alla fall. Trist, grått och blött. Tröttsamt. Mycket tröttsamt. Jag har hört att det ska komma samma mängd nederbörd varje år. Jag börjar misstänka att det inte riktigt fungerar så. Tänk all snö i vinter, följt av en regnig vår, förvisso en rätt torr sommar men nu då? Det känns som om all nederbörd för detta och två kommande år redan fallit. Dessutom varnars vi för vargavinter igen (tydligen kommer dom flera i rad). Stoppar det aldrig?



Morgonstund har guld i mund.... eller?


Jag nämnde igår att vi var på maxi och handlade. På väg tillbaka till bilen höll wilding på att bli överkörd. Kanske inte riktigt så dramatiskt. Men fruktansvärt ansvarslös. Vi gick nära bilraden på vänster sida i lugnan ro. Jag med barnvagn och wilding bredvid, syrran på andra sidan med stor kundvagn. Så helt plötsligt börjar en bil backa ut när vi är precis bakom. Wilding var tvungen att flytta på sig snabbt som tusan för att inte bli påbackad. Jag och syrran hamnade i någon typ av chock så det enda jag åstadkom var ett febrilt, förbannat viftande med armar och en väldigt, väldigt menande blick i sidospegeln.
En kvinna med två egna barn i bilen. Som tydligen inte tyckte det var någon mening att kika i backspegeln innan hon backade ut ur parkeringsfickan på ett storköp. Hur kan man vara så fruktansvärt ansvarslös? Att inte ens orka titta i någon av speglarna innan hon bestämde sig för att backa? På en plats där det är människor och bilar överallt. Jag begriper det inte. Rädd blev hon. Tror jag. Hon väntade med att backa ut tills vi satt oss i våran bil allihop. Sedan var hon borta. Jag hoppas hon skämdes. Att hon fortfarande skäms och aldrig gör om samma sak igen. Fy dig kvinna!

Det jag tycker om med denna mörka årstid är dom mysiga hemmakvällarna. Med tända ljus och gotta i soffan. Då saknar jag inte dom ljusa sommarnätterna så värst.




Idag tog vi en sväng till mamma. När vi ändå var i krokarna tyckte jag att ett besök på Intersport kändes mycket angeläget. Så mössdilemmat skulle lösa sig en gång för alla. Det gjorde det. Det blev en Didriksson mössa. Denna för att vara exakt. Bilden lånade jag HÄR. Den tror jag blir perfekt till vintern. Sen blev lillan väldans söt i den med.



Mamma bjöd på både blåbärspaj och lasagne. Sicken lyx.

Något jag märkt den senaste tiden är hur "mammig" lillan blivit. Hon behöver väldigt mycket stöd från mig (eller älskling) när vi kommer till en annan miljö. Hon vill ogärna sitta själv utan helst på någon av oss. Knä eller arm föredras. Sitter jag och leker med henne på golvet håller hon sig nästan bara i närheten av mig. Om inte något gott i köket lockar lite mer. Jag hoppas detta bara är en fas. Som går över ganska fort. Annars kommer det bli väldigt jobbigt för mig att börja jobba igen.

Kommentarer
Postat av: jenny O

Måste va en fas. Tydligen kan de ha en viss fas runt året.... upplever desamma:)

2011-09-23 @ 09:28:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0