Älskling är på jobbet och lillan sover. Jag får passa på att knåpa ihop ett inlägg när jag har möjlighet. Lillan har börjat krypa. Det innebär att jag måste surfa på lilla datorn när hon är vaken (den jag ogärna bloggar på). Annars är hennes största mission att döda den trådlösa mus och tangentbords receivern. Som ligger mitt på vardagsrumsgolvet. Vi måste åka till någon hemelektronik butik och införskaffa en med bättre räckvidd. Så vi slipper ha den halvvägs ut på vardagsrumsgolvet. Numera ligger den undangömd tillsammans med datorn. Den är då obrukbar. Typiskt. När vi köpte den hade vi som krav att den skulle räcka från datorn. Eftersom vi någonstans misstänkte att det skulle bli såhär annars. Det lovade säljaren dyrt och heligt. Nu gjorde den ju inte det och vi var för lata att åka tillbaka med skiten. Är huvudet dumt får börsen lida. Eller nått. En ny måste vi ha iaf.

Lillan har som sagt börjat krypa och ställa sig efter soffan. Exakt på 10 månaders dagen började hon med båda delarna. Efter några dagars träning börjar fröken bli rätt snabb. Med hennes halv kinkiga humör kan det bli lite lätt kaos. Tydligen är det inte helt ovanligt att dom får kraftiga humörsvängningar vid 10 månader. Enligt en massa andra mammor (4 för att vara exakt) med små barn hade dom samma bekymmer. Det är ju skönt att veta. För då går det ju faktiskt över så småningom. Nackdelen med hennes framfart är hennes oaktsamhet. Hittills har hennes krypande och försök att ställa sig resulterat i ett rivsår på kinden, en fläskläpp och en bula i pannan. Det kanske skulle vara idé att investera i en tyghjälm.

Lillan växer så det knakar, det gör hennes hår med. I fredags klippte vi luggen på henne. Den nådde då ända ner i ögonen på henne. Några strån förvisso. Men lika irriterande för det. Det var lättare sagt än gjort. Älskling höll och jag blötte och klippte snabbt som tusan. Snett och vint blev det. Tur lillan är så fantastiskt söt så fokuserar man inte så mycket på den sneda luggen.