Lillan är lite sjuk. Ja lite. Hon är snorig och rosslig. Men ingen feber. Hon blir andfådd när hon tar i för hårt och är lite grinigare än vanligt. Annars är allt som vanligt. Jag får jaga henne med handduk för att inte snoret ska invadera hela hennes ansikte. Jag sitter och harklar och hostar i hopp om att hon ska härmas för att få upp slemmet i halsen. Stackars liten. Jag känner att antingen får det bryta ut ordentligt med feber och hela baletten. Så hon bränner ut det en gång för alla. Eller får det hitta ett annat hem att terrorisera. Den där sega låtsas förkylningen som huserat i lillan i flera månader nu. Det blir bättre och sen sämre sen bättre sen sämre. Lite så i ett halvår eller nått. Ganska irriterande tycker jag. Sen känner jag sympati för stackars liten som inte kan snyta sig ordentligt. Nej, ut ur vårt hus, är det enda jag har att säga om den saken. Punkt.

Trots detta, har vi både haft lunch gäster och varit på playdate hos fröknarna bus. Detta efter jag bekräftat att lillan inte hade feber.
Hon har kämpat på riktigt bra. Det behövs. Det är nämligen väldigt tråkigt att bara vara hemma om man frågar lillan. Samma gamla leksaker som dagen innan. Toa dörren är evigt stängd. Hundarna vill inte leka och det är inte så värst kul att hänga i köket när inte mamma är där och donar. Ett äventyr per dag behövs. Idag blev det flera. Det är bra. Mycket bra.


Lillan har varit super lätt att lägga. Aldrig några problem överhuvudtaget. Hon får vällingen i soffan. Vi lyfter över henne i sängen. Hon somnar. Mycket enkelt. Tills den 6:e tanden behagade titta fram i veckan. Efter det har hon varit omöjlig. Grinat och grinat och grinat lite till. Tills vi hämtar henne. Då hon oftast stått upp i sängen och tömt den på gosedjur. Så vi har lagt oss alla i våran säng för att försöka lura henne till sömn. Icket. Hon vrider och vänder och pillar och grejjar och sparkar och slåss allt för att inte somna. ALLT. För sova går inte. Det är helt omöjligt. Tillslut vet man inte riktigt vad man ska hitta på. En till vällingflaska i hennes säng och en alvedon (pga snor och hosta) fick göra susen idag. Jag hoppas innerligt att lillan verkligen får sova hela natten. För omväxlings skull. Snoret har inte varit nådigt. Väckt oss varannan timme sedan denna olat tagit vid. Jag håller tummarna för att det inte är något hon tänkt fortsätta med. För då kommer jag få det tungt när jag väl börjar jobba igen.