Var inte Helloween förra helgen? Jag tror bestämt två grannbarn missuppfattat detta då dom kom utklädda och ivriga (min gissning) och plingade på. Vi gjorde som förra helgen och valde att helt enkelt inte öppna. Rent spontant tycker jag inte alls om konceptet bus eller godis. Det är ju som att hota till sig godis. Får jag inte godis kastar jag ägg på ditt fönster. Typ. Tacka vet jag påsken, då kan barnen åtminstone bjuda på en sång eller en söt liten teckning som tack för besväret.

Nu när jag börjat jobba uppskattar jag helgen på ett helt annat sätt. Det känns faktiskt bra. Jag har även börjat komma in i den vardagliga rutinen lite mer. Gå upp tidigt. Försöka lära mig nya saker varje dag på jobbet, fantisera ihop en lämplig middag, laga den, mysa med lillan så mycket jag bara kan, krascha i soffan en liten, liten stund, byta ut soffan mot sängen, sen börja om på nytt. Lite så. Det fungerar faktiskt över förväntan. För det mesta. Ibland är jag helt slut när jag kommer hem, som idag. Då är det underbart med en sambo som tar ansvar över middagsstök. Så jag slipper.

Just nu är det helt tyst och stilla. Älskling är på hockey och lillan sover. Jag har alltså egentid helt själv. Vilket inte hör till vanligheterna (just nu). När älskling börjar jobba igen blir det på varannan vecka basis. Det känns både bra och dåligt. Lite lagom kluvet.
Istället för att mysa ner mig i soffan och göra ingenting. Började jag klura på lämplig fars dag present (up and coming 13 november för den som missat). Sen kollade jag fb igen för typ 4:e gången sen jag kom hem. Ojdå 3 nya uppdateringar. Mailen ligger också nära till hands. Jag funderade ett slag på att börja kika efter julklappar till lillan på någon mysig leksakssida, jollyroom exempelvis, men ångrade mig och loggade in här. Hokus pokus filiokus. Så var min egentid slut. Fick jag något vettigt gjort? Kanske. Utnyttjade jag min ensamhet på bästa sätt? Förmodligen inte. Men så är det ibland.

Avslutar men några bilder på lilla söt. Tagna idag.