Dagen startade med telefonmöte. Min chef ringde mig förra veckan och meddelade att det kommer bli en del ändringar. Han bjöd då in mig till ett telefonmöte i morse eftersom han tyckte det var viktigt att jag fick veta vad som var på gång. Så jag ställde klockan på 20 över 9. Mötet började halv. Det är en hel del som kommer vara annorlunda när jag kommer tillbaka. Det känns riktigt kul, då får jag något att bita i på en gång :)
Lillan vaknade strax efter mötet var slut. Eller när jag började domdera i köket rättare sagt. I vårat kök är det omöjligt att smyga. Alla skåpluckor är väldigt tröga så det är helt omöjligt att stänga en lucka utan att det låter. Micron låter med oavsett om man öppnar och trycker på stop innan tiden är ute.


Ryggen däremot håller på att ta knäcken på mig. Jag har vaknat flera gånger i natt för att jag haft så ont. När jag klev upp efter en hel natt stilla i sängen var det värre än någonsin. Efter en ipren och två alvedon och lite vetepåse kändes det ändå ganska okej. Så jag packade ihop mig och lillan och for till Carlshem som bestämt. Alla mammor och bebisar kom och vi hade verkligen jättetrevligt. Först fika i dryga timmen sen pyssel inför öppna på torsdag. Vi ska nämligen göra pekböcker då. För att slippa sitta där och klippa och klistra (och förbereda med bilder osv) så gjorde vi sidorna klara idag istället. Jennie som har en äldre dotter med har pyssel så det räcker och blir över. Det som vi däremot måste göra på öppna är att sätta fast en spiralram och plasta in sidorna. Jag känner att jag faktiskt blev rätt nöjd över det jag ändå lyckades åstakomma. Jag fick i panik sitta och välja ut bilderna jag ville ha med medans jag ammade lillan just innan vi skulle åka. Typiskt mig att göra allt i sista sekund. Vi har ju även hand och fot avtrycket vi gjorde senaste gången vi var där att hämta. Så jag hoppas verkligen jag är så pass bra i ryggen att jag kan åka dit på torsdag. När vi pysslat klart hade tiden verkligen bara försvunnit och det var mer än dags för mig och lillan att börja röra oss hemmåt. På väg till bilen började korsryggen jävlas med mig också. Allt verkar komma på en gång nu!
På grund av den molande värk jag haft hela dagen har jag ett svagt illamående och yrsel. Det känns inte alls bra. När vi kom hem tog vi en promenad till apoteket för att lagra upp med pronaxen. Mycket eftersom varken alvedon eller ipren verkar bita på den här värken. Då märkte jag också hur ont jag faktiskt har i korsryggen med. Fan, fan, fan. Jag har verkligen inte råd att gå till knäckaren nu. Men samtidigt känner jag inte att jag vill stå som Quasimodo i kyrkan på lördag heller. Jag har definitivt inte lust att chansa så jag ringde och bokade tid direkt vi kom hem. Som tur var kunde han klämma in mig imorgon. Han brukar göra under med ryggen och min underbara mamma skulle betala det åt mig :) Det och en kur pronaxen ska nog råda bot på det här.
Imorgon var det egentligen meningen att vi skulle ut till Haddingen på 1:års kalas. Men jag har blivit tvungen att inse att ge sig ut och köra 2 mil enkelväg inte är att tänka på nu så vi fick avboka.
Det var även meningen att vi skulle på studiebesök på lilla visionen. Självklart fick jag tid exakt samtidigt hos knäckaren så det måste avbokas. Som tur var (om man nu ska kalla det tur) ringde hon som skulle visa oss just och avbokade eftersom hon inte kunde. Jag begriper fortfarande inte vad dom är så upptagen med att dom inte bara snabbt kan peka oss runt lokalen. Som det känns nu tror jag vi skiter i det helt.

Eftersom jag för ovanlighetens skull inte hade kameran med (verkar som jag glömde halva livet idag), var Jennie vänlig och mailade mig bilderna hon tagit under dagen. Här är ett litet urplock av dom.